Min månad: juni 2016

Så var ännu en månad till ända. Ibland blir jag nästan mörkrädd över hur fort tiden går. Timmarna kan visserligen gå långsamt, och kanske dagarna också. Men veckorna och månaderna bara rusar förbi. Tänk om det faktiskt är så att tiden går fortare och fortare? Jorden kanske har hamnat i en kosmisk nedförsbacke och snurrar allt snabbare runt solen? Den globala uppvärmningen kanske beror på friktionen som uppstår? Skämt åsido. Det känns lite skrämmande att fundera över vad man egentligen hunnit med den senaste tiden. Det brukar inte vara så mycket. Lite jobb, några dopp i ån och en och annan skogsrunda med Alice. Men mer då? Tja, säg det. När det gäller arbetet har jag i alla fall tillbringat den senaste månaden som utlånad till min egen hemstad Karlshamn. Bättre kan jag nog aldrig få det. Även om midsommarhelgen inte riktigt blev som jag hoppats. Jourer kan nämligen vara förrädiska. Istället för några behagliga dagar i solen, fick jag fullt upp i Älmhult och Olofström. Jag var tillbaka som gästarbetare på min gamla hemmabana. Mycket annan trafik var inställd, men Volvotågen skulle rulla. Det var bara att bita ihop.

Jag tänkte införa ett nytt inslag i bloggen. Jag brukar knäppa en massa bilder med mobiltelefonen när jag arbetar. Det är en bråkdel av dem som kommer till användning. Var för sej är bilderna inte mycket att skryta med. Men tillsammans så kanske de kan ge en liten bild av hur min senaste arbetsmånad i Green Cargos bemanningspool sett ut. Jag hade tänkt att göra en sådan bildsammanfattning i slutet av varje månad. Vad tror ni om den idéen?

Green Cargo satsar men andra kör

13508889_10209950562590017_1973942990294115386_nKarlshamns Hamns VD Mats Olsson bekräftar nu att tågtrafiken till och från Stillerydshamnen kommer att öka ytterligare från och med nästa år. I ett inlägg på Facebook skriver han: ”Idag ringer Trafikverket och frågar om vi kan ta emot ytterligare 3 ankomster respektive avgångar per vecka med ytterligare en operatör nästa år. Vilket vi självklart ska se till att klara av. Det är ju detta vi investerat i hamnen för. För 3 år sedan hade vi 5 ankomster per vecka. 2017 blir det därmed tillstånd för 19 ankomster per arbetsvecka. En mycket bra utveckling som följer och överträffar vår långsiktiga prognos”. Olsson skriver inte namnet på den nya operatören, men den här bloggen har sedan tidigare avslöjat att företaget Swedtrac sökt just tre tåglägen i veckan mellan Karlshamn och Folkesta utanför Eskilstuna.

Så sent som för några veckor sedan började Tågfrakt trafikera Karlshamn med tåg från Skandiahamnen. Det är APM Terminals som anlitats av Maersk för att frakta plåtdetaljer åt Volvo, från Olofström till Kina. Idag rullar containertåget enbart under torsdagskvällen och natten, men efter sommaren hoppas berörda parter att trafiken ska kunna utökas. ”SCT Transport kommer att trafikera sträckan Göteborg–Karlshamn en gång per vecka i vardera riktning under sommaren för att förhoppningsvis utöka denna trafik med ytterligare någon eller några avgångar per vecka under hösten, säger Svante Altås”, VD för containertransportförmedlaren SCT Transport till Transportnet.se.

Förutom Tågfrakt och Swedtrac kör också Green Cargo och Vida tåg till Stillerydshamnen. Green Cargo flyttade sin verksamhet från Kristianstad till Karlshamn i december 2016 eftersom man såg en ökande efterfrågan på transporter. När nya transporter nu ska igång är det andra operatörer som kör tågen. Utökningen av tågtrafiken på den västra delen av BKB väcker också många frågor. ”Hur länge klarar Blekinge kustbana av denna ökningstakt innan man från politiskt håll beslutar att bygga Sydostlänken mellan Älmhult, Olofström och Karlshamn?”, skriver Mats Olsson.

