Ännu en förlorad timme

31 mars 2013. Det är dags igen. Och som vanligt är jag en förlorare. En loser. En misslyckad och värdelös människa. Det handlar om den där förbaskade sommar- och vintertiden. Detta djävulens påfund, som infördes i Sverige 1980. Då styrdes landet av en borgerlig regering. Naturligtvis. Högern kunde klanta till saker och ting redan på den tiden. Jäkla Fälldin. Nåväl. Tidsomställningen har plågat mej i 20 år snart. I natt vrider vi fram klockan en timme. Jag är ledig och får alltså sova en timme mindre än vanligt. Mina kollegor som jobbar denna natt slipper jobba en timme. Vinnare och förlorare, som sagt. I höstas, när det var tid att vrida tillbaka uret, så tjänstgjorde jag förstås och fick jobba samma timme två gånger. Mina lediga kollegor fick sova en timme extra. Ja, det var för övrigt en natt att minnas… https://lokforaren.wordpress.com/2012/10/29/cirkus-vintertid/

Jag har kollat igenom gamla almanackor och kommit fram till att jag sedan 1994 nu förlorat 18 timmar på dessa omställningar. De har bara gått upp i rök. Det är snart ett dygn av mitt liv som försvunnit. Kan man inte få ersättning för såna förluster? Kan facket göra nåt? Eller regeringen? Vad säger EU? Och gamle Fälldin, har han inget samvete? Hade jag vetat vad som komma skulle så hade jag aldrig bett om statsministerns autograf vid hans besök på Ekbacken i Bräkne Hoby 1979. Till råga på allt hamnade jag på bild på lokaltidningens förstasida. Under bilden kunde man läsa: ”Är det månne en blivande centerpolitiker som vi här ser bredvid statsminister Fälldin?” Nej, det blev aldrig någon centerpartist av den lille gossen på bilden. I själva verket hamnade han så långt från centerpartiet man kan komma på den politiska skalan. Men det är, som det brukar heta, en helt annan historia. Just nu deppar vi bara över ytterligare en förlorad timme.

Nio av tio får nej

När jag själv sökte till lokförare sommaren 2000 och blev skickad på de olika urvalstesterna och läkarundersökningen så var det ungefär en av fem som blev godkända. Själv tyckte jag testerna var ganska enkla. Tydligen är det som så att antingen har man den rätta profilen eller så har man det inte. Och har man inte egenskaperna som efterfrågas så tycker man testerna är svåra. Det verkar inte finnas några mellanting. Jag tyckte gallringen var ganska hård redan på den tiden. I allmänhetens ögon kan ju vem som helst bli lokförare. Det måste vara världens enklaste jobb, liksom. De senaste dagarna har jag haft kontakt med flera personer som sysslar med utbildning av lokförare och fått veta att Transportstyrelsen ökat kraven ytterligare. Nuförtiden är det bara en av tio som klarar urvalstester och läkarundersökning och kan söka till lokförarutbildningen.

Kriget har bara börjat

SJ lägger ned sitt dotterbolag Götalandståg. Istället bildas en ny så kallad affär inom SJ. Företagsledningen skriver i ett mejl till de anställda att detta beror på strandade avtalsförhandlingar. Parterna har inte kunnat enas om ett nytt lokalt avtal. Följden av detta skulle bli att personalen gick över på branschavtalet. Men denna överenskommelse är uppsagd och därmed finns inget tillämpligt avtal. Nu hamnar istället lokförarna, tågvärdarna och alla de andra kollegorna i Västsverige i Spåra SJ. Därmed kommer samtliga anställda att omfattas av Spåra SJ från den 1 april, både när det gäller lönenivåer och arbetstidsregler.

Därmed är vi tillbaka på ruta ett. Egentligen kanske det är sämre än så. När DSB tog över lokal- och regionaltrafiken i den västra delen av landet höjdes lönerna och förmånerna kraftigt. När SJ Götalandståg övertog verksamheten för ett år sedan, så fick den personal som redan var anställd behålla sina DSB-villkor. Nu försvinner alltså dessa. Dessutom har SJ blåst en stor del av personalen på pension och extra semester. ”Den personal som idag har DSB-lön kommer att få ett tidsbegränsat tillägg som längst under ett år” skriver SJ i det mejl till personalen som bloggen tagit del av.

Så vad säger man då om detta? Jag kan inte låta bli att fundera över om inte den senaste tidens så kallade förhandlingar i Göteborg bara varit ett spel för galleriet. Man har väntat ut fackföreningarna. Arbetsgivarna på den svenska järnvägsmarknanden verkar ha kommit överens om att en gång för alla klämma åt personalen. Det handlar inte bara om SJ. Lönenivåer och andra förmåner måste ned om det ska gå att tjäna pengar i branschen. Vill man spetsa till det kan man säga att företagen profiterar på arbetarnas bekostnad. Jag tycker SJs agerande luktar illa. Men förvånad är jag inte. Kriget har bara börjat.

