Ett isolerat normalspår

580461_10200471826587541_912452066_nFör en vecka sedan rullade jag ut på det åtta kilometer långa industrispåret från Mönsterås station till Mönsterås bruk. Det var första gången som jag körde på denna bana. Med mej hade jag en lång drös tomvagnar som skulle växlas in på bruksområdet. Längst fram gick en tankvagn. Den var lastad med väteperoxid. Nåväl. En gång i tiden var detta en märklig plats. Industrispåret byggdes nämligen normalspårigt. Problemet var bara att det inte fanns några andra normalspåriga banor i närheten. De åtta kilometerna blev en isolerad ö i en annars helt smalspårig värld. Hur kunde det bli så? Och hur sköttes egentligen godstrafiken under denna tid i början av 1970-talet?

Vi kan ta historien från början. Pappersmassabruket byggdes redan 1958. Då fanns ingen spårförbindelse. Men bruket hade ändå behov av järnvägstransporter. Därför byggdes en omlastningsplats i utkanten av Mönsterås. Platsen kallades Stubbemåla och låg vid banan mellan Mösterås och Sandbäckshult. Hit kom de normalspåriga järnvägsvagnarna från Kalmar lastade på överföringsvagnar. I Stubbemåla lastades de över på en så kallad vagnbjörn för vidare färd ut till bruket. Det var en omständlig och slitsam hantering. Vagnbjörnar, för er som inte vet, är en sorts lastbilssläp för godsvagnar.

1972 byggdes industrispåret till pappersmassabruket. Dessutom breddades de två kilometerna mellan Stubbemåla och Mönsterås station. Men resten av banan, via Sandbäckshult till Kalmar, förblev smalspårig ett tag till. Hanteringen med överföringsvagnar fortsatte i Stubbemåla. Men nu lastades vagnarna inte längre på vagnbjörnar, utan sattes ned direkt på det nya normalspåret och kördes på järnväg på det nybyggda industrispåret. Samtidigt pågick breddningen av banan ned mot Kalmar. I november 1973 stod projektet färdigt och rangeringen i Stubbemåla upphörde. När jag häromdagen åkte förbi platsen syntes ingenting av den en gång så livliga verksamheten.

Jag hade ingen aning om denna omlastning av godsvagnar innan jag berättade för min gode vän och kollega Konduktören att jag skulle köra till Mönsterås. Han är född i trakten och hämtade en pärm med urklipp. Han har för övrigt gott om såna. Sen kunde jag själv läsa historien om Stubbemåla. Nu har jag lärt mej något nytt den här veckan också. Det är en av sakerna som jag tycker är intressant med det här jobbet i Green Cargos lokförarpool. Jag får komma till en massa olika ställen. Arbetet blir aldrig tråkigt. Ni andra kanske tycker att Stubbemåla hör hemma i avdelningen Värdelöst Vetande. Själv tycker jag det var en ganska intressant historia.

Annonser

One thought on “Ett isolerat normalspår

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s