Trafikverket stoppar nya växeldriv

Trafikverket har beslutat stoppa alla installationer av växlar av modell 60E med så kallade Easyswitch-driv. Kvalitetsbristerna är helt enkelt för stora. Tillsammans med leverantören av de nya växeldriven ska Trafikverket nu utreda vilka åtgärder som behövs innan nya installationer eventuellt kan göras. Tills vidare monteras en annan typ av driv i de växlar som läggs ut. Tekniken med Easyswith var tänkt att ge växlarna bättre robusthet, enklare underhåll och möjliggöra hastigheter över 200 kilometer i timmen, skriver Trafikverket på sitt intranät. Istället har problemen hopat sej. Bland annat på Södra Stambanan, där tåg ibland blivit flera timmar försenade på grund av växlar som gått ur kontroll. I normala fall kan lokföraren kontrollera växelläget, men detta tillåts inte i växlar med Easyswitch. Då gäller samma regler som för växlar med rörlig korsningsspets. Behörig personal måste kallas till platsen, vilket kan ta lång tid och ställa till stora problem för tågtrafiken. Av de 12000 växlar som finns i Sverige är 59 av modellen 60E med Easyswitch-driv. De nya växlarna har testats under två år på Malmbanan och Nynäsbanan. Erfarenheterna var då goda, så Trafikverket beslutade att gå över till serieinstallation. Med facit i hand har det ändå visat sej att testerna inte varit tillräckliga. ”Det är inte fel i samtliga växlar men i några är antalet fel oroväckande stort. Vi har också sett att det uppstått en rad olika typer av fel. Det har också inträffat fel som inte tidigare uppkommit under åren av så kallad erfarenhetsdrift. Vi har även identifierat behov av kompletteringar i den tekniska kravspecifikationen. Därför backar vi nu tillbaka till utvecklingsfasen och vår ambition är att vara klara med utvecklingsprojektet till årsskiftet 2015/2016”, säger Ingemar Frej på Trafikverket.

Z70 708 är hemma igen

Helt apropå ingenting så meddelar en av bloggens korrespondenter i Eskilstuna att den första Z70 som blir museilok är 708. Enligt uppgift är loket sålt till Kalmar Veterantåg. Z70 708 byggdes ursprungligen som Z65 590. Tillverkningen skedde 1967 i just Kalmar. Loket byggdes om till Z70 1991. Då försågs loket med bland annat ny motor och radiostyrning. Kalmar Veterantåg köper 708 av Green Cargo, som idag inte har någon Z70 kvar i drift. De flesta loken står avställda i Eskilstuna.

Första ”sexan” klar som växellok

SJ har som bekant sålt samtliga sina Rc3, däribland 1027 som nu ägs av Beacon Rail. Detta lok fungerade tidigare som växellok i Hagalund. Behovet att rangera vagnar finns fortfarande, så därför beslutade SJ att bygga om en Rc6. Valet föll på 1337. Loket har alldeles nyss satts i trafik efter ombyggnaden. En av bloggens mer uppmärksamma läsare har bidragit med en bild som föreställer världens första Rc6 med åkhandtag och fotsteg. Radiostyrningsutrustning saknas dock. SJ anser inte att deras växellok är i behov av radiostyrning. Det var i våras som SJ sålde 13 Rc3 till Hector Rail, varav fem såldes vidare till Tågab. I oktober kunde den här bloggen avslöja att även SJs tolv sista ”treor” bytt ägare. Köpare var Beacon Rail, men tanken är att företaget Rush Rail ska använda loken. Hector betalade 4,7 miljoner kronor per lok, Beacon något mer.

