I april har jag tjänstgjort i Kil. Det är ett trevligt ställe med trevliga kollegor. Nackdelen med Kil är att det ligger en bra bit från Karlshamn. Det blir rejäla passresor med andra ord. Men jag klagar inte. Verkligen inte. Värmland är fint och tjänstgöringen bra. Anledningen till att jag, Den Vimsige och ytterligare några poolare hamnat i just Kil under april och maj är att det pågår utbildning. Flera kollegor i Kil är på kurs för att få behörighet att köra tåg även i Norge. En annan fördel med denna stationeringsort är just utlandstrafiken. Alla tåg till eller från Norge dras av Rc-lok. Rd är ännu inte godkända för trafik i vårt grannland. För Green Cargo kanske det inte är så lyckat. Men jag tycker det är bra. Efter Ma har Rc alltid varit favoritloket nummer 1. Man känner sej trygg på något vis. Krånglar loket så kan man oftast lösa problemet själv.
Det blir mycket ledig tid mellan turerna. Den här veckan råkade hotellet i Kil vara fullbokat, så jag fick bo i Karlstad. Det gjorde ju inte ont, om man säger så. Dessutom börjar eller slutar många Kilturer i just Karlstad, så företaget förlorar nog inte alltför mycket på min lilla hotellrockad. I morgon tänkte jag ta tåget till Åmål och hälsa på en gammal kollega. Nästa arbetsperiod hade jag planerat en utflykt till Torsby. Har aldrig åkt på Frykdalsbanan tidigare, så det kunde ju bli trevligt. Kanske får jag möjlighet att skaffa mej linjekännedom på ytterligare en sträcka.