Julkul 2.0

Julkul med Staffan och Bengt är en klassiker. Morgonprogrammet sändes i Sveriges Television under jullovet i december 1978 och januari 1979. Julkul blev så populärt att det fick en uppföljare i julkalendern Julstrul, som kunde ses 1984. Staffan och Bengt gjorde också det kultförklarade barnprogrammet Sant & Sånt, som visades i TV från 1972 till 1987. För många av den här bloggens läsare är Bengt Andersson ett välbekant ansikte, men inte enbart för sina insatser i TV. Bengt var lokförare i Vännäs och fortsatte att köra tåg parallellt med sin TV-karriär. Varför berättar jag då allt det här? Jo, jag tänkte göra ett eget Julkul. På självaste julafton ska vi väl inte sitta och deppa? Nu glömmer vi alla sorger och bedrövelser. Det händer trots allt en hel del saker vid järnvägen som föranleder ett och annat skrattanfall.

Tidigare i höstas berättade jag till exempel på Facebook om en händelse i Fagersta. Jag närmade mej med ett tåg norrifrån när tågklareraren ringde och frågade om jag var lång och tung. Han fick naturligtvis veta tågets längd och vikt, men i min ensamhet i hytten tittade jag ned på min kanske något för stora mage och tänkte ”ska väl han skita i. Jäkla nyfiken tågklarerare”. Inlägget fick flera kommentarer där lokförarkollegor berättade om liknande situationer. Det blev en rolig tråd.

En kvinnlig kollega i Boden fick en gång frågan av tkl hur lång hon var. 1.72 blev svaret. Det sa klick i luren.

En pendeltågsförare i Stockholm körde en mult och tänkte vara proaktiv. Hon ringde till fjärrblockeringscentralen och sa att hon denna dag var 160 meter lång. Tågklarerarens svar? Oslagbart. ”Oj! Du måste ha svårt att hitta byxor som passar!”

En lokförare i Nässjö berättar: ”En gång körde jag ett tåg som hade inrapporterade uppgifter enligt följande: tåglängd: 3500 meter. tågvikt: 5000 ton. Fjärren i Ånge var skeptisk.”

Hört i samband med ett bromsprov i Eskilstuna: ”Är du full och tät?” Inblandad lokförare suckar. ”Jag kunde bara svara ja på det.”

En gammal TGOJ-kamrat upptäckte en gång att oljetryckvakten hade löst ut på en T43 och tänkte inte riktigt på hur han uttryckte sej i samtalet till tågklareraren. ”Sorry, handhavandefel, jag fick utlösning”.

På samma tema: växlare till kvinnlig lokförare: ”Jag sätter på dej i aktern, kommer nu”.

Ännu mera på samma tema: manlig förare till kvinnlig tkl: ”Är jag inne?” Svaret? ”Det kanske du är…men jag känner inget”.

En fjärrtågklarerare i Malmö hade kanske tänkt sej en dejt när han ringde upp en lokförerska och frågade om hon var singel. Och jo, hon hade bara ett tågsätt.

Apropå Fagersta så skriver en förarkollega och numera chef att hon en gång rullade in med ett superlångt tåg och stannade några decimeter från signalen. Hon ringde in till tågexpeditionen och frågade lite slarvigt om hon ”var inne med röven”. Tkls svar var klockrent. ”Om du är osäker på vart din röv är, så kan jag gå ut och titta. Men tåget är i alla fall inne”.

En lokaltågklarerare berättar att han också hade frågat en förare om hon var lång och tung. Det gick sådär. ”Jag möttes bara av tystnad. Men vi vill ju bara väl”.

Nåväl. Nog om detta. Jag har själv råkat ut för massor av roliga händelser under mina snart 20 år som lokförare. En del har jag berättat om tidigare i bloggen. Jag kan ännu skratta åt den buttre tågvärdinnan på Inlandsbanan som visade sej ha enorm humor och som satte mej ordentligt på plats en dag i Sörtjärn. Jag kommer aldrig att glömma kollegan som körde på ett rådjur i blå träningsoverall. Eller klassikern: en elefant i spåret. Jag kan fortfarande vrida mej i skrattkramper när jag tänker på Den Vimsiges kommentar när han upptäcker sin arbetsledare i dörren till ett lok, mitt i natten, mitt i skogen, blodig, lerig och med sönderrivna kläder. Jag minns den gången jag hade överliggning i ett skyltfönster. Jag har även somnat i lekhagen i en Kustpil – med vagnen full av resenärer. Ja, den här listan kan nog göras hur lång som helst.

