Tunnelbana i Karlskrona

Karlskrona kommun vill bygga ett resecentrum i Gullberna, där banorna mot Emmaboda och Kristianstad delar sej. I vissas öron kan säkert detta låta som en bra idé. Men själv är jag tveksam till hela förslaget. Det har gått inflation i det här med resecentrum. En station i Gullberna skulle dessutom innebära tre stopp för Öresundståget inom loppet av några få kilometer. Rena tunnelbanesystemet. Och varje stopp tar tid.

Trafikverket rustar upp banor för hundratals miljoner för att spara några få minuters restid. Länstrafikbolag diskuterar att dra in uppehåll på stationer av samma anledning. I Karlskrona vill man göra tvärtom. Tre stopp i en stad med 35212 invånare känns som ett för mycket. Karlskrona lider uppenbarligen av komplex gentemot större städer. ”Kan man stanna på en jädra massa ställen utanför Malmö så kan man väl göra det här också…?” Typ.

Men visst. Låt lokalpolitikerna i Karlskrona driva den här linjen. Frågan är bara vad företrädarna för de andra kommunerna säger? Är Blekingetrafiken berett att släppa till restid bara för att Karlskrona vill införa ytterligare ett uppehåll för Öresundstågen?

Att dra in uppehållet i Bergåsa låter sej inte heller göras. Där ligger både högskolan och sjukhuset. Folk väller av tåget på denna plats.

Annonser

Upprustningen dröjer

I normala fall somnar jag inte förrän vid midnatt. Men igår var jag trött och knoppade in redan vid elvadraget. Det skulle jag inte ha gjort. Nu missade jag att vara först med en nyhet. Det svider förstås i en gammal reporter. Fick ett mejl vid halv tolv med ett litet tips till bloggen. Upprustningen av Emmabodabanan försenas i ett halvår. Trafikstarten blir nu inte förrän i december 2013.

Anledningen är att ombyggnaden kring bland annat Bergåsa tar längre tid än beräknat. Bergåsa är hållplatsen vid sjukhuset och högskolan i Karlskrona. Där ska nästa höst byggas en ny överfart över järnvägen.

När trafiken kommer igång blir det upprustade pågatåg som kommer att trafikera banan. Alla tågen kommer att ha Emmaboda som slutstation. Resenärer som ska vidare mot Kalmar och Växjö tvingas byta tåg. På sikt är det tänkt att tågen ska gå Karlskrona-Emmaboda-Kalmar utan byte.

X12-tinnitus

Min gode vän och arbetskamrat Vanten har jag berättat om tidigare i bloggen. Det var han som slarvade bort nyckeln till tågbromsventilen i Falköping och trodde att han aldrig skulle komma därifrån. När vi i A-laget (nej, inte d-e-t A-laget) äter frukost brukar Vanten beklaga sej över sin tinnitus. Nu vet jag hur den stackaren har det. Jag har själv fått prova på lite tinnitus. Det var inte roligt.

Hivade mej upp i X12 3215 i Borås för några dagar sen. Kontrollerade att säkerhetsgreppet fungerade. Förvissade mej om att tågvärden fanns med på skeppet. Sen rullade tåg 3815 ut från Borås central, ut på skarvspåret ned mot Varberg. Maskinen gick bra. Tyst och fint. Vi kom upp i 110 knyck. Fortare går det för övrigt inte på den här banan. Då hände något. Plötsligt gick det inte längre att få något pådrag till motorerna.

Jag rullade in i Viskafors. När trafikutbytet var avslutat lossade jag bromsen och försökte få X12an att röra sej framåt. Det gick inte. När jag förbikopplade bromstryckvakten fick jag dock ström till de fyra motorerna. Det felet har jag haft en gång tidigare. Då räckte det att pressa upp huvudledningstrycket några hekto för att få allt att fungera igen. Men det hjälpte inte denna gång.

I Fritsla fick det bli en ordentlig felsökning. Jag hade inga felindikeringar alls. Broms loss, klart för körning, stängda dörrar… allt var som det skulle. Inga dvärgbrytare hade löst ut. Ej heller några motorskydd. Jag provade att tömma båda styrventilerna på luft och ladda upp systemet igen. Jag slog ur brytaren, tog ned strömavtagaren och bröt batterispänningen. En norsk reset. Men nej. Felet kvarstod. Driftstöd kliade sej i huvudet. Precis som jag.

Vagnen fick rulla vidare med bromstryckvakten förbikopplad. För er som inte vet vad som händer i ett lok eller motorvagn när man gör en sån förbikoppling så kan jag berätta att det då ljuder en hemsk varningston. I en del vagnar hörs den knappt, i andra hörs den lite mer. X12 3215 har en summer av den senare modellen.

Så i detta oväsen fick jag alltså sitta hela vägen ned till Varberg. Och inte nog med det. Vagnen skulle gå tillbaka upp till Borås också innan den kunde tas ur trafik. Med mej som lokförare. Jag satte proppar i öronen. Det hjälpte lite grand. När jag kom fram till Borås kunde jag växla undan vagnen ut på det som kallas Sjön. Skönt. Jag tog ut öronpropparna. Men tro inte att pipet i öronen försvann bara för att jag lämnade vagnen. Det fortsatte att ringa i ytterligare någon timme. Stackars mej. Och stackars Vanten.

