På spaning efter de dödsdömda

65791068_10219708857421289_2452275091627573248_nJakten på så kallade ”enskenare” går vidare i den här bloggen. Häromdagen damp det ned en lista från Trafikverket med vägskyddsanläggningar som eventuellt är av just denna gamla modell. Listan, som gäller statens spåranläggningar, innehöll drygt 30 plankorsningar. Flera av dem har jag redan rapporterat om i det här nostalgiska inlägget. Vissa andra återfinns vid stängda banor, som Bollnäs-Edsbyn-Furudal och Landeryd-Smålands Burseryd. Dessa enskenssignaler kan vi strunta i, tycker jag. Men vilka av de andra är ännu kvar i drift? Eftersom jag vet att den här bloggens läsare finns utspridda över hela landet, så tänkte jag att vi kunde hjälpas åt att bocka av vägskydden ett efter ett, för att göra min lista så komplett som möjligt. Senast 31 december 2020 måste alla ”enskenare” var utbytta, enligt vägmärkesförordningen. Frågan blir då helt enkelt om någon av de elva vägarna som listas här under fortfarande har kvar enskenssignalering , eller om Trafikverket redan har hunnit byta ut vägskydden mot modernare varianter:

Storfors (Kristinehamn-Nykroppa), km 29.096, Kvarnvägen
Storfors (Kristinehamn-Nykroppa), km 27.340, Häggdrågsgatan
Storfors (Kristinehamn-Nykroppa), km 28.534, Tallbacksgatan
Filipstad (Daglösen-Persberg), km 50.620, Malmgatan Västra
Åsensbruk (Mellerud-Billingsfors), km 12.670, Fabriksvägen
Sunne (Kil-Torsby), km 40.515, Älvgatan
Norberg (Snyten-Kärrgruvan), km 14.735, Gruvvägen
Norberg (Snyten-Kärrgruvan), km 14.290, Järnvägsgatan
Grycksbo, Grycksbo-Falun, km 104.297, Braskbacksvägen
Grycksbo, Grycksbo-Falun, km 103.860, Kyrkbyvägen
Dannemora (Örbyhus-Hallstavik), km 0.448, Södernäsvägen (Östra Hargsövergången)

En väg – Strandvägen i Sunne – har jag redan fått bekräftad av en kompis som var på besök i Värmland och till och med fotograferade vägskyddsanläggningen, så den är struken från listan här ovanför. Men hur är det med Älvgatan i Sunne? Finns den gamla klenoden kvar där än idag? 2011 var den åtminstone i drift, enligt Google Street View. Men hur är det idag? I övrigt verkar det vara tätt med vägar i Storfors, som också är en ort i Värmland. Kan det verkligen stämma att det finns tre ”enskenare” bara i detta lilla samhälle? Det skulle vara intressant att få veta.

Apropå Google Street View: Vägskydden i Norberg och Åsensbruk fotograferades så sent som förra året, och då var det plankorsningar med enskenssignalering som gällde. Kan någon vänlig själ som har vägarna förbi dessa platser bekräfta att så fortfarande är fallet? I fallet Dannemora korsar järnvägen Södernäsvägen två gånger. Dels vid själva huvudlinjen, mot Hallstavik, där Green Cargo idag kör timmertåg. Där finns ett modernt vägskydd. Men också vid Östra Hargsövergången, som är belägen vid stickspåret som leder in till gruvområdet. Finns det spåret ens kvar och i så fall: hur ser bomanläggningen ut?

Hör av er! Antingen via en kommentar till det här inlägget, via mejl eller via bloggens Facebookssida!