Den massiva expansionen av järnvägstrafik till Karlshamn gläder dock inte alla. Frustration är stor sex mil bort. I Karlskrona satsade kommunen 70-tals miljoner på investeringar i en ny terminal på Verkö, och lyckades också få Trafikverket att lägga närmare en miljard (!) på den så kallade Emmabodabanan. Man räknade med flera godståg om dagen. Satsningen har blivit en totalflopp. I princip inga godståg har avgått från Karlskrona sedan terminalen invigdes i mars 2014. Inte heller inför 2017 finns några tåglägen beställda till Verkö, trots att företrädare för kommunen, terminalen och Stena Line vid ett otal tillfällen berättat om ”mycket lovande framtidsplaner”. Bristen på tåglägesansökningar behöver dock inte betyda att godstrafiken till Verkö helt uteblir nästa år. Uppgifter till bloggen gör gällande att Swedtrac har planer på tåg till och från Karlskrona några dagar per vecka, kanske i anslutning till avgångarna och ankomsterna till Karlshamn.

Avgifter för järnväg höjs nästa år

13522832_10209902086178137_2212753592581897446_oSveriges järnvägsföretag kommer nästa år att tvingas betala högre avgifter till Transportstyrelsen, TS, än vad som är fallet idag. Nästa vecka lämnar myndigheten ut ett förslag på nya och ändrade avgifter. Redan för några dagar sedan förvarnade dock Transportstyrelsen om vad som komma skulle. ”Förslaget, som gäller från 1 januari 2017, innehåller höjda avgifter för järnvägsbranschen”, skriver man i ett mejl till berörda parter. De verksamheter inom Transportstyrelsen som i huvudsak finansieras av avgifter är tillståndsprövning, tillsyn och registerhållning. TS har själva rätt att besluta om nivåerna på avgifterna. ”Våra avgifter ska sättas så att full kostnadstäckning uppnås. Det innebär att det, på några års sikt, ska råda balans mellan myndighetens kostnader och de avgifter som vi tar ut. Inom järnvägsområdet behöver vi höja flera av avgifterna för att gå i den riktningen. Inte minst för att möta de ökade förväntningarna som finns bland annat på tillsynsverksamheten inom området. I år kommer höjningarna i flera fall att påverka järnvägsföretag”, skriver Transportstyrelsen.

I ett brev till branschföreningen Tågoperatörerna kräver nu medlemsföretag att höjningarna stoppas. Man menar att de nya avgifterna kommer att gynna de stora företagen, och på sikt kanske helt slå ut de mindre. ”Järnvägsföretagen har en hård konkurrens från andra transportslag och små marginaler. Varje kostnadsökning måste därför föras ut direkt till resenärer och godstransportköpare”, skriver Tågoperatörerna i en kommentar. Som ett led i Transportstyrelsen tillämpning är det inte bara Sveriges järnvägsföretag som får plocka fram plånboken. Sveriges samtliga lokförare har också fått ett inbetalningskort på 300 kronor för att täcka registerhållningen av det så kallade lokförarbeviset, ett sorts körkort för lokförare. Vissa operatörer, som SJ, ersätter sina lokförare för utgiften, medan andra, som Green Cargo, valt en annan linje. Green Cargo motiverar sitt beslut med att lokförarbeviset är en personlig handling som är oberoende av i vilket företag man är anställd.

Här stod tiden stilla i 15 år

13508970_10209876105128627_3920070562729285925_nPå järnvägsstationen i Karlshamn hänger några gamla tidningsurklipp. De är från början av 2000-talet. Det var ungefär då jag själv började min bana vid SJ. Själv blev jag placerad i Malmö. Öresundsbron hade just öppnat och SJ skrek efter personal. I Karlshamn däremot var det deppigt värre. ”Karlshamn upphör som godscentral” är rubriken på en av artiklarna. ”SJ hotar Sydostlänken” är en annan braskande, och kanske säljande, rubrik. Anledningen till de deprimerande artiklarna var att SJs godstrafikdivision, som några månader senare skulle komma att döpas om till Green Cargo, beslutat säga upp samtlig växlingspersonal i Karlshamn. Varslet berörde fem personer. Idag känns det lite konstigt att läsa de gamla urklippen. Nästan exakt 15 år efter uppsägningarna vill Green Cargo åter öppna min hemstad som stationeringsort. Trafiken är redan igång, men först framåt hösten eller vintern räknar företaget med att ha Karlshamn som formell placeringsort.

