Gott nytt spår!

Jaha, då återstår inte så mycket av det här året. Ikväll firas 2012 i hemmets lugna vrå. Lika bra det. Så slipper lilla Alice få en chock av allt smällande så här sin första nyårsafton. Vi bor ju på landet. Så det ska nog gå bra. Såvida inte ”Gonna” eller ”Sven i helvete” överraskar oss med några megaton. Ja, det är grannarna det. Men känner jag herrarna rätt så blir nog kapsylerna det enda som smäller i dessa kristna hem i natt.

Själv lovar jag att fortsätta plåga er med den här bloggen även under 2012. Nu återstår inte så mycket mer än att önska ett riktigt gott nytt år. Jag gör det med en bild från konsumparkeringen i Vännäs. Lite exotiskt är det med snö och sparkstötting för en bleking som jag. 

Förresten, Den Vimsige hälsar också. Han kör pendeltåg i natt och drömmer vidare om sin stora kärlek. Nästa nyår hoppas han få fira med henne. Det hoppas jag också. Det är han värd.

Annonser

Eget ansvar?

Apropå gårdagens inlägg om informationshysterin som bereder ut sej som en farsot över landet, så kan jag berätta om en händelse som jag var med om för några år sen i Helsingborg.

Tåget från Malmö ankom på spår fyra. Tågsättet bestod av två X31or. Tåget delades på Knutpunkten och endast den ena delen fortsatte mot Göteborg. Den andra vagnen skulle växlas undan. Det var mitt jobb att göra det.

Tåget var några minuter försenat. Jag gick in i den vagn som skulle bli kvar i Helsingborg och gick igenom tåget. Då upptäcker jag en kille med stora hörlurar på skallen och ganska mycket bagage. Jag säger åt honom att han måste gå ut ur tåget. ”Vad säger du?!?” nästan skriker han. Utan att göra minsta antydan till att ta bort hörlurarna från öronen.

Jag pekar på mina öron och sen på honom. Då trillar polletten ned. Jag upprepar vad jag nyss sagt. ”Jag lämnar inget tåg, jag ska till Halmstad.” Jag förklarar att den här delen av tåget kommer att bli kvar i Helsingborg. Han måste byta vagn. Killen börjar argumentera, allt medan tiden går. Jag tvingas avbryta honom och säga att ska du hinna med ditt tåg så måste du packa ihop dina grejer och gå av NU!

”Jag ska med tåget, det får väl för fan vänta!” Jag förklarar lugnt och sansat och tåget inte kommer att vänta. Han masar sej ut, lagom för att hinna se slutsignalerna på tåget som just rullar vidare norrut.

Då blir han skogstokig. Och så vidtar den här diskussionen om bristen på information. Han har minsann inte hört några utrop. Nu börjar jag själv bli lite uppretad. ”Det var ungefär 40 personer som satt fel, alla gick över och satte sej i rätt vagn. Du hade kanske också hört utropet om du inte haft volymen på max i de där lurarna”.

Han fick ta nästa tåg och blev en timme sen till Halmstad. Nästa dag kunde man läsa en snyfthistoria i tidningen:

TÅGET KÖRDE IFRÅN PATRIK

Har man inget ansvar som resenär? Jag bara undrar.

Informationshysteri

Det där med information är inte lätt. De senaste dagarna är det SJ som fått stå i skottlinjen för allmänhetens ilska. Jag tänker inte recensera vad SJ har gjort bra och vad SJ gjort dåligt. Jag vet alldeles för lite om vad som eventuellt gått snett.

Men låt mej berätta om mina egna erfarenheter. Jag har varit med vid flera tillfällen när tåg av olika anledningar blivit stående längs linjen. Både som lokförare och som vanlig resenär. En gång blev kontaktledningen spänningslös, en annan gång hände nåt med loket och en tredje gång stod en kandidat på spåret.

Vid samtliga dessa tillfällen har tågpersonalen gjort ett strålande jobb när det gäller just informationsbiten. Ändå har man kunnat läsa i tidningen dagen efter: ”INLÅST I TÅGET Kajsa, 32: Vi fick ingen information”

Det var ju jävligt besynnerligt… jag har ju själv suttit och kacklat som en papegoja i högtalarsystemet. Jag börjar tro att när folk säger att de kräver information så menar de att de kräver positiv information.

Sedan kan man fråga sej hur mycket information man har rätt att kräva som resenär? Räcker det inte att få veta att tåget mot Katrineholm, Flen, Eskilstuna och Västerås är tolv minuter försenat? Nej, tydligen inte. Man måste veta varför också. ”Tekniska problem” duger inte som förklaring. Här måste man förklara i detalj. Är det nätströmriktaren eller maskinströmriktaren som lagt av?

