Hjälploken höll över 80

14618739_10154688398201929_1640742254_oDelar av Haverikommissionens pågående utredning om olyckan utanför Molkom i september börjar nu bli offentlig. Ett 2400 ton tungt godståg lastat med flis fastnade i en backe mellan Kil och Daglösen. Två multipelkopplade Rc-lok skickades ut som hjälpfordon. Loken kraschade in i det stillastående tåget. Alla tre loken fick mycket svåra skador. En vagn spårade ur. Den ena lokföraren bröt ett ben. Den andra, som lyckligtvis befann sej utanför hytten, chockades svårt men ådrog sej inga fysiska skador. Registreringsutrustningen i Rc-loken visar att hastigheten vid kraschen var så hög som 59 kilometer i timmen. När föraren upptäckte det hjälpbehövande fliståget och inbromsningen påbörjades var hastigheten 71 kilometer i timmen. Siktsträckan på platsen har mätts upp till 140 meter. På sin väg från Daglösen har hastigheten vid flera tillfällen varit uppe i långt över 80. På sträckan rådde så kallad siktfart, vilket innebär att förararen under inga omständigheter får köra fortare än 40. Vid dålig sikt eller misstanke om besvärliga adhesionsförhållanden måste hastigheten sänkas ytterligare. En annan intressant detalj i utredningen är att Räddningstjänsten ifrågasätter varför lokföraren i hjälpfordonen inte fick veta det stillastående tågets position. Järnvägens regelverk tillåter inte att den som går ut med hjälpfordon får veta var haveristen befinner sej. Anledningen är att man vill undvika missförstånd. Bristen på information om exakt plats ledde också till att hela räddningsinsatsen utanför Molkom kraftigt fördröjdes. Kraschen inträffade klockan 7.46, Räddningstjänsten var på plats först klockan 9.

Min månad: november 2016

November. Vad säger man om november? Detta måste vara månaden Gud glömde. Ingenting händer i november. Gråare månad får man leta efter. November är bara en enda lång väntan på december, som kommer med allt ljus, all glädje och alla tomtar, granar och ljusstakar. När november månad infaller vill jag bara trycka på FF. Fast forward. Ta mej härifrån liksom. Förväntningarna inför dessa 30 dystra dagar var som ni förstår inte direkt på topp. Kanske var det därför månaden avlöpte något mer smärtfritt än jag befarat. Jag var stationerad i Älmhult. Det blev en massa körning till Olofström. Några dagar tillbringade jag i Kalmar och Mönsterås. Lokförarkamraterna i Älmhult är verkligen bra. De är just kamrater. Vilket underlättar arbetet betydligt. Om alla hjälps åt så blir det i slutändan ganska bra.

Tyvärr blev jag i november också brutalt påmind om livets bräcklighet. En av dessa kamrater rycktes helt oväntat bort från jordelivet, bara några månader efter sin pensionering. Jag har varit med om detta en gång tidigare. En SJ-kollega i Karlskrona skickades hem med förtidspension eftersom det rådde övertalighet. Han var norrlänning och bara 58 år. Jag fick en gammal fin uniformsmössa av honom. Med vitt kapell och allt. Det var också han som första gången berättade att Inlandsbanan brukade låna in lokförare över sommaren. Vi skämtade som vanligt och tog farväl när han gjorde sin sista arbetsdag. Några månader senare fick vi veta att den gode Sören var borta. Så plötsligt. Så definitivt. Sånt får en onekligen att fundera över ett och annat. Vad är väl ett påkört rådjur? Vad är väl en självrisk på 9000? Det är ju löjligt att ens bry sej om den typen av bagateller. Och på något vis kommer det alltid något positvt ur alla sorger, besvikelser, nederlag och olyckor. Man lär sej uppskatta livet. Man lär sej att inte göra om samma misstag. Man lär sej att hantera motgångar. Jag antar att det är det som kallas livserfarenhet. Jag har nog hunnit skaffa mej en hel del av dem varan. Det har kostat, men idag känner jag mej stark.