Kaffet kvar till 2019

I slutet av förra året beslutade Hallandstrafiken att dra in serveringsvagnen ombord på Öresundstågen på Västkustbanan. Nu står det klart att det inte blir någon neddragning – det blir en utökning. Från och med 1 februari kommer företaget Trafikcaféer att finnas med ombord på de flesta Öresundstågsavgångarna mellan Göteborg och Helsingborg. Tidigare har serveringspersonalen enbart varit med på tågen fram till Båstad. ”Vi utökar vår personalstyrka med tolv personer. Vårt kontrakt med Veolia gäller till december 2019”, skriver Trafikcaféers VD och ägare Jörgen Englund i ett mejl till bloggen. Från början var tanken att serveringen på Västkustbanan skulle upphöra i samband med tidtabellskiftet i december. Hallandstrafiken gick då mot ett katastrofresultat: minus 50 miljoner kronor för 2014. Den främsta anledningen till jätteförlusten uppgavs vara den ökade konkurrensen från SJ på Västkustbanan. Samtlig personal på Trafikcaféer i Göteborg varslades om uppsägning. Protesterna från pendlarna i Halland lät dock inte vänta på sej. ”Utan kaffevagnen kommer ännu fler att välja SJs tåg”, var ett av argumenten som fördes fram. Hallandstrafiken tänkte om och förlängde avtalet om serveringen i några månader. Nu har Trafikcaféer, Veolia och Hallandstrafiken kommit överens om en mer långsiktig lösning.

Efter 48 år: Rc1 tar farväl

Onsdagen den 21 januari ser ut att bli en historisk dag. För sista gången någonsin används en Rc1 i kommersiell drift. Om Green Cargos planer håller, så gör 1026 just i detta nu sina sista växlingsdrag på bangården i Borlänge. Ikväll drar loket tåg 5765 till Hallsberg. Därifrån går 1026 sedan som transportlok till Eskilstuna i natt, för avställning och förmodad skrotning. En 48 år lång epok går därmed i graven. Rc1 byggdes i 20 exemplar och började levereras till SJ 1967. Under hösten och vintern har Green Cargo i rask takt tagit de sista loken ur drift. Nu försvinner dock inte möjligheten helt att få se en Rc1 i trafik. Världens allra första Rc, 1007, har sålts till Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Där kommer loket att återställas, så att det ser ut som det gjorde 1977. Loket kommer bland annat att lackeras om i ursprunglig färgsättning, och få SJs så kallade ”köttstämpel” i fronten. Mycket talar dessutom för att ytterligare en Rc1 kommer att bevaras hos en annan museiförening. Nu är det inte bara lok som ställs av hos Green Cargo. Lokbrist gör att sex Rc4 som tidigare ställts upp i Eskilstuna åter kommer att tas i trafik.

Edit, klockan 20.11: Rc1 1026 får leva i ytterligare en tid. Imorgon rullar loket fram och tillbaka till Smedjebacken från Borlänge, i tåg 6751 och 6750. Anledningen till de justerade planerna är lokbrist.

MTR-biljetter släpps nästa vecka

MTR Express har tecknat avtal med resedistributören Linkon. Därmed kan biljettförsäljningen komma igång om en dryg vecka, den 27 januari. Tack vare samarbetet med Linkon kommer MTR nu att också att nå ut till de stora affärsresebyråerna och ingå i det så kallade Resplussamarbetet. ”Vi vill göra det så enkelt som möjligt att välja oss som resebolag och Linkon ger oss den möjligheten”, säger Mikael Hallberg, Chief Commercial Officer på MTR Express i ett pressmeddelande. MTRs trafik mellan Göteborg och Stockholm drar igång i mindre skala i mars. På sikt kommer det att bli 90 avgångar i veckan mellan de två städerna, åtta i varje riktning per vardag. För detta ändamål har MTR köpt sex helt nya motorvagnar av modellen Flirt från Stadler i Schweiz. Även SJ använder Linkons system för biljettförsäljning. Förra året krävde MTR att få tillgång till sj.se, men SJ vägrade. Även Konkurrensverket gick på SJs linje. I december sålde SJ 75 procent av sitt aktieinnehav i dotterbolaget Linkon. Köpare var det Londonbaserade företaget Silverrail.