Annonser

Radiotrafik lagras av Green Cargo

65318309_10219669729963127_8652667721843998720_nFrån den 1 juli kommer Green Cargo att börja spela in all radiokommunikation som sker i samband med växling. Inspelningarna ska sedan kunna användas i diverse utredningar. Företaget uppger att man tagit beslutet för att bättre kunna förstå, förebygga och analysera olyckor och incidenter. ”I grund och botten är vi inte superpositiva. Men visst, även vi kan se fördelar med detta”, säger Jonas Blomqvist, ordförande på Seko Green Cargo. Inspelningarna kommer att lagras i 14 dagar och sedan raderas automatiskt. Bara fyra eller fem personer inom Green Cargo kommer att få behörighet att begära ut inspelningarna. ”De risker som vi ser är att den här informationen kan hamna i orätta händer. Det är ju för övrigt en risk som finns i hela vårt digitala samhälle, och inte bara inom järnvägen. Vidare hoppas vi naturligtvis att inspelningarna kommer att användas i förebyggande syfte, och inte för att sätta dit våra medlemmar”, säger Jonas Blomqvist. Han berättar att facken inom Green Cargo inte hade mycket att sätta emot arbetsgivaren när det gällde det nu fattade beslutet. Frågan har leget på bordet i drygt ett år, och har utretts mycket noga för att inte bryta mot några lagar och förordningar. ”Vad vi kunde göra var att korta ned tiden. Green Cargo ville kunna lagra inspelningarna i en månad, nu fick vi ned det till 14 dagar”. Jonas Blomqvist berättar att beslutet tagits emot utan protester. ”Jag har faktiskt inte hört en enda negativ kommentar, och Seko har ändå 1250 medlemmar inom Green Cargo. Många, framförallt lokförare, är ju dessutom vana vid att samtal spelas in, eftersom detta alltid sker i kontakten med tågklarerarna”.

Mr Slow Motion intar Dalarna

64733657_456394458251420_5841480840562868224_oSå har man då firat midsommar i Dalarna för första gången i sitt liv. Det blev ett spontanfirande, kan man säga. Midsommarafton brukar betyda sill, nubbe och potatis. Umgänge i glada vänners lag. Jordgubbar. Kanske ett kvällsdopp. En dag som planerats i minsta detalj i månader i förväg. Men så blev alltså inte min midsommar. Inte den här gången. Jag jobbar nämligen den här veckan. Långt hemifrån. Jag är utlånad till Eskilstuna och enligt månadsplaneringen skulle jag ha kört ett stålämneståg till Borlänge vid 20.30-tiden. Men tåget ställdes in med kort varsel. Ordern blev istället att ägna fredagen åt att åka pass Eskilstuna-Borlänge för att kunna köra godståg 9133 på midsommardagen. Jag hade planerat att sova ut på hotellet och åka norrut framåt eftermiddagen eller kvällen. Men säg den plan som varar. Förutsättningarna ändras hela tiden, och som anställd i Green Cargos bemanningspool får man vara beredd på det mesta. Det gör egentligen inte så mycket. Jag är ändå inte hemma, så om jag sover på det ena eller andra hotellet kan kvitta.

På väg hem från Oxelösund i torsdags ringde personalfördelaren och frågade om jag kunde tänka mej att fortsätta till Borlänge med tåget. Egentligen skulle jag kliva av i Eskilstuna. Han hade noterat att jag bara skulle åka pass dagen efter och nu hade en kollega blivit sjuk och det var kris. Jo, visst kunde jag köra en stund till. Under förutsättning att jag fick göra ett stopp på Gredby i Eskilstuna och rusa iväg till hotellet och hämta lite nya kläder och min necessär. Nu var jag en timme tidig med gt 9134, så jag hann mer än väl med det jag skulle och kunde avgå mot Folkesta och Rekarne i rätt tid. Färden norrut flöt på fint i den ljuva sommarkvällen och jag rullade in i Borlänge en halvtimme före tiden. Problemet, eller hur man nu ska uttrycka sej, var att jag nu ankom dalametropolen nästan ett dygn tidigare än ursprunglig plan. Jag hade därmed snudd på 35 timmar att slå ihjäl. Jag tänkte att nu gäller det att göra allting så långsamt som möjligt. Utanför lokstallet träffade jag två kollegor och stod och pratade en stund. En av dem skulle åt samma håll som jag, så vi slog följe. Hon tipsade om hur man firar midsommar i Borlänge och frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Jag tackade för vänligheten, men avböjde erbjudandet. Nu gällde det som sagt att dra ut på tiden. Det var sent och jag gäspade, men satte mej ändå vid en dator i orderrummet och skrev ett litet inlägg om Inlandsbanans planer på pendeltrafik Mora-Orsa till hösten. Sedan lufsade jag iväg mot hotellet. Sakta förstås.

