Rush Rail överger Helsingborg

223085_1060324677698_3977_nRush Rail har slutat trafikera Helsingborg. Företaget har därmed bara två linjer kvar i det så kallade ICS-upplägget. Dels Göteborg-Sundsvall, och dels Malmö-Halmstad-Folkesta-Älvsjö. Helsingborg var länge en viktig del i Intercontainers trafik. Under TGOJ-tiden körde vi vissa perioder två tåg om dagen dit, från såväl Göteborg som Västerås. När ICS-trafiken var som störst trafikerade TGOJ Västerås, Södertälje, Norrköping, Gävle, Borlänge, Göteborg, Helsingborg och Vaggeryd. Rush Rail övertog trafiken 2011. I vintras gick ICS i konkurs, men startade snabbt upp verksamheten igen med ett snarlikt namn. Nyligen köptes ICS upp av Rush Rails huvudägare. En ny VD har också tillsatts. 

Neddragningen i Helsingborg beror inte enbart på lågkonjunkturen. Tidigare lastades och lossades vagnarna i hamnen, men det ändrades. Enligt en uppgift till bloggen blev lyften i hamnen för dyra, så istället flyttades verksamheten till terminalen vid bangården i Ramlösa. Detta blev dock ingen succé. Ett annat problem med Västkustpendeln har varit att Rush Rail vid flera tillfällen fått lämna vagnar i Göteborg, eftersom man använder ”svaga” Rc 3-lok i trafiken över Hallandsåsen. Trots neddragningen kommer ingen lokförare att sägas upp. De två kvarvarande ICS-linjerna uppges gå bra, precis som Rush Rails Trätågsverksamhet.

Annonser

En vilsen pingvin

En man klev av tåget. Utanför stationshuset fick han syn på en pingvin. Mannen stod länge och betraktade pingvinen på avstånd. Den verkade helt vilse. Mannen visste inte hur han skulle agera. Eftersom han var en sann djurvän ansåg han det helt uteslutet att lämna pingvinen i sticket. Han tog den med till polisstationen. Men där ville de inte veta av pingvinen.

”Ta den med till ett zoo”, rekommenderade en av polismännen.

Det lät som en bra idé. Några dagar senare kom polisen patrullerande på gatan. Då fick han syn på mannen, som fortfarande hade pingvinen i släptåg. Konstapeln gick fram och frågade mannen om han inte hade tagit med pingvinen till zoo.

”Jovisst, svarade mannen. Det var jättetrevligt. Ikväll ska vi gå på bio…”

Södra väljer Green Cargo igen

922754_10201357213321656_1213996797_nEgentligen är det Kalmarpersonalen som sköter tågdragningen till pappersmassabruket i Mönsterås. Men på måndag eftermiddag och på tisdag förmiddag är det allt som oftast en lokförare från Alvesta som kör. Jag har övat på Mönsteråsturerna, men aldrig haft dem själv. Trafiken till bruket är omfattande, både vad det gäller transporter av pappersmassa och av kemikalier. Bruket ägs av Södra Cell, som också driver liknande fabriker i Mörrum och Värö. Jag bor bara en halvmil från bruket i Mörrum, dit tågen går varje dag. En gång för länge sedan fick jag åka med på lokomotorn från Karlshamn till Mörrums Bruk. På den tiden fanns det växlingspersonal stationerad i Karlshamn. Själv hade jag ännu inte påbörjat min karriär som lokförare, men intresset fanns uppenbarligen redan på den tiden. Varför berättar jag då detta? Jo, därför att jag läser den glada nyheten att Södra Cell och Green Cargo skrivit ett flerårsavtal om fortsatt samarbete. Avtalet är värt cirka 24 miljoner kronor om året och gäller alla inrikes transporter till och från de tre pappersbruken. Idag är det Green Cargos lokförare i Kristianstad som sköter godstrafiken till och från Mörrums Bruk. Jag har aldrig fått chansen att köra deras turer, men den kanske kommer. Södra Cell är världens tredje största tillverkare av pappersmassa.

Rush Rail vill till Karlskrona

Redan i juni 1992 försvann den reguljära godstrafiken till och från Karlskrona via den så kallade Emmabodabanan. Sedan dess har turerna varit många och långa. Frågan om godstrafik har stötts och blötts otaliga gånger, men någon fart på trafiken har det aldrig blivit. Ett och annat enstaka godståg har förirrat sej ut på banan, men mer än så har det aldrig blivit. För tiotalet år sedan rustades industrispåret till Verkö upp för första gången, i hopp om att någon skulle vilja trafikera det. Men inget hände. Nu har en ny satsning gjorts, som ett gemensamt projekt mellan Karlskrona kommun och EU. Bland annat har Verköspåret elektrifierats.

Den här gången verkar satsningen ha lyckats. Imorgon presenterar Trafikverket sitt förslag till tågplan för 2014. I samrådsutgåvans graf nummer 58 ser jag att ett par intressanta tågnummer dyker upp på sträckan Emmaboda-Karlskrona. Det är Rush Rail som planerar en storskalig trafik till Karlskrona. Enligt deras ansökan blir det tåg till både Skandiahamnen i Göteborg och till Folkesta utanför Eskilstuna. Båda tågen planeras ankomma Karlskrona tidigt på morgonen och avgå igen vid middagstid. Därmed ser det också ut som om kommunen tvingas backa på den, enligt mej, något fjantiga regeln att Verköspåret inte får trafikeras under dagtid. Nu återstår att se om planerna verkligen realiseras, eller förblir en pappersprodukt. När det gäller Karlskrona och Verköspåret kan man nämligen aldrig veta säkert.

