Min månad: januari 2021

Januari blev en månad som bröt av rejält från den vanliga lokförarlunken. Månadens första och månadens sista dagar tillbringade jag som vanligt i Eskilstuna. Däremellan hände det andra trevliga saker. Jag hade tagit ute lite innestående ledighet från Green Cargo för att kunna köra några svängar Y1 åt Inlandsbanan på sträckan Östersund-Mora. Vintern kan onekligen vara vacker i Norrland. Det var kallt och mycket snö. Precis som förra gången det begav sej, i januari 2017. Kära hustrun, som numera studerar, fanns också med på resan norrut. En dag åkte hon med till Mora och tillbaka. Allting flöt på fint, förutom en gång då tåget blev inställt på grund av ”infrastrukturåtgärder”. Det var en helikopter (!) som skulle ut och röja snö. Veckan därpå var det dags för Mb-loksutbildning i Borlänge. Mb är Green Cargos nya, sexaxliga lok, som rullar i framförallt stålämnestågen. Instruktionsföraren kom från Ånge. Förutom jag och Den Vimsige tillkom ytterligare en elev, som också ingår i bemanningspoolen. Tyvärr slog snöovädret till i sämsta tänkbara skede – just den dag när vi skulle examineras. Tåg ställdes in och lokomlopp sprack, så nu får ”uppkörningen” vänta. Förhoppningsvis hinns den med under februari, då jag är beordrad till Vännäs.

Big Sam och hans biljett

Vi kan kalla kollegan för Spiken. Han var motorvagnsförare på den gamla goda tiden. Han inte bara körde tåget, utan hade också ansvar för allt annat ombord. Som biljettförsäljning. En dag stannade Spiken på en station med sin Y1 för att släppa in ett antal resenärer. Sist av alla klev en jättelik man in i vestibulen. Han hade utländskt påbrå. När Spiken frågade efter biljetten, fick han ett kort svar.

”Big Sam inte köpa biljett”.

Spiken kände inte att han hade varken modet eller musklerna att argumentera emot. Han fick svälja stoltheten och släppa in Big Sam. Nästa dag hände samma sak. Och dagen därpå. Spiken blev allt mer upprörd. Till slut bestämde han sej för att nu fick det vara nog. Han började gå på gym och lyfta skrot. Han tränade boxning och karate. Anmälde sej till en kurs i judo. Köpte steroider av en skum kille i en källare. Tatuerade in dödskallar på armarna. Efter ett halvår beskådade Spiken sej själv i en spegel. Han var nöjd med det han såg. Nu skulle minsann Big Sam få veta att han levde.

Nästa dag stod Big Sam åter i dörröppningen på motorvagnen. För vilken gång i ordningen kunde Spiken inte minnas. Han frågade efter biljetten och fick det vanliga svaret:

”Big Sam inte köpa biljett”.

Spiken ställde sej upp ur förarstolen, kavlade upp skjortan och la armarna i kors. Han utstrålade styrka och självförtroende. ”Jaså, det ska du inte? Och varför inte det om jag får fråga?” Svaret kom blixtsnabbt.

”Big Sam ha månadskort”.

Fyndläge på Inlandsbanan

De flesta som någon gång rest längs Inlandsbanan vet att man kan göra fynd. Man kanske kan få se en björn. Eller plocka hjortron på en myr. Garanterat beskåda vyer man aldrig glömmer. Själv gjorde jag också ett fynd häromveckan när jag körde en Y1 från Mora till Östersund. Jag satt och njöt i den kalla och gnistrande klara kvällen när motorvagnen plogade sej fram genom det snöiga landskapet. När jag närmade mej Hackås så upptäckte jag att plåtstinsen var utfälld. Jag stannade förstås. Vid hållplatsen stod en gammal pensionerad lokförarkollega, som bor i närheten. Han råkade veta att det var just jag som körde det här tåget. Som trogen läsare av bloggen kände han även till mina fotproblem och min stundtals galna jakt på skor som passar. Nu stod han där i mörkret med en plastkasse i handen. I kassen låg ett par nästan nya Arbesko 350 i storlek 43. Precis min modell och precis den sko som numera är omöjlig att få tag på. Varsågod, sa han. Halleluja, sa jag.