Kraschpost

Jag fick en trevlig DVD-film i julklapp. Den heter ”Sydsvenska Tåg 1991-1995” och är gjord av Lars-Erik Gustavsson, som driver LEG Video. Jag har ett antal filmer som är producerade av honom. Filmen som låg under granen i december är över två timmar lång och visar en rad intressanta företeelser. Hg-loket som växlar i Perstorp har jag sett i en tidigare film, precis som delar av inslaget om Kustpilen. Annars är det mesta nytt för mej. Framförallt gillar jag avsnittet från 1995 om X2- och X21-trafiken mellan Karlskrona och Emmaboda. Jag uppskattar även inblicken i den verksamhet som 1991 bedrevs på banan mellan Torup och Hyltebruk. På den tiden rullade persontåg mellan de två orterna. Ett tågmöte med Y1 i Refetele 1994 är en annan höjdare. Ja, överhuvudtaget anser jag att detta är en av LEGs allra bästa produktioner. Den beskriver en inte alltför avlägsen dåtid, men när man ser inslagen inser man ändå hur mycket som hänt i utvecklingen av den svenska järnvägen de senaste 20 åren.

Som vanligt tog jag med filmen med hem till min gode vän Konduktören, som är pensionerad tågmästare. Han uppskattade den också. Konduktören kände igen mycket av det som visades i filmen. Han gick i pension från SJ 1996, och fanns alltså med ”live” under den period som LEG skildrar. Han kunde berätta anekdoter och fylla på med egna minnesbilder ur verkligheten. Det gjorde filmen ännu mer givande. Även Konduktören hade fått en film i julklapp. Nämligen DVDn om F1200, som beskriver sommaren tre stora ånglokskörningar. Vi drack kaffe och njöt av det pampiga lokomotivet, som pustande och stånkande kämpade sej norrut från Malmö. Några trevliga lokförarkollegor skymtade förbi, kollegor som jag arbetat tillsammans med på både SJ, TGOJ och Liselotte Lööf.

När filmföreställningen var slut hemma hos Konduktören, så visade han mej ett intressant brev som han en gång köpt av en frimärkshandlare. Det var en mycket ovanlig typ av försändelse, nämligen en så kallad ”kraschpost”. Post skickas som bekant med både flyg, tåg och båt. Ibland händer det att dessa flygplan, tåg och båtar råkar ut för olyckor. Då kan hela leveranser av post gå om intet. Ibland blir den bara lite skadad. Det kungliga postverket kan man lita på. Breven, paketen och julkorten ska fram, till varje pris. Även om det tar tid. Brevet som Konduktören visade mej var just en sådan försändelse. Den fanns med på tåg 12 som klockan 1.32 den 6 september 1954 spårade ur i Rörvik mellan Alvesta och Nässjö. Tåget, som drogs av F-lok 697, kom alldeles för snabbt in i en 40-växel. Sex människor dog och 53 skadades. Lok och vagnar hamnade huller om buller i en sankmark. Med på tåget fanns massor av post, som spreds vind för våg. Posten samlades dock ihop och delades ut. Den blev försenad, naturligtvis. Men ändå. Den kom faktiskt fram. På brevet som är adresserat till Kammarskrivare Strindmar på Riksgäldskontoret, har Posten stämplat följande: ”Denna försändelse har försenats och skadats genom tågolyckan i Rörvik 6/9 1954. Postdirektionen i Sth”. Fascinerande. Jag googlade runt lite på nätet och upptäckte liknande stämplar på brev som fraktats med till exempel m/s Stockholm, som 1956 krockade med lyxkryssaren Andrea Doria utanför USAs kust. Denna olycka är för övrigt en av sjöfartshistoriens märkligaste. Båda skeppen var synnerligen moderna, utrustade med både med radar och radio, men krockade ändå mitt ute på öppet hav. Andrea Doria sjönk till botten och 56 människor omkom.

