Hector Rail vann ny storaffär

logoonlocoHector Rail snuvade Green Cargo på transporterna av rundvirke åt SCA Skog i Norrland. Hector och SCA är överens om ett nytt tioårsavtal, som börjar gälla nästa år. För det nya uppdraget kommer järnvägsföretaget att investera i nya lok, som både kommer att kunna dra tyngre tåg och växla in vagnarna på oelektriferade spår. Även flertalet vagnar kommer att bytas ut. Detta skriver Hector Rail i ett pressmeddelande. Även Green Cargo låg mycket långt fram i förhandlingarna med SCA och hade planerat att köpa nya lok om man vunnit det stora avtalet. Så sent som för några veckor sedan ombads Green Cargo att räkna om och eventuellt justera sitt anbud, enligt uppgifter till bloggen. Detta hjälpte alltså inte. ”Vi är oerhört stolta och glada att få ett förnyat förtroende från SCA Skog. Vi har arbetat innovativt och med ett omfattande arbete har vi kunnat modernisera hela transporterbjudandet och verkligen erbjuda något nytt”, säger Mats Nyblom, VD för Hector Rail. Hans företag kommer nu att transportera cirka 3,5 miljoner kubikmeter virke om året till SCAs bruk och sågverk, från Piteå i norr till Sundsvall i söder. Så sent som förra veckan blev det också klart att Hector tar över det så kallade Trätågsupplägget efter konkursade Rush Rail. Bara den senaste veckan har Hector tecknat nya kontrakt till ett sammanlagt värde av fyra miljarder (!) kronor, uppger en källa inom företaget.

En matlåda att minnas

15590792_10211752294632192_7362083881762812496_oDet måste ha varit sommaren 2007. De tre rälsbussarna närmade sej Vilhelmina med en hastighet av 80 kilometer i timmen. Det var mycket folk på väg norrut denna dag. Därav tågets sammansättning. En av de tre italienska kvalitetsvagnarna skulle kopplas av i Storuman. Eller om det var i Arvidsjaur. Minnet sviker i det fallet. Men först skulle hela sällskapet äta lunch i Vilhelmina. På en raksträcka några kilometer söder om den samiska förvaltningskommunens huvudort masade sej två renar upp på spåret. Det gick som vanligt i maklig takt. Renar har aldrig bråttom. Jag bromsade och tutade. Renarna verkade inte bry sej nämnvärt. När jag kom närmare gjorde jag som jag fått lära mej: sandade och blinkade med helljuset. Det brukar vara sista utvägen. Renarna började jogga mot Vilhelmina. Avståndet till de tre motorvagnarna minskade dock konstant. Tyvärr slutade hela saken som den brukar. Renarna försvann ur sikte för lokföraren – det vill säga undertecknad – och sekunden senare dunsade det till i fronten. RIP. Dunsen brukar följas av flera andra malande dunsar, fast från undersidan av tåget. Så även denna gång. Resenärerna undrade förstås vad som hade hänt. Tågvärden greppade mikrofonen och förklarande på ett lugnt och pedagogiskt sätt vad som hade inträffat. Fem minuter senare stannade tåget vid infartssignalen som visade stopp. Lokföraren klev ut med sin fyrkantsnyckel och vred ned bommarna vid nästa järnvägsövergång. Infartssignalen slog om. Grönt ljus in i Vilhelmina. När resenärerna klev av tåget var de fortfarande lite illa till mods av renpåkörningen. De stannade till och tittade nyfiket på fronten av Y1an. Det syntes inte så många spår av renarna. Inget blod. Inga inälvor. Det var ju bra. Lugnet spred sej i folkmassan. Men snart steg åter det kollektiva blodtrycket. Utanför den lilla boden där maten serverades kunde man nämligen läsa: Dagens rätt: Viltskavsgryta.