Folk måste få lida

Skulle just sätta mej på Öresundståget för att åka hemåt. Det var då hon kom fram. Damen. Hon hade glömt en väska på ett tåg och frågade hur i hela friden hon skulle få den tillbaka. Hon hade nära till gråten. Naturligtvis försökte jag hjälpa henne. Det visade sej att hon ankommit Göteborg med det tågsätt som jag just skulle kliva in i. Väskan borde således finnas kvar i tåget, längst fram vid förstaklassavdelningen. En självklarhet för oss som jobbar på tågen. Men inte för henne. Damen tackade så mycket och lovordade den vänliga och hjälpsamma tågpersonalen.

Häromdagen satt jag och funderade över hur lite man som resenär märker av skyddsstoppet mot ensamarbete på Öresundstågen. Tågen går som vanligt. Folk kommer fram som de ska. Få verkar ha några större klagomål. Jag tänkte att tågvärdarna är korkade som hjälper till att svara på frågor och ge service, fast de inte ska. De måste ju visa att de behöver vara flera, annars kommer det här skyddsstoppet aldrig att få någon effekt.

Sen står jag själv och gör samma sak idag på perrongen i Göteborg. Jag skämdes när jag började tänka på saken. Men det visar bara i vilken oerhört svår sits tågvärdarna har hamnat. Deras uppgift, när de är ensamma, är att agera avgångssignalerare. Ingenting annat. Mellan stoppen ska tågvärdarna låsa in sej i tjänstekupén. Men hur lätt är det egentligen att blunda när folk är i desperat behov av hjälp?

Veolia å sin sida försöker förstås mildra effekterna av skyddsstoppet genom att beordra ut i stort sett vem som helst (städare, kontrollanter, passåkare…) att assistera tågvärdarna, så att de kan genomföra en biljettvisering. Under en dag kunde till och med serveringspersonalen vara behjälplig. Men den möjligheten drogs snabbt tillbaka. Förmodligen hade nån tänkt ett steg längre.

Ska skyddsstoppet få effekt måste resenärerna få lida. Det är den grymma sanningen och det enda som biter på snåla politiker och länstrafikbolagsdirektörer. Därför hoppas jag att skyddsstoppet som nu införs även på Pågatågen blir mer synligt än det som råder på Öresundstågen. Men jag inser som sagt problemet. Jag är ju inte heller mer än människa.

Skyddsstopp även på pågatågen

Häromdagen frågade jag mej hur länge det skulle dröja innan skyddsombudet på Arriva skulle stoppa ensamarbetet på pågatågen. Det dröjde inte särskilt länge. Idag kom beskedet: inga biljettviseringar får ske ombord på Skånetrafikens pågatåg mellan klockan 18 och 02, alla dagar i veckan. ”Bakgrunden till detta skyddsstopp är det höga antalet inrapporterade hot- och våldsärenden som inkommit under 2012 på pågatågen”, skriver Arriva i ett internt meddelande.

Stoppet gäller fram tills den 19 augusti, enligt beslut av Arbetsmiljöverket. Sedan tidigare har verket stoppat allt ensamarbete på Öresundstågen. Både Arriva och Veolia är mitt uppe i en neddragningsprocess, initierad av Skånetrafiken.

Så målas de nya Rushloken

Rush Rail kommer som bekant att köpa in sju nya Traxxlok till hösten, via investmentbolaget Bure. Nu är designen klar. Loken kommer att lackeras som ni ser på bilden här intill. Frågar ni mej så tycker jag nog att de ser ganska läckra ut. Men smaken är som bekant som baken.

Traxxloken ska användas i det nya så kallade Trätågsupplägget, som drar igång i december. För containertrafiken har Rush Rail för avsikt att försöka hyra Vectronlok. Idag använder man sej av Rc- och T66-lok i dessa tåg. T66-orna kommer att slopas i ICS-upplägget. Även dessa diesellok behövs nämligen i trätågen.

Typ tjuvåkare

In i motorvagnen klev en jättelik afrikan. De andra resenärerna visade snällt upp sina biljetter för motorvagnsföraren, som denna dag också tjänstgjorde som biljettgranskare. Men afrikanen vägrade. ”Big Sam inte betala”, sa han och gick och satte sej i rälsbussen.

Vår vän motorvagnsföraren vågade inte säga nåt. Han hade inte riktigt musklerna och kilona på sin sida, om vi säger så. Proceduren upprepade sej. Dag efter dag. ”Big Sam inte betala”. Till slut tröttnade kollegan. Han började gå på gym och träna kampsport. Efter ett halvår hade han byggt på sej en del självförtroende. Nu skulle minsann den där afrikanen få se på andra bullar.

När Big Sam återigen konstaterade ”inte betala” så bröstade motorvagnsföraren upp sej. Med armarna i kors och med rejält kaxig ton spände han ögonen i afrikanen och frågade: ”Nähä du, och varför inte det då?”

”Big Sam ha månadskort”.