September månad är slut. Och därmed också min kommendering till Karlshamn. Jag har tjänstgjort i min egen hemstad sedan i mars och haft det oförskämt bra. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna. I oktober kommer jag att utgå från Sävenäs i Göteborg. Redan imorgon sätter jag mej på pasståget för avresa västerut. Det är med blandade känslor jag ger mej iväg. Det positiva är naturligtvis att jag nu slipper den tunga växlingstjänsten och får köra lite riktiga godståg igen. Jag måste erkänna att jag har saknat just den biten lite grand. Som lokförare på Green Cargo i Karlshamn får man sällan tillfälle att klättra upp i ett ellok. Även om det naturligtvis händer då och då.
I början av månaden åkte jag till exempel pass till Malmö för att köra en sväng fram och tillbaka till Nässjö. Resan hem från det småländska höglandet blev en pärs. Tåg 45513 vägde nästan 3000 ton och fick bara framföras i 70 kilometer i timmen. G-bromsen på båda loken gjorde att tåget var otroligt svårbromsat. Det var problem längs banan, så jag hamnade i tågkö. Hur jag än bar mej åt och hur sakta jag än körde så visade nästa signal ”vänta stopp”. Jag var livrädd att bromsa fast mej på fel ställe. Typ under en sugtransformator, i en backe eller vid en skyddssektion. Jag har kört tyngre tåg tidigare i mitt lokförarliv. Stålämnestågen väger till exempel 3400 ton, men då har man tre Rc-lok (eller två Re) som dragkraft. Nu hade jag 3000 ton men bara två Rc-lok. Men jag kom i mål. Lite utmaningar skadar inte heller för den delen. En annan dag fick jag slänga mej i en taxi för att hämta ett massavedståg som ställts upp i Hässleholm, på grund av personalbrist.
På det rent personliga planet, så har jag verkligen mått som en prins under hela september. Det förväntade höstrusket uteblev. Sommaren dröjde sej kvar i ytterligare en månad. Jag älskar solen och värmen lika mycket som jag hatar regnet, blåsten och mörkret. Istället för en månad av grubbel och förkylningar blev det en månad av sol och bad. Vi kunde till och med leta fiskedrag i Mörrumsån så sent som den 11 september. Familjens storebror hittade bland annat en fin wobbler, som han säkert kan tjäna en femtiolapp på. Jag har själv tillbringat en stor del av min ungdom i denna å, och har aldrig kunnat bada så sent som i mitten av september. Förmodligen lär det aldrig hända igen. Det blir alltså en dag att minnas.