Krama din tågklarerare

Tågklarerare ska man vara snäll emot. Ibland undrar man förstås vad de håller på med bakom sina skärmar och ställverk. Helst av allt skulle man vilja ringa och säga ett sanningens ord. Men man låter bli. Man biter sej i tungan och tar en kopp kaffe istället för att lugna nerverna. Efter snart 20 år som lokförare har jag lärt mej den hårda vägen att det allt som oftast finns en bra anledning till varför det är stopp i ännu en signal eller varför ett annat tåg absolut måste få köra förbi mitt eget. För det mesta finns det förklaringar, som inte jag har en aning om. Och gör det inte det, så må det vara hänt. Ingen är felfri. Jag är ganska säker på att även landets tågklarerare en och annan gång svurit en ramsa över hur vi lokförare beter oss. Jag har själv garanterat ställt till problem, utan att för den sakens skull få ett ilsket samtal i örat.

Nåväl. Kanske är jag något färgad i frågan. Jag lärde känna flera så kallade stinsar redan innan jag började på järnvägen. Vi var några stycken som startade en modelljärnvägsklubb och i det gänget fanns flera tågklarerare. Via gemensamma bekanta blev jag sedan kompis med ytterligare några. Efter anställningen på SJ har jag sprungit på ännu flera, framförallt lokaltågklarerare, på diverse tam-sträckor. En del har jag blivit vän med även i livet utanför järnvägen.

En gång i början av min karriär, så skulle jag köra ett tåg på Blekinge Kustbana. Jag hade ännu inte fått förflyttning till Karlskrona. En söndagskväll körde jag en Kustpil till Karlskrona och skulle sedan övernatta på hotell. På måndagsmorgonen skulle jag växla fram en vagn som stått uppställd på bangården under helgen. Lokaltågklarerarna hade försvunnit från Karlskrona vid denna tidpunkt. Bevakningen av stationen skedde från driftledningscentralen i Malmö. Jag hade pratat med en kompis, som jobbar på fjärren, i ett helt annat ärende under söndagen, så hon visste att det var jag som skulle köra tåg 351 från Karlskrona. Av någon anledning kom jag inte upp ur hotellsängen som planerat. Tågklareraren började ana oråd, och ringde på min mobiltelefon. Var det inte dags att snart begära lokalt och starttillstånd för växling? Jo, det var det. I allra högsta grad! Jag flög upp ur sängen. Sprang till stationen och hostade igång motorvagnen. Under tiden kompressorn pumpade luft så stressade jag in på kontoret och skrev ut en tågorder. Därefter var det dags att lägga växlar och spårspärrar rätt och rulla in vagnen vid plattformsspår.

Jag avgick nästan en kvart sen. Hur skulle detta gå? Förseningar. Upprörda resenärer. Klagomål från chefen. Insändare. Typiskt SJ. Jag drog på så mycket jag kunde. Tack och lov var gångtiderna ganska goda, så förseningen minskade i rask takt. Efter Kristianstad var jag till och med i rätt tid. Det var ju bra. Men vad stod det för förseningsorsak i tågföringssystemet? ”Lok-ps saknas” borde vara den givna koden. Felet var ju helt och hållet mitt eget. Men när jag loggade in i gamla Tför så upptäckte jag istället texten ”Tekniskt fel”. Det var lite överraskande. Nu slapp jag skämmas. När jag flera månader senare träffade min kompis tågklareraren, så passade jag på att tacka för den lilla felskrivningen. Jag fick veta att det inte alls var frågan om någon felskrivning utan helt med verkligheten överensstämmande. Tekniskt fel? ”Ja, på väckarklockan alltså”.

En liknande händelse inträffade märkligt nog flera år senare. Då hade SJ hunnit lägga ned åkstationen i Karlskrona, och jag och några kollegor hade blivit förflyttade till Helsingborg. På den tiden hade även tågklarerarna tillgång till SJs system ”Vem-kör-vad”. En enkel sökning på tågnumret gav svaret på vem som skulle köra aktuellt tåg och vilket telefonnummer denne förare kunde nås på. Denna kväll skulle jag köra ett Pågatåg till Åstorp. Jag skulle precis promenera ned till Knutpunkten och ta över en X11 när jag kände ett plötsligt behov av att uppsöka ett visst ställe. Magsmärtorna kom lika plötsligt som de var intensiva. Jag hade inget annat val än att rusa in på närmaste toalett. Och där blev jag sittandes. Det ringde på telefonen. Det var tågklareraren som undrade varför jag inte var på plats. Jag förklarade läget. ”Jag kommer så snabbt jag kan”.

Jag tror detta hände 2006 eller möjligen på våren 2007. Saken får väl anses som preskriberad vid det här laget, precis som händelsen i Karlskrona. Jag avgick nog tio minuter sent mot Åstorp, och den förseningen hann jag aldrig köra in. Jag hade dock en rast inplanerad, och den gick att korta ned, så tåget tillbaka till Helsingborg kunde avgå i rätt tid. Jag loggade in i Tför. Jag var lite skamsen över förseningen och nyfiken på den kodade orsaken. Men jag behövde inte oroa mej. Tvärtom fick jag ett sällsynt gott skratt. Jag hade ju förväntat mej ”Lok-ps saknas”. Istället läste jag: ”Naturhinder”…

7 thoughts on “Krama din tågklarerare

  1. Ja tågklarerare är ett sällsynt trevligt ”släkte”. Har själv jobbat som det för längesedan! Saknar den tiden.

  2. TKL är ett väldigt svårt jobb. Jag skulle vilja påstå att det är betydligt svårare än lokförarens jobb. Medans en lokförare har bara sitt tåg att tänka på så har vi 20-30 tåg att tänka på samtidigt och ex antal program uppe. Opera, Opal, tidtabeller, körorder, ingånslistor, växlingsplaner, detektorer och sist grafen och alla skydd. Samtidigt som man ska fälla tågvägar och ha koll på alla sena och tidiga tåg. Ja, som tkl blir man något sur när ett tåg ringer in och klagar på att det får vänta på ett extra tåg passage. Posttågsförare är värst. De vill komma fram snabbt. Ofta kan vi inte släppa posttågen före sin tid för att det finns andra tåg som går i 200 km/h och kanske är det för tajt mellan tågen för att vi ska kunna släppa ett långsammare tåg mellan. Oftast är det en bedömninfsfråga av oss. Vi i Stockholm prioriterar helst tåg som ligger redan i sin tid och snabbgående tåg. Ju ett tidigare tåg eller mer långsamt tåg så hamnar de längre ner i prio.

    • Ja men nu är du väl ute på djupt vatten? Du jämför att planera tåg och framföra tåg. Vi lokförare tampas med helt andra utmaningar än vad du gör i ditt varma kontor. Vi ska väl inte börja spy på varandras yrkesroller nu eller vill du öppna den boxen?

    • Jag gillar att artikeln handlar om hur bra TKL kan vara, och då kommer du och berättar att det är minsann jättelätt att köra tåg, och TKL har så mycket viktigare och svårare uppgifter och att förarna är jobbiga som ringer in. Snacka om att bajsa på sin egen födelsedagstårta

    • Allting kommer kännas lättare när du är färdig TKL sen.

      Men ja, märklig kommentar med tanke på att vi bara fick beröm i inlägget. Han kanske bara läste de första raderna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s