Efter 50 år – sista tåget går igen

Idag är det exakt 50 år sedan det sista tåget rullade på 1067-spår i Sverige. Det skedde på linjen Karlshamn-Vislanda. När vagnarna i tåg 2156 först ankom Vislanda och sedan vände åter söderut som tjänstetåg, så var det slutet på en lång epok. Godstransporterna fortsatte visserligen i ytterligare nio år på den södra delen av sträckan, men resenärerna var borta. Glansen likaså. Motorvagnarna skrotades. Banan växte igen, förföll och revs till slut upp. Minnena har bleknat och fotografierna gulnat. Men just idag går de sista tågen igen. Åtminstone i den här bloggen. Det blir en resa i ord, bilder och ljudklipp som i många fall aldrig tidigare publicerats.

11.09. Det regnar. Så typiskt för denna sorgliga dag. En liten grupp människor har samlats på smalspårsperrongen, som nu används för sista gången. Det är några järnvägsintresserade. En reporter och en fotograf från lokaltidningen är på plats. En frusen stackare hukar under ett paraply. Det är tyst. Stämningen är inte på topp denna dag. Långt där borta vid viadukten innan kyrkogården, fortfarande utom synhåll, kan de höra hur tåg 2151 närmar sej. Plötsligt dyker det upp under bron. Tåget håller god fart. Den här motorvagnsföraren är inte känd för att spara på krutet. Men i växeln mellan spår 8 och spår 9 är det 30 som gäller. Seimar Nilsson bromsar in och slår ur alla växlarna, trots att hastigheten egentligen är aningen för hög. Han glider från det ena spåret till det andra. Det är en imponerande vagnsammansättning som rullar in. Kalenderbitarna antecknar. YBo5t 919, YBo4t 586, UBFo3yt 2121, YBo5t 908 och YBo5t 911. Folk väller ut ur vagnarna. Reportern räknar till nästan 200. 157 av dem tillhör Skatelövs hembygdsförening och har klivit på i Grimslöv. Där har också vagnarna lövats och gjorts fina. Föreningen har abonnerat fyra av de fem vagnarna. De åker dagen till ära. Det är sista chansen. Imorgon går det inte längre att ta tåget fram och tillbaka till Karlshamn.

11.50. Tåg 2154 avgår från spår 9. Tåget består av buss och släp. YBo5t 896 och UBFo3yt 2122 för att vara exakt. Det är motorvagnsförare Bertil Danås som kör. Bertil är socialdemokrat sedan barnsben. Som så många andra i den här staden. Senare ska han komma att bli kommunalråd. Men det är en helt annan historia. Denna dag tjänar han SJ, lojalt och plikttroget som alltid. Kvar på ”nian” lämnas en vagn. En något sällsynt sådan. Nämligen en så kallad Märstavagn. Den har egentligen ingenting alls med Märsta att göra. Men den är byggd av Märstaverken i Eksjö. Därav namnet. Vagnen, med nummer 585, har ankommit från Svängsta i fredagens skoltåg och fått stå kvar över natten. Seimar Nilsson får hjälp att tanka motorvagnarna från tåg 2151 innan kollegan Danås avgår. Det finns en pump vid perrongslutet. När dieseln är på plats, och tåg 2154 hunnit lämna signalsträckan, så växlar Seimar det långa ekipaget över på spår 9 och kopplar ihop det med Märstavagnen. Därmed är tåg 2156 komplett. Det sista tåget. Tågpersonalen låser dörrarna. Det är ännu flera timmar till avgång. Seimar Nilsson har ett delat arbetspass och försvinner som en avlöning från stationsområdet. Han bor på Surbrunnsvägen, bara ett stenkast bort. Hemma blir det rast och vila och lite mat. Seimars gode vän Bertil Danås är i samma stund på väg till Vislanda. Lite senare vänder han och kör tillbaka söderut, med tåg 2153. Han spakar det sista tåget till Karlshamn. Officiellt sett. Men det kommer att gå ytterligare ett tåg, som få känner till.

