Min månad: mars 2020

Mars blev månaden då Coronakrisen stängde ned ett helt land, snabbt, brutalt och obarmhärtigt. När jag satte mej på pasståget hem från Gävle på morgonen måndagen den 2 mars så rullade allt fortfarande på ungefär som vanligt. Folk tog bussen till sina arbeten. Tågen ankom och avgick enligt tidtabell. Hockeysäsongen började närma sej sitt slut och matcherna spelades inför fullsatta arenor. Igår, när jag åkte hem efter ännu en tjänstgöringsvecka, var allt plötsligt stängt, inställt och nedlagt. På några veckor gick Sverige från öppet till stängt. Jag vet fortfarande inte om jag riktigt fattat vad som pågår. Jag kan fortfarande inte greppa allvaret. Ibland känns det som hysteri, ibland som om själva digerdöden lurar runt hörnet. Om så mycket negativt kan hända på en månad, vad är det då som vi har framför oss? Hur kan vi förbereda oss? Ja, inte är det genom att bunkra skithuspapper i alla fall. Min vän läkaren sa att det nog kommer att bli brist på läkemedel, så jag har köpt hem några extra paket alvedon. I övrigt försöker vi leva så normalt det bara går. Lite extra försiktiga har vi förstås blivit i familjen. Kära hustrun jobbar hemifrån, och trivs inte med det. Hon är den sociala typen. Äldste sonen får inte gå till skolan. Han däremot trivs som fisken i vattnet med distansundervisningen och soffhänget. Själv kör jag mina tåg fram och tillbaka till Eskilstuna. Man kunde kanske förvänta sej en katastrofal nedgång i trafiken för godstågsbolagen nu när många företag varslar och går på knäna. Men peppar, peppar, ta i trä. Tågen rullar, oväntat välfyllda. Det talas till och med om att Coronakrisen på sikt kan komma att gynna järnvägstransporterna. En annan, av få, positiva effekter av krisen är att priset på bilar sjunker. Jag har länge gått i bilbytartankar, och haft span på en fin kärra. På en månad har priset sjunkit med 50000 (!) spänn så för några dagar sedan slog jag till. Man får försöka se det positiva i allt elände. Bilhandlaren har kanske en annan åsikt.