Orutinerat i Borlänge

75322612_10220896984523724_3691317596826632192_oBorlänge är kanske en stad där man bor länge. Om det stämmer har jag ingen aning om. Men man brukar ju skämta och säga att det är så. Förra veckan bodde jag i Borlänge. Så värst långvarig blev dock inte bosättningen. Istället för sju eller åtta arbetsdagar, som brukligt, blev det bara fem. Och knappt det faktiskt. Jag började inte förrän 22.32 på måndagskvällen och begav mej åter söderut redan på torsdagskvällen. Personalfördelerskan hade haft den goda smaken att ge mej en tur som slutade med passåkning från Hallsberg, tillbaka ”hem” till Borlänge. Det var en passbiljett som företaget inte behövde utnyttja. Istället åkte jag söderut i fredags. Hemåt. Kära hustrun, som lämpligt nog jobbade hemifrån, plockade upp mej i Alvesta, så slapp jag ta omvägen via Hässleholm.

Egentligen brukar mina arbetsveckor börja på tisdagarna. Men nu råkade jag vara bjuden på 50-årsfest. På en lördag. Det vill säga mitt i min tjänstgöringsperiod. Det blir väldigt dumt – och många passresor fram och tillbaka – om jag skulle ta ledigt enbart den dagen. Så istället flyttade långtidsplaneraren en fridag och skrev ut tre så kallade FV-dagar. Vips blev jag ledig tio dagar i sträck. Man tackar.

Men tillbaka till Borlänge. Efter nästan två år som utlånad till Eskilstuna kom beskedet lite oväntat att jag skulle packa väskorna för en månad i Dalarna. Nu är inte Borlänge någon av mina favoritplatser i universum, men lite omväxling i arbetet skadar ju inte. Emellanåt har det blivit lite tjatigt med alla stålämnestågen i Eskilstuna. Jag tittade förväntansfullt i turlistan för Borlänge. Första dagen skulle jag köra en tur som heter 4814. Vad kunde det vara för spännande tåg, mån tro? Jag kunde inte låta bli att skratta lite för mej själv när jag såg svaret. ”9131, Dmn-Et”. Det vill säga stålämneståg Domnarvet-Eskilstuna. Ja, den vägen hittar jag onekligen.

Jag klev av pasståget vid 20-tiden i måndags och hann vila i två timmar på hotellet innan det var dags att promenera till jobbet. Det var isande kallt. Jag hade helt missbedömt läget. Jag hade varken packat mössa eller långkalsonger. Det var orutinerat. Jag frös värre än en utelåst nudist en vinterdag i Jokkmokk. Jag tittade i loklistan och såg att jag varken skulle köra Rc, Re eller Br185 till Eskilstuna. Utan en Rd. Då blev det lite omväxling, trots allt. Tåget var inte mycket att hurra över. Åtta vagnar. 700 ton. Det var lättkört. Trots höst och rusk och kyla och halka så gick det som en dans att dra upp tåget från Domnarvet. Överhuvudtaget flöt det på fint längs den gamla TGOJ-linjen. Den avlösande föraren i Eskilstuna blev förvånad när han såg att det var jag som rullade in på Gredby. ”Är det vi som kör även 9131 nu?” undrade han. Med ”vi” menade han Eskilstunapersonal. Eftersom jag själv varit utlånad så länge, och dessutom har en bakgrund inom TGOJ, så ser många av kollegorna mej som Eskilstunaförare. Jag fick förklara läget, att jag i november utgår från Borlänge.

74926553_10220896987123789_8106295478896820224_oJag gick till samma gamla hotell där jag tillbringat så mycket tid de senaste åren. Personalen nickade igenkännande. Jag sov till nio och åt frukost. Sedan somnade jag igen. Är det något jag kan så är det att sova. Vilket är en gudagåva i detta yrke. Vid 11.30 var det dags att ta över 9130 och sätta kurs mot Borlänge. Det var lika lättkört. Ensamt lok. I Kungsör fick jag slå stopp i maskinen. Tågklareraren vågade inte köra mej längre eftersom en växel krånglade i Ålsäng. Eller om det var i Jädersbruk. Sämre ställen kan man dock bli uppställd på. Bara några meter bort från perrongen i Kungsör ligger nämligen ett gästgiveri. Jag meddelade tkl att jag lämnar skeppet en stund och gick och köpte kålpudding. Sedan blev jag omledd över Hovsta men ankom ändå Borlänge i rätt tid.