Slutfikat på X40

x40SJ har börjat montera bort såväl kaffe- som varuautomaterna i sina dubbeldäckare. Några nya automater kommer inte att sättas in. Någon gång efter sommaren räknar SJ med att vara klara med demonteringen i samtliga motorvagnar av X40-modell. Anledningen till beslutet är att automaterna krånglat alldeles för ofta och att det nu börjar bli svårt att få tag i reservdelar. Därmed kommer resenärerna i dubbeldäckaren att bli utan möjlighet att köpa kaffe. SJ har inte kunnat finna någon vettig lösning på problemet, varken i form av nya automater eller i form av annan kaffeservering, meddelar man sina anställda via företagets intranät.

Jag blir en reserv-Glenn

hellsburgSedan jag anställdes i Green Cargos bemanningspool för ett halvår sedan så har jag tillbringat den mesta arbetstiden på min hemstation. Personalbehovet i Alvesta har varit stort, så utfärderna till andra stationer har än så länge varit få. I vintras tjänstgjorde jag i Helsingborg under några arbetsperioder. Mer än så har det inte blivit. Anställningen på Green Cargo har ändå fungerat väldigt väl. Fördelen med Alvestaturerna är att jag kan komma hem även under min arbetsvecka. Det är en ren bonus, något varken jag eller kollegorna i poolen kan räkna med eftersom vi jobbar på ett komprimerat schema och kan hamna på vilken tjänstgöringsort som helst i landet.

Nu är det dock dags för en liten utlåning för min del. Den närmaste veckan kommer jag att tillbringa hos Glenn och Glenn och Glenn på Sävenäs i Göteborg. Dagen börjar med passåkning till Hallsberg. Sedan kör jag tåg 5657 till Göteborg och slutar i morgon bitti strax efter fyra. Senare i veckan blir det några dragarturer mellan de olika bangårdarna i Göteborg, en sväng fram och tillbaka till Karlstad, ytterligare en vända till Hallsberg samt lite annat smått och gott. Det blir trevligt att åter komma ut lite i världen och se sej omkring. I järnvägsvärlden, alltså. Kära hustrun åker till Indien, Kina och United States of America. Jag får se Alvesta, Hässleholm och Hells… förlåt, Hallsberg. Precis som om det skulle det vara någon skillnad.

Nåväl. Den Vimsige kommer också att tillbringa sin tid i Göteborg den här veckan. I normala fall hade det varit rena bingon. Då är det ingen risk för tristess. Man får garanterat många goda skratt. Men hur det nu blir med detta vet jag inte. Den Vimsige har nämligen träffat en ny livskamrat, som råkar bo i Göteborg. Jag får nog underhålla mej själv den här veckan. Jag packar ned badbyxorna för säkerhets skull. Då är jag brun och fin när jag kommer hem nästa tisdag. Det gäller att kunna göra två flugor på smällen.

Kan man önska tråkigheter?

Tiden går fort när man har roligt. Påstås det. Det kan jag verkligen skriva under på. Var tar veckorna, månaderna och åren egentligen vägen? Tiden bara försvinner, i ett allt snabbare tempo. Den senaste tiden har jag börjat fundera över detta märkliga fenomen. Det måste bero på någon form av åldersnoja. Funderingarna började nämligen komma i vintras, när jag plötsligt ådrog mej den ena skadan efter den andra när jag spelade innebandy. Det var vrickningar och sträckningar och brutna tår och Gud vet allt. Jag har spelat innebandy i 30 år utan att ens vara i närheten av sådana skavanker. Men nu börjar jag alltså bli gammal. Det var slutsatsen jag drog. Och då började det här grubblandet över tiden.

Efter att ha stött och blött denna frågeställning i flera månader i min lilla hjärna så har jag nu kommit fram till varför tiden rinner iväg i detta rasande tempo. Jag har helt enkelt alldeles för roligt, både när jag arbetar och när jag är ledig. Jag trivs som bekant med mitt jobb. Även om jag har en tolvtimmarstur i Alvesta, så bara försvinner tiden iväg. Ena stunden sitter jag i bilen på väg till jobbet, ett ögonblick senare är jag på väg hem. Ibland tjänstgör jag på andra orter än i Alvesta. Det är liksom hela tanken med att ingå i bemanningspoolen. Det gör att jobbet aldrig blir tråkigt. Även vid dessa tillfällen, på andra stationer, tickar klockan oroväckande fort.

Varannan vecka är jag ledig. Då kommer killarna. Då är det full fart. Det är en vecka full av trevligheter. De senaste dagarna har vi hunnit fira midsommar hos svärmor, letat efter drag i Mörrumsån, hälsat på hos både killarnas farfar och gammelfarfar, vi har spelat Playstation och kubb, haft myskväll och sett Indiana Jones-film, varit på restaurang och gått skogspromenader med Alice. Plus en massa annat kul. Det vilar sällan några ledsamheter i den här familjen.

Ibland tänker jag att om jag hade haft ett jobb som jag inte trivdes med, så hade nog tiden gått sakta. Hade jag haft ett tråkigt liv så hade det nog känts annorlunda. Inbillar jag mej. Men kan man verkligen önska sej en dos tråkighet? Nej, det vågar jag naturligtvis inte göra. Tänk om jag fastnar i tråkighetsträsket? Fy för den lede. Jag får försöka stå ut och se fram emot knappt 13 nya år som lokförare. Det känns som igår när jag satt bakom skolbänken i Mjölby, med ”Mojja” och de andra kurskamraterna. Om 13 år sedan var i går, så borde imorgon vara år 2026. Intressant. Men också lite skrämmande.