Hoppet lever för Veteranjärnvägen

Det finns, tack och lov, fortsatt hopp för Veteranjärnvägen Klippan-Ljungbyhed. Det var för en vecka sedan som den här bloggen kunde berätta att Trafikverket sagt upp ett hyresavtal gällande lokstall och mark och att framtiden för föreningen därmed var hotad. Vid ett medlemsmöte i söndags beslutades dock att Veteranjärnvägen ska försöka köpa loss fastigheten av Trafikverket. Det låter som en bra idé i mina öron. ”Vi hyser goda förhoppningar om att vi kan vara kvar och vidareutveckla vår verksamhet som haft en mycket positiv utveckling under senare år” skriver en representant för styrelsen i Järnvägshistoriskt forum.

Lite orolig blir man dock när man läser den här artikeln http://hd.se/klippan/2012/10/29/bangarden-ska-saneras-men-vem/ Trafikverket verkar kräva en sanering av spårområdet, oavsett om tidigare verksamhet fortgår eller inte. Det talas om saneringskostnader på flera miljoner. En sådan summa hostar förstås inte en ideell förening upp ur fickan hur som helst. Jag hoppas att Trafikverket backar från sitt krav, eller själva står för fiolerna om det blir aktuellt med en försäljning.

Protester bäddar för ny trafik

Sedan den här bloggen för elva dagar sedan avslöjade att politikerna i Blekinge säger nej till förslaget att köra Pågatåg till Karlshamn, har debattens vågor gått höga i länet. Lokaltidningarna hakade genast på nyheten och sedan har protesterna växt lavinartat. En Facebookgrupp har bildats och lockat flera tusen medlemmar. Näringslivet i Blekinge har skrivit insändare. En av de pådrivande krafterna bakom protesterna är en gammal tågklarerare, som nu är kommunpolitiker i Sölvesborg. Jag antar att det är hans kontakter och kunskap som nu ger resultat. Trafikverket öppnar nämligen för en ny lösning: Pågatåg mellan Kristianstad och Sölvesborg i december. Tidigare har verket inte velat att tågen vänder i Sölvesborg, men nu har man hittat en lösning. Region Blekinges trafiknämnd uppges ställa sej positiv till denna kompromiss. Kostnaden och omfattningen av trafiken är ännu oklar. Fortfarande kan dock Skånetrafiken, som är den instans som ansöker om tåglägena, säga nej. Vändningstiderna i Sölvesborg blir tajta, vilket riskerar att försena tågen.

Utbildning kan bli regeringsfråga

Företaget TCC kommer eventuellt att vända sej till utbildningsdepartementet med en skrivelse angående den framtida lokförarutbildningen. TCC, som utbildar en stor del av de svenska lokförarna, har inte alls samma syn på utbildningsbehovet som myndigheten för Yrkeshögskolan. YH bedömer att det räcker med 120-150 nya lokförare om året, TCC hävdar att behovet egentligen är 200. ”Redan 2015 kommer detta att få svåra konsekvenser för branschen” säger Peter Hornegård, VD för TCC.

TCC har i nuläget inga planerade kursstarter. Man fick nej till sin ansökan i såväl Vännäs som Mjölby. YH ansåg inte att behovet fanns. Enligt TCC planer skulle utbildningarna på dessa orter ha startat i början av 2014. ”Det är väldigt många personer som hör av sej till oss, men vi måste säga som det är. Vi har inga kurser att erbjuda i nuläget, undantaget en utbildning som startar i Boden hösten 2014”, säger Peter Hornegård. Han hoppas att hans företag ska kunna erbjuda fortsatta lokförarutbildningar under hösten 2014. Dock uppstår ett problematiskt glapp på marknaden under 2015, då väldigt få nya lokförare blir klara.

TCC vill med sitt PM till departementet, som går via yrkeshögskoleförbundet, uppmärksamma både regeringen och tågbranschen på utbildningsfrågan. ”Själv talar jag naturligtvis i egen sak, men tågoperatörerna måste vara vaksamma i det här fallet”, menar Peter Hornegård. Enligt hans beräkningar gör Yrkeshögskolan varje år en insats värd cirka 100 miljoner kronor, pengar som järnvägsföretagen själva hade fått skjuta till om de skulle finansiera lokförarutbildningen. ”Det är otroligt viktigt att utbildningarna kan finansieras av YH eftersom lönsamheten i branschen är låg” säger Peter Hornegård.