300 utbildas – men finns jobben?

Lokförare sägs nu upp på grund av arbetsbrist för första gången på flera år. Men utbildningstakten fortsätter att vara hög. Myndigheten för Yrkeshögskolan, MYH, har beviljat bidrag till nio nya lokförarutbildningar som kommer att starta senare i år och under 2022 och i början av 2023. Dessutom anordnar Arbetsförmedlingen i Ånge en kurs som väntas komma igång senare under 2021. Det innebär att ungefär 300 nya lokförare kommer att utexamineras. Till detta kommer de lokförare som just nu håller på med sina studier. I årets tilldelningsbeslut från MYH är det framförallt TCC som drar vinstlotten, medan Protrain den här gången blir helt utan beviljade kursstarter. Sammanlagt är det fem utbildningsanordnare som får tummen upp av MYH.

TCC, Hallsberg (två kursstarter)
TCC, Göteborg (två kursstarter)
TCC, Boden (två kursstarter)
MTR Nordic, Stockholm (en kursstart)
Nässjö Lärcenter, Nässjö (två kursstarter)

Värt att notera är att utbildningen i Boden numera kortats ned och är lika lång (220 YH-poäng) som vid övriga skolor, i enlighet med den utbildningsplan som tagits fram av bland annat Almega.

Totalt fick MYH i år in ansökningar om 42 (!) kursstarter. Nio blev alltså beviljade. De företag som fick nobben är Protrain, som ville utbilda i Borlänge, Hässleholm och Sundsvall, TCC i Stockholm samt vid några andra orter, bland annat Umeå. Flera källor som bloggen varit i kontakt med anser det märkligt att inte flera lokförare utbildas i Norrland, där de största behoven finns för tillfället. Ånge borträknat finns ingen utbildning alls mellan Boden och Stockholm, en sträcka på 75 mil fågelvägen. ”Det lite märkliga här är att MYH inte ser ett behov av yrkesgruppen. Norrlandskusten är Sveriges främsta tillväxtområde utanför storstadsområdena”, säger Stefan Palmier, VD för Train Competence Group där TCC ingår.

Arbetsförmedlingen skriver på sin hemsida att man bedömer att lokförare har mycket goda möjligheter till arbete de närmaste åren. ”Det finns dock vissa regionala skillnader. På fem års sikt bedöms möjligheterna till arbete vara goda. Prognosen för ett års sikt ska tolkas med försiktighet. Covid-19 gör att möjligheterna att hitta jobb inom det här yrket kan minska”. Arbetsförmedlingen menar, lite förvånande, att det är liten eller mycket liten konkurrens om jobben i hela landet. Detta gäller till exempel i Skåne, där Arriva just nu säger upp lokförare på grund av påstådd arbetsbrist.

På fem års sikt bedömer Arbetsförmedlingen att lokförare har goda möjligheter till arbete eftersom ”befolkningsökningen i Sverige väntas bidra till en fortsatt stor efterfrågan på lokförare”. Persontrafiken spås alltså fortfarande en lysande framtid, trots pandemin och vad som kan följa i dess spår. Ingenting sägs om godstrafiken. Sammantaget bedöms möjligheterna till arbete som mycket goda på ett års sikt och goda på fem års sikt.

Hos Arbetsförmedlingen finns idag bara tre annonser, där SJ och Vy söker lokförare. De två största järnvägsföretagen i landet, SJ och Green Cargo, söker inga nya lokförare enligt sina hemsidor, förutom SJs behov av timanställda förare i Hässleholm. Stefan Palmier menar att man måste se MYHs tilldelningsbeslut i ett längre perspektiv. ”Man får inte glömma att merparten av dessa beviljanden ger färdiga förare först om två år. Man kan inte stirra sig blind på nuet, med Coronaeffekten och annat”.

