Målgång 2020 – en helt vanlig dag

Mitt arbetsår är till ända. Det slutade idag, 26 minuter efter midnatt. Det blev Hallsbergsturen 3206 som satte punkt för 2020. Eftersom jag vet att många av den här bloggens läsare uppskattar mina inlägg från den vardagliga verkligheten, så tänkte jag berätta lite om hur en vanlig tur kan se ut för oss som jobbar som lokförare på Green Cargo. Det blir nätter, kvartstid och överliggningar. Ofta blir det också en blandning av tåg och sträckor. På det sättet kan man nog säga att tur 3206 är ett bra exempel. Den är drygt 24 timmar lång och ger 14.52 i arbetstid. Kortfattat ser den ut så här:

02.32-04.26, tågtjänst 45961 Hallsbergs Rangerbangård-Kil
04.44-13.07, vila. Kvartstid från 06.
13.34-17.57, tågtjänst 5753 Kil-Sävenäs Rangerbangård.
18.28-20.41, vila. Kvartstid.
20.55-0.09, tågtjänst 79821/9820 Sävenäs lokstation-Göteborg C-Hallsbergs Personbangård.

För egen del brukar jag vara tidigt ute när jag ska arbeta. Så även denna natt. Antalet alternativ till sysselsättning i Hallsberg vid denna tid på dygnet är något begränsad. Jag hade hunnit vila och jag hade hunnit se favoritlaget vinna ännu en seger i hemmahallen. Via stream, men ändå. Jag var med andra ord både utvilad och på gott humör. Hotell Stinsens frukostpåse såg inte jättespännande ut, så den åkte ned i ryggsäcken för eventuell framtida användning. Istället fick det bli en thaibox från Gogges. Priserna har gått upp, men man får bita ihop. Jag var som sagt tidigt på plats, så för säkerhets skull ringde jag till bangårdspersonalen och frågade om tåget var färdigt. Jodå, det fanns att hämta på spår 10 på U-gruppen. Jag fiskade upp en pappmugg ur väskan och tog en kopp kaffe med mej ut till loket.

Jag rullade fram till dvärgsignal 124 och tryckte ”1” på Mobisiren. Loktelefonen alltså. Då kommer man till närmaste tågklarerare. ”Lok till 45961, klart vid 124”. Signalen slog om, nästan innan jag hade lagt på luren. Jag fick åka in på personbangården och vända. Sedan bar det iväg ut på rangerbangården. Det blev ett nytt hyttbyte innan jag kunde komma åt vagnarna. Jag bröt anslutningen till den stationära luften och drog i kiken så att det pös till. Jag körde på loket och kopplade ihop det med vagnarna. Tåget var inte så långt, så när jag åter kom upp i hytten hade bromsen redan släppt. Jag drog fram tåget en meter, för att kunna få loss de fem bromsskorna. Föraruppgiften satt i korthållaren på första vagnen. När jag hade kommit tillbaka efter min lilla promenad så gjorde jag ett täthetsprov och ett förkortat genomslagsprov. Bromsen satt som den skulle. Och den lossade lika fint. Jag matade in ATC-värdena och gjorde en klarrapport. Tåget var därmed färdigt för avgång, 43 minuter tidigt.

Jag rattade in Star FM på radion och fick en dos julmusik. Tåget jag körde skulle till Drammen, med avkoppling av vagnar på Alnabru i Oslo. Det var mörkt och regnigt ute. Rc-lokets strålkastare är inte de bästa, så sikten var minimal. Deprimerande. Inte ens i Värmland har de någon snö numera. Den brukar annars kunna lysa upp. Fjärrtågklareraren ringde och frågade om jag kunde rulla rakt igenom Kil. Det kunde jag inte, eftersom det var förarbyte. Hon visste inte om Kil kunde ta emot mej, eftersom jag var tidig. Tågklareraren skulle överlägga med sin kollega. Det fanns plats, så jag slapp stå i skogen och vänta. Klockan var 03.37 när jag ankom Kil, men orderrummet var redan fullt av folk. Någon hade slutat, några skulle börja och en skulle åka pass med ”mitt” tåg till Norge. Han hade inget munskydd, så han fick ett av mina.