Fram tills i januari 2002 fanns alltså fem man anställda. På den tiden handlade det om växlingspersonal och lokomotorförare, idag vill Green Cargo främst anställa lokförare. Anledningen till de beslutade neddragningarna under 2001 var att godsmängderna hade minskat i Karlshamn och Blekinge. Volymerna sjönk på Mörrums bruk och trafiken till Nättraby hade upphört helt. Godshanteringen i Ronneby och Karlskrona var sedan länge borta. Green Cargo hade svårt att få lönsamhet i Karlshamnståget. Nu skulle istället tågen bemannas med förare och växlare från Hässleholm. Denna personal skötte även Sölvesborgsväxlingen. Karlshamnståget utgick från Malmö, med personalbyte i göingemetropolen. Sölvesborgståget växlades ihop i Hässleholm och startade därifrån. Detta tåg drogs oftast av dubbla diesellok och medförde vagnar till Kristianstad, Nymölla, Bromölla, Hanaskog, Åhus och Sölvesborg. Utbyte av lok och personal skedde med lokalgodståg som anordnades på sträckan Karlshamn-Sölvesborg. Tåget hämtade och lämnade också vagnar vid Ifö Sanitär i Mörrum.

13450813_10209876077367933_8250289840023523100_nIdag har de flesta av dessa kunder försvunnit. Nymölla är borta, precis som Hanaskog och Åhus. Ifö Sanitär i Mörrum fick sin sista vagn för tio år sedan, ungefär i samma veva som dåvarande Banverket installerade en svindyr växel in till fabriksområdet. Bromölla är nedlagt. Det är mycket tråkigt som hänt på 15 år. Så länge växlingspersonalen fanns anställd i Karlshamn, fanns också minst ett lok placerat där. På slutet var det en V5, dessförinnan tre Z66. När Hässleholmspersonalen tog över växlade man med ankommande tåglok, det vill säga en radiostyrd T44. Godståget ankom till Karlshamn på morgonen och avgick igen framåt lunchtid. Så såg upplägget ut, i grova drag, år efter år. Ja, faktiskt ända fram till i december förra året.

Samma företag som 2002 beslutade stänga Karlshamn och säga upp personalen, gör nu helt om. Plötsligt blir Karlshamn navet, istället för Hässleholm och Kristianstad. Två vagnslasttåg om dagen ankommer och avgår från Karlshamn. Den största kunden är Mörrums bruk, men vagnar växlas också till och från Eon, AAK och flera anda platser i Stillerydshamnen. Sölvesborgsväxlingen utgår numera från staden vid Mieåns mynning. Även på helgerna rullar godstågen. Varje lördag och söndag ankommer tåg med massaved, som ska vidare till Mörrums bruk. Förutom Green Cargo trafikerar också Vida och Tågfrakt Karlshamn. I december kanske Green Cargos Karlshamnspersonal får ett nytt uppdrag: sprittåget till och från Åhus som idag körs av CFL cargo. Det statliga järnvägsföretaget har nämligen ansökt om kapacitet på spärrfärdssträckan Kristianstad-Åhus och om tåglägen Göteborg-Kristianstad.

Nu är det inte bara gulnade tidningsartiklar som hänger på väggarna i Karlshamns gamla, men ack så fula, stationshus. En stor plansch med galanta damer pryder några kvadratmeter. Affischen är från 1996 och gör reklam för SJ och det så kallade Tjejtrampet. På en låst dörr sitter en skylt som förkunnar ”SJ – stängt”. Det är som om något släckte och låste och gick hem för 15 år sedan. Nästan ingenting har hänt i lokalerna.  Det är som om tiden stått stilla i de mörka korridorerna.