Klart: Hector tar över efter Rush

TimbertrainDet blir Hector Rail som övertar det så kallade Trätågsupplägget efter Rush Rail, som gick i konkurs i måndags. Trafiken kommer att komma igång redan innan jul, skriver Hector Rail i ett kommande pressmeddelande. Det var just den här bloggen som redan för nästan en månad sedan avslöjade att Hector förberedde ett övertagandet. Hector kommer nu att transportera 2,5 miljoner kubikmeter rundvirke från olika terminaler till Stora Ensos och Billerud Korsnäs industrier i mellan-Sverige. ”Annorlunda, bättre snabbare är vad vi vill att Hector ska stå för. I detta läge får vi verkligen visa att detta inte är tomma ord. Vi är stolta över att Trätåg ger oss förtroendet till detta stora uppdrag i en så tidskritisk situation”, säger Hector Rails VD Mats Nyblom. Enligt Nyblom blir Hector nu eventuellt Europas största transportör av virke, med sex miljoner kubikmeter om året. Avtalet mellan Trätåg och Hector är skrivet på fem år. ”Vi är glada att Hector Rail haft vilja och förmåga att under dessa omständigheter med kort förberedelsetid ta sig an den utmaning som Trätågsupplägget innebär. Samtidigt har man också kunnat se, och ta till vara, de möjligheter som finns med ny teknik, till gagn för oss som transportköpare”, säger Trätågs VD Olle Pettersson.

På ny hemstation

Idag borde jag kanske skriva ett inlägg om Rush Rails konkurs. Det vore det mest väntade och är kanske också det mest efterfrågade. Men jag struntar i det. Idag ska jag istället berätta en helt annan historia. Den känns mer angelägen. Ni som förstår, ni förstår. Alla andra kan jag kanske glädja med ett leende eller ett litet skratt.

Hela saken utspelade sej en råkall höstfredag för sju år sedan. Jag hade åkt pass till Eskilstuna för att senare på natten köra ett containertåg till Helsingborg. Tåget utgick från Västerås. Jag skulle lösa av min kollega strax efter två. När jag klev in i TGOJs orderrum i Eskilstuna, så mötte jag två glada kamrater, lokförare precis som jag. De var på väg till krogen. Hur de istället lyckats hamna i ett orderrum i Gredby minns jag inte. Själv var jag placerad i Skandiahamnen i Göteborg, så de båda kollegorna undrade vad jag hade för ärende i Sörmland. Jag förklarade läget. Den ena kollegan blev glad. Han bodde nämligen i Hälleforsnäs och undrade om han kunde lifta med mej i godståget, så slapp han lämna den förväntat festliga tillställningen så tidigt. Det var naturligtvis inga problem. Jag lovade att ringa honom när det drog ihop sej.

Jag ringde till kollegan som skulle köra tåget från Västerås, och bad honom höra av sej när han närmade sej Eskilstuna. Jag kröp ned i hotellsängen för att få några timmars sömn. Det var en lång natt jag hade framför mej. Plötsligt ringde mobilen. Det var dags. Tåget var en timme tidigt. Jag vacklade omkring i rummet som en knockad boxare. Yrvaken men fokuserad på uppgiften. Jag klädde på mej, fyllde vattenflaskan och hann ta några pepparkakor i hotellobbyn. Jag hastade längs Drottninggatan upp mot stationen. Det regnade och blåste. Ryggsäcken kändes som vanligt alldeles för tung för att kunna betecknas som hälsosam. Jag funderade över vad den egentligen innehöll? Jag kom fram till att det måste vara gulaschsoppan, linjeboken och vattnet som spökade. Kanske också necessären och alla nycklar. Tåget stod inne. Hyttbelysningen var tänd i det gamla Ma-loket. Det såg inbjudande ut på avstånd. Varmt och mysigt på nåt sätt. Precis som hela TGOJ för övrigt.

Jag ringde till tågklararen och sa att jag var klar att åka. Signalen slog om. Jag rullade sakta genom Eskilstuna och ut mot Skogstorp. Nattradion spelade Imperiet. Jag satte vattnet på kokning för att få en uppiggande kopp kaffe. En ljuvlig doft spred sej i hytten. Tåget rullade på fint. Det kändes som om jag var helt ensam ute längs spåren denna natt. Jag snirklade mej ut genom växlarna i Flen och satte kurs mot Katrineholm. Då ringde mobilen. Jag såg på numret. Jag blev helt kall. Kollegan! Jag hade glömt att ringa till kollegan! Han som skulle med till Hälleforsnäs. Ajajaj. Två tusen tankar hann passera genom skallen inom loppet av några sekunder. Ska den stackaren behöva sitta och uggla i Eskilstuna hela natten för att vänta på första tåget hem? Hur ska jag förklara detta? Kan jag skylla på nåt? Finns det förmildrande omständigheter? Nej. Jag kunde inte komma på någonting som skulle låta vettigt. Jag får helt enkelt svara och säga sanningen. Jag tog ett djupt andetag och förberedde mej på det värsta. ”Ja, det är Jonas”. Jag hörde hur det var stoj och stim i bakgrunden. Folk skrattade och skålade. Kollegan var lika uppåt. ”Du, jag stannar en stund till, så du behöver inte tänka på mej. Jag har ordnat skjuts hem på annat sätt…” Puh. Räddad av gonggongen.