16.50. En 17-årig gymnasiestudent har tagit bussen från Sandbäck, några mil bort, och kliver ned bakom den sista vagnen och knäpper en bild. Utan varken varselväst eller utbildning för vistelse i spår. Studenten heter Bengt och tänker åka med det sista tåget. Han har köpt biljett till Hemsjö. Bengt har även köpt en ny kamera, som han tyvärr inte hunnit bli riktig vän med. Det vet han inte då, men senare i livet kommer han att tycka att det är lite synd. Tre andra järnvägsintresserade gymnasiestudenter finns också på plats. Björn, Sten och Jac har åkt hela vägen från Stockholm och ankom till Karlshamn redan under fredagen. De har varit uppe tidigt denna lördag. Klockan 6.30 sätter de sej på tåg 2152 och åker till Vislanda. De vänder åter 9.35. Det vill säga med tåg 2151. Efter Grimslöv får de trängas med hembygdsföreningens medlemmar. De tre ynglingarna från huvudstaden har förklarat sitt ärende i Blekinge för sin rektor. De behöver få ledigt. Det blir inga problem. Rektorn gillar tåg. ”Vi kallar det studiebesök”, säger han. Men en sak har herrarna inte tänkt på. I den allmänna uppståndelsen har de helt glömt bort att köpa biljetter. Men ungdomarna vet hur man tar sej fram i livet. De pratar snällt med farbror Seimar. ”Ja, det är bara att åka med, pojkar”.

17.02. Då var det dags. Seimar Nilsson har kommit tillbaka efter sin långa rast. Konduktör Jacob Kling likaså. Sten från Stockholm skyndar sej över på normalspårsperrongen och knäpper en bild av det sista, historiska tåget. Till skillnad från de flesta andra har Sten färgfilm i kameran. Men det är dyrt med film. Det blir bara en ruta. Tyvärr blir bilden lite suddig. Han skyndar sej tillbaka till spår 9 och hoppar in i den sista vagnen där kompisarna väntar. Hembygdsföreningen har varit runt på diverse utflykter i Karlshamn och ätit lunch på Domusrestaurangen. De har redan tagit plats i tåget. Björn, Jac och Sten hör utropet, som saknar all form av sentimental ton. ”Resande med motorvagnståg mot Vislanda 17.02, från plattform 2, var god tag plats”. Björn, som några år senare i livet själv kommer att bli lokförare, har en bandspelare med sej och fångar utropet på band. Han snappar även upp mycket annat denna dag. Som motorljud och samtal i förarhytten. Svordomar och skarvdunk. Vindrutetorkarnas monotona slag. Högst alldagliga saker, som kanske betraktades som obetydlig vardagsmat 1970, men som idag är en fullständigt unik ljudskatt. När tåget rullar iväg från Karlshamn, förbi bommarna vid brandstationen och ut på raksträckan upp mot Asarum, så drar Seimar Nilsson på för allt vad tygen håller. Det är sth 70 på banan, men mellan varven går det nog lite fortare. Seimar märker inte att Märstavagnen längst bak inte drar som den ska. Den protesterar så här under den sista färden. Den vill inte lämna Karlshamn. Det har blivit något fel i kopplingen mellan vagnarna eller i multkabeln. Sten, Jac och Björn noterar att motorn varvar, men den ger ingen dragkraft.


17.13. Tåg 2156 passerar Asarum och Gungvala. Björn fångar skarvdunket på sin bandspelare. På den norra delen av banan ligger det tolvmetersräler, men söder om Slattesmåla är det mestadels tiometersräler som gäller. Plötsligt blir det en helt annan rytm i dunkandet. Mellan Gungvala och Svängsta har det nämligen gjorts en del smärre linjerätningar och här används 20-meterslängder. Tittar man ut genom gaveldörren i aktern, så går det också att se att det på många ställen ligger normalspårsslipers. En gång i tiden var tanken att banan skulle breddas, men sedan exploderade bilismen och SJ kom på andra tankar. Björn fipplar med sin bandspelare. Sten med sin kamera. I en annan vagn får unge Bengt höra ett intressant rykte. Fem av de sex vagnarna i tåg 2156 ska gå tillbaka till Karlshamn som ett tjänstetåg senare under kvällen. Det verkar dessutom finnas möjligheter att få åka med. Vilken grej! Egentligen har Bengt tänkt att kliva av i Hemsjö och invänta det sista ordinarie tåget till Karlshamn. Nu frågar han istället konduktör Kling om det går bra att åka med hela vägen till Vislanda och tillbaka. ”Jodå, det ska nog gå fint”. Bengt förklarar att han bara har biljett till Hemsjö. Kling konstaterar lugnt att ”det ordnar vi senare”.

