Fick ett mejl från en blivande lokförare. Han hade hittat till min blogg. Trevligt. ”Ju närmre datumet kommer då jag ska börja kursen och sätta mig i ett lok, desto större blir frågetecknet om jag verkligen valt rätt.” Min blivande kollega (nej, det är inte han på bilden här intill) föreslog att jag skulle publicera hans frågor och mina svar i bloggen eftersom han trodde att det kunde finnas andra som var intresserade. Så okej, håll till godo.
Röda ljus. Det är så att jag läst skräckscenarion då rödljus inte slagit om/slagit om försent så loken varit mindre än två meter från att köra in i varandra. I Sverige. Händer det ens..?
Hade förstås önskat att jag kunde skriva att sånt inte händer i Sverige, men tyvärr gör det ju det. Det är dock extremt sällsynt. Det inträffade ett fall i Borås för bara några månader sen.
Är det så stressigt att man måste ha med sig matlåda, alternativt äta snabbmat varenda dag?
Det kan säkert hända att du får ta med en matlåda nån gång då och då. Men knappast på grund av stress. Anledningen brukar snarare vara att det inte finns nåt öppet matställe i närheten.
Att det inte är så bra stämning bland arbetskamraterna. Det är mest besserwissers och personer som trivs bäst att inte prata så mycket med andra som väljer att arbeta med tåg.
Jag tycker lokförare har en bra sammanhållning. Vi försöker alltid hjälpa varandra om det blir problem. Att många lokförare gillar att sitta för sej själva och fundera har oftast ingenting med stämningen på arbetsplatsen att göra. Sån kan jag också vara ibland.
Ingångslönen är på cirka 30.000, har jag hört. Om man vill ha ett fast schema och börja köra exempelvis 05.00 varje dag. Har man sämre lön då?
Lönen är den samma. Sen kan ju tilläggen variera. Som ob och traktamenten. Vissa bolag har tillägg för personal som går på ”skubben”, det vill säga inte har några fasta turer. Som en fast anställd vikarie, kan man säga.
Under 90-talet var det snack om att förarna blev utsatta för strålning från något och kunde bli sjuka. Hur är det nu?
Har inte hört nåt om det på länge. Vet dock att magnetfälten var kraftigare i de gamla loken, än i dagens.
Risken att köra på någon som är trött på livet är inte minimal, eller hur? Känner du någon som har blivit riktigt förstörd av det?
Risken att köra på nån är tyvärr relativt stor. En av yrkets få baksidor. Att en sån händelse sätter sina spår i de flesta av oss är jag tämligen säker på. Men att nån blivit ”förstörd” av det känner jag inte till. Dessutom tar järnvägsföretagen väl hand om en lokförare som drabbas av en olycka. De ordnar med professionell krishantering.
Är det svårt att bli anställd av SJ och få köra de nya snabbtågen och X2000?
Tror inte det är svårare att få anställning på SJ än någon annanstans.
Schemat. Jobbar man ”knasigt” i tre dagar och är ledig tre dagar? Eller hur är det? Med knasigt menar jag udda arbetstider.
Udda arbetstider kommer du aldrig ifrån. Vi lokförare jobbar alla tider på dygnet. Sen kan schemat se lite olika ut. Vissa jobbar som jag, det vill säga varannan vecka. Andra har mer normala upplägg. Det vanligaste är att man arbetar varannan helg och istället har en fridag mitt i varje vecka.
I huvudet på en lokförare 
Många klagar och gnäller hur hemskt dålig arbetsgivare de har och hur dåligt allting är på järnvägen.
– Byt jobb då! Brukar jag säga. Sen är de tysta.
Sanningen är nog att även om det alltid finns utrymme för små förbättringar både här och där så trivs de flesta väldigt bra. Det är ett av världens bästa yrken att jobba som Lokförare.
Tack så hemskt mycket för svaren! Kommer garanterat tipsa om din blogg till (förhoppningsvis) framtida lokförar-kollegor 🙂
Tack själv.
Som lokförare kan jag oxå ge några svar till nyfikna kommande kollegor
Jag tycker att stämningen på min arbetsplats är väldigt bra mellan oss lokförare, jag upplever det som att vi är väldigt sociala när vi väl möts just för att vi ofta är ensamma ute i loken/motorvagnarna och många vill prata av sig om sina upplevelser i spåren eller bara snacka om fotboll, bilar, hus, barn och annat som kan tänkas ockupera våra tankar.
Angående arbetstider så är det väldigt varierat hur man jobbar, och man får vara beredd på att slita hund lite i början och inte räkna med att man kommer in på önskeschemat direkt utan man hamnar oftast på ”skubben” (eller viklista som det heter ibland) och får ta det som blir över, det blir ofta bättre med åren och med en bra personalplanerare (som bloggen så vackert berömde för några dagar sedan) så behöver det inte bli så jobbigt.
Jag tycker att jag har världens bästa jobb, jag var inte jätteintresserad av tåg när jag började på utbildningen men ju mer jag lärde mig desto mer trivdes jag och att få privilegiet att sitta på en stol med världens bästa utsikt genom kontorsfönstret vill jag inte byta bort mot något i världen.
Bra att du skrev att det är världens bästa jobb, det glömde jag!
Har hängt med i din blogg ett bra tag och har själv sökt till lokförare nu. Bloggen ger en intressant inblick i yrket och har bara gjort mig mer intresserad. Jag tycker det var kanon med en liten frågestund och hoppas det kommer någon fler!
Undrar du över nåt speciellt är det bara att höra av sej!
Hej! Antar att du valt själv att jobba varannan vecka.Det är ju mitt önskemål också om jag ska utbilda mig till lokförare eftersom jag har min dotter varannan vecka.Har man stor möjlighet att påverka arbetstiderna eller har du fått kämpa hårt för att få igenom det?
Mvh// Marcus
Jag vet inte om jag fått kämpa så hårt, men det är långt ifrån alla arbetsgivare som ger dej den här möjligheten. Green Cargo gjorde det inte när de tog över TGOJ, men insåg senare att det fanns fördelar med denna arbetstidsmodell.