Apropå Green Cargo: Ica har börjar skicka lastbilstrailers med livsmedel i SSABs stålämneståg mellan Borlänge och Luleå. Detta ersätter sex lastbilar och minskar antalet körda mil på vägarna med 49 000 om året. ”Inom Ica arbetar vi ständigt med att minska klimatpåverkan från våra transporter och att vi nu transporterar större volymer via tåg är ett konkret resultat av detta. Att använda outnyttjad spårkapacitet istället för lastbilar mellan Borlänge och Luleå innebär inte enbart stora vinster för klimatet utan är också ett kostnadseffektivt transportsätt som gynnar alla parter”, säger Emma Lindström, logistikdirektör vid Ica.

Y1 1314 återinsätts i trafik

Y1 1314, som varit avställd sedan 2014, kommer åter att sättas i trafik. Inlandsbanan, genom dotterbolaget Inlandståget, håller just nu på med en upprustning av motorvagnen. Tanken är att 1314, som för snart sju år sedan långtidsparkerades i Sveg med motorproblem, ska vara redo när sommartrafiken drar igång i juni. Anledningen till renoveringen är vagnbrist. Y1 1336 drabbades av motorbrand i Slagnäs i höstas, och kräver omfattande reparationer. Inlandståget kommer därmed att ha fyra Y1 i drift. 1328, 1348, 1314 samt 1356 som häromdagen krockade med ett träd utanför Älvho, och nu måste få hjulen svarvade. Inlandståget kommer att behålla några Y1, trots att fem nya vagnar är beställda och just nu befinner sej i Polen för ombyggnad. Arbetena har blivit försenade, delvis på grund av Coronapandemin, men förhoppningen är att de första vagnarna, med det nya litterat Y41, kommer att levereras senare i år.

Vilken blir den sista enskenaren?

Bloggens kartläggning av landets bestånd av så kallade enskenare blev en succé. Sällan eller aldrig har läsekretsen varit så engagerad i en fråga. Det tog bara några veckor under sommaren 2019 att sammanställa en lista med samtliga vägskydd av enskensmodell vid Trafikverkets spår. Folk cyklade, åkte buss, promenerade, tog motorcykeln och körde bil till de mest märkliga platser för att kunna besvara frågan om statusen på diverse vägskyddsanläggningar. Till slut kom vi fram till att det fanns 27 enskenare kvar i drift. Nu är som bekant dessa gamla vägskydd en utdöende art. De blev egentligen ogiltiga redan vid årsskiftet, men många av dem blinkar ännu vidare.

Nu tänkte jag att det kunde vara dags för en ny spaning. Av de ursprungliga 27 enskenarna på listan, så vet jag att åtminstone sex byggts om. Det handlar om anläggningar i Gävle, Fors, Olofström, Viskan, Fränsta och Johannedal utanför Sundsvall. Lokförfarkollegor och andra järnvägsintresserade har bekräftat att enskenare i Kil, Spånga, Ljung, Munkedal och Nyland ännu finns kvar. Men hur är det med alla de andra gamla vägskydden? Inte ens Trafikverket har en sådan sammanställning. Myndighetens expert ska ut på rundresa i landet för att kontrollera saken. Det vore kul att få veta vilken enskenare som blir den sista i drift, så nu behöver jag läsekretsens hjälp igen. Ni som passerar till exempel Karlskroga, Sunne och Storfors får gärna hålla ögonen extra öppna. På dessa tre platser har det funnits sammanlagt hela nio gamla enskenare. Men är de kvar? Skriv en kommentar om ni vet statusen på nedanstående anläggningar! Jag uppdaterar listan i takt med inkommande rapporter.

Filipstad (Malmgatan Västra)
Karlskoga (Noravägen, Gammelbackavägen, Selma Lagerlöfs Väg)
Kil (Kil Östra)
Ljung (Ljung)
Munkedal (Åtorpsvägen, Smedberg)
Nyland (Nylandsgatan)
Rottneros (Rottneros)
Spånga (Fristadsvägen)
Storfors (Tallbacksgatan, Sågaregatan, Kvarnvägen)
Sunne (Älvgatan, Strandvägen, Brädgårdsgatan)

