Min klantighet blev rena bingon

67912493_10220038678786617_139666357871443968_nSista arbetsdagen innan semestern har en tendens att alltid bli ovanligt bra och trevlig. Slutspurten inför årets längsta ledighet blev heller inget undantag. ”ÅG 2401” stod det i schemat. Det vill säga Ångetur 2401. Starttid: 14.10. Sluttid: 5.01.Tågtjänst 66746 Ånge-Långsele. Rast, vila och överliggning. Sedan tillbaka söderut med Real Railtåg 42021. På förhand kändes det som en behaglig liten tripp. Och behagligare skulle den faktiskt bli. Konstigt nog tack vare att jag klantade mej och låste in min jobbväska i personallokalerna i Långsele. När jag kom tillbaka från Ica så upptäckte jag att det inte alls var min nyckelknippa som låg i ena fickan, som jag trodde, utan nyckeln till rummet i Ånge. Utan mina jobbnycklar skulle jag inte komma in i överliggningslokalerna i Långsele. Så vad göra? Första tanken var att vänta på en kollega från valfritt bolag som hade vägarna förbi. Det stannar massor av tåg i Långsele för förarbyten, så det skulle väl inte vara några problem? Hector. Cargonet. GC. Jag gick in på jvgfoto.se för att kontrollera hur tågen längs Stambanan genom övre Norrland låg till. Döm av min förvåning när jag upptäckte att det inte fanns ett enda tåg ute på hela sträckan från Mellansel i norr till Bräcke i söder. Det skulle alltså dröja flera timmar innan nästa kollega uppenbarade sej, kanske ännu längre.

Jag fick göra som på TV. Det vill säga ringa en vän. Jag började bläddra i mobilens telefonbok och hittade snabbt ett nummer som jag trodde kunde passa. Kollegan svarade. Han befann sej turligt nog bara några hundra meter bort. Nästan innan jag hade avslutat samtalet så stod han på parkeringen med sin bil – och sin nyckelknippa. Han berättade dessutom att han skulle börja jobba framåt kvällen. Han skulle köra en sväng ned till Ånge och tillbaka. Med en lång rast mitt i natten. Vi började diskutera diverse tider och kom fram till att det bästa för oss båda vore om vi bytte tåg. Då kommer jag ”hem” till Ånge tidigare och han kan börja fyra timmar senare. Sagt och gjort. Jag ringde till den operativa arbetsledningen och anmälde vårt byte.
Istället för att börja vid tvåtiden på natten, blev det nu till att stämpla in redan vid 22. Det var alldeles lagom. Jag hann titta lite på TV och sova en timme. Sedan skulle jag avlösa godståg 42951, ett tåg som utgår från Umeå. Kollegan var lite tidig, men det gjorde ingenting. Jag var redan på plats på Green Cargos kontor. Det var ett kort och lättkört tåg. 300 meter. 600 ton. På vägen upp hade jag kört multipel Re. Nu var det en Rc4 som stod framför mej. Det var tur det. Jag var nämligen hungrig och längtade efter de sex Sibyllakorvar som jag tidigare under dagen varit och inhandlat. I Re-loken saknas kokplatta, men i Rc- och Rd-loken går det fint att värma korven. Jag är inte riktig vän med Rd, mest på grund av allt skrammel i hytterna, men de gamla Rc-lokomotiven gillar jag. Inte som Ma kanske, men ändå.

67669986_10220038678226603_8179937245852073984_nDet var en underbar kväll. Kanske lite kylig. Men ljus och klar. Jag rullade iväg lite sakta och försiktigt, för att parera 10-övervakningen, och drog ned fönstret. Jag knäppte upp plåtburken och hällde ut lite av korvspadet. Jag vred på plattan på full effekt och satte burken på plats. Det är en procedur som jag gjort hundratals gånger. När plattan börjar bli röd är det lagom att stänga av den och sedan låta burken stå kvar i ungefär tio minuter. Sagt och gjort. Det blev verkligen en underbar natt. Någonstans mellan Graninge och Fångsjöbacken var maten klar. Jag tryckte ut en klick senap på en överbliven körorder och fiskade upp en liten gaffel ur min ryggsäck. Jag njöt av korven och utsikten. Det var fortfarande lite ljus kvar på himlen. Jag passerade Döda Fallet och imponerades av utsikten över Indalsälven. Jag tog sats uppför backen efter Ragunda. Med det här lilla tåget var det naturligtvis inga problem. Jag körde förbi Mansjöns gamla förfallna banvaktarstuga och funderade över hur platsen såg ut förr i tiden. Vid försignalen till Singsån såg jag inte en björn. Det gjorde jag däremot för fem år sedan. Det var svårt att få mottagning på radion. Men P3 fick jag in. De pratade om kärnkraft och hade bjudit in en expert. Det var riktigt intressant. För en gång skull var programledaren inte från Skåne. Det tycks annars vara ett krav för att få jobb på just P3, att man är skåning.

Jag ankom spår fem i Ånge och lämnade över tåget till en kvinnlig kollega, som skulle köra det vidare till Storvik, innan hon i sin tur skulle bli avlöst. Själv kröp jag ned i sängen, fyra timmar tidigare än planerat. Nu skulle jag få sova ut ordentligt. Vid nio ringde väckarklockan. Jag åt frukost, checkade ut och satte mej på pasståget söderut. Nu var det bara hemresan kvar. Även den flöt på som ett rinnande vatten. Jag höll på att skriva att den ”gick som tåget”. Men så illa var det inte. Jag kom hem på utsatt tid och kunde packa upp väskan för sista gången den här månaden. Nu blir det semester!

68259100_480945475796318_8061296419341860864_n

Annonser

5 thoughts on “Min klantighet blev rena bingon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s