SJ erbjuder gratis förstaklassbiljett

Kampen om landets tågresenärer hårdnar. Om några månader drar som bekant MTR igång sin trafik mellan Göteborg och Stockholm. Idag meddelar SJ att man i princip kommer att börja skänka bort förstaklassbiljetter. Utvalda stamkunder som reser i andra klass kommer att erbjudas en gratis uppgradering av sina färdbevis. SJ vill på detta sätt premiera trogna resenärer. ”Syftet är även att frigöra platser i andra klass på avgångar med hög beläggning samt att ge resenärerna mersmak för första klass”, skriver SJ i intern information.

Till slut fick farmor sin flygresa

Hej farmor! Det är jag som skriver. Jonas alltså. Jag vet inte om du någonsin kommer att få läsa det här brevet. Men jag skriver ändå. Det finns ju så mycket att berätta. Om dej och mej, farmor. Det är nästan bara ljusa minnen. Jag vet att andra kommer att säga emot. Jag vet att du ofta varit alldeles för envis och egoistisk, ibland till och med elak. Men aldrig mot mej. Never. Jag har nog alltid varit din favorit. Jag vet inte varför. Kanske för att jag blev ditt första barnbarn? Kanske för att jag alltid kommit och hälsat på? Kanske för att jag alltid ställt upp? Jag kan inte döma dej efter hur du varit mot andra. Jag kan bara älska dej för den du varit mot mej.

Hemma på kylskåpet hänger en bild. Den har hängt där i många år nu. Den har gulnat lite grand. När allting annat städats bort, så har den här bilden fått hänga kvar. Den föreställer dej och mej, farmor. Och en fin liten rälsbuss. Du minns säkert den dagen. Jag minns den väldigt väl. Jag var så stolt. Det var min första resa bakom spakarna i en Y7-motorvagn. Några år tidigare hade jag blivit färdig med min lokförarutbildning. De flesta andra tyckte nog jag var lite ding i roten som bytte karriär. Men du förstod precis. Du som bott vid en järnväg och sett tågen komma och gå. Det var en vacker dag i maj när rälsbussen rullade in i Mörrum. Du visste att detta var en stor dag för mej. Jag blev glad när jag upptäckte dej på perrongen. Du ville bara komma och se tåget, sa du. Jag tror nog du kom lite för min skull också. På bilden ser man hur du är framme och pratar med den stolte lokföraren, som äntligen fått behörighet att köra de charmiga gamla motorvagnarna, som han velat så länge. Man ser hur du klätt upp dej, med scarfs och allt, dagen till ära.

Bara några månader tidigare hade du frågat om jag vill köpa den gamla fruktträdgården, med de 26 äppelträden och de pedantiskt skötta rabatterna. Det började bli jobbigt att sköta två hus, sa du. Självklart ville jag det! Det hade jag velat länge. Det visste du förstås. Du och farfar flyttade ut efter påskhelgen 2003. Det fanns ju en del att göra i det gamla 1800-talshuset, så våren och sommaren ägnades åt diverse renoveringsarbeten. Jag fick ovärderlig hjälp. Varje dag klockan sju rullade din lilla röda Golf in på uppfarten. Farfar hjälpte snickaren med diverse arbeten, du skötte trädgården. Själv gjorde jag mest ingenting. Jo, lite kanske. Bryggde kaffe och betalade fakturor. Samordnade hantverkarna. Såna saker. Mellan varven körde jag lite tåg också. Jag hade ju ett jobb att sköta.