Nästa arbetspass började vid 11-tiden i onsdags. Även denna gång stod det stålämneståg på programmet. Men nu gick färden norrut. Med mult-Re. Eftersom tåget måste hämtas på Domnarvet, dras upp för backen och loken sedan måste göra rundgång, så räcker tyvärr inte arbetstiden till för körning längre än till Bollnäs. Det hade varit trevligt att få komma till Ånge, men nej. Jag fick två timmars rast i Bollnäs och hann precis in på en kinarestaurang som serverade buffé. I ärlighetens namn såg de olika rätterna inte så aptitliga ut, men smaken var det faktiskt inget fel på. Färden tillbaka till Borlänge gick även den med mult-Re och stålämneståg. Lastat denna gång. När jag rullade in i Borlänge såg jag de starka elljusen från Domnarsvallen en bit bort. Det var kvalfotboll till Allsvenskan. Hade jag inte jobbat så hade jag nog gått på match, trots kylan.

I torsdag började jag inte förrän 19.30. Det blev sovmorgon. Frukost i lugn och ro. Grundlig genomgång av Dala-Demokraten och Borlänge Tidning. Det var många artiklar om Brage. Läget var mörkt men inte hopplöst, tyckte experterna. Jag tog en kopp kaffe med upp på rummet och kollade lite på TV innan det var dags att ta en promenad på stan. Den slutade med ett besök på arbetsplatsen. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade där. Jag behövde kanske någonstans att värma mej. Jag blev sittandes med två poolkollegor och pratade bort ett par timmar. Jag kokade nudlar och drack kaffe. Jag traskade tillbaka till hotellet en kilometer bort för att hämta min jobbväska, ta en tupplur och checka ut.

Jag kvitterade ut ett radiostyrt ellok i stall och körde det till Avesta/Krylbo. Där skulle jag hämta vagnar med diverse stålrullar på. Det såg tungt ut. Jag kopplade loket och lät kompressorn arbeta upp trycket i bromssystemet. Jag kodade in radiostyrningen och spände fast lådan på magen. Det var min uppgift att bromsprova tåget. Jag fick krypa på alla fyra för att få loss en vagnsförstängare. Föraruppgiften fick jag hämta i stationshuset. Eller heter det driftplatsbyggnad nuförtiden? Hursomhelst. Jag var klar och fick lämna den gamla järnvägsknuten en timme tidigt. Det var bra, men skulle det hålla hela vägen till Hallsberg? Ja, faktiskt. Jag kunde krypa ned under lakanet tidigare än förväntat och hann se två perioder av matchen mellan New York Islanders och Pittsburgh. Det stod 3-0 och såg säkert ut. När jag vaknade gjorde jag dock den tråkiga upptäckten att matchen slutat 3-4. Surt. Å andra sidan var det skönt att jag slapp se eländet.

När väckarklockan ringde var det fredag och det enda jag skulle göra var att ta mej hem till Karlshamn från Hallsberg. Jag hade förväntat mej mycket folk på tågen, men det var faktiskt ganska glest mellan resenärerna. Mysko. Men jag klagar inte. Jag hatar överfulla tåg. Nu är jag långledig. På tisdag nästa vecka bär det åter iväg till Borlänge. Den här gången måste jag tyvärr stanna en hel vecka. Jag har redan bokat hotell och passbiljetter och packat det viktigaste. Det vill säga mössa och långkalsonger. Kanske smyger jag ned ett glatt humör också.

1 thought on “Orutinerat i Borlänge

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s