När jag för några veckor sedan skrev det här inlägget https://lokforaren.wordpress.com/2012/11/02/lonefragan-kan-bli-nasta-krig/ så visste jag inte vilka ömma tår jag trampade på. Jag konstaterade att tågvärdarna på Veolia var på väg att förhandla bort sej själva och sina goda villkor. Idag har jag fått en bekräftelse på att de misstankarna var riktiga.
För att göra den här soppan någorlunda begriplig måste man känna till bakgrunden. Huvudskyddsombuden på Veolia har länge krävt ett förbud mot ensamarbete för tågvärdarna på Öresundstågen. Hoten, våldet och rånen blev för många. Arbetsmiljöverket var också inställt på att fatta ett sådant beslut. Ensamarbetande tågvärdar skulle under kvällar och nätter förbjudas att visera biljetter, avvisa resenärer och utfärda kontrollavgifter. Det framgår av en skrivelse som den här bloggen tagit del av. Veolia fick möjlighet att inkomma med ett yttrande till det planerade beslutet. Men vad hände i detta avgörande skede? Jo, huvudskyddsombuden skriver helt oväntat till Arbetsmiljöverket och tar tillbaka kravet på förbud mot ensamarbete!
Anledningen till denna kovändning påstås vara att Veolia beslutat bemanna upp vissa risktåg. En så kallad flexgrupp på åtta-tio personer ska sköta om denna extra bemanning. Det låter som en väldigt liten grupp i mina öron. Hur många tåg har de möjlighet att förstärka? Även vakter ska kunna kallas in när det behövs. För dessa två ändamål har länstrafikbolagen i södra Sverige beviljat ytterligare fem miljoner kronor om året i anslag.
Hade huvudskyddsombuden hållit fast vid sitt krav så hade Arbetsmiljöverket av allt att döma fattat beslut om dubbelbemanning på samtliga tåg under kvälls- och nattetid. Men vad hade det inneburit? Huvudskyddsombuden hade inte fått sina sparkade tågvärdskollegor tillbaka. Det finns det inga pengar till. Istället för att bemanna upp tågen med flera tågvärdar, hade Skånetrafiken och kanske även de andra länstrafikbolagen valt att lägga ut riskmomenten på andra yrkeskategorier. Tågvärdarna hade tvingats fortsätta att arbeta ensamma, fast med radikalt minskade arbetsuppgifter. Och med minskade arbetsuppgifter kommer lägre status. Med lägre status kommer lägre lön. Kanske inte i ett första skede, men definitivt på lite längre sikt. Kanske i nästa upphandling?
Jag är övertygad om att det var just detta som huvudskyddsombuden insåg. Förutom att agera som skyddsombud har de även vägt in en rent facklig aspekt. Det bekräftas av det brev som ett av skyddsombuden skriver till sina arbetskamrater på Veolia. ”Som en del upptäckt har våra kollegor på Arriva fått ett beslut som förbjuder dem att utföra ensamarbete om man inte är två http://www.sydsvenskan.se/skane/ensamarbete-stoppas-tag/ Detta innebär inte per automatik att politiker och trafikhuvudmän väljer den självklara vägen att gå – det vill säga att bemanna upp med tågvärdar. Detta kan medföra större förändringar och inskränkningar i vår roll som tågvärd – vem vet?! Detta har vi vägt in i vår bedömning”, skriver huvudskyddsombudet.
Frågan är om huvudskyddsombuden kunnat agera annorlunda? Jag är inte så säker på det. De har utkämpat ett hårt slag det senaste halvåret. Jag har hela tiden stått på tågvärdarnas sida i den här kampen. Jag har skrivit massor av inlägg i ämnet. Men ju längre tiden har lidit, ju mer har jag insett vilken hopplös strid det handlar om. Motståndaren har inte bara varit Veolia, utan också ett helt politiskt system. Skickligt har huvudskyddsombuden – och även facken för den delen – manövrerats ut och motats in i ett hörn. Visst har de fått igenom en del förändringar, men de stora vinnarna tycks ändå vara Skånetrafiken.