17.39. Seimar Nilsson och tåg 2156 rullar in i Fridafors. Det är dags för det sista tågmötet någonsin på Vislandabanan. Från andra hållet ankommer Bertil Danås med tåg 2153. Det smäller kraftigt under hjulen. Det ligger knalldosor på spåret. Det är maj och det borde vara ljust och fint ute. Men det är grått och mulet. Även de högre makterna tycks sörja. Det är svårfotograferat. Dels på grund av vädret, dels på grund av trängseln. Det är folk överallt, till fotografernas stora förtret. De vill få bilder av tågen, inget annat. Bengts kamera krånglar. Från en helt annan del av landet har en viss Herbert dykt upp. Han vill passa på att åka Märstavagn en sista gång. Men även hans kamera lägger av denna dag. Det märkliga är att det nu finns fyra blivande lokförare ombord på samma tåg: förutom herr Fura också de tre gentlemännen Bengt, Sten och Herbert. Avgångstiden närmar sej. Tågklareraren kommer ut och ger avgång. Först till 2156, sedan till 2153.

17.54. Seimar Nilsson kör på ännu flera knalldosor på sin färd norrut. Utanför Ryd passerar tåget ett vägbygge. Det är den nya länsväg 126 som håller på att anläggas. Tåget går rakt igenom en byggarbetsplats. Bengt tittar ut och tvingas motvilligt erkänna att den nya vägen nog behövs, även om den bidrar till järnvägens nedläggning. ”Jag har åkt den där vägen, bilen var nästan bredare än den gamla vägen”, säger Bengt. Rälsbussarna fortsätter sin dystra färd genom Småland. Björn och Sten sitter nu i en annan vagn. Märstavagn 586 närmare bestämt. De gör en notering. Det låter konstigt i A-änden. Högre än i de vanliga Hildingrälsbussarna. Insugningsljudet är väldigt kraftigt och hänger liksom kvar även när fordonet inte drar utan endast rullar. Som upplagt för hörselskador bland motorvagnsförarna. I Torne och Grimslöv möter spelemän upp för att ta farväl av det sista tåget, trots ett ihållande regn. Seimar tittar på klockan. Han är försenad. Men en dag som denna kan det kvitta.

18.48. De två motorvagnarna från Märstaverken går som vagn fyra och sex. 586 jobbar på fint förbi Grimslöv. När Seimar Nilsson trycker körhandtaget framåt med sin vänsterhand, så lyder den gamla Scaniamotorn från 1949 hans kommando. Men 585 längst bak vill fortfarande inte vara med och bidra i denna deprimerande tillställning. Den rullar nu sina sista meter som tåg. Totalt i Eksjö byggdes 14 motorvagnar med spårvidden 1067 millimeter, plus nio släpvagnar. Samtliga motorvagnar skrotades under åren 1965-68, utom just 585 och 586. De behövs i skoltågen Karlshamn-Svängsta och som reserv på linjen till Vislanda. Märstavagnarna är dyrare i drift och underhåll än de rälsbussar som byggts av Hilding Carlsson. Det är därför som de inte rullar lika frekvent. Men denna dag, den 30 maj 1970, har SJ satt in alla tillgängliga resurser. Det vill säga åtta enheter. Motorvagnarna från Märstaverken får till och med ett nytt littera detta sista år: Y4T. Vagnarna hinner dock aldrig märkas om.

