Bilderna som glömdes bort

I dagarna är det exakt 120 år sedan järnvägen Sölvesborg-Olofström-Älmhult öppnades för trafik. Persontågen försvann redan 1984 och några år senare revs den södra delen av banan upp. Jag blev påmind om dessa händelser häromdagen när jag hittade ett gammal tidningsurklipp från 1993. Det var jag själv som hade skrivit artikeln. Vinkeln var att jag reste på en bana där persontrafiken egentligen var nedlagd. Lokförare Gösta Torstensson, Alvesta, rattade T44an som drog det långa godståget, samtidigt som han berättade anekdoter om banan och trakten där den ringlade sej fram. Jag hade förstås kameran med och knäppte bilder efter bästa förmåga. Men det saknades något i reportaget. Jag behövde historiska bilder. På så vis kom jag för första gången i mitt liv i kontakt med lokföraren och fotografen Bengt Gustavsson, som åtta år senare skulle bli min kollega på SJ.

Efter en del letande i skåp och garderober fann jag till slut bilderna som Bengt skickade över för snart 30 år sedan. I tidningsreportaget publicerades bara några stycken av hans fina fotografier. Resten har legat bortglömda i ett brunt kuvert i 28 år. Men idag i bloggen kan jag visa upp dem allihop. I färg dessutom. Den möjligheten fanns inte 1993.

I september 1984 rullade de sista rälsbussarna på sträckan Sölvesborg-Olofström-Älmhult. Den södra delen nedklassades därefter till vut-bana, medan godstågen fortsatte att trafikera den norra. Helt utan trafik blev dock inte sträckan Sölvesborg-Olofström. På hösten 1985 lastades flera ”gruståg” i Näsum och Jämshög och drogs via Sölvesborg och vidare ut på Blekinge Kustbana. SJs banavdelning använde också sträckan för diverse fordonstransporter under hela den tid som banan var framkomlig, det vill säga till 1987 då rivningen påbörjades.

Demonteringen var inte slutförd förrän 1988. Lokförare Gösta Torstensson berättade att bara fyra år senare, 1992, hördes de första diskussionerna om behovet av en förbindelse Olofström-BKB. Tanken på den så kallade Sydostlänken var född. Just den typ av sträckning som rivits upp bara några år tidigare. Dessa planer har sedan stötts och blötts i decennier. Idag finns ett beslut på att banan ska byggas, men med en annan sträckning än via Sölvesborg. Framförallt är det godstågen som behöver den nya järnvägen, men Blekingetrafiken planerar också lokala persontåg med stopp i Älmhult, Lönsboda, Olofström, Mörrum och Karlshamn. Trafikverket jobbar för en byggstart 2027, men exakt vilken del som först kommer att påbörjas är oklart. Projektet Sydostlänken består av flera delar. Dels ett mötesspår i Kråketorp utanför Mörrum, dels en helt ny järnväg Olofström-Skörsemo vid BKB, upprustning av befintlig bana, ombyggnad av Olofströms och Älmhults bangårdar samt flytt av Karlshamns bangård till Stilleryd.

5 tankar på “Bilderna som glömdes bort

  1. Trevliga bilder från en saknad bana! Gösta Torstensson minns jag från SJ-skolan i Mjölby, 1982 och 1983. Vi hade honom i säo, han var väldigt bra. Jag gick lokf-kurs nr 74 .

  2. Ja, Gösta Torstensson var helt suverän som inlånad utbildare på SJ-skolan i Mjölby, där jag gick kurs 49 åren 1980/1981. Det jag minns mest av honom var hans Säo-lektioner, där en annan instruktör satt och högläste sida efter sida, och vi elever somnade en efter en. Men inte på Göstas lektioner, där alla satt upprätt i stolarna och spänt följde med. Gösta satt nämligen inte still, utan for fram och tillbaka längs den svarta tavlan och ritade och berättade. En sak tror jag ingen av oss glömmer, och det var hans fråga och speciellt svaret. ”När ett tåg anländer till slutstationen och stannar, vad är det då?” Vi funderade och funderade, kan det vara växling? Nä, det är för tidigt. Svaret kom då från Gösta. ”Skrot!”. ”Inget annat än en hög järnskrot”. Det tänkte jag på många gånger när jag själv började köra och kom fram till tågets slutstation. ”Jaha, här sitter jag med en hög järnskrot!” 😊

  3. Tack för fina bilder som väcker många minnen av min saknade bana! Den var närmaste, och snabbaste vägen om man skulle till stambanan för vidare färd norrut, och vi åkte den ofta när vi skulle från vinterboet i N till stugan i Sög eller tillbaka! I Äh fick man vänta en stund på väg norrut, innan dåvarande S222 tog oss vidare till N (222 tror jag förresten inte gick längre än till Nr, isistället för som de flesta resandetåg som fortsatte till Cst). Jag lilla barn tyckte det var så spännande när de sa i plattformsutropet i Äh: ”Hallå Hallå! Iakttag försiktighet, ett expresståg passerar strax plattformen i hög fart! Ett expresståg passerar strax plattformen i hög fart!” Det var tider det, lokaltåg i maklig hastighet via Expresståg som inte ens stannade i Äh, till ett snälltåg som i sin ”snällhet” stannade och lät oss följa med! Inte ens det klassiska utropet ”Hallå hallå!” hör man nuförtiden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s