Jag hade nog kunnat sova längre än till nio, men då hade jag ju missat frukosten. Så där fick jag göra lite avkall på min plan att göööra saker lååångsamt. Frukostmatsalen var nästan tom. Jag såg bara en annan gäst. Det var också en lokförare. Som inte hälsade för övrigt. Men hon hade kanske annat i skallen och bråttom iväg, till skillnad från mej. Mr Slow Motion. Jag tog en kopp kaffe med mej upp på rummet och satte på TVn. Där hade jag nog tänkt att ligga hela dagen om jag inte drabbats av en plötslig känsla av vemod. Varför ligger jag här egentligen? Glor på TV-shop med fördragna gardiner? Tusen mil hemifrån på självaste midsommarafton? Vilken tragisk människa jag är. Ta tag i ditt liv nu, Jonas!

64935129_10219644942223449_7427738444819857408_nJag hade fått några tips på midsommaraktiviteter. Brages träning var nog inställd, misstänkte jag. Så Domnarsvallen föll bort. Ett annat alternativ var att besöka Gammelgården. Där planerades det för midsommarstång, dans och fiskdamm. Det lät bra. Men när jag såg mej själv i spegeln, så insåg jag att de där paltorna duger inte på självaste midsommaraftonen. Men med en vit skjorta till de svarta Green Cargo-shortsen kunde uppsynen kanske funka. Jag googlade på Kupolen och öppettider. Jodå, de hade öppet och jag skulle hinna dit, om jag så kröp hela vägen. Kapp Ahl hade rea. Halva priset och sedan 20 procent på det. Finemang. 399 spänn blev 159,60. Det var ett fynd, även om det tar emot att köpa vita skjortor. Jag har garderoben full där hemma. Det är gamla SJ-skjortor, men det syns inte. Varje gång man beställde byxor från SJ-lagret så kom det en bunt skjortor istället, tillsammans med en följesedel. Byxa, herr, stl C52. Restnoterad. Nuförtiden använder jag sällan vit skjorta. Det blir till bröllop och begravningar och kanske en och annan högtidsdag. Jag tar en ny varje gång, så är de välstrukna.

Nåväl. Jag hasade mej tillbaka till Galaxen och ställde mej i duschen. Var nere i receptionen och fick en kopp kaffe. En gammal vän från TGOJ, som nu sitter på den operativa bemanningen i Hallsberg, ringde och berättade att hon hade problem i Grums. Kunde kanske jag vara till någon hjälp? Efter en stunds överläggande kom vi fram till att svaret på den frågan tyvärr var nej. Vid 14-draget var det dags för avfärd. Det var nog en kilometer att traska till Gammelgården. Jag såg inte så mycket folk men när jag korsade Siljansbanan så började det röra på sej. I parken vid Gammelgården var det tjockt med människor. Jag köpte en macka och satte mej i solen. Det vimlade av folk i fina folkdräkter. Dansen satte igång. Fiolspel. Karusellen. Och vi tog andra hållet, andra hållet. Ett par timmar senare var arrangemanget över och plötsligt var parken tom på folk. Det gick snabbt. Vart tog alla vägen? Även jag fick tacka för mej och göra som grannen där hemma. Gå, fast det ser ut som han står stilla.

Tillbaka på hotellet så zappade jag igenom TV-utbudet för att kontrollera vilka kanaler som var tillgängliga. Gick in på nätet för att checka TV-tablån. TV4 22.15. Jönssonligan. Film från 2015. Ja, den får duga. Slutar vid midnatt. Då ska jag nog kunna somna. Men vad gör jag fram till 22.15? Klockan är ju bara 18? Jag beslutade mej för att ta en promenad på stan. Stannade till vid jobbet och satte mej vid datorn. För att skriva lite på just det här blogginlägget faktiskt. Printade också ut tågordern för lördagens godståg 9133. Därmed slapp jag göra det idag på morgonen och kunde sova en stund extra. Letade febrilt efter ett matställe som hade öppet, men gick bet. Det fick bli en nödlösning. Tunnbrödsrulle på Cirkle K. Gott. Men långt från Kära hustruns broccoli och grönsallad. Är det midsommarafton så är det.