Men nu händer det alltså saker. Green Cargo är just i detta nu mitt uppe i en rekryteringsfas. Man söker både lokförare och radioloksoperatörer till Karlshamn. Minst sex personer behöver man. Det är vad som krävs för att klara nuvarande upplägg. Eventuellt kommer ytterligare någon eller några förare att anställas, för att förbättra och variera tjänstgöringen. Då skulle ett av de två tågparen till Malmö kunna bemannas av personal från Karlshamn. Tongångarna är alltså helt annorlunda nu jämfört med 2002. Det är onekligen märkligt hur saker och ting kan förändras. Längst bak i bunten med tidningsurklipp hittar jag lite överraskande en artikel som jag själv skrivit. Den är från 1994 och är hämtat från tidningen iDAG, som var en sammanslagning av Kvällsposten och Göteborgs-Tidningen. Överallt i Sverige varslade SJ personal om uppsägning – utom i Karlshamn. Där behövdes det tvärtom förstärkning. Ungefär som idag alltså. När jag läser de gamla artiklarna kan jag nästan inte låta bli att skratta. Är allting i tillvaron en enda lång upprepning?

När det gäller Sydostlänken har den fortfarande inte blivit byggd. Mycket kan vi anklaga SJ för, men i det här fallet misstänker jag att bolaget är utan skuld.10712938_10208562769176049_2309640773531519478_n

Sista numret kom idag

13445756_10209829322679095_7265571942525577260_nIdag damp det allra sista numret av SJ Nytt ned i brevlådan. Efter drygt 73 år läggs tidningen nu ned för gott. SJ Nytt var en gång i tiden en av Sveriges största personaltidningar och har också röstats fram till den allra bästa. I fortsättningen kommer SJ att sköta all personalinformation genom diverse digitala kanaler. Det var just den här bloggen som redan i december förra året kunde avslöja SJs nedläggningsplaner. I det sista numret kan vi bland annat läsa en intressant artikel om organisationen ”Min Stora Dag” som förverkligar drömmar för barn med svåra sjukdomar. 5-årige Harry får följa med SJs lokförare Mats Ohlsson under en arbetsdag, bland annat i förarhytten. Vi får också veta lite mer om Anders Ericson, SJ-anställd och – barockmusiker. Sistasidan ägnas åt bilder och kommentarer av historiska omslag på SJ Nytt, från 1940-talet fram tills idag.

På permission i Nässjö

13418787_10209815289048263_7938688917610963520_nIbland händer det att Fantomen går på gatorna som en vanlig man. Ungefär lika ofta händer det att en lokförare i Karlshamn får komma ut på stambanan och köra ett riktigt godståg. Sällan alltså. Men igår var det dags. Jag hade fått permission från Karlshamn. Mitt arbetspass började redan i måndags kväll med en passresa till Malmö. Det var en lång tur – fast trevlig – som låg framför mej. Den slutade inte förrän vid halv nio på kvällen. Det är förstås inte optimalt inför en fridag, men å andra sidan hade personalfördelaren lockat med en så kallad nolldag i andra änden av ledighetsperioden. Som tack för hjälpen liksom. Det förslaget var det svårt att säga nej till. Nu kan jag vara ledig i sju dagar. Det är en lyx som gör det lättare att bita ihop när saker och ting djävlas. Vilket de tyvärr gör allt som oftast.

Nåväl. Jag klev av på Malmö C mitt i natten och bytte några ord med en gammal tågmästare som numera arbetar på Öresundstågen. En gång i tiden tjänstgjorde han på Kustpilen, precis som jag. I Malmö brukade jag och ett gäng andra SJ-are spela innebandy i Kirsebergs sporthall under onsdagarna. Ibland var den alltid lika glade tågmästaren med. Det var en trevlig sysselsättning, som tyvärr har upphört idag, i takt med diverse upphandlingar och avregleringar. Jag tog en taxi till godsbangården och hämtade ut ett lok. Det var Rd 1135 som skulle dra tåg 5268 till Hallsberg. Själv skulle jag dock kliva av redan i Nässjö. Det var en underbar natt som låg framför mej. Det är svårt att sätta ord på upplevelsen. Att se den mörka natten sakta förvandlas till morgon och dag. Att se rådjuren nyfiket titta upp ur det höga gräset. Att se kossorna resa sej och sträcka ut efter några timmars sömn. Att se en knallröd räv lunka över en åker. Att känna doften av nybryggt kaffe i hytten. Att höra sin favoritlåt spelas på radion. Att dra ned sidofönstret och känna den kalla luften rufsa om i håret. Jag tror nästan att man måste vara lokförare för att kunna förstå. Jag älskar verkligen dessa sommarnätter. Det är en ren njutning att jobba.

