Green Cargo bildades vid årsskiftet 2000/2001. Då upphörde SJ Gods att existera. Eller gjorde den gamla g-divisionen verkligen det? Ibland undrar jag. En lokförarkollega i Alvesta brukar säga att om ”man ska uppleva det gamla SJ så ska man inte jobba på SJ utan på Green Cargo”. Det har han nog rätt i. De gamla SJ-takterna verkar sitta i väggarna. På ont och på gott. Mest gott, om ni frågar mej. Några av kollegorna går fortfarande omkring i SJs gamla uniformspersedlar. Andra säger SJ om sin arbetsgivare. Bara för något år sedan hörde jag en kontoranställd som svarade ”SJ Gods” när telefonen ringde. Kanske är allt detta inte så konstigt. Överallt ser man spåren av det gamla statsverket. I två dagar har jag nu tjänstgjort i Kalmar. Jag har kört till Mönsterås två gånger och till Nybro en gång. Precis som på flera andra orter står det fortfarande ”SJ” på många ställen. När jag hade överliggning i Storuman för ett par år sedan noterade jag lappen på dörren till rummet: SJ-överliggning. Fast det är Green Cargos rum. Handdukar och örngott är märkta SJ. Utanför bangården i Kalmar hälsas besökare välkomna till SJ. Och så vidare.
Nåväl. Nu kanske ni tycker att detta inlägg har en negativ klang. Det är inte alls meningen. Tvärtom, faktiskt. Jag anser att SJ och Green Cargo borde närma sej varandra ytterligare. De två bolagen härstammar från samma gamla statsverk. I tider när ekonomisk vinning är det enda som är viktigt så borde dessa två kusiner kunna dra stora fördelar av ett utökat samarbete. Här finns uppenbara samordningsvinster att göra. Jag tänker närmast på lok- och personalfrågor. Frågan är bara vad våra damer och herrar i Riksdagen skulle kunna tänkas ha för invändningar? Melodin nu för tiden är ju knappast samarbete och sammanslagning utan splittring och konkurrens.
I huvudet på en lokförare 
Utan konkurrens tror jag inte att godstrafiken hade utvecklats (ökat) alls på samma sätt. Green Cargo har blivit mer affärsmässiga och jag tror det krävs för att göra affärer med företag som ska köpa transporter. Vad gäller persontransporter skulle nog utvecklingen gått framåt även om det var ett verk som drev den. Tack vare (eller på grund av?) folks otålighet och benägenhet att kontakta massmedia så fort något inte funkar. En köpare av godstransporter letar bara upp ett alternativ om det inte funkar.
Det va förbanne mig det finaste jag läst sedan jag konfirmerades! Det måste finnas mycket pengar att spara på ett samarbete!
Pingback: Utlåning räddar övertalighet | I huvudet på en lokförare