Blåsta spån

69603935_10220285765603633_6865904001779499008_nHäromnatten jobbade jag extra på min hemstation. Jag behöver vara ledig senare i månaden, så det passade bra att flytta en fridag. De flesta av kollegorna i Karlshamn vill helst slippa nattväxlingen mellan fredag och lördag, men jag tycker turen är ganska bra. Arbetstiderna är 21-05.30. Man är alltså ledig hela fredagen och i princip hela lördagen, även om man naturligtvis måste sova några timmar på förmiddagen. Det så kallade kneget går ut på att köra 25 vagnar med tomcontainers den knappa milen till pappersbruket i Mörrum. Sedan lastas vagnarna med bark, flis eller sågspån och dras tillbaka i tre omgångar. Delarna växlas ihop på bangården i Stilleryd, bromsprovas och görs klara för avgång. Oftast är slutstationen Nykvarn utanför Södertälje.

Jag har gjort det här arbetet många gånger. Fredagens tjänstgöring följde samma mönster. Med ett litet undantag. Kära hustrun dök nämligen upp mitt i natten med en termos kaffe. När man växlat in vagnarna första gången så brukar det ta två, tre timmar innan lastningen är klar. Det kan vara lite segt att vänta, så denna kväll kopplade jag av loket och puttrade iväg till den gamla klädmarknaden, där det går en grusväg, och parkerade loket. Jag fick sällskap i Tdn i en timme ungefär. Sedan var det dags att återvända till pappersbruket. Den här natten var det sågspån som skulle lastas. Jag hade bestämt med ungdomarna i lastmaskinerna att de skulle lasta nio vagnar i första omgången, och sedan åtta i andra och åtta i tredje. En lastare åkte förbi och gjorde tummen upp. De var färdiga. Jag synade och bromsprovade vagnarna. Jag tog ett djupt andetag och kände den underbara doften av nysågat trä.

Jag begärde tågväg till Karlshamn och fick åka direkt. Trafiken på Blekinge Kustbana är inte så omfattande på nätterna. En och en halv timme senare var jag tillbaka vid pappersbruket. Då var andra tredjedelen nästan färdiglastad. Jag satt på loket och studerade de två lastmaskinerna som körde fram och tillbaka. De höll på med en sista finjustering. Den går ut på att de lägger ett lager med blöt bark ovanpå sågspånen och trycker till med undersidan av skopan. Varför gör de då på det sättet? Jo, det ska jag förklara. Jag misstänker att jag själv kan vara en del av anledningen till detta.

En natt för fyra år sedan gjorde jag nämligen exakt samma arbete. Fast då var platsen en annan. Närmare bestämt vid bruket i Värö, som också ingår i Södra-koncernen. Framåt morgonen skickade jag iväg tåget med spån norrut mot Göteborg och Hallsberg. Jag ställde av T44an och körde tillbaka till Varberg i Green Cargos tjänstebil. Jag promenerade till Hotell Gästis och somnade gott. På eftermiddagen var det dags att börja arbeta igen. När jag kom in i personallokalerna, så berättade kollegorna att lokalradion hade pratat om mej. Jag blev helt paff. Om mej!? Vid närmare granskning så visade det sej att det var tåget de hade pratat om. Det som jag hade växlat ihop och skickat iväg. När tåget hade kommit fram till sin slutstation, så undrade kunden varför vagnarna bara var lastade till hälften? Ja, det kunde man naturligtvis fråga sej. Nog hade vagnarna känts väldigt fullastade när jag drog dem med dieselloket några timmar tidigare.

