En anstormning som hette duga

Som vanligt har jag tillbringat en sommarvecka som lokförare på Inlandsbanan. Det blev två svängar till Gällivare och en till Mora. Det låter kanske inte så mycket med tre turer på en hel vecka, men då ska man ha i åtanke att Inlandsbanan i sin nuvarande sträckning är 107 mil lång. Den sammanlagda arbetstiden slutade på drygt 70 timmar. Det vill säga ungefär lika mycket som jag brukar arbeta under mina normala tjänstgöringsveckor i Green Cargos bemanningspool. Alla timmarna till trots längs den långa banan, så hann jag ändå med en fridag i Östersund, vilket var välbehövligt. Jag tvättade, bokade massage och gick på ett militärmuseum utanför Ope. Framförallt flygplansavdelningen var intressant. Alla våra svenskbyggda stoltheter fanns att beskåda. Tunnan och Lansen, Draken och Viggen. En del kunde man till och med provsitta. Jag slog följe med en busslast pensionärer och fick därmed ta del av en guidad tur. Det var en gammal stridsflygare på F4 som berättade anekdoter från sin tid i Flygvapnet.

Y1 1336 blev min vän och ständige följeslagare längs Inlandsbanan det här året. Förutom en dörr som krånglade en morgon i Gällivare, så gick 1336 som en klocka. Inlandsbanan har bara fyra Y1 kvar i drift, så tillgången på motorvagnar är begränsad. Det går åt tre vagnar om dagen för att köra sommartrafiken. En Y1 bör finnas i reserv, vilket gör möjligheten att köra mult starkt begränsad. Men det är ett övergående problem. Nästa år finns förhoppningsvis ytterligare några av de nya Lint-vagnarna på plats i Sverige, förutom den enda som redan levererats och provkörs för att eventuellt kunna rulla i pendeltrafik Mora-Orsa i vinter. Det vore kul att få utbildning även på dessa nya fordon, som enligt ryktet kommer att få litterat Y4.

Vagnarna – Lint eller ytterligare Y1 – hade behövts redan i år. Av de tåg som jag körde var i princip samtliga fullbokade. Det var en plötslig anstormning som åtminstone inte jag tidigare sett maken till under mina 13 år på Inlandsbanan. Kanske är det Greta vi får tacka för detta, kanske har Inlandsbanan i år lyckats extra bra i sin marknadsföring. Tidigare säsonger har jag kört både multar och tripplar Y1. Då har det varit mycket folk vissa dagar. I år upplevde jag att det var många resenärer hela tiden. Förhoppningsvis håller trenden i sej till nästa år, då det kanske finns bättre möjlighet än någonsin att ta till vara på det stora intresset. Som vanligt var det en positiv upplevelse att köra tåg på Inlandsbanan i år. Det enda negativa som finns att rapportera är att Kent och Maggan bommat igen sin restaurang i Vaikijaur. Åldern tar tydligen ut sin rätt även för sega norrlänningar. Å andra sidan serverades det i år röding och potatismos även i Moskosel, så den goda fisken var det ingen som behövde vara utan.

Annonser

4 thoughts on “En anstormning som hette duga

  1. Då var sommaren komplett när man fick läsa årets berättelse från Inlandsbanan. Tack för den, Jonas 😀

  2. Håller definitivt med föregående talare!! Stort tack för alla fina resor och bilder du bjuder oss på…. skall själv åka snutten från Ös till Mra lite senare i augusti. Ser i tidtabellen att det är 20 minuters uppehåll i Fågelsjö på sydgång. Är det månntro ett fikauppehåll där? Hittar ingenting på hemsidan!

Lämna ett svar till Lennart Gustafsson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s