Första gången för sista gången

100060982_678270342730496_1089039144593653760_oJag tittar i min annotationsbok och ser att jag de senaste 29 månaderna besökt Oxelösund 216 gånger. Antingen med tågparet 9131-9130 eller med 9133-9132. I det ena fallet ankommer man Oxelösund vid sextiden och åker igen strax efter nio, i det andra fallet rullar man in vid 16.30 och därifrån vid 18. Lite tjatigt har det blivit med alla stålämnestågen, även om själva dragkraften varierat. Jag har kört allt från Rc, Rd och Re till BR185 och T44 (!) i tågen till Eskilstuna. Men nu är det slut med denna kommendering. I juni är jag beordrad till annan ort och jag har svårt att se att jag kommer att behövas igen i Eskilstuna inom överskådlig tid. Det är med en liten tår i ögat jag lämnar Sörmland. Jag har verkligen trivts de senaste åren. Med staden, kollegorna, gruppchefen, personalfördelaren och tjänstgöringen i stort.

Min sista Eskilstunatur blev en sväng till Oxelösund. Som så många gånger tidigare. Egentligen skulle jag ha haft eftermiddagssvängen, men jag bytte med en gammal TGOJ-kamrat så jag fick morgonkörningen. Den passade bättre, eftersom jag sedan bara skulle åka pass hem för att fortsätta veckans tjänstgöring på min hemstation. Det är nog första gången som jag självmant byter till mej denna tur. Arbetstiderna är inte roliga. Men den här gången såg jag alltså vissa fördelar. Jag klev som vanligt upp mitt i natten, strax efter klockan ett, och torkade ett ton grus ur ögonen. Just den här natten började jag dessutom mitt skift extra tidigt, eftersom tåget som jag skulle lösa av var omlett och hade ankommit från Borlänge i ett annat läge än normalt. Jag loggade in i datorn och rotade fram turlistan. I normala fall när vi kör till Oxelösund så har vi fullt betalt under den drygt två timmar långa rasten. Det innebär att man inte har tillgång till någon säng. Inte på pappret. Tack och lov finns det ett vilorum, som visserligen är allt annat än fräscht, men där det ändå går att sträcka ut lite. Jag kan inte skriva att det går att sova, annat än i undantagsfall, för det gör det inte. Ventilationsanläggningen låter som ett rea-plan och dessutom dyker världens mest noggranna städerska upp i ottan. Hon har en förmåga att alltid hitta en otroligt svårbekämpad fläck med smuts på golvet utanför dörren till vilorummet.  Där ska det sedan gnos och moppas i evigheter. Naturligtvis med moppen dunkande mot dörren.

Just den här morgonen såg jag dock något intressant i turförteckningen. Jag hade drygt fem timmars kvartstid i Oxelösund. Kvartstid är kanske inte det roligaste en lokförare vet. Men det finns fördelar. Kvartstid=hotell. Snabbt klickade jag in på webbsidan för Green Cargos överliggningar. Och mycket riktigt. Jag var inbokad på nyrenoverade First Hotell i Oxelösund, som ligger bara hundratalet meter från personallokalerna. Det var ju också ett märkligt sammanträffande. Efter alla dessa hundratals svängar på Oxelösund, så fick jag till slut sova i ett hotellrum. Första gången inträffade sista gången, om ni förstår vad jag menar.

Jag kom i säng vid fyra och behövde inte kliva upp förrän vid nio. Även avgående tåg hade fått en ny tidtabell och skulle nu inte rulla iväg förrän efter tio. När jag checkade ut, så frågade hotellpersonalen om jag ville han en påse med några frallor. Jag tackade för vänligheten, men avböjde. Jag hade redan fått ett stort gäng osthalvor när jag lämnade hotellet i Eskilstuna. Dessa låg fortfarande kvar i kylskåpet i loket. Till frukost hade jag istället ätit den kinamat – thaikyckling för övrigt – som blev över efter gårdagens besök på Ming.

Jag traskade in och hämtade kaffe och föraruppgift hos den alltid lika trevliga och skämtsamma växlingspersonalen. ”Gubbarna” satt och fikade, och jag gjorde dem sällskap. Jag kommer att sakna dem, Patrick och Kjell, Johan och Leif, Stefan och Daniel. Och alla de andra. Tåget som jag skulle köra, 66254, var redan bromsat och klart, så jag behövde inte ha någon brådska. Jag avgick lite tidigt med tåget. Det var ovanligt lättkört. Det bestod enbart av tomvagnar. Solen sken och jag hade grönt hela vägen till Eskilstuna. Det blev en final med stil. Nu blir det nya tag och nya tåg på favoritstation nummer två: Ånge.
100933517_10222970867729508_5894779597999833088_o
Godståg 66254 i Oxelösund.

2 tankar på “Första gången för sista gången

  1. Lykke til i Ånge! Jeg liker disse hverdagsoppdateringene dine. De er til å kjenne seg igjen i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s