18.53. 18 minuter efter utsatt tid rullar tåg 2156 in i Vislanda. En liten skara människor möter upp. Bengt från Sandbäck ser fram emot att få åka Märstavagn tillbaka till Karlshamn. Han tar plats i 585, som efter riktningsbytet nu hamnar främst. Men plötsligt kliver Seimar Nilsson in och frågar med sin smattrande stämma om inte Bengt vill följa med tillbaka till Karlshamn? Jo, det vill han ju. ”Då är det nog inte så bra att sitta kvar här, den här vagnen ska lämnas i Vislanda”. Seimar drar ur multkabeln och delar vagnarna. Nu fungerar 585 som den ska igen. Vagnen växlas in på ett rundgångsspår något hundratal meter söder om stationen och ställs av. Redan på måndag ska den användas igen, i ett om möjligt ännu dystrare sammanhang. Som personalvagn i rivningståget. Det är bråttom att få bort rälsen norr om Ryd, där vägen ska fram. Seimar Nilsson har också bråttom, han vill hem så fort som möjligt. Växlingen och avställningen går i rekordfart. Bengt kliver in i den andra Märstavagnen, 586. Men inte heller där är han välkommen. Konduktör Kling vill samla hela sällskapet i den främsta vagnen och låser de övriga. Det är ett tiotal personer som tar plats i YBo5t 919, personalen inräknad.


19.06. Tjänstetåget till Karlshamn lämnar Vislanda. Det blir en resa som ingen av de ombordvarande någonsin kommer att glömma. Sträckan är 78 kilometer lång. Banans största tillåtna hastighet är 70. Det borde rimligtvis ta en dryg timme att köra till Karlshamn. Om allt går som planerat – vilket den här resan inte kommer att göra. 1067-vagnarna får rulla i max 85 kilometer i timmen, men på väg hem från Vislanda går det betydligt fortare än så. Seimar kör mätaren i botten. Plötsligt flyger dörren bakom honom upp i farten. Det är inget ovanligt fel. Seimar lyckas stänga dörren, och beordrar en av resenärerna att vakta den. Tåget rycker till i motlutet vid cementfabriken och en varningslampa tänds. ”Motorstopp”. Seimar ger en av gratisåkarna från Stockholm i uppdrag att undersöka saken. Lite nytta får han väl ändå göra som tack för åkturen? Sten arbetar inte vid järnvägen. Han studerar, som sagt. Men han äger en fyrkantsnyckel och kan låsa upp gaveldörrarna. Sten traskar bakåt och plötsligt hör sällskapet längst fram hur han signalerar upprepade gånger med enklangsklockan. Det är fara å färde. Seimar stannar tåget mellan Grimslöv och Torne. Motorn i 908 brinner. Vår vän motorvagnsföraren släcker branden. Färden går snart vidare, i samma rasande fart. Seimar upptäcker en hare i spåret och tutar som besatt. Att sänka hastigheten kommer inte på tal. I Ålshult börjar det åter smälla under hjulen. Det är nya knalldosor. En kille i tioårsåldern finns med i förarhytten. Han varnar för alla knalldosorna som ligger uppradade. ”Där kommer en till… och en till!” Röken från krutet stjäl förbränningsluften till motorn – som stannar. Seimar svär en ramsa. Allt fångas på Björns bandspelare. ”Nu la denna av med! Förbannade skit!” Seimar Nilsson får igång motorn. Spektaklet fortsätter. Det ligger knalldosor överallt. Motorn lägger av igen. Proceduren upprepar sej. Svordomar. Omstarter. I Ryd stannar tjänstetåget för att släppa av några resenärer.

19.58. Tåget kommer till Svängsta. Björn och Sten har gått bakåt och satt sej i Märstavagnen. 919 studsar och kränger våldsamt när Seimar Nilsson flyger genom växlarna, 586 ligger som ett strykjärn i spåret. Svängsta är bevakat. Precis som Grimslöv, Torne, Ålshult, Ryd och Fridafors. Tidigare under dagen tog det tid för tåget att lämna stationerna. Det gör det inte nu. Tjänstetåget är det sista formella tåget som rullar på Vislandabanan. Godstransporterna, som kommer att fortsätta till Fridafors och Ryd, får andra rörelseformer. Som bandisposition och vagnuttagning.

20.05 Seimar Nilsson, med tre år kvar till sin pensionering, bromsar ned tåget genom Asarum och gasar sedan på igen. Björn startar sin bandspelare för sista gången. Nu får bandet rulla tills tåget står stilla på Karlshamn C. Tre minuter efter passagen av Asarum skramlar tåget till och passerar växeln till Karlshamn Västra. Tjänstetåget håller vänster i den väldoserade kurvan och fortsätter upp på viadukten, där 1067-spåret löper parallellt med normalspåret på Blekinge Kustbana. Det tar Seimar Nilsson 4 minuter och 19 sekunder att köra sträckan Asarum-Karlshamn. Tjänstetåget från Vislanda rullar in på spår 9, på spår 8 står de två vagnarna från 2153 fortfarande kvar, nedsläckta och låsta.