Uppdatering 10/1: Hans meddelar att Hasselvägen i Skärblacka byggdes om i november 2020. Christian rapporterar att enskenaren vid Galvaniseringsfabriken i Gävle är borta. 7/1: Anders kommer med nyheten att samtliga tre vägskydd i Sunne finns kvar. 17/1: Marcus och JH skriver att de tre enskenarna i Karlskoga fortfarande är intakta. 26/1: Ulf har sett att vägskyddet i Rottneros är kvar av gammal modell. 2/3: Albin och Per rapporterar att enskenarna i Spånga och Kil blinkar vidare. 12/3: Fredrik hör av sej och meddelar att han varit i Ljung och noterat att det gamla vägskyddet finns kvar. 20/3: Magnus har fått en bild av enskenaren i Rottneros, som lever och har hälsan.2/6: Björn noterar att vägskyddet i Smedberg fortsätter att kämpa på. 12/7: Fredrik har sett att Kyrkbyvägen i Grycksbo numera saknar såväl ljus som bommar, bara kryssmärken återstår. 13/7: Samme Fredrik har gjort en ny spaning i Grycksbo. Även enskenaren vid Braskbacksvägen har gått ur tiden.

Olagligheter, ERTMS & Ormaryd

Järnvägsstationen i Karlshamn har blivit ett tillhåll för diverse kriminella element. Väntsalen har utsatts för både skadegörelse och inbrott. Nu har fastighetsägaren tröttnat, skriver Blekinge Läns Tidning. När polisen häromveckan skulle göra ett ingripande, så upptäckte man en olaglig övervakningskamera. Polisen förklarade för fastighetsägaren att man måste ha tillstånd för en sådan kamera, men fick inte riktigt den respons som man hade förväntat. Fastighetsägaren vägrar nämligen plocka ned kameran. Polisen har föreslagit att han söker tillstånd. De bedömer att han har goda chanser att få ett sådant tillstånd, med tanke på omständigheterna. Men inte heller det tänker fastighetsägaren göra. ”Kameran sitter där den sitter tills jag måste ta ned den”. Fastighetsägaren hävdar att väntsalen är hans lokal och inte allmän plats. Den är bara till för Blekingetrafikens kunder. Järnvägsstationens ägare och den olagliga kameran är nu anmäld till Datainspektionen.

Apropå ingenting: Lokaltågklarerarna i Helsingborg försvinner i april nästa år. Det kunde den här bloggen berätta för en månad sedan. En källa inom Trafikverket har hört av sej med lite information om Nässjö. Verkets plan ser ut som följer:

2023: Nytt ställverk med införlivande av Gamlarp i Nässjö ställverksområde. Trolig tidpunkt: vid påsk.
2024: Ett mellansteg, nytt ställverk (Nässjö)-(Eksjö) och ny driftplats Ormaryd tas i drift vid tidtabellskiftet i december. Sträckan fjärrstyrs direkt. Eksjö förblir lokalbevakat.
2025: Nässjö och sträckan (Nässjö)-(Eksjö) byggs ut med ERTMS. Eksjö kvarstår som lokalbevakat.

Höjd säkerhet blev sänkt

Vägskyddsanläggningen i Olofström, som varit av enskensmodell, har nu monterats ned. Ljudsignalerna, det blinkande ljuset och bommarna har försvunnit och ersatts av vanliga kryssmärken. Boende i området, bland annat flera barnfamiljer, har reagerat över förändringen. Liksom Green Cargo, som är det järnvägsföretag som använder spåret. ”Jag blev jätteglad när jag hörde att vägskyddet skulle försvinna, eftersom jag då förutsatte att hela plankorsningen skulle bort. Men så blev det ju inte alls. Jag vet inte hur Trafikverket kunnat ta detta beslut”, säger Green Cargos gruppchef David Sternberg till bloggen. Han berättar att det redan tidigare, innan bommarna försvann, har förekommit flera olyckstillbud i korsningen och befarar att situationen nu ytterligare kommer att försämras. Green Cargo har därför tvingats göra om sitt växlingsupplägg i Olofström. Det blir mer rangering och tar längre tid.

