I april har jag tjänstgjort i Kil. Det är ett trevligt ställe med trevliga kollegor. Nackdelen med Kil är att det ligger en bra bit från Karlshamn. Det blir rejäla passresor med andra ord. Men jag klagar inte. Verkligen inte. Värmland är fint och tjänstgöringen bra. Anledningen till att jag, Den Vimsige och ytterligare några poolare hamnat i just Kil under april och maj är att det pågår utbildning. Flera kollegor i Kil är på kurs för att få behörighet att köra tåg även i Norge. En annan fördel med denna stationeringsort är just utlandstrafiken. Alla tåg till eller från Norge dras av Rc-lok. Rd är ännu inte godkända för trafik i vårt grannland. För Green Cargo kanske det inte är så lyckat. Men jag tycker det är bra. Efter Ma har Rc alltid varit favoritloket nummer 1. Man känner sej trygg på något vis. Krånglar loket så kan man oftast lösa problemet själv.
Det blir mycket ledig tid mellan turerna. Den här veckan råkade hotellet i Kil vara fullbokat, så jag fick bo i Karlstad. Det gjorde ju inte ont, om man säger så. Dessutom börjar eller slutar många Kilturer i just Karlstad, så företaget förlorar nog inte alltför mycket på min lilla hotellrockad. I morgon tänkte jag ta tåget till Åmål och hälsa på en gammal kollega. Nästa arbetsperiod hade jag planerat en utflykt till Torsby. Har aldrig åkt på Frykdalsbanan tidigare, så det kunde ju bli trevligt. Kanske får jag möjlighet att skaffa mej linjekännedom på ytterligare en sträcka.
I år är det 30 år sedan som den fruktansvärda tågolyckan i Lerum inträffade. Resandetåg 140 mot Stockholm och 129 mot Göteborg frontalkrockade i full fart. Nio personer dog och 120 skadades i det som betecknas som en av de värsta tågolyckorna någonsin i Sverige. Olyckan berodde på en felkoppling i en växel och det som inte ska kunna ske skedde ändå: två tåg fick grönt ljus in på samma spår. Sveriges Radio har gjort en dokumentär om olyckan. Den finner ni här 
I Stockholm har nu X10-motorvagnarna helt ersatts av X60 inom pendeltågstrafiken. Ett stort antal enheter har rullat till Hallstahammar för skrotning. Samma öde väntar resterande vagnar. Åtminstone var det SLs ursprungliga tanke. Men nu har en eventuell köpare dykt upp. Tågab provkörde igår en X10 på sträckan Kristinehamn-Borlänge. Man mätte bland annat plattformshöjder och gångtider samt kontrollerade hur vagnen gick i skarvspåret. Enligt vad bloggen erfar har värmländska Tågab lösa planer på att köpa ett antal enheter och använda dem som komplement och ersättningsfordon till den persontrafik man idag bedriver med Rc-lok och personvagnar. X10orna kommer i så fall att rustas upp rejält. Tågab planerar helt ny inredning, första- och andraklass, färre dörrar, kiosk och toalett.
Lokförarbeviset, som belades med avgift förra året, fortsätter att röra upp känslorna. En lokförare har nu anmält Transportstyrelsen till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Anmälaren anser att han blir diskriminerad eftersom den så kallade registerhållningsavgiften är orimlig och inga andra yrkesgrupper måste betala för att kunna utföra sitt arbete. “Jag som enskild lokförare har inte samtyckt till att bli registrerad och ska inte behöva byta yrke för att bli av med ett orättfärdigt betalningsföreläggande. Lokförarbeviset är också ingen handling jag kan legitimera mig med och med denna höga avgift borde vara. Ytterligare ett plastkort som saknar betydelse men kostar massor. Rent diskriminerande mot en yrkesgrupp”, skriver lokföraren i sin anmälan.
Att bo på hotell är en lyx för de flesta. För många lokförare är det ren vardag. Hela förra veckan tillbringade jag till exempel på hotell i Göteborg. Nästa vecka checkar jag in i Kil. Totalt sett har jag tillbringat tusentals nätter på diverse hotell runt omkring i landet. En gång hände en underlig sak. Jag var utlånad till DSB Väst och ägnade dagarna åt pendeltågskörning till Alingsås och Kungsbacka. Jag var inkvarterad på hotell First G i Göteborg. Det är för övrigt ett av mina favorithotell. Läget är centralt, frukosten bra och rummen tysta. Personalfördelaren undrade om jag kunde ta några turer i Borås. Det hade jag ingenting emot. Jag älskar att köra tåg på den typen av småbanor. Hon bokade in mej på hotell i det som kallas Sveriges regnigaste stad. En av mina två turer i Borås var en överliggning i Varberg. När jag kröp ned mellan lakanen den natten på hotell Fregatten kunde jag inte låta bli att skratta lite för mej själv. Jag var nämligen inbokad på tre hotell – samma natt. I Göteborg, Borås och Varberg.