När Jönssonligan var slut, så upptäckte jag att en annan bra rulle just hade startat, på en annan kanal. Alcatraz med Clint Eastwood. Det blev till att hålla sej vaken i ytterligare en dryg timme. I morse ringde klockan 8.30 och jag började se slutet på den långa Borlängekommenderingen. Men nu hade jag vaggats in i ett konstant lågt tempo, så plötsligt blev det brådis. Taxin stod och väntade och jag hade inte ens hunnit dricka kaffe! Jag tog en kopp med mej i farten och checkade ut. Satte väskorna i bakluckan på taxin och skulle just kliva in framsätet. Chauffören glodde surt. ”Den där lämnar du utanför, gosse!” fräste han och syftade på kaffemuggen. Det var bara att lyda. Och jag som var så kaffesugen. Attans också. Jag klev av på Bangårdsgatan 8 och hivade mej upp på det blåa Br-loket 5642. På Domnarvet fick jag se att vagnvikten på mitt tåg var nästan 1800 ton, så jag behövde backa och ta sats för att komma upp för backen. Jag traskade in till växlingspersonalen för att be om hjälp med uppsikten. Och vad möter mej i dörren? Doften av nybryggt kaffe. Vilken välsignelse. Jag fick mitt kaffe och därmed var saken biff. Resan upp för backen och ned mot Eskilstuna gick som ett rinnande vatten. Det blev en midsommarhelg att minnas. Eller inte. 35 timmar äldre blev jag i alla fall.

64671546_10219644940863415_1294941620520615936_o

Ny pendel kan starta redan i höst

lint41Inlandsbanans nya tåg kan börja rulla i pendeltrafik mellan Mora och Orsa redan i höst. Det uppger Inlandsbanans VD Peter Ekholm. ”Det finns ett stort intresse i Dalarna för pendeltrafik och vi arbetar tillsammans med kommunerna och Dalatrafik för ett trafikupplägg med start i höst”, säger han. Tanken är att trafiken ska bedrivas med nyinköpta fordon. Än så länge har en av de fem nya motorvagnarna levererats till Sverige. Den har plats för 134 resenärer och har en enklare inredning som lämpar sej för pendeltrafik på kortare sträckor. De övriga fyra vagnarna finns för tillfället i Polen, där de ska byggas om och anpassas för längre resor. Inlandsbanans nyinköpta vagnar är byggda i början av 2000-talet och är av modellen Alstom Lint 41. Vagnen som nu finns på plats i Sverige kommer att visas upp för media och allmänhet under tisdag och onsdag nästa vecka, i Östersund, Svenstavik, Röjan, Sveg, Orsa och Mora. I Orsa, på onsdag, kommer även järnvägsstationen att öppna sina nyrenoverade lokaler. Bakgrunden till de mycket långt gångna planerna på pendeltrafik Mora-Orsa är ett försök som gjordes för ett par år sedan och som föll mycket väl ut i Dalarna.

Efterlysning: enskenare

Landets vägskyddsanläggningar – och farorna kring dessa – har varit i ropet den senaste tiden. Även jag tänkte växla in på samma spår. Ursäkta ordvitsen. Men jag lämnar risker, hastigheter och pengar åt andra att diskutera. Jag hade istället tänkt att ägna det här blogginlägget åt de gamla enskenarna, ni vet de där vägskydden med bommar och bara en enda röd, blinkande varningslampa. Modellen är gammal och på utdöende. De blir allt mer sällsynta. Om ett och ett halvt år, den 31 december 2020, blir de helt förbjudna enligt vägmärkesförordningen och måste vara utbytta. Då har vissa anläggningar kämpat tappert mot väder och vind och sabotage och annat elände i nästan 70 år. De äldsta vägskydden är nämligen från 1950-talet. Effektivt har de skyddat bilister, fotgängare och cyklister mot tågets faror. Men nu närmar sej slutet. Obönhörligt.