Så varför berättar jag då detta just idag? Kanske för att man ibland påminns om livets alla nycker. Hur ett liv föds och hur ett liv släcks. Hur snabbt det kan gå och hur oväntat det kan komma. Vad betyder egentligen en simpel konkurs i det stora sammanhanget?

Idag tänker jag på en kollega. Jag är ledsen att jag glömde bort honom den där natten. Jag hoppas att han får det bra på sin nya hemstation.

img_9327

Nyblom lämnar som VD för Hector

mats_nyblomHector Rails VD och grundare Mats Nyblom lämnar sin befattning på egen begäran. Koncernchef Joakim Landholm går in som tillförordnad VD under tiden rekryteringen av ny VD pågår, skriver Hector Rail på sin hemsida. Nyblom startade företaget för tolv år sedan och kommer att arbeta kvar inom koncernen, men i fortsättningen enbart som rådgivare. ”Det har varit en fantastisk tid att tillsammans med anställda, kunder och leverantörer att bygga upp ett så fint bolag. Nu är det bäst både för mig och för Hector Rail att lämna över till nya krafter,” säger Mats Nyblom. Hector Rail står inför några spännande veckor. Får Hector fortsatt förtroende av skogsindustriföretaget SCA när det gäller bland annat rundvirkestransporterna? Kommer Hector att överta hela, delar eller kanske inget alls av krisdrabbade Rush Rails Trätågsupplägg? Besked väntas inom kort i båda frågorna.

Nytt bakslag för Rush Rail

DSC01541Rush Rails dagar kan vara räknade. Tingsrätten i Stockholm beslutade idag att järnvägsföretagets ansökan om förlängd rekonstruktionstid ska avslås. Rush Rail kan därmed begäras i konkurs. Tingsrätten anser inte att Rush Rail kunnat lämna tillräckligt detaljerade uppgifter om hur företaget ska kunna räddas. I beslutet framkommer en rad intressanta detaljer. Till exempel att Rush Rail hade långt framskridna planer med Trätåg om att erbjuda ett så kallat avvecklingsackord. Det skulle innebära att leveransavtalet överläts till det nystartade dotterbolaget Rush Rail Rouge AB. Rush Rail hade då, enligt egen utsago, kunnat erhålla ”betydande likvid och värden för den överlåtna rörelsen”. Tyvärr för Rush Rail avböjde Trätåg i ett sent skede detta erbjudande. Riskkapitalbolaget Bure, som nyligen förlorade en infekterad ägarstrid med Rush Rail, sågar helt taktiken att föra över verksamheten i ett nytt bolag. Det rekonstruktionsarbete som Rush Rail beskrivit stämmer inte med det som uppgavs i den preliminära rekonstruktionsplanen, menar man. ”Arbetet har istället gått ut på att genom ett avvecklingsackord flytta över verksamheten till ett nybildat bolag för att starta om på nytt samtidigt som skulder och betungande åtaganden lämnas kvar i det gamla bolaget”, skriver Bure och ifrågasätter starkt om Rush Rail verkligen hade kunnat erhålla några likvida medel och värden för denna överlåtna rörelse.

Bure berättar också att företaget inte fått tillräckligt betalt för de sju Traxxlok som Rush Rail hyr. Nu har man sagt upp hyresavtalet och kräver att loken lämnas tillbaka. Dessutom kommer man att kräva ett stort skadestånd. Rush Rail å sin sida menar att Bure inte har rätt att häva avtalet och att man inte är beroende av de sju loken för sin fortsatta överlevnad. För att klara en fortsatt rekonstruktion hade Rush Rail också gjort klart med en investerare, beredd att tillföra kapital. ”Rush Rail har träffat en överenskommelse med en investerare som initialt lånat pengar för att säkerställa bolagets likviditet under rekonstruktionen. Investeraren har avstått från förmånsrätt för lånet för att manifestera sin tilltro till en lyckad rekonstruktion och befintliga fordringsägares rätt har inte inskränkts. Det finns mycket som talar för att syftet med rekonstruktionen ska uppnås”, uppger rekonstruktören Peter Öfverman. Men trots alla argument gör alltså tingrätten en annan bedömning och avslår Rush Rails begäran. ”Enligt tingsrätten är uppgifterna som Rush Rail lämnat förhållandevis allmänt hållna och inte tillräckligt detaljerade ifråga om hur den framtida planen för en rekonstruktion ser ut, vilka åtgärder som behövs vidtas för att planen ska kunna genomföras och när de återstående åtgärderna ska äga rum. Vid dessa förhållanden finner tingsrätten att det inte finns särskilda skäl att medge en förlängning av företagsrekonstruktionen”, skriver tingsrätten.

