En lång epok går i graven. Om en månad bommar företaget Stena Recycling igen sin skrotningsplats i Vislanda. Stena väljer av ”strategiska skäl” att avveckla verksamheten vid fem, sex liknande filialer i landet. Massor av järnvägsfordon har under årens lopp skrotats i Vislanda. Skroten ägdes av SJ fram till den 1 april 1989, då Gotthard Nilsson i Älmhult tog över. Beslutet att sälja skrotningsplatsen i Vislanda togs av nytillträdde generaldirektören Stig Larsson i ett försök att renodla SJs verksamhet. Bland mycket annat försvann SJs busstrafik i den här vevan. Skrotningen av lok och vagnar i Vislanda fortsatte även efter försäljningen, men inte alls i samma omfattning som tidigare. SJ började istället handla upp skrotningstjänster av andra, privata företag. Godsvagnar skrotades till exempel i Kil, lok och motorvagnar i Nykroppa och diesellok och lokomotorer i Ekefors.
Efter några år i Gotthard Nilssons regi tog Stena över i Vislanda. Några av de sista järnvägsvagnar som kom att skrotas i Vislanda var de 18 danska personvagnar som köptes in av SL och användes i insatståg i pendeltrafiken i Stockholm under några år i början av 2000-talet. SL försökte sälja vagnarna vidare, men hittade ingen köpare. De sista så kallade Bn-vagnarna skrotades i Vislanda under 2005. Sedan dess har järnvägsfordonen lyst med sin frånvaro i Vislanda. Däremot har det skrotats mycket annat, bland annat nästan nya stridsvagnar.
Skrotfirman har varit en trogen kund åt SJ och Green Cargo. När försäljningen gick som bäst skickades flera tusen vagnar om året med nedklippt skrot från Vislanda. De gick till bland annat Malmö och Avesta. De senaste åren har skroten lastats i vagnar av typen Elos och skickats till framförallt Smedjebacken. Green Cargo tappar därmed en av sina kunder i Vislanda. Kvar finns nu A-betong, som gör slipers, och sågverket Vida, som får vagnslaster med timmer. Även Tågab kör för övrigt ofta heltåg med sågtimmer till just Vida i Vislanda.
Den siste SJ-anställde som hade Vislanda som stationeringsort är Hans Olsson, som slutade på orten 1996. Han berättar om åren runt 1985 då SJ skulle göra sej av med massor av äldre vagnar. ”Ett tag skrotades 32 vagnar om dagen i Vislanda”, minns Hans Olsson. Han berättar även andra intressanta anekdoter. Fram till 1977 brände man ibland upp lok och vagnar. Vagnarna staplades i en stor hög och sedan hällde man på spillolja och satte fyr. ”Det brukade göras på fredagarna. Sedan fick det brinna över helgen. På lördagarna hade det brunnit klart, på måndagsmorgonen hade skroten svalnat så då var det bara att börja klippa ned den”. Tyvärr för SJ hade kommunen och länsstyrelsen vissa invändningar, så eldandet fick upphöra.
SJ påbörjade skrotningen i Vislanda 1932. På platsen låg tidigare en torvpulverfabrik, som också ägdes av SJ. Behovet av en skrotningsplats ökade när de svenska järnvägarna började elektrifieras. Någon gång kring 1950 försågs skroten också med treskensspår, som gjorde det möjligt att skrota även 1067-fordon utan att först behöva lasta dem på överföringsvagnar. Efter 83 år är det nu slutskrotat i Vislanda. Vad som händer med området och den sannolikt mycket förorenade marken är oklart.
I huvudet på en lokförare 
Intressant berättelse om skrotplatsen i Vislanda. Många tågentusiaster har där gjort sina fynd och t ex köpt gamla lokskyltar billigt. Dessa säljs nu av de anhöriga till höga priser på auktion. Dessvärre brukar det vara svårt att verifiera om skylten är hederligt överkommen på Vislanda eller om den helt enkelt har stulits från ett lok i drift.
Måste dock korrigera dig på en punkt. SJ sålde inte sin busstrafik till Swebus utan 1990 slogs två av de tre statsägda bussverksamheterna samman så att SJ Busstrafik uppgick i GDG. GDG bytte i samband med detta namn till Swebus. Något år senare överfördes också den av Posten bedrivna busstrafiken (Postens diligenstrafik) till Swebus. Detta gjordes som en bytesaffär, så Posten fick i stället överta SJ Expressgodstrafik.
Stig Larsson var – åtminstone officiellt – motståndare till att Swebus skulle säljas och när chefen för Swebus uttalade åsikten att det borde säljas fick han sparken. Denne chef hette Kjell Nilsson och blev 2001 SJ AB:s förste vd, så man kan ju säga att han tog revansch. Hursomhelst såldes Swebus 1995 till skotska Stagecoach och blev därmed ägaren Brian Souters enda dåliga affär genom åren – och han har gjort många affärer. Han sålde det därför vidare efter några år till framför allt amerikanska investerare (riskkapitalister säger en del). Numera har Swebus bytt namn till Nobina men Swebus lever kvar som varumärke för expressbusstrafiken.
Stig Larsson var dock inne på linjen att SJ skulle ha ett eget bussbolag och försökte köpa Näckrosbuss. Det blev dock inget av med detta utan Näckrosbuss slogs samman med Storstockholms Lokaltrafik och bildade Busslink. I dag heter det Keolis.
Tack för redogörelsen, Staffan! När det gäller busstrafik så finns det få som slår dej på fingrarna. Har korrigerat inlägget lite grand, så nu hoppas jag att det stämmer bättre!
Tack för intressanta historielektioner. En fråga, jag har för mig att SJ Expressgods fanns kvar sent 1990-tal.
/Bo-Gunnar Pettersson
Verksamheten blev inte så gammal hos Posten utan återgick efter några år till SJ Expressgods. År 2000 sålde SJ verksamheten till Expressgods Dag och Natt. Vad som sedan hände vet jag inte men expressgodsverksamheten på tåg blev inte så långvarig i deras namn.
Apropå Vislandaskroten bör nämnas att Bilisten i Lövhult vid riksväg 23, en mil från skroten, hade mängder med parafernalia från skroten som en del av inredningen när macken var i drift. Det är bara ett par år sedan macken stängdes, men de har sommaröppet som kafé och kör då fotografiska utställningar.
Tydligen så ska verksamheten flyttas till Växjö.
Ur järnvägs perspektiv tycker jag det hela är ologiskt då den nya anl inte har spår anslutning. Merparten av järnvägs godset gick till Smedjebacken, och jag förmodar att allt detta nu kommer skickas på lastbil istället.
Vilket slöseri med pengar att flytta denna verksamhet. Kanske försvinner samtliga järnvägstransporter inom Stena?
Det tror jag inte, Volvo har mycket skrot som Stena kör från Olofström. Lär inte bli av med den transporten på ett tag. Om inte Green Cargo kör det själv.