Jag traskade iväg till huset med överliggningsrum. Rum 7. Det var lagom kul. Lokstallet ligger typ två decimeter bort och utanför stod flera stora diesellok uppställda. Jag tänkte att det blir omöjligt att sova om de startar upp dessa jättelika motorer framåt morgonkvisten. Å andra sidan noterade jag också att gamle Hilton stod parkerad utanför stallet. TGOJs personalvagn alltså. I den har jag aldrig haft några problem att sova, så i värsta fall, resonerade jag, så får jag väl lägga mej i den och låta mej vaggas till sömns av alla goda minnen.

Dieselmotorerna förblev dock avstängda och jag fick sova som jag skulle. Väckarklockan ringde 11.30. Jag hade riktat in mej på lunch på Restaurang Rosen, men den visade sej vara stängd på måndagar. Alternativ två fick bli dagens rätt på Kils Hotell. Men nej. De släckte och låste för jul redan förra veckan. Kils grillhus hade dock öppet. De serverade schnitzel med stekt potatis. Det var gott. Om det nu mot förmodan skulle vara någon som undrar vad jag åt till lunch.

Tåg 5753 rullade in från Borlänge. Det var betydligt tyngre än den tidiga morgonens 45961. Å andra sidan var det också två lok som drog. Rc4 1313 och 1308. Jag oroar mej alltid när jag ska köra 1313, vidskeplig som jag är. Jag kan inte minnas att jag någonsin har haft problem med det loket, men jag bekymrar mej ändå. Resan ned genom Dalsland gick som på räls. Konstigt vore det i och för sej annars. Jag blev tidig även med detta tåg, trots att jag avgick i exakt rätt ögonblick från Kil. Det var en del möten som försvann. Jag rullade in på Kville bangård, där halva tåget skulle lämnas. Efter en så kallad rundgång så fortsatte färden till Sävenäs. Loken kördes i stall och parkerades på ”Mitten”. Sedan var det tänkt att den stackars utarbetade lokföraren skulle vila på nytt, men istället blev det kaffe, ryggläge och ny, streamad hockeymatch. Det var samma favoritlag som spelade igen. De ligger lite efter, på grund av Coronan, så nu är spelschemat rejält komprimerat. Det blev en ny seger, och därmed höjdes humöret åter. Dessutom skulle jag nu köra posttåg, och det är alltid trevligt.

Det är flera år sedan jag senast körde ett posttåg från Göteborg. På den tiden avgick tågen från postterminalen, via den så kallade smygvägen och ut på stambanan. Men det spåret är upprivet. Posttågen backas numera ned till plattformsspåren vid Göteborgs C och avgår därifrån. På grund av banarbete går det dock inte att köra direkt från lokstallet till centralen. Man måste först upp på Marieholmsbron och vända. Vid centralen fick jag vänta en kvart innan postväxlaren drog ned mina vagnar på spår 15. Jag gick på med mitt lok och vi gjorde ett bromsprov. 21.52 var allt färdigt. Avgångstiden var 21.55 så det var bra timing. I normala fall rullar uppväxlade Rc4 i posttågen, men nu hade jag ett helt vanligt 135-lok, så jag funderade lite över hur det skulle gå med tidhållningen. Tåg 9820 går bara i juletid, och Green Cargo verkar ha tagit höjd för lokproblematiken när man beställde körplanen. Det gick alldeles utmärkt att hålla tiden.

Det blev raka vägen till Hallsberg. Andra posttåg går via postterminalen i Hallsberg, men detta ”extratåg” går direkt till Rosersberg norr om Stockholm. Det stannar en enda gång. I Hallsberg för förarbyte. Jag var några minuter tidig när jag lämnade över tåget till min kollega. Det gick ju bra detta. Nu väntar långledigt. Det är nedförsbacke, medvind och solen i ryggen.

Annons

6 tankar på “Målgång 2020 – en helt vanlig dag

  1. Då får jag önska dej God-Jul och Gott Nytt År, Jonas, och tack för alla trevliga berättelser som har lyst upp tillvaron under detta speciella år och jag ser fram emot 2021 med tillförsikt. 🙂

  2. Alltid kul och underhållande att läsa din blogg, god jul från en livsnjutande pensionär som tillbringade 32 år som växlare och rop:are i Alvesta. Hälsningar från Jerry.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s