Det där med information är inte lätt. De senaste dagarna är det SJ som fått stå i skottlinjen för allmänhetens ilska. Jag tänker inte recensera vad SJ har gjort bra och vad SJ gjort dåligt. Jag vet alldeles för lite om vad som eventuellt gått snett.
Men låt mej berätta om mina egna erfarenheter. Jag har varit med vid flera tillfällen när tåg av olika anledningar blivit stående längs linjen. Både som lokförare och som vanlig resenär. En gång blev kontaktledningen spänningslös, en annan gång hände nåt med loket och en tredje gång stod en kandidat på spåret.
Vid samtliga dessa tillfällen har tågpersonalen gjort ett strålande jobb när det gäller just informationsbiten. Ändå har man kunnat läsa i tidningen dagen efter: ”INLÅST I TÅGET Kajsa, 32: Vi fick ingen information”
Det var ju jävligt besynnerligt… jag har ju själv suttit och kacklat som en papegoja i högtalarsystemet. Jag börjar tro att när folk säger att de kräver information så menar de att de kräver positiv information.
Sedan kan man fråga sej hur mycket information man har rätt att kräva som resenär? Räcker det inte att få veta att tåget mot Katrineholm, Flen, Eskilstuna och Västerås är tolv minuter försenat? Nej, tydligen inte. Man måste veta varför också. ”Tekniska problem” duger inte som förklaring. Här måste man förklara i detalj. Är det nätströmriktaren eller maskinströmriktaren som lagt av?
Har själv stått på perrongen i Norrköping och väntat på tåget mot Eskilstuna. Hört hur det ropats i högtalarna två, tre gånger. Sett hur resenärer ringt i sina mobiler. ”Ja hej, tåget är försenat som vanligt…de säger ingenting. Nej, vi får inte veta nånting alls. Ja, visst är det för dåligt. Ses sen. Puss.”
Slutsatsen är att resenärerna visst får information, men den kanske inte passar alla gånger. Sen är det inte alltid som vi lokförare heller vet så mycket. Vi söker information genom tågtrafikledning och trafikkontor men vid större trafikstörningar är de totalt nedringda och bara om man har tur är det nån som svarar i andra änden av linjen.
Sen underlättas ju inte informationsspridningen av den nuvarande ordningen med alla dessa bolag, myndigheter och instanser. Ingen verkar ha fått ansvaret till samordning. Men det är, som man brukar säga, en helt annan fråga. Den får vi diskutera en annan gång.
Jaha, då återstår inte så mycket av det här året. Ikväll firas 2012 i hemmets lugna vrå. Lika bra det. Så slipper lilla Alice få en chock av allt smällande så här sin första nyårsafton. Vi bor ju på landet. Så det ska nog gå bra. Såvida inte ”Gonna” eller ”Sven i helvete” överraskar oss med några megaton. Ja, det är grannarna det. Men känner jag herrarna rätt så blir nog kapsylerna det enda som smäller i dessa kristna hem i natt.
I huvudet på en lokförare 