Varför mörkar Trafikverket?

529139_10200877085918771_102350663_nTrafikverket vill inte kännas vid att det blev problem i somras när VR Track skulle genomföra en rad arbeten på sträckan Älmhult-Olofström. Som bloggen kunde berätta häromdagen tvingades VR ställa in viktiga jobb, av en osannolikt lång rad orsaker. Detta var också en utlösande faktor till varför Trafikverket och VR Track valde att gå skilda vägar när det gäller underhållskontraktet för Södra stambanan, där linjen till Olofström ingår. Någon kommentar från Trafikverkets ansvariga projektledare gick inte att få. När nyheten väl publicerats damp det dock ned ett mejl. Tyvärr var det ett svar som inte innehöll några som helst klarlägganden.

  • Hej Jonas. Tack för ditt mail. Under sommarperioden (tre veckors avstängning av banan) skedde där ett omfattande arbete på sträckan. På del av sträckan skedde upprustning av spår, slipers, makadam och spårriktning. Det utfördes även andra arbete under denna avstängning.

Efter ytterligare ett mejl med frågan om VR verkligen gjort allt man skulle, så blev svaret:

  • Hej igen Jonas. Omfattningen av åtgärderna var i stort enligt plan.

Projektledaren dementerar alltså problemen. Det som nu blir riktigt intressant i ämnet är att samma projektledare den 17 augusti blev kontaktad av en planerare på Trafikverket. Han ber om en förklaring till varför flera jobb uteblev under den tid banan var avstängd. Det visar utdrag ur mejltrafiken hos Trafikverket. Den 22 augusti skriver projketledaren till VR Track:

  • Hej X och X! På måndag skall vi som vi nämnde för er på ett möte med Green Cargo och Volvo angående Olofströmsbanan. Jag vet att det kommer komma upp diskussioner om varför ert jobb på Olofströmsbanan blev inställt i somras. Vi skall redan i morgon ha ett förmöte om detta och jag måste ha input från er varför ni inte kom ut. Tacksam om ni kan sätta ihop detta ganska omgående och maila mig och X.

Den 24 augusti svarar VR Track. Samma dag skickar projektledaren vidare mejlet till den planerare som först efterfrågat ett svar. VR Track ger följande motiveringar till de inställda arbetena:

  • Hej, det finns oturligt nog inte så många förklaringar som inte kommer att låta som bortförklaringar i efterhand är jag rädd.

Därefter följer en genomgång, vecka för vecka, till varför arbetena aldrig blev genomförda. Vecka 29 var det för varmt. Vecka 30 var det också för varmt. Dessutom gjordes felbeställningar eftersom man inte kontrollerat exakt vilka materiel som behövdes. En nyanställd tekniker saknade intyg. Arbetsledaren sjukskriver sej, men rapporterar inte detta till varken Previa eller sin chef. Sedan följer en rad lögner om kontroll och vilka arbeten som ska utföras. Vecka 31 väljer arbetsledaren att ställa in jobben, utan att rådfråga sin chef och utan att skicka in rätt papper.

VR Track har sedan arbetat under hösten med att ta igen de jobb som aldrig blev utförda under sommaren. Det har varit svårarbetat eftersom tågen under denna period rullat till och från Olofström. Under vardagsdygnen går 14 tåg om dygnet till och från Volvos fabriker. Efter bloggens avslöjande häromdagen begärde Green Cargo att få veta vad som egentligen skett längs Olofströmsbanan. I en rapport berättar Trafikverket att alla planerade arbeten nu är genomförda. Exakt vid vilken tidpunkt jobben utförts framgår dock inte.

I september sa Trafikverket och VR Track upp sitt samarbete ”i samförstånd”. Underhållskontraktet är värt 650 miljoner kronor. Att VR schabblat är uppenbart. Den stora frågan är varför Trafikverket vill lägga locket på i denna fråga?