Lokalradion hade svaret. Arga resenärer från Åsa hade ringt in till redaktionen och berättat att två av morgonens Öresundståg hade blåst rakt förbi perrongen i hög fart. Ungefär i samma veva började trafikledningen i Göteborg att få samtal från snopna lokförare som berättade att det rådde extrem halka på Västkustbanan norr om Varberg. Till synes av oförklarlig anledning. Om resenärerna på perrongen i Åsa lagt ihop ett och ett så hade de möjligen kunnat lista ut orsaken. Om de tittat ned så hade de noterat att hela området var täckt av ett tunt lager med någonting som såg ut som sågspån. Sågspån? Hade det regnet sågspån under natten? Ja, faktiskt. I lokalradion berättade Trafikverket att det tidigare under morgonen hade rullat förbi ett fliståg som tappat en del av lasten. Det var inte riktigt sant. Det var sågspån. Men nästan rätt var det. Och när det gäller Trafikverkets presstjänst så får man vara glad för det lilla. Minns bara historien om spöktåget i Habo…

Annonser

Godset tar tåget från Storuman

69608287_10220245434915391_8325147556099129344_nInlandsbanan kommer att starta reguljär godstrafik från Storuman och ut på tvärbanan mot kusten. Timmertågen kommer att fortsätta att gå som vanligt i egna avgångar, men nu vill dotterbolaget Inlandståg och Storumanterminalen även kunna transportera andra laster, som gas och sopor från Norge. Den nya trafiken är tänkt att starta i höst. Till en början blir det två avgångar i veckan åt varje håll. ”Vi måste börja i liten skala för att få det här att börja växa, för att bli större och större”, säger Johnny Holmgren, projektledare vid Storumanterminalen, till lokalradion i Västerbotten.

Apropå Inlandsbanan: resandet fortsätter att öka. Nästan 15000 resenärer åkte mellan Mora och Gällivare den här sommaren. Det är en ökning med 18 procent från förra året och över 50 procent fler än 2016. I genomsnitt innebär det att drygt 200 personer om dagen reste med Inlandsbanans fyra avgångar. Vecka 28 blev den bästa veckan, med 1927 resenärer. ”Trenden att ”hemestra” har fått fler att vilja upptäcka vårt exotiska inland och allt vad det har att erbjuda. En önskan att minska sitt klimatavtryck tror jag också är en bidragande orsak till att fler vill resa med oss. Eftersom våra tankanläggningar för förnyelsebart bränsle, HVO, nu kommit på plats och våra persontåg kan drivas helt fossilfritt gör att resan på Inlandsbanan blir ännu mer attraktiv ur ett hållbarhetsperspektiv”, säger Peter Ekholm, VD på Inlandsbanan.

Green Cargo fortsätter att omsätta höga chefer. Peter Hagert blir ny HR-direktör efter Sohana Josefsson som slutade för ett år sedan. 59-åringen är utbildad civilekonom och har tidigare arbetat inom bland annat Ericsson och Sheraton men kommer närmast från en tjänst som operativ chef på bussbolaget Nobina. Ingo Paas, 55, blir ny IT-direktör. Paas har en bakgrund inom bland annat ICA, Ericsson, Adidas och Apoteket Hjärtat. Ytterligare förändringar väntas inom kort offentliggöras.

Min månad: augusti 2019

Jaha, så sitter man här igen och undrar vad som hände. Det var ju nyss maj med Gotlandsresor och omledningståg och fina blommor på fruktträden. Och nu, plötsligt, september. Höst. Var tog sommaren vägen? Ja, säg det. Augusti försvann lika snabbt som juni och juli. För egen del började månaden i Ånge och slutade i Eskilstuna. Däremellan blev det tre veckors semester. Och för en gång skull blev det faktiskt semester. Alla måsten i hem och trädgård var redan avklarade så nu var det full fokus på vila och återhämtning. I år fick jag och Kära hustrun också ledigt tillsammans. Det är inte alltid det blir så. På det sättet får man vara nöjd med sin semester. Men tiden går så rasande fort. Innan jag visste ordet av satt jag åter på ett Traxxlok på väg mot Borlänge. Och på tal om Borlänge. Just nu står jag framför en röd signal i Vrena och skriver detta inlägg. Min kollega på gt 9132, på väg till dalametropolen, råkade igår kväll riva kontaktledningen mellan Nyköping och Vrena så nu är gubbarna ute och arbetar för fulla muggar. Men där slog faktiskt signalen om! Grön och fin är den, precis som den sommar som flytt.