Ett tråkigt praktexempel

I morse satt jag på ett pasståg på väg hem från Hallsberg. Då stannade tågmästaren till och sa hej och frågade om det inte var dags att uppdatera bloggen snart. Jo, det är det verkligen. En vecka av tystnad får räcka. Jag började fundera över vad som kan vara lämpligt att skriva om. Jag bollade lite olika idéer i min hjärna. Kanske skulle jag berätta om situationen på linjen Borås-Herrljunga där Västtrafik tvingats ställa in all tågtrafik sedan Trafikverket plötsligt upptäckt att det saknades stora mängder grus och makadam i banvallen? Eller kanske om det smått tragiska faktum att det blir en stor nyhet när den extremt Karlskronafixerade lokaltidningen upptäcker ett godståg på Blekinge Kustbana. Möjligen skulle jag kunna göra ett roligt inlägg på hur tågen för hundra år sedan faktiskt användes för att leverera väderprognoser till allmänheten. Det skedde via diverse signalinrättningar på sista vagnen. Men nej, jag struntar i allt det där.

Jag ska istället berätta lite om min senaste arbetsperiod, som inte heller denna gång blev som den brukar. Det blev ingen långresa till Vännäs. Utan istället en kortare tripp till Göteborg och Hallsberg. Jag hade ansökt om ledigt i några dagar, för att kunna åka till Gotland. Därför var det ingen mening att skicka mej genom hela Sverige. Det är inte så länge sedan som jag senast besökte Göteborg, men mycket förändras. Och snabbt går det. Överallt grävs det i stan. Nya hus växer upp på de mest oväntade ställen. Även på järnvägen är det ett evigt slit överallt med gubbar och maskiner i spåret. En kollega berättade att Sävenäs rangerbangård tydligen ska stängas av i sommar, och mycket av växlingen ska flyttas till andra ställen. Till Uddevalla, till exempel. Hamnbanan är också under stor förändring. I Pölsebo finns det bara ett spår numera. Bangården ska byggas om och Hamnbanan ska bli dubbelspårig hela vägen från Kville.

Hisingen, ja. Och Skandiahamnen. Därifrån har jag blandade minnen. Tiden på TGOJ var fin, men själva miljön i hamnen och vädret, med detta ständiga regnande, kunde ju ha varit trevligare. Och regnade gjorde det förstås även häromkvällen när jag skulle köra ett ensamt lok från Sävenäs lokdepå. Ingen hade berättat att det inte gick att åka ut ur depån det vanliga hållet, på grund av – banjobb. Istället blev jag tvungen att växla ut loket via rangerbangården i norr, vilket gjorde att jag blev några minuter försenad. I Skandiahamnen skulle jag in på den nya terminalen och det blev ett evigt ringande om tillstånd till höger och vänster. Baneservices växlare var dock på alerten som vanligt och tåget, 42590, blev klart för avgång i tid. Tre minuter före avgång ringde jag till tågklareraren och berättade att jag var redo att åka.

Vad som sedan hände är ett praktexempel på hur en helt vanlig dag på järnvägen kan se ut. Tkl skulle ”bara” köra några växlingsrörelser först, sedan skulle det bli min tur. Åtta minuter försenad lämnade jag Skandiahamnen. Jag muttrade för mej själv. Men ingen katastrof. Jag hade tio minuters uppehåll i Kville. Innan Pölsebo kom dock nästa besvikelse. Jag fick stanna på dubbelspåret för att möta två 33 minuter tidiga godståg. Anledningen till detta har jag ingen aning om, och jag har lärt mej att det är ingen mening att ringa och fråga heller. Resultatet blev i alla fall att jag nu hade kommit ur min kanal och hur jag än kämpade med tåget på stambanan så ankom jag till Hallsberg en halvtimme försenad. Jag kröp ned för att sova och när jag vaknande var jag nyfiken på hur mycket förseningen hade vuxit till. Jag knappade in jvgfoto.se på mobilen och upptäckte att 42590 nu var två timmar sent. Det var ju inte bra. Oavsett vem som får betala förseningen, och oavsett vems felet är, så skickar det inga bra signaler till transportköparna.

