”Ursäkta, jag har kört på en korv”

En stor skandal inträffade igår i Frankrike när järnvägsbommarna plötsligt gick ned och tvingade en stor del av de tävlande i ett cykellopp att stanna. Sekunderna senare kom ett TGV-tåg och susade förbi de förvånade, ilskna och förmodligen också smått chockade cyklisterna. Hur något sånt kan inträffa kan man fråga sej. Nu är detta inte första gången som järnvägsbommar gått ned vid olämpliga tillfällen – och förmodligen inte den sista heller för den delen. Skandalen i Frankrike påminner mej om en osannolik händelse som inträffade i skånska Kävlinge för många år sedan. Då kom det också ett tåg som ingen hade räknat med. Jag har inte det exakta årtalet och min gode vän Stinsen, som är den som berättat historien, minns inte heller. Det måste dock ha varit någon gång under 1990-talet. Jag hade ännu inte börjat som lokförare och den nya Västkustbanan var inte byggd. En förarkollega satt i godan ro i ett tåg som var på väg genom Kävlinge. Plötsligt får han se en faslig massa människor i närheten av spåret. Han tutar förstås och folksamlingen skingras. Men kvar över spåret ligger något. Vad är det? Lokföraren gnuggar sina ögon. Det ser ut som en gigantisk korv! Är det sant? Jodå. Tåget gör sylta av den jättelika korven. Lokföraren kliar sej i huvudet. Vad göra? Låtsas som det regnar? Ringa en optiker? Kanske en psykolog? Nej, kollegan bestämmer sej för att följa regelverket. Han kontaktar tågklareraren och rapporterar att han kört över en korv. Ni kan själva tänka er. Det måste ha tagit en vecka för personalen på fjärren i Malmö att sluta skratta. Men hur kunde detta hända? Och varför i hela fridens namn låg jättekorven Allan på ett järnvägsspår i Kävlinge? Det visade sej att Scan låtit tillverka världens största korv och nu skulle Guinness Rekordbok komma och kontrollmäta skapelsen. Det skulle bli en festlig dag. Orkestrar spelade. Flaggor vajade i vinden. De anställda hade klätt upp sej. Korven var så stor att Scan var tvungna att lägga den rakt över järnvägsspåret. Företaget hade ringt till Banverket för att säkerställa att inget tåg skulle passera vid aktuell tidpunkt. Där någonstans uppstod ett missförstånd. Huruvida den avkörda korven faktiskt blev mätt, eller om kontrollanterna fick packa ned sina måttband och åka hem igen, vet jag inte. Men en sak är säker: jag kan precis förstå hur kollegan som mosade korven måste ha känt sej när han kontaktade tågklareraren och berättade om det inträffade. Jag har själv varit nära att köra på en elefant. Det var ett annorlunda samtal att ringa. För en gång skull var jag mållös. Jag visste inte hur jag skulle uttrycka mej.