Full back mot Göteborg

49085505_10218314406640891_1642399149007568896_nEn del människor kan vara helt otroligt klantiga. En kompis kusin skulle för några veckor sedan ut och köra lite tåg. Färden skulle gå från Eskilstuna till Hallsberg. Men först skulle det fixas och trixas med lite annat. Loket skulle till exempel klargöras. En gammal Rc4. 1274 för övrigt. Sedan skulle maskinen växlas ut på bangården. Vagnarna stod på två olika spår och behövde dras fram och sättas ihop. Slutligen skulle hela ekipaget bromsprovas, eftersom växlingspersonalen slutat för dagen. Min kompis kusin hade en och en halv timme på sej för att hinna med alla de olika momenten. Dessutom var han som vanligt tidig till sin arbetsplats. Turen började egentligen inte förrän vid 23.32, men min kompis kusin klev innanför dörren till orderrummet redan vid 23. Han hade ändå ingenting vettigt för sej just den där kvällen. Han tog en kopp kaffe och skrev ut nödvändiga dokument. Föraruppgiften låg i en liten korg bredvid skrivaren. Kompisens kusin slängde ett getöga på siffrorna och blev lite förvånad. Containertåget, med slutstation Skandiahamnen i Göteborg, var 612 meter långt och fullastat. Kul men oväntat. Kanske en positiv effekt av Coronakrisen?

Min kompis kusin startade upp loket. Han tog ett varv i maskinrummet och ett runt loket på utsidan för att kontrollera att allt såg ut som det skulle. Han kodade in radiodosan och ringde till fjärrtågklareraren i Norrköping. Kusinen fick lokalt och starttillstånd för växling. Han klev upp på loket och valde körriktning i lådan på magen. Men när han försökte köra hände ingenting. Det var ju besynnerligt, tyckte min kompis kusin. Han klättrade upp i hytten och såg att en felindikeringslampa lyste ilsket rött. ”Ventilationsfel, motorgrupp 1”. Kusinen återställde några motorskydd i maskinrummet och gjorde ett nytt försök. Nej, inte heller denna gång ville loket vara med och leka. Stress löser inga problem för en lokförare, det visste kusinen, så han knäppte av sej bältet med radiodosan och satte sej ned i förarstolen och började fundera. I sitt huvud, och med sina begränsade tekniska kunskaper, gick han igenom några tänkbara felorsaker, men fann till slut inget bättre råd än att släcka ned hela 1274, bryta batterispänningen några minuter och starta upp loket på nytt. En norsk reset alltså. En sådan brukar ju funka på de nya dataspelsloken, men skulle även en trilskande gammal Rc4 kunna hosta igång efter denna manöver?

Jodå. Nu fungerade loket som det skulle. Det var ett märkligt fel. Kompisens kusin tog 31-backen upp, slängde några klot, och hämtade tre vagnar på spår 29. Han drog fram, traskade bakåt igen för att ha uppsikt i rörelseriktningen, la om en växel och backade de tre vagnarna in på spår 24, där resten av det som så småningom skulle bli tåg 15457 stod parkerat. Vagnarna var helt tomma på luft, så det tog tid att fylla dem. Kusinen tittade på klockan. Det skulle bli tight, men han skulle nog kunna bli klar i tid. Till slut var tåget fullt och tätt, så bromsprovet kunde påbörjas. Kusinen tog ficklampa, vagnslista och radiodosa med sej och började promenera. Redan vid första vagnen upptäckte han att vagnslistan inte alls stämde, så han fick göra en ny vagnupptagning. Växlingsgubbarna hade tydligen haft lite väl bråttom hem.

När min kompis kusin kom till aktern av tåget, så hade han kontrollerat att bromsen gått till på samtliga vagnar. Han hade också skrivit upp vagnsordningen, som han ringde in till leveransavdelningen i Hallsberg. Mottagaren blev glad över den nya listan. ”Det var tur att du var observant, annars hade det blivit problem i Göteborg när tåget ska lossas”. Kusinen sträckte lite extra på sej. Jodå, observant var han. Åtminstone i det här fallet. Han traskade framåt, längs andra sidan av tåget, och noterade att bromsblocken inte låg till. Väl framme var det ännu tio minuter kvar till avgång. Det gick ju bra detta. Kusinen gjorde en klarrapport via telefonen och meddelande tågklareraren att han nu växlat färdigt och var klar att åka från spår 24.

Men ingenting hände med signalen. Et 44 var rödare än Lars Werners näsa en nyårsnatt i Moskva. Efter en stund började kusinen ana oråd. Han kontaktade åter tågklareraren och frågade om det var problem. ”Jag skulle precis ringa och fråga detsamma, du har ju haft kör i fem minuter”. Först då gick det upp ett Liljeholmens. Kusinen rafsade fram tidtabellen och gjorde den chockartade upptäckten att tåget inte alls skulle gå över Frövi, som brukligt, utan över Flen. Det vill säga åt helt motsatt håll. Ingen i Eskilstuna har nog sett ett lok göra en snabbare rundgång än den som min kompis kusin lyckades med denna natt. Tåget rullade ut tio minuter försenat. För en gång skulle kunde kusinen köpa att tåget var ”sent från depå”. Tack och lov fanns det lite luft i tidtabellen, så efter en stund var 15457 åter i rätt tid. Kusinen fick ringa tillbaka till leveransavdelningen angående vagnsordningen. Det var lite svårförklarat varför tåget skulle spegelvändas, men det lät sej göras och ytterligare en lista skrevs nu ut någonstans långt ut på Hisingen.

Visserligen ankom tåget Hallsberg i rätt tid, och kollegan som tog över slapp bli försenad. Men ändå. Backa till Göteborg liksom.

7 tankar på “Full back mot Göteborg

  1. Undrar om inte Kompisens kusin är en omskrivning för en betydligt närmare släkting? Kanske rentav sin moders son.

  2. Med tanke på att tåget skulle till Skandiahamnen, som ju ligger på Hisingen, så hade det inte varit några problem att backa för inte så långt från Skandiahamnen ligger Hisings Backa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s