13466107_10209815293088364_6368156624473940476_nEkipaget på 433 meter och 1267 ton lämnade Malmö en halvtimme tidigt. När jag passerade Dammstorp, söder om Eslöv, funderade jag på varför det aldrig blev någon spåranslutning till det nya värmeverket. Jag sicksackade fram mellan upp- och nedspåret. Överallt arbetades det. Med spår och med kontaktledningar. Nästan hela vägen genom såväl Skåne som Småland. I Tjörnarp föll ett stilla sommarregn och loket började genast att slira. Jag tappade lite fart, men snart fick loket fäste igen och hastigheten ökade. I höjd med Hästveda spelade nattradion REM och ”Losing my religion”. Jag skrattade för mej själv. Det är en bra låt, som jag dock har blivit något trött på. En gång i tiden hade jag nämligen en granne som alltid skulle spela denna låt på högsta volym när hon kom hem efter en, som man får förmoda, trevlig kväll på krogen. Jag mindes den tiden, för drygt 20 år sedan. Grannen hade en orange VW-bubbla, som gick som en raket. Hon var också nattmänniska. Ibland hände det att vi tog bubblan och körde och badade mitt i natten.

På vägen norrut, från Malmö vid havet till höglandet i Nässjö, mötte jag 20-talet andra tåg. Jag hälsade på kollegorna genom att blinka två gånger med strålkastarna. Kollegorna hälsade tillbaka, som de nästan alltid gör, oavsett logotyp på loket. Utetemperaturen sjönk drastiskt. I Malmö var det 15 grader varmt vid midnatt, strax söder om Nässjö var kvicksilvret vid fyratiden nere i en ynka plusgrad. Jag ankom till Nässjö nästan en timme tidigt. Typiskt. Tågen kan aldrig komma i rätt tid. Jag fick rota fram en långärmad tröja i väskan för att inte frysa när jag skulle promenera till överliggningsrummet.

Frukosten bestod av thaibuffé. Den satt som en fläskläpp på en karlskronit. Jag samspråkade med några kollegor i orderrummet. Det är alltid lika trevligt att komma till Nässjö. Jag tog sikte på en liten clementin i en fruktkorg, men fick abrupt veta att denna frukt endast var till för Nässjöpersonalen. Nu kunde man kanske tro att den så kallade kollegan tänkte på sina arbetskamrater, men sedan fyllde han sin egen väska med diverse nyttigheter. Han ville bara ha frukten för sej själv. Nässjöanda? Jo, tjena. Extra olustig kändes situationen när jag själv dagen innan givit min sista smörgås till en kollega som glömt sin matlåda hemma. Nåja. Efter en stund var det dags att klargöra ett lok och bromsprova tåg 6336 till Boxholm. Loket var redan på plats, så det var snabbt gjort. Tåget jag skulle lösa av och köra till Helsingborg var flera timmar försenat, så jag fick traska tillbaka till orderrummet och dricka ännu en kopp kaffe.