Idén till det här inlägget föddes i februari när jag passerade Fränsta, mellan Ånge och Sundsvall, och fick se en syn som värmde ett nostalgiskt hjärta. En järnvägsövergång av ett slag som jag minns så väl från min barndoms Blekinge Kustbana. Jag började fundera på hur jag skulle kunna lägga upp texten. Men sedan kom något annat emellan. Jag tror det var själva livet, med alla dess nycker och måsten. Skrivandet rann ut i sanden. Men häromveckan var det dags igen. Jag sprang på en gammal vägskyddsanläggning på Gotland, av alla ställen, och genast kom lusten och idéerna tillbaka. Banan mellan Dalhem och Roma på Gotland tillhör en museiförening. Jag började fundera på om även dessa föreningar måste byta ut sina gamla vägskydd? Läser man lagtexten så tycks det inte finnas utrymme för några undantag. Så här lyder skrivningen i vägmärkesförordningen: ”Vägmärken och andra anordningar enligt äldre bestämmelser som till storlek eller utformning strider mot förordningen får användas tills vidare, dock längst till utgången av år 2020. I fråga om sådana vägmärken eller anordningar gäller äldre bestämmelser om inte Transportstyrelsen föreskriver annat”.

Det vore synd på många sätt om de gamla vägskyddsanläggningarna skulle förbjudas även längs museibanorna. Dels kommer det att kosta fattiga föreningar en slant att byta ut dem, dels passar ju dessa gamla grejer extra bra i just museisammanhang.
Enligt vägmärkesförordningen var det tillåtet att bygga vägskydd med enskenssignalering fram till 2010. Men denna möjlighet utnyttjades enbart inom museijärnvägarna. Vid statens spåranläggningar lär nyinstallationer inte ha skett på kanske 50 år. ”Utan att veta exakt tror jag man fortsatte med en ljusöppning på helbommar till efter högertrafik-införandet 1967. Många vägskydd kompletterades med fler kryssmärken då och det fortsatte att kompletteras med en ljusöppning istället för att bygga om till kastljus med två eller tre ljusöppningar. Däremot tror jag alla ljus/ljud-anläggningar haft tre ljusöppningar sedan högertrafikinförandet”, säger en signalingenjör som bloggen varit i kontakt med.

Någon fullständig information på exakt var de gamla enskenarna fortfarande finns kvar, är svår att få tag i. Trafikverkets baninformationssystem (BIS) är inte heltäckande. ”Det är först den senaste tiden som det har blivit krav på att vi ska registrera antal ljusöppningar i BIS, så skulle vi slå ut en lista skulle det bara bli felaktigheter”, säger en god vän på Trafikverket.

Så därför tänkte jag att vi tillsammans kunde göra en lista på var i landet man fortfarande kan beskåda dessa gamla klenoder. Jag vet själv ett tiotal platser som jag listar här under. Det vore toppen och vi kunde hjälpas åt att göra listan så komplett som möjligt. Skriv ett mejl eller kommentar, här i bloggen eller på Facebook, så uppdaterar jag listan så fort jag hinner. Kravet är att vägskyddet ska finnas längs Trafikverkets spår. De vid museijärnvägarna utelämnar vi så länge.

Filipstad (Malmgatan Västra)
Fors (Bruksvägen)
Fränsta (Kyrkren)
Grycksbo (Kyrkbyvägen, Braskbacksvägen)
Gävle (Galvan, Galvaniseringsfabriken)
Johannedal (Johannedal)
Karlskoga (Noravägen, Gammelbackavägen, Selma Lagerlöfs Väg )
Kil (Kil Östra)
Ljung (Ljung)
Munkedal (Åstorpsvägen, Smedberg)
Nyland (Nylandsgatan) 
Olofström (Båtmansgatan)
Rottneros (Rottneros)
Skärblacka (Hasselvägen)
Spånga (Fristadsvägen)
Storfors (Tallbacksgatan, Sågaregatan, Kvarnvägen)
Sunne (Älvgatan, Strandvägen, Brädgårdsgatan)
Viskan (Brädgårdsvägen)

