Blåsta spån

69603935_10220285765603633_6865904001779499008_nHäromnatten jobbade jag extra på min hemstation. Jag behöver vara ledig senare i månaden, så det passade bra att flytta en fridag. De flesta av kollegorna i Karlshamn vill helst slippa nattväxlingen mellan fredag och lördag, men jag tycker turen är ganska bra. Arbetstiderna är 21-05.30. Man är alltså ledig hela fredagen och i princip hela lördagen, även om man naturligtvis måste sova några timmar på förmiddagen. Det så kallade kneget går ut på att köra 25 vagnar med tomcontainers den knappa milen till pappersbruket i Mörrum. Sedan lastas vagnarna med bark, flis eller sågspån och dras tillbaka i tre omgångar. Delarna växlas ihop på bangården i Stilleryd, bromsprovas och görs klara för avgång. Oftast är slutstationen Nykvarn utanför Södertälje.

Jag har gjort det här arbetet många gånger. Fredagens tjänstgöring följde samma mönster. Med ett litet undantag. Kära hustrun dök nämligen upp mitt i natten med en termos kaffe. När man växlat in vagnarna första gången så brukar det ta två, tre timmar innan lastningen är klar. Det kan vara lite segt att vänta, så denna kväll kopplade jag av loket och puttrade iväg till den gamla klädmarknaden, där det går en grusväg, och parkerade loket. Jag fick sällskap i Tdn i en timme ungefär. Sedan var det dags att återvända till pappersbruket. Den här natten var det sågspån som skulle lastas. Jag hade bestämt med ungdomarna i lastmaskinerna att de skulle lasta nio vagnar i första omgången, och sedan åtta i andra och åtta i tredje. En lastare åkte förbi och gjorde tummen upp. De var färdiga. Jag synade och bromsprovade vagnarna. Jag tog ett djupt andetag och kände den underbara doften av nysågat trä.

Jag begärde tågväg till Karlshamn och fick åka direkt. Trafiken på Blekinge Kustbana är inte så omfattande på nätterna. En och en halv timme senare var jag tillbaka vid pappersbruket. Då var andra tredjedelen nästan färdiglastad. Jag satt på loket och studerade de två lastmaskinerna som körde fram och tillbaka. De höll på med en sista finjustering. Den går ut på att de lägger ett lager med blöt bark ovanpå sågspånen och trycker till med undersidan av skopan. Varför gör de då på det sättet? Jo, det ska jag förklara. Jag misstänker att jag själv kan vara en del av anledningen till detta.

En natt för fyra år sedan gjorde jag nämligen exakt samma arbete. Fast då var platsen en annan. Närmare bestämt vid bruket i Värö, som också ingår i Södra-koncernen. Framåt morgonen skickade jag iväg tåget med spån norrut mot Göteborg och Hallsberg. Jag ställde av T44an och körde tillbaka till Varberg i Green Cargos tjänstebil. Jag promenerade till Hotell Gästis och somnade gott. På eftermiddagen var det dags att börja arbeta igen. När jag kom in i personallokalerna, så berättade kollegorna att lokalradion hade pratat om mej. Jag blev helt paff. Om mej!? Vid närmare granskning så visade det sej att det var tåget de hade pratat om. Det som jag hade växlat ihop och skickat iväg. När tåget hade kommit fram till sin slutstation, så undrade kunden varför vagnarna bara var lastade till hälften? Ja, det kunde man naturligtvis fråga sej. Nog hade vagnarna känts väldigt fullastade när jag drog dem med dieselloket några timmar tidigare.

Lokalradion hade svaret. Arga resenärer från Åsa hade ringt in till redaktionen och berättat att två av morgonens Öresundståg hade blåst rakt förbi perrongen i hög fart. Ungefär i samma veva började trafikledningen i Göteborg att få samtal från snopna lokförare som berättade att det rådde extrem halka på Västkustbanan norr om Varberg. Till synes av oförklarlig anledning. Om resenärerna på perrongen i Åsa lagt ihop ett och ett så hade de möjligen kunnat lista ut orsaken. Om de tittat ned så hade de noterat att hela området var täckt av ett tunt lager med någonting som såg ut som sågspån. Sågspån? Hade det regnet sågspån under natten? Ja, faktiskt. I lokalradion berättade Trafikverket att det tidigare under morgonen hade rullat förbi ett fliståg som tappat en del av lasten. Det var inte riktigt sant. Det var sågspån. Men nästan rätt var det. Och när det gäller Trafikverkets presstjänst så får man vara glad för det lilla. Minns bara historien om spöktåget i Habo…

2 thoughts on “Blåsta spån

  1. TÅGAB skulle lära sig detta på sandtågen som de kör för Benders. Känns som att hela loket blir blästrat efter ett möte på linjen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s