Bakgrunden till förändringen av vägskyddet vid Båtmansgatan finns att läsa i Vägmärkesförordningen. Under 2007 fattades beslut att så kallade ”enskensanläggningar” måste vara borta senast den 31 december 2020. Lagstiftarens mening var att göra landets järnvägsövergångar säkrare. ”Enskenare” har bara en blinkande röd lampa, medan modernare vägskydd har två eller tre blinkande röda eller vita. Men istället för att bygga en sådan anläggning i Olofström, valde Trafikverket att endast sätta upp enkla kryssmärken. ”Enskenaren” blev ogiltig vid årsskiftet, men kryssmärkena är godkända enligt VMF. Tanken att höja säkerheten fick alltså istället konsekvensen att den sänktes.

En orsak till Trafikverkets beslut är att man missbedömt antalet växlingsrörelser på platsen. I sitt beslut, daterat den 12 maj, skriver man så här: ”Detta är en helbomsanläggning som i dag ligger på en lågt trafikerad del av banan. Sth är 20 km/h och det förekommer ytterst få passager av järnvägsfordon. Därför har Trafikverket beslutat att rusta ner anläggningen till att innefatta enbart kryssmärke”.

Sanningen är den att utdragsspåret, som är en rest av den gamla linjen mot Sölvesborg, används flera gånger varje dag. Eller snarare användes. Green Cargo har som sagt tvingats göra om sitt upplägg i Olofström, vilket kräver ytterligare omväxling av vagnar. Men helt bort från Båtmansgatan kommer man inte. Spåret används för uppställning av vagnar. Det innebär att plankorsningen måste passeras flera gånger i veckan. ”Min personal är helt oskyddad, vilket inte alls känns bra, med tanke på de olyckor som vi inom Green Cargo drabbats av på andra håll i landet de senaste åren”, säger David Sternberg.

Boende i området har föreslagit att järnvägsövergången helt plockas bort, och att Båtmansgatan istället öppnas åt andra hållet, mot riksväg 15. Men detta bedömer Trafikverket som ett ännu större säkerhetsproblem.

Förbjudna vägskydd blinkar vidare

Vägskyddsanläggningar av typen ”enskenare” har nu blivit ogiltiga enligt Vägmärkesförordningen. Detta skedde vid årsskiftet. Ändå finns ett antal vägskydd av denna gamla modell kvar i drift. Som den i Munkedal, som illustrerar det här inlägget. Frågan är vad detta innebär rent praktiskt och juridiskt vid till exempel en plankorsningsolycka? Visserligen har vägtrafiken fortfarande skyldighet att lämna företräde mot spårtrafiken, men ponera att en bilist hävdar felaktigheter på vägskyddet. Kan ansvar och skuld då hamna hos Trafikverket, som känt till förutsättningarna i VMF i över tio år, men ännu inte hunnit vidta nödvändiga åtgärder? Det är en fråga som ingen riktigt kan svara på idag. ”Det är upp till domstol att pröva”, säger Hans Östh vid Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen har heller inget tillsynsmandat i frågan om gamla vägskyddsanläggningar. Det är helt och hållet upp till den som ansvarar för signaleringen att se till att den följer VMF. ”Vi utgår från att signalerna följer förordningen”, säger Hans Östh.

En jurist som bloggen varit i kontakt med menar att det juridiska läget är långt ifrån klart. Kan Trafikverket bli ansvarigt för en olycka i en plankorsning med ogiltigt vägskydd? ”Det är möjligt, men inte givet. Frågan blir då om det är vårdslöst att ha den gamla anläggningen kvar. Principiellt är det så att man, om man inte håller sig till gällande föreskrift avseende utformning av en anläggning, anses vara vårdslös om något händer, men samtidigt skulle det ju vara konstigt om det som ansågs vara säkert den 31 december skulle anses vara så osäkert den 1 januari att man åker dit för det. Förmodligen skulle mycket hänga på vilken förklaring Trafikverket kan erbjuda för att inte ha hunnit med och med hur farlig just precis den ifrågavarande korsningen anses vara: om man har en förnuftig förklaring till att ha nedprioriterat arbetet och varför man inte hunnit med, skulle man nog kunna undgå ansvar. Det är alltså en bedömning i varje enskilt fall det då handlar om”, säger Jakob Heidbrink, docent i civilrätt och lektor vid Göteborgs universitet.