Real Rail-tåget rullade in, efter att ha tillryggalagt 1358 kilometer av sin långa resa från Luleå i norr. Nu skulle jag själv köra tåget den sista biten, de futtiga 259 kilometerna till Helsingborg. Rena stenkastet i sammanhanget. Ett lok och ett antal vagnar kopplades snabbt av i Nässjö. Kvar blev ett sött litet tåg. Längst fram tronade en kär gammal vän, som jag bara haft sällskap med en ynka gång tidigare i mitt lokförarliv. Rc4 1290. Då var platsen och sträckan en helt annan. Nämligen Ånge-Långsele. Vad är det då för speciellt med just detta lok? Jo, det är Green Cargos enda lok som har kvar sin ursprungliga SJ-färg. Enligt min mening är det företagets finaste lok. Det känns roligt att köra det, eftersom det alltid flockas fotografer längs banan. Och mycket riktigt. Jag blev fotograferad i både Sävsjö och Alvesta. Kanske dyker bilderna upp på nätet i framtiden?

Loket gick som ett oljat schweizerur. Förseningen minskade i rask takt. Både ACn och radion fungerade. Jag tänkte att det kändes bra att få köra ett så speciellt lok, nu när man äntligen blivit utsläppt på stambanan. Jag fick gå åt sidan i Grevaryd och släppa förbi ett X2000. Sedan var det full fart igen. Det vill säga 110 kilometer i timmen. Efter Hässleholm var det så slut på det roliga. Ett gytter av lokaltåg och andra godståg skulle fram på den enkelspåriga banan, så förseningen växte igen. En timme försenat rullade så tåg 42021 in på Helsingborgs godsbangård. En kollega skulle strax ta över det fina loket, så jag behövde inte ställa av det. Istället kastade jag mej in i ett Pågatåg, för att kunna komma hem så fort som möjligt. Föraren av Pågatåget har jag jobbat tillsammans med under SJ-tiden, så han bjöd in mej på en kopp kaffe i Arrivas lokaler i Hässleholm. Jag hade 50 minuters väntetid tills Öresundståget mot Blekinge skulle avgå, så jag hann med två koppar. Tågvärden på Öresundståget visade sej också vara en gammal bekant, som jag inte sett på flera år. Vi samspråkade lite och uppdaterade läget för varandra. Jag berättade att Den Vimsige gift sej, jag fick veta att några förarkollegor på Transdev i Karlskrona snart ska sluta.

Det var ganska sent när jag klev innanför dörren i hemmet och möttes av Kära hustrun och en glad flat som av välkomnandet att döma nog saknat sin husse något ofantligt. Jag hann se slutet av fotbollsmatchen mellan Island och Portugal. En mycket givande dag var till ända. Jag vågar knappt berätta hur bra jag har det som utlånad till min egen hemstad Karlshamn, men så värst många uppslag till bloggen blir det inte. Det är nyttigt att komma ut i den stora järnvägsvärlden ibland.

13434952_10209815281608077_3755183228650245437_n

Första bilden av nya tåget

13433291_866271826810664_6494637275938600588_oPrecis som den här bloggen kunde berätta igår, ankom ikväll Tågfrakt till Stillerydshamnen i Karlshamn med ett containertåg. Tåget drogs av en Rc3, som hyrs av Hector Rail. Ekipaget var över 600 meter långt och i princip fullastat. Loket och de 23 containervagnarna rullade in på spår 5 på Karlshamns C och backades sedan hela vägen ut till hamnen. Anledningen till denna manöver är att det saknas rundgångsmöjlighet för ellok i Stilleryd. Tanken är att Tågfrakt i fortsättningen ska köra mellan Karlshamn och Skandiahamnen i Göteborg en gång i veckan. Tågfrakts Peter Ström berättar för bloggen: ”Meningen är att tåget ska gå varje torsdag men ansökningarna om tåglägen är ad-hoc och det finns mycket spårunderhåll att ta hänsyn till. Trafikverket har hittills jobbat frenetiskt med att hitta lösningar men vi får se om det ens är möjligt alla veckor. Annars får det gå med lastbil”. Egentligen är det Maersk som anlitats av Volvo i Olofström för att transportera plåtdetaljer till Kinafabriken. ”Vi (Karlshamns Hamn/Tågfrakt/SCT Transport/APM Terminals Göteborg) har fått i uppdrag att transportera containrarna från Olofström till Göteborgs hamn där Maersk tar över för vidare befordran i egen regi”, säger Peter Ström.

Foto: Lars-Erik Gustavsson