260 miljoner ska rädda norsk trafik

278282_2197210419131_4794737_oMånga godstrafikföretag kämpar för sin överlevnad. Inte bara i Sverige, utan även utomlands. I Norge föreslår nu regeringen en slags miljörabatt, liknande den som införts i Sverige. I år finns 60 miljoner norska kronor att söka, 2020 och 2021 ökar stödet till 90 miljoner kronor per år. Sammanlagt alltså 240 miljoner, vilket motsvarar ungefär 260 miljoner svenska kronor. ”Vi har ambitionen att bära mer gods på banan. Det är positivt för både tillgängligheten på vägarna, miljön och trafiksäkerheten. Regeringen arbetar för att göra järnvägstransporten mer tillförlitlig, men det här är främst infrastrukturåtgärder som träder i kraft om några år. Det nya stödet kommer utöver detta och är avsett som ett tillfälligt arrangemang i upp till tre år för att få fraktbranschen ur en krävande period”, säger transport- och kommunikationsminister Jon Georg Dale. I den norska statsbudgeten för 2019 har totalt 400 miljoner kronor avsatts för att stärka godstransporter på järnväg. Men flera operatörer får kämpa hårt på grund av den starka konkurrensen från lastbilssidan. Godskunderna anser inte att den spårbundna trafiken går att lita på. ”Trots att vi arbetar för att göra järnvägstransporterna mer tillförlitliga, har industrin meddelat att de kommer att behöva stänga av delar av erbjudandet, om inte ett stödsystem kommer till stånd nu”, säger Jon Georg Dale.

Som ännu ett exempel på krisen inom godstrafiken, så meddelar nu Midwaggon att man slutar underhålla och reparera godsvagnar vid sin verkstad i Ånge. Lars Björn, VD på Midwaggon, är rakt på sak: ”Kraven på oss som underhåller och reparerar godsvagnar ökar successivt från både myndigheter och vagnägare. För att leva upp till dessa behövs omfattande utbildningar, certifieringar och utveckling av interna processer och IT-stöd. På sikt klarar inte en mindre aktör de här kostnaderna, det krävs en större volym för att verksamheten framöver ska fungera. Samtidigt ser vi att godstrafiken på järnväg inte ökar, trots politikernas ambitioner i frågan”. Midwaggon försvinner dock inte helt från Ånge. Företaget kommer att koncentrera sej på underhåll, service och ombyggnad av lok. Vagndelen övertas av Swemaint.

Apropå godstrafik: TX Logistik har nu fått tillbaka sitt danska trafiktillstånd, som drogs in i samband med Transportstyrelsens beslut i Sverige 2015. TX planerar nu en utökning av trafiken till och från Sverige. Företaget har egna trafiktillstånd i Tyskland, Schweiz, Österrike, Italien, Nederländerna och Sverige. Tillståndet i Danmark var den sista pusselbiten som saknades för att göra nätverket i Europa komplett, skriver TX i ett pressmeddelande.

Största affären är i hamn

19598514_10213666144277237_8674622671370016443_nNordiska Tåg har tecknat sitt största kontrakt hittills. Från den 1 augusti och tre år framåt kommer företaget att sköta ABBs transformatortransporter från Ludvika. ”Affären omsätter 15-20 miljoner kronor om året”, säger företagets ägare Janne Andersson. Transporterna av transformatorerna går till framförallt Norrköping. Tågen från Ludvika med den tunga lasten avgår ungefär en gång i veckan och har tidigare skötts av företaget Kraftdragarna. Janne Andersson har anställt två lokförare för det nya uppdraget. Nordiska Tåg kör även andra tungtransporter, som till exempel omformare åt Trafikverket. Man sköter också växlingen vid Rottneros Bruk och kör tågen Sunne-Kil. En annan nyhet är att  Nordiska Tåg nyligen köpt Rc4 1148 av Green Cargo.