Även tillbaka från Hallsberg så var det Real Rail som gällde. Denna gång 42057, som rullade in vid åttatiden på morgonen. Rc4 1305 drog det 420 meter långa och 1148 ton tunga tåget. Färden gick som en dans ned mot Göteborg. Efter all nattjänstgöring i Vännäs de senaste månaderna var detta verkligen välkommet. Men regnandet fortsatte. I Skandiahamnen skulle jag backa in tåget på spår 71. Det blev åter ett sanslöst ringande till terminal, trafikledning, signalgivare och tågklarerare. Jag gjorde en så kallad rundgång och plockade upp en radioapparat när jag vände med loket i Älvsborgshamnen. Inbackningen förflöt utan intermezzon. 1305 parkerades enligt tågklarerarens anvisningar på spår 13, läge Harald. Jag beställde en taxi till centralen, hann in på Nordstan och köpte en pad thai. Sedan blev det ny passåkning. Denna gång till Hallsberg.

Jag var inte trött alls, så det var svårt att somna. Jag hade rum på den överliggning som kallas stationen och gick ned till fikarummet för att äta lite yoghurt. Där träffade jag en kollega från Protrain som skulle köra ett Are-tåg. Vi bytte några ord, som lokförare gör, och uppdaterade varandra på läget i våra två bolag. Det var juniorhockey på TV, så jag kunde slå ihjäl ytterligare några timmar innan John Blund kom smygande. Vid tretiden på morgonen var det dags för revelj. Sömndrucken irrade jag runt i halva Hallsberg för att hitta gångbron över järnvägen. På schemat stod en sväng fram och tillbaka till Norrköping.

Det brukar vara tunga åbäken till tåg, men denna natt var det bara tre vagnar som skulle transporteras söderut. Jag rullade in tidigt på godsbangården och ställde av loket på Gillingen. Där stod redan fyra andra Rc-lok. På de så kallade Krökarna på bangården stod ytterligare två. Totalt var det alltså nu sju ellok från Green Cargo på plats i Norrköping. Jag fick inte ihop det riktigt i min skalle vad alla dessa lok ska användas till. Men vad vet jag.

Frukosten på hotellet var ännu inte framdukad. Den skulle dröja en halvtimme. Vänta eller sova var nu frågan. Livet kan onekligen vara fullt av tuffa beslut för en lokförare. Det fick bli alternativ två. Jag hade en banan i väskan och glufsade i mej den och somnade sedan sött. Klockan ringde vid 13 och jag promenerade till personallokalerna. Uppdraget var att lösa av en kollega på godståg 6665 som kom från Katrineholm. Jag skulle ha loket från hans tåg, plus en Rm som skulle kopplas in och gå i transport till Hallsberg. Jag startade upp Rm-loket och förklarade läget för tågklareraren. När 6665 hade rullat in på spår 24 fick jag växlingsväg ut från Gillingen och kopplade ihop de båda loken. Jag gjorde upptäckten att de vagnar som kollegan hade ankommit med, var exakt samma vagnar som jag skulle köra till Hallsberg. Kunde inte tåget ha gått raka vägen från Katrineholm till Hallsberg? Jag fick veta att det i normala fall är tillkoppling av vagnar i Norrköping. Men inte denna dag. Det förklarade saken. Jag gjorde en rundgång och var klar för avgång.

Tågklareraren förklarade att det var signalfel på sträckan Simontorp-Strångsjö och att han därför inte visste när jag skulle få åka. Plötsligt slog dock signalen om till grönt och jag kunde lämna Norrköping. I Simontorp var det som väntat stopp. Blanketterna åkte fram och på diktamen fick jag tillstånd att passera utfartsblocksignalen samt en rad mellanblocksignaler. I Strångsjö gjorde jag en ankomstanmälan och satte högsta fart mot Katrineholm. Högsta fart i detta fall var dock inte särskilt hög. 90 kilometer i timmen närmare bestämt, på grund av några gamla timmervagnar som rullade med i tåget. I Katrineholm fick jag vänta en bra stund på triangelspåret och när jag rullade in i Hallsberg var tåget nästan två timmar försenat. Sista pasståget hem hade hunnit avgå, så jag fick åter bädda ned mej på mitt rum på stationen. Hemresan fick vänta tills dagen efter. Surt, men å andra sidan väntar nu långledigt och en vårresa till Visby.

7 tankar på “Ett tråkigt praktexempel

  1. Allt blir bättre när man ska bygga fjärr överallt och en person ska hinna med flera personers arbete! (:

    • Inte så stor skillnad jämfört med Rc, men starkare förstås. Och så är det viktigt att tänka på att loket bromsar dåligt. Kör man utan vagnar är det sth 70 som gäller, men det är lätt att missa.

      • Okey har man använt rm loken i ståltåget med tanke på att dom får dra ca 6000 ton på malmbanan när dom gick multade 3 st

      • Nej, jag tror inte Rm använts i ståltåget, annat än i undantagsfall. Har varit först mult Rc, sedan trippel Rc, mult Re och mult Mb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s