Bana stängdes men jobben uteblev

15259738_10211485229915741_6272988463091153707_oI september sa Trafikverket upp underhållsavtalet för Södra stambanan med VR Track. Den här bloggen kan idag avslöja en av de utlösande faktorerna. VR fick i uppdrag att åtgärda de värsta bristerna längs sträckan Olofström-Älmhult, en linje som också ingår i kontraktet gällande stambanan. Arbetena bedömdes som mycket viktiga eftersom banan är en livsnerv för ett av Sveriges största företag, Volvo. Green Cargo kör varje dag upp till 14 tåg till och från Olofström. Vagnarna är lastade med bildelar som går till bland annat belgiska Gent, Göteborg, Umeå och Luleå. Tanken var att VR Track skulle utföra sina arbeten under de tre sommarveckor som den drygt fyra mil långa sträckan från Älmhult var avstängd.

”Spårbytet ska säkra Volvotrafik”, rapporterade Blekinge Läns Tidning i början av juli. ”Krafttag på järnvägen när fabriken är stängd”, skrev samma tidning några veckor senare. Sveriges Radio uppmärksammade också det planerade arbetet: ”Olofströmsbanan lappas och lagas”. Detta lät ju bra. Precis en sådan nödvändig satsning som Volvo, Green Cargo och flera andra parter efterlyst. Framförallt sedan Trafikverket meddelat att banans största tillåtna hastighet eventuellt måste sänkas från 70 till 40 om ett år. Skicket på banan är så dåligt att det hela tiden dyker upp problem som måste åtgärdas akut. Så sent som för några dagar sedan sattes hastigheten tillfälligt ned till 40.

När banan öppnade efter den tre veckor långa avstängningen, gjorde lokförarna en smått chockerande upptäckt. Banan var fortfarande i lika uselt skick. Spåret ut från Älmhult var visserligen bytt. I en kilometer. Det var helsvetsat spår med betongslipers och makadam. För de boende längs banan var det säkert en välkommen satsning. Nu när skarvspåret var borta lät det inte längre lika mycket om tågen. Trafiksäkerhetsmässigt var det dock en upprustning med obetydlig nytta. Spåret var inte dåligt på något sätt på denna sträcka. Dessutom ingick spårbytet inte i VRs kontrakt. Men vad hände med resten av upprustningen? I princip ingenting. En stor del av alla de förbättringsåtgärder, bland annat viktiga slipersbyten och växelrevisioner, som skulle utföras, blev aldrig genomförda. Skandalen var ett faktum.

Trafikverket, som beställt jobbet, blev naturligtvis rosenrasande och krävde en förklaring. Bloggen har försökt få en kommentar till det inträffade, men inte fått något svar av Trafikverkets företrädare. Förmodligen är hela saken för pinsam för att kunna kommenteras. Däremot landade en kopia av ett mejl i bloggens inkorg. Det är brevet där VR Track försöker förklara vad som gick snett. I det kan man läsa en lång rad ursäkter, bland annat skyller VR på vädret, felbeställningar, nyanställningar, saknade intyg, sjukskrivningar och rena lögner. Arbetsledaren för hela projektet fick i slutet av augusti sparken. Eller som VR uttrycker det i mejlet: ”Arbetsledaren är fråntagen sin roll”. Så gick det alltså med den upprustningen.

Den 16 september meddelar Trafikverket i ett pressmeddelande att man bryter sitt 650-miljonerskontrakt med VR Track. Detta sker ”i samförstånd”, skriver man. Nu måste en ny upphandling genomföras.

15272216_10211485236595908_5757709931412405467_o

Rush Rail knockade Bure i hovrätten

13728434_1206774942676990_245383600_oRush Rail har vunnit en mycket viktig seger. Hovrätten går helt på Rush Rails linje i den långdragna ägartvisten med Bure. Hovrätten gör därmed en helt annan bedömning än tingsrätten. Bure döms att betala samtliga rättegångskostnader för Rush Rail samt rättegångskostnaderna i hovrätten för företaget STP, Scandinavian Trainpartner AB. Bure hade anmält klander efter en nyemission där STP blev storägare i Rush Rail. ”Hovrättens redovisade bedömningar innebär att Bure saknade talerätt vid tidpunkten för talans väckande i respektive mål. Vid denna bedömning har hovrätten inte anledning att pröva om det förekommit några materiella fel vid kallelser till respektive bolagsstämma eller genom besluten fattade vid stämmorna. Tingsrättens dom ska alltså undanröjas och Bures talan ska avvisas”, skriver hovrätten.