En annan klassiker, som jag själv har erfarenhet av, är storyn om den så kallade undertidsblanketten. Den finns förstås inte i verkligheten. Men instruktionsförarna runt omkring i landet brukar ha roligt åt detta när de utbildar nya lokförare. När jag själv var elev och övningskörde tillsammans med en kurskamrat så blev vi en gång en timme tidiga till Malmö med ett tjänstetåg. Instruktören sa då åt min kamrat att hon skulle gå in till personalfördelaren och be om en undertidsblankett. Det gjorde hon också. Till stor glädje för såväl psf som instruktionsförare. Själv skrattade jag också. Men i sanningens namn hade även jag kunnat gå på samma nit. Det är inte lätt att vara ny och grön.

Avslutningsvis vill jag bara passa på att önska alla den här bloggens läsare en riktigt God Jul. Skulle tomten inte dyka upp idag så finner vi anledningen i ett repblock på Inlandsbanan…

13 tankar på “Julkul 2.0

  1. Måste bjuda på en till. 😊. Vid insåkning gör min elev en Ospa i Fagersta. Han ringer till tkl och skäms osv, medans jag smsar min sambo som kör tåget bakom. Sedemera ringer tkl upp min sambo på tåget bakom. Sambon svarar: Ospa va? Tkl – hur visste du det? Sambo – min sambo är på det tåget. Tkl- hm.. Det var ju en kille jag pratade med, men min dotter är gift med en annan tjej och jag sover inte sämre för det 😂😂
    Han fick inte riktigt ihop att det var en elev med kvinnlig instruktör på ett av tågren

  2. En gång på 1980-talet berättade en äldre förare historien om rep-blocket. Ett lok hade väldigt dåliga gångegenskaper, men föraren uttryckte sig mer poetiskt:
    ”Ingen kan väl gilla,
    ett lok som går så illa.
    Det värker i min röv,
    och i örat blir man döv.”
    Tyvärr saknade både verkmästaren och lokstationschefen humor…

  3. Lägger till en historia som jag själv varit med om.

    Körde ett tåg mellan Uppsala och Sala när fjtkl ringer.
    Fjtkl: vad har du för väder?
    Lite tveksamt och undrande svarar jag, strålande solsken och inte ett moln på himmlen (vilket var fallet)
    Fjtkl: Aj Då, då kan jag inte skylla på åskan, Hej då.

    Där satt jag med luren i örat och funderade på vad som precis hände.🙂

  4. Fick en kommentar på mejl från en kollega på Strukton:

    Jag jobbar som lite allt möjligt på Strukton, däribland planering maskinstransporter av stora gula maskiner, vilket även innebär att söka tåglägen och rapportera i olika system, i grunden är jag lokförare (med utbildning från Skolan i Mjölby 1984-1985) , maskinförare av spår/växleriktare.

    På tal udda samtal med fjkl. Detta var troligen 2010. Vi hade gjort ett arbete i Linköping med en spårriktare, maskinen skulle till Skurup för uppställning inför kommande arbete. Jag sökte körplan med avgång Linköping sen eftermiddag då vi inte med säkerhet visste när maskin skulle vara klar för trp. I beviljad körplan blev det ett långt uppehåll på Malmö godsbangård då ett D-skydd började strax före vår ank till Mgb. Jobbet gick bra i Linköping, jag gick 5 timmar tidigt, i Hässleholm blev jag sittande, ringde och frågade hur det såg ut. Kunde jag åka, vidare och på så sätt slippa sitta på Mgb under flera timmar? Jo, jag fick kör, fjärren ringer vid Mellby och undrar hur fort jag kör, säger då att tdt är sökt i 70 men jag kör fortare där det finns möjlighet. Hmmm ,sa han, försök så gott du kan annars har du snart ett X i häcken. Du sa jag, sådana X har inte jag. Vilket garv det blev från fjärren, men gör så gott du kan ändå och han skrattade då han la på luren. När jag är på väg in på Mgb ringer tkl, hon undrar om det är jag som har ett X i häcken och vill till Skurup… Jag kan tänka mig att skrattet från samtal med mig i Mellby hade gett upphov till frågor bland kollegorna. Kan nämna att vi kom till Skurup och ställde upp före D-skyddet började.

    På tal om att fjärr och tkl som ringer och frågar om sth och längd, det råkar vi utför gång på gång vid trp av våra maskiner. Alla uppgifter finns för dom att söka i Opera där vi är skyldiga att rapportera tågens samansättning.

  5. Åkte pass i 1:a-klass en gång när en välkänd tågmästare från Hallsberg klev in och högt ropade:
    ”-Tjong i bången, här kommer jag med tången!
    Har du ingen biljett, då åker du av direkt!!”

    Kul var också den kvinnliga fjtkl som ringde upp föraren och berättade att han ”var tvungen att gå mot snopp”.

    Finns lite guldkorn. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s