Din högsta önskan var att få flyga till Stockholm. Jag minns att du ofta pratade om det. Farfar ville inte, men blev en gång tvungen genom sin arbetsgivare. Han gillade det inte. Han tänkte inte göra om sin resa. Han trivdes bättre på sin cykel. Jag tänkte ofta på hur jag skulle kunna ta dej med på en tripp till Stockholm. Du vet det nog inte, farmor, men jag kollade priser och tider. Kanske kunde det bli en födelsedagspresent? Tyvärr kom den där sjukdomen emellan. Efter stroken för drygt åtta år sedan blev inget sej riktigt likt. Vissa dagar orkade du skoja. Ibland gick du en runda runt tomten. Ibland kunde du ringa för att fråga hur pojkarna mådde. Då blev jag glad. Jag tror till och med att jag antecknat i min almanacka när det inträffade. Några enstaka gånger gjorde du kaffe till farfar och mej. Det smakade alltid lika gott. Då tänkte jag att du var på bättringsvägen. Men så var det inte. Bältrosen och hjärntumören kunde inte knäcka dej. Sakta, sakta gick det ändå åt fel håll. Jag vet inte riktigt vad som hände efter sommaren, men det var då det riktiga raset kom. Du ville bara vila. Till slut hade du svårt att ens ta dej upp ur sängen. Ett toalettbesök blev som ett världsmästerskap. Det gjorde ont att se dej så, farmor. Du som en gång för inte så länge sedan var så stark och frisk. Sjukhusbesöken kom allt tätare, orden blev allt färre. Du sa inte så mycket. Det blev mest ja och nej. Du hade tappat livsgnistan. Men när lokaltidningen skrev om mej och min blogg så blev du nyfiken. Egentligen orkade du nog inte, men du kämpade dej upp och satte dej på kanten på sängen. Du andades tungt och samlade ny kraft. ”Du, vad är en blogg egentligen?” Jag försökte förklara, men det gick nog inte så bra.

Utanför vårt hus, ditt och mitt, fortsätter tågen att rulla fram och tillbaka. På din tid var det T43, Kameler och Y1 som passerade, idag ser jag T44, Öresundståg och Rd. Tågen är annorlunda, men huset det samma. Sista gången du orkade besöka oss var i juli. Vi grillade korv och tittade på en film från gamla tiders socken som farfar länge velat se. Jag har alltid försökt vara vid din sida, farmor. Även den senaste tiden när du haft det som svårast. Jag besökte dej både på julaftonen och på nyårsaftonen. Jag minns att jag såg ett litet leende i ditt plågade ansikte på årets sista dag. ”Ta det nu lugnt med smällandet ikväll” sa jag innan jag gick.

I morse fick du äntligen göra din flygresa, farmor. Men det blev inte till Stockholm. Det blev till ett mycket bättre ställe. Nu dröjer det kanske några år, men någon gång, någonstans, ska vi ses igen. Jag vet att du väntar på mej, med ditt kaffe och dina smörgåsar. Då ska det bli som gamla tider. Det ska bli du och jag, farmor. Du och jag mot världen.

SJ-personal blir lås i bistron

SJ kommer under några helger i januari att dra ned på bemanningen av Intercitytågen på Dalabanan, från tre personer till två. Den tredje medarbetaren kommer ändå att finnas med på tågen under testperioden. Serveringen kommer nämligen att öppnas och stängas efter behov. Eftersom bistron saknar låsfunktion, så kommer denna tredje person att få ”agera lås”. Detta skriver SJ på sitt intranät. Liknande tester kommer också att göras både på Västra- och Södra Stambanan. ”Vi har flest stopp på Dalabanan och säljer mycket i bistron. Vi väljer därför att göra testerna just på denna linje för att lära oss så mycket som möjligt, vad det innebär för våra medarbetare och hur kunderna upplever servicen”, säger produktionsområdeschef Sonja Olsson. Testet är ett led i SJs översyn av tågens bemanning och personalens sätt att arbeta. I ett tidigare försök har SJ provat att dra ned på antalet tågvärdar och tågmästare, både inom snabbtågen och regionaltågen. SJ har också testat att införa nya arbetsuppgifter för ombordpersonalen, bland annat plockstädning av vagnar och toaletter. De olika försöken kommer att ligga till grund för fortsatta diskussioner mellan SJ, facken och skyddsombuden inför kommande förändringar av arbetsprocesser ombord på tågen.