En av anledningarna till varför Trafikverket inte hunnit byta ut enskenarna har bloggen berättat om i ett tidigare inlägg. Det beror på en intern konflikt om vem som ska betala: underhålls- eller investeringssidan? Trafikverket räknade i våras med att 20 vägskyddsanläggningar måste åtgärdas, av det 30-tal som då återstod. Resterande enskenare skulle nedgraderas till enbart kryssmärken, eftersom dessa banor i stort sett saknar trafik. På några platser har vägskydden också bytts ut under 2020. Som i Olofström, Fors, Viskan, Fränsta och Johanneberg utanför Sundsvall, enligt lokförarkollegor runt om i landet. Trafikverket själva har, hur konstigt det än kan låta, inte någon hundraprocentig koll på exakt vilka enskenare som återstår. Verkets expert på området berättar att han nu i januari ska ut på en rundresa i landet för att undersöka läget.

Enligt Vägmärkesförordningen var det tillåtet att bygga vägskydd med enskenssignalering fram till 2010, en rätt som dock enbart nyttjades av museijärnvägarna. SJ, Banverket och Trafikverket har inte byggt några nya enskenare på 50 år, bedömer en signaltekniker som bloggen varit i kontakt med. Enligt VMF fick vägmärken och andra anordningar enligt äldre bestämmelser, som till storlek eller utformning strider mot förordningen, användas som längst till utgången av år 2020.

Rapporter till bloggen gör gällande att enskenarna i Munkedal, Smedberg, Kil, Ljung, Spånga och Nyland fortfarande finns kvar. Detta gäller Trafikverkets spår. På museisidan ser det lite annorlunda ut. På smalspåret Västervik-Hultsfred har till exempel anläggningarna i Ankarsrum byggts om och försetts med dubbla kastljus. ”Anläggningarna i Verkebäck vill vi helst inte bygga om av historiska skäl, och det pågår ett arbete inom MRO att få till undantag för vissa utpekade korsningar”, säger Peter Heller vid Smalspårsjärnvägen.

Foto: Johan Siirak

Konflikten inom Arriva allt värre

Konflikten mellan Arriva, som ansvarar för Pågatågstrafiken i södra Sverige, och dess personal förvärras för varje dag. Efter beskedet häromdagen att företaget vill köpa ut huvudskyddsombudet Ola Brunnström, så mordhotades Arrivas affärsområdeschef Mattias Wrangtorp. Igår, på självaste nyårsaftonen, samlades hundratals (!) lokförare och tågvärdar till ett möte där man beslutade om en vild strejk med början på måndag om inte Arriva häver försöken att bli av med skyddsombudet. Mordhotet fördöms av alla parter. Företagsledning, fack och huvudskyddsombudet själv. Flera kollegor och fackliga representanter som bloggen varit i kontakt med anser att hotet mot affärsområdeschefen var något av det sämsta som kunde hända. ”Nu blir det snudd på omöjligt för Arriva att backa i frågan om Ola. Företaget kan naturligtvis inte vika sej för hot, det förstår alla. Eller tydligen inte riktigt alla”.

Dödshotet mot Mattias Wrangtorp och hans familj är polisanmält. Polisen har meddelat att man ser mycket allvarligt på situationen och kommer att utreda ärendet noga. Hotet är extremt tydligt och går inte att misstolka: ”Backar ni inte från hotet och övertrampet mot huvudskyddsombudet så riskerar även en XX i XXXX att råka illa ut, tänk på vad du gör… Ta detta inte som ett hot ta detta som ett löfte. Du har en chans att backa sen är du rökt… Du rör, du dör.”

Det var i tisdags kväll som den här bloggen, först av alla för övrigt, kunde rapportera om Arrivas försök att köpa ut huvudskyddsombudet genom att erbjuda honom 24 månadslöner. På måndag förmiddag är Ola Brunnström kallad till ett andra möte med Arriva. Om företaget då inte backar, kommer den vilda strejken att bryta ut. Arriva menar att man aldrig hotat Ola Brunnström med uppsägning, man har bara gett honom ett erbjudande att sluta. ”Det är företagsledningen som står bakom detta erbjudande, och inte en enskild anställd”, skriver Arriva i information till de anställda vid Pågatågen.