Abba, Swedtrac & Rush

Tänk vad man kan drömma konstigt. Att Nordic Refinance, med gamle Abba-idolen Björn Ulvaeus i spetsen, skulle köpa hela Swedtrac. Rubbet liksom. Verkstäder och lok och fastigheter. Att Swedtrac precis som vännen Hector skulle ta över delar av Trätågstrafiken, mitt framför näsan på stackars Rush Rail. Att några märkliga spanjorer är inblandade i en räddningsaktion. Eller var det fransoser? Ja, jösses. Jag säger då det. John Blund han vet mycket.

Hector kan överta Trätågsupplägg

På fredag kommer hovrätten med domen i det segdragna målet som gäller ägartvisten mellan Rush Rail och riskkapialbolaget Bure. Om hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten så kan det innebära slutet för järnvägsföretaget. Men frågan är om det ens finns något Rush Rail kvar på fredag? På tisdag ska det nämligen avgöras om Rush Rail får fortsätta sin företagsrekonstruktion i ytterligare tre månader. Bure har via en skrivelse till Stockholms tingsrätt begärt att rekonstruktionen omedelbart stoppas. Risken för en konkurs är då överhängande. För att om möjligt kringgå konsekvenserna av en konkurs har Rush Rail bildat ett nytt bolag, Rush Rail Rouge AB, dit man enligt uppgift försöker flytta över diverse avtal och tillgångar. Den stora knäckfrågan handlar om trafiktillståndet. Går detta att flytta till Rouge AB? Kan Rush Rail fortsätta sin trafik om bolaget går i konkurs? Real Rail bedömde riskerna som för stora och sa upp sitt avtal med Rush Rail. Istället tog CFL cargo förra veckan över kombitrafiken på sträckorna Sundsvall-Göteborg och Falköping-Jönköping. Rush Rails andra stora kund är Trätåg. Enligt källor har Trätåg kontaktat Hector Rail för ett eventuellt övertagande. Hector har också gjort vissa förberedelser för att stå redo när – och om – Trätåg kommer med en formell förfrågan. I så fall skulle ett övertagande av trafiken kunna gå mycket snabbt.

26 februari sista dag med X10

pendel_x10_3119_2190I december tar MTR över pendeltågstrafiken i Stockholm. Då är det också slutkört med de flesta X10-motorvagnarna, som förmodligen ska skrotas eller bli reservdelar. Tolv enheter kommer dock att behållas. Åtminsone under några månader. Det skriver fackförbundet Sekos lokförarklubb på sin hemsida. Motorvagnarna kommer att kopplas ihop till tre sätt, med fyra vagnar i varje. Två sätt kommer att användas i trafik, ett som reserv. Den 26 februari blir enligt planerna sista dag med X10 i Stockholm. Därefter kommer hela pendeltågstrafiken att bedrivas med X60-vagnar. Storstockholms lokaltrafik, SL, äger ett femtiotal X10. Vagnarna levererades från 1983 till 1993. En anledning till att X10 nu skrotas är att de inte kommer att kunna rulla på den nya Citybanan som invigs i Stockholm i juli nästa år. Det beror på flera saker. De nya stationerna kommer att få glasdörrar vid perrongerna. Dessa dörrar är inte anpassade för X10. Dessutom klarar inte parkeringsbromsen i X10 att hålla vagnen i de 30-promillesbackar som kommer att finnas på Citybanan. X10 saknar också så kallad nödbromsöverbryggning. I månadsskiftet mars/april 2011 rullade de sista ursprungliga pendeltågen, X1orna, i Stockholmstrafiken. X1 byggdes i 104 exemplar och användes första gången 1968.

Foto: Jan Lindahl