Har själv stått på perrongen i Norrköping och väntat på tåget mot Eskilstuna. Hört hur det ropats i högtalarna två, tre gånger. Sett hur resenärer ringt i sina mobiler. ”Ja hej, tåget är försenat som vanligt…de säger ingenting. Nej, vi får inte veta nånting alls. Ja, visst är det för dåligt. Ses sen. Puss.”

Slutsatsen är att resenärerna visst får information, men den kanske inte passar alla gånger. Sen är det inte alltid som vi lokförare heller vet så mycket. Vi söker information genom tågtrafikledning och trafikkontor men vid större trafikstörningar är de totalt nedringda och bara om man har tur är det nån som svarar i andra änden av linjen.

Sen underlättas ju inte informationsspridningen av den nuvarande ordningen med alla dessa bolag, myndigheter och instanser. Ingen verkar ha fått ansvaret till samordning. Men det är, som man brukar säga, en helt annan fråga. Den får vi diskutera en annan gång.

Jag älskar denne man

Okej, detta kanske är en järnvägsblogg i första hand. Men ibland måste jag sticka emellan med lite hockey också. Känner att jag bara är tvungen att få skriva lite om allas vår gulsvarte hjälte och skyttekung Richard Gynge. Han formligen öser in mål i elitserien och hade jag bara befunnit mej på Hovet igår så hade jag mer än gärna stämt upp i Black Armys ”Gynge till landslaget”.

Gynge blir glad som en TV-puckare varje gång han gör mål. I våras höll han på att klättra över sargen och ut på läktaren av glädje när han firade AIKs sensationella slutspelsplats. Mot aporna i höstas slängde han handsken i luften och låtsades prickskjuta med klubban. Han vevar med armarna. Han går ned på knä. Han hoppar som en kråka. Det verkar komma en ny, spontan målgest för varje mål karln gör. Jag älskar sånt.

Richard Gynge för dessutom tankarna till en galen kommentator på lokalradion i Kalmar. Det finns ett underbart klipp med denna man från tiden då Gynge spelade i Nybro. Han kunde göra mål där också. Till mångas uppenbara glädje…;-)

http://www.youtube.com/watch?v=eIvvkSQQLjc

Tågvärden tog bussen

Min kära hustru har fått nytt jobb. Hon extraknäcker som tågvärd. Det passar ju bra eftersom hon pendlar med Öresundstågen varje dag till sitt vanliga jobb. Igår arbetade hon sitt första arbetspass. Hon hade nattjänstgöring och började vid 23-tiden. Arbetet var väldigt komplicerat, berättar hon. Men kan man jobba på Ericsson så kan man väl jobba på DSB First? Ja, det är DSB First hon är anställd av. Märkligt nog.

Hustrun berättar att efter tjänstgöringen var hon bjuden på firmafest. Men hon fick ingen ordning på sin klänning. Den var alldeles för stor. Hur hon än försökte rätta till den, så ville den inte sitta som den skulle.

Vid 6.15 gick hustrun av sitt arbetspass. Det var då väckarklockan ringde. Alice sträckte på sej och ville gå ut. Hustrun insåg att hon inte alls befann sej på ett tåg, utan låg hemma i sängen. Allt var bara en dröm. Den morgonen struntade hon i tåget. Hon tog bussen till jobbet.

Mat hade han. Men ingen biljett…

”Äh, men vad fan…” Jag tyckte att jag kände igen den rösten. Jag tittade bakåt i tåget och såg min egen bror stå och käfta med tågmästaren. Han hade famnen full av grejer som han just handlat i den lilla kiosken på Kustpilen. Bror hade både macka och kaffe. Och en coca-cola i andra näven. Men sen skulle han ha en biljett också. Och då var pengarna slut.

Nu råkade bror min ha jordens röta eftersom det var just jag som körde tåget han skulle åka med. Han kom hem ändå. Utan biljett. Men jag kunde ju inte låta bli att fråga hur man är funtad om man först köper fika, sen biljett. Borde det inte vara tvärtom?

”Vadå då? Jag var ju hungrig. Man måste väl få äta lite!?”

Jag säger då det. Tack och lov är brorsan 14 år yngre än jag. Ungdomligt oförstånd. Vi får skylla på det.

Bortjagat tåg

Det är inte det att jag börjar få ont om materiel till bloggen. Inte alls. Men så här i tider när julen nästan är över kan stämningen kanske behöva livas upp på sina håll. Det är trots allt arbetsdag för de flesta imorgon. Så här kommer en rolig (?) historia:

”Lennart kom inspringande på tågstationen och såg hur tåget startade och sakta gled ut från perrongen. Han sprang efter tåget en bit med resväskan i ena handen och rocken över den andra, men det var för sent. Han hann inte med.

Han ställde sig flåsande och flämtande och tittade efter tåget när en ur stationspersonalen kom förbi och frågade: ”Missade ni tåget?”
Lennart svarade, lätt irriterad:

”Nej nej, jag bara jagade bort det!”