20.09. Bengt Gustavsson stirrar på sin klocka. Han kan knappt tro sina ögon. En timme tog resan. Trots alla vedermödor. Fem personer kliver av, förutom Seimar Nilsson och Jacob Kling. Vagnarna växlas till Karlshamn Västra. Motorerna stoppas en sista gång. Dansen är slut. Musiken har tystnat. Men kanske finns det en köpare till några av motorvagnarna? Två entusiaster vill i alla fall rädda Märstavagnen. Den ene har en bandspelare, den andre en fyrkantsnyckel. Hur det går med den saken får framtiden utvisa. Bengt behöver inte stressa för att hinna med den sista bussen till Sandbäck, som avgår runt 20.50. Någon biljett för den fortsatta resan efter Hemsjö behövde han aldrig köpa.

Foto: Björn Fura, Sten W Holm, Jan Svensson och Bengt Gustavsson

Tågen 30 maj 1970
Karlshamn-Vislanda
2152 06.30-08.08 (YBo5t 911+YBo5t 908+UBFo3yt 2121+YBo4t 586+YBo5t 919)
2154 11.50-13.17 (YBo5t 896+UBFo3yt 2122)
2156 17.02-18.35 (YBo5t 911+YBo5t 908+UBFo3yt 2121+YBo4t 586+YBo5t 919+YBo4t 585)

Vislanda-Karlshamn
2155 5.58-07.29 (UBFo3yt 2122+YBo5t 896)
2151 09.35-11.09 (YBo5t 919+YBo4t 586+UBFo3yt 2121+YBo5t 908+YBo5t 911)
2153 16.40-18.17 (UBFo3yt 2122+YBo5t 896)
Tjt: (YBo5t 919+YBo4t 586+UBFo3yt 2121+YBo5t 908+YBo5t 911)

16 tankar på “Efter 50 år – sista tåget går igen

  1. Sant, en sorglig dag. Jag var där och reste med. Jag gjorde ett medvetet val och reste sista dagen istället för att åka till Ohs bruk. Det var nämligen samma dag som museiföreningen grundades. Istället anslöt jag mig till den föreningen och den aktiva verksamheten 7 dagar senare, den 6 juni. Jag har i många år funderat på om jag gjorde rätt val. Karlshamn-Vislanda hade jag ju åkt ett par gånger men den där förargliga första veckan gör att jag aldrig kan räknas som en grundare av Ohs Bruks Järnvägs Museiförening, Men jag får väl nöja mig med att kalla mig ”pionjär”? 😉
    Ohsabanan kan ni för övrigt vara med och fira den 29-30 augusti dit festligheterna flyttats p.g.a. Coronapandemin. http://www.ohsabanan.com

  2. Ja det var en sorglig dag när sista persontåget passerade mitt hem i Fridafors.
    Jag fick äran att åka med tågen några år, både till Vislanda och Karlshamn.
    Saknar verkligen den gamla goda tiden på 60 och 70 talet.
    Mvh Stefan

  3. Hej. Vilket kanonreportage du har. Skulle vi i Svenska Motorvagnsklubben kunna få publicera detta i vår tidning ”Motorvagnen”. Kontakta mig på filip@smok.nu

  4. Kanonhistoria! Jag har hört vissa delar av den från Sten förut, men inte komplett. Kan tänka mig Furas nöjda min… 🙂

  5. Vilket fantastiskt reportage! Filmen gav verkligen en ny dimension till bilderna och texten. Tack Jonas!

  6. Du ska asa till Asarum, gunga till Gungvala, svänga till Svängsta och sedan åk till Åkeholm så är du strax hemma i Hemsjö!

  7. Herre min skapare vilket bra reportage!!! Det bästa jag läst på år o dag. Känns verkligen som om man själv satt i rälsbussen! Och sedan tiden för publicering…17.02. Episkt, Jonas!

  8. Pingback: Jag gjorde också ”en Seimar” | I huvudet på en lokförare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s