När de stora elefanterna dansade in på scenen fick tågstrejken ett snabbt slut. När först SJ och sedan Green Cargo, två av de största och mest inflytelserika medlemsföretagen i Almega, riskerade att dras in i konflikten så blev pressen på arbetsgivarorganisationen för stor. Det var precis den effekt som Seko ville uppnå när man hotade att ta ut pendeltågen i Stockholm och Kvilleväxlingen i Göteborg i strejk. När SJ och Green Cargo höjde rösten tvingades Almega, och framförallt Veolia, ned på knä och led en mycket bitter förlust. De många sympatiåtgärderna från andra fackföreningar och det starka stödet från allmänheten har naturligtvis också spelat in. På något annat sätt kan jag inte tolka gårdagens upplösning av konflikten inom spårtrafikområdet.
Jag kan inte heller se slutresultatet som något annat än att ett Almega under press till slut var tvunget att köra över Veolia. Jag har sällan sett en så besviken och tillintetgjord förhandlare som Almegas Beata Hammarskiöld. En central lösning på konflikten har hela tiden legat inom räckhåll, men Seko har vägrat förhandla så länge ingen lokal överenskommelse kunnat nås inom Öresundstågen. Veolia var i ett tidigare skede erbjudna att få använda timanställda under 40000 timmar om året. Nu fick de istället en sämre uppgörelse, om jag räknat rätt. Utnyttjandet av timanställda begränsas till fem procent. När det gäller frågan om deltidsanställningar, som var den som utlöste konflikten, tvingas Veolia även på den punkten nöja sej med fem procent. Från början var ambitionen att göra om över 50 procent av anställningarna till deltider. Det är en viss skillnad det.
I det centrala avtalet finns det inga begränsningar av antalet timanställda. Däremot kommer kostnaden att öka för arbetsgivarna om man väljer att anställa per timme. Det finns också en skrivning att heltid ska vara den gängse anställningsformen. Totalt sett blir det en liten förbättring av det centrala avtalet, men den stora segern vanns på det lokala planet. Veolia har kört ett eget race. Men de körde i diket. Rejält dessutom. Företaget har dragit på sej enorma kostnader de senaste tre veckorna. Nu måste de spara. Från december när det nya avtalet börjar gälla minskar dessutom ersättningen från länstrafikbolagen med cirka 250 miljoner kronor om året. Det är enorma summor det handlar om. Tyvärr kommer många medarbetare att få lämna Veolia, det är både fack och arbetsgivare överens om. Bedömare som bloggen talat med tror att det kan handla om ett hundratal personer. För dessa individer är det förstås en klen tröst att Seko vann slaget om deltidsanställningarna, men det är ändå ett pris som är värt att betala. Med facit i hand har nu Seko visat att man försvarar sina villkor inom spårtrafiken till varje pris. Det skedde i Göteborg förra året, det skedde i Malmö i år. I fortsättningen tror jag att arbetsgivarna passar sej väldigt noga innan de försöker dumpa förutsättningarna för de anställda inom järnvägsbranschen. Enbart detta är en stor seger för Seko och dess medlemmar.
Frågan är hur framtiden ser ut för Veolia i Sverige? Till och med företagets ledning får sej en känga i den nya avtalstexten. Parterna är överens om ett särskilt arvodistråd. I detta stycke kan man läsa att det åligger såväl Seko som Veolia att ”lägga fram konkreta förslag till åtgärder för att undanröja orsakerna till behovet av arvodistanställning, exempelvis bristfällig ledning och planering…” En sådan formulering tror jag aldrig tidigare att jag sett i ett kollektivavtal. Detta har dessutom Almega skrivit under på. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att Veolia blivit något av Almegas svarta får.
Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om inte länstrafikbolagen hela tiden varit medvetna om vilka besparingsplaner som Veolia hade. Veolia har sedan man fick ta över Öresundstågstrafiken från DSB First, suttit i knäet på Skånetrafiken och de andra länstrafikbolagen. Det har varit synnerligen täta kontakter och när Veolia vann det nya avtalet, som börjar gälla i december i år, så var det inte ett dugg förvånande. Att Öresundståg AB, med just Skånetrafiken i spetsen, köpte Veolias låga anbud rakt av kan åtminstone inte jag tolka på något annat sätt än att man hela tiden varit medvetna om vad som komma skulle. Kanske är det också därför som Skånetrafiken hållit en så låg profil de senaste tre veckorna? Som jag ser på saken så vilar ansvaret för den här konflikten lika mycket på politikerna i södra Sverige som på Veolia.
Seko valde att strejka för att begränsa antalet deltids- och timanställningar inom Veolia. Det andra facket, ST, valde förhandlingsvägen, eftersom man ansåg att parterna var nära en lösning. Idag undertecknades en ”principöverenskommelse” mellan ST och Veolia. Den kommer att ligga till grund för det lokala avtalet. Så vad vann då ST på att ställa sej utanför konflikten? ST har ännu inte offentliggjort avtalet, men den här bloggen kan publicera innehållet, svart på vitt. Skrivelsen är full av uttryck som ”verka för”, ”har för avsikt”, ”strävar efter” och ”prioriterar”. Som jag kan bedöma saken finns det ingenting som begränsar antalet tim- och deltidsanställda. Jag kan inte avgöra om detta är ett bra eller dåligt avtal. Det överlåtar jag åt andra. För en lekman ser det dock tunt ut. Seko fick åtminstone till en skrivning där visstidsanställningarna begränsas till fem procent, under förutsättning att de fackliga företrädarna hjälper till att konstruera effektiva scheman. Eftersom ingenting av detta finns med i STs avtal, så förstår jag inte hur de fem procenten ska beräknas. Det finns även andra saker som jag inte begriper. Men det får vi återkomma till en annan gång. I övrigt noterar jag att en bland personalen populär enhetschef på Veolia har fått sparken och en annan hög chef har sagt upp sej. Jag utgår från att ytterligare ledningsförändringar är att vänta inom Veolia. En strejk som denna går knappast obemärkt förbi.
I huvudet på en lokförare 