Efterlysning: enskenare

Landets vägskyddsanläggningar – och farorna kring dessa – har varit i ropet den senaste tiden. Även jag tänkte växla in på samma spår. Ursäkta ordvitsen. Men jag lämnar risker, hastigheter och pengar åt andra att diskutera. Jag hade istället tänkt att ägna det här blogginlägget åt de gamla enskenarna, ni vet de där vägskydden med bommar och bara en enda röd, blinkande varningslampa. Modellen är gammal och på utdöende. De blir allt mer sällsynta. Om ett och ett halvt år, den 31 december 2020, blir de helt förbjudna enligt vägmärkesförordningen och måste vara utbytta. Då har vissa anläggningar kämpat tappert mot väder och vind och sabotage och annat elände i nästan 70 år. De äldsta vägskydden är nämligen från 1950-talet. Effektivt har de skyddat bilister, fotgängare och cyklister mot tågets faror. Men nu närmar sej slutet. Obönhörligt.

Idén till det här inlägget föddes i februari när jag passerade Fränsta, mellan Ånge och Sundsvall, och fick se en syn som värmde ett nostalgiskt hjärta. En järnvägsövergång av ett slag som jag minns så väl från min barndoms Blekinge Kustbana. Jag började fundera på hur jag skulle kunna lägga upp texten. Men sedan kom något annat emellan. Jag tror det var själva livet, med alla dess nycker och måsten. Skrivandet rann ut i sanden. Men häromveckan var det dags igen. Jag sprang på en gammal vägskyddsanläggning på Gotland, av alla ställen, och genast kom lusten och idéerna tillbaka. Banan mellan Dalhem och Roma på Gotland tillhör en museiförening. Jag började fundera på om även dessa föreningar måste byta ut sina gamla vägskydd? Läser man lagtexten så tycks det inte finnas utrymme för några undantag. Så här lyder skrivningen i vägmärkesförordningen: ”Vägmärken och andra anordningar enligt äldre bestämmelser som till storlek eller utformning strider mot förordningen får användas tills vidare, dock längst till utgången av år 2020. I fråga om sådana vägmärken eller anordningar gäller äldre bestämmelser om inte Transportstyrelsen föreskriver annat”.

Det vore synd på många sätt om de gamla vägskyddsanläggningarna skulle förbjudas även längs museibanorna. Dels kommer det att kosta fattiga föreningar en slant att byta ut dem, dels passar ju dessa gamla grejer extra bra i just museisammanhang.
Enligt vägmärkesförordningen var det tillåtet att bygga vägskydd med enskenssignalering fram till 2010. Men denna möjlighet utnyttjades enbart inom museijärnvägarna. Vid statens spåranläggningar lär nyinstallationer inte ha skett på kanske 50 år. ”Utan att veta exakt tror jag man fortsatte med en ljusöppning på helbommar till efter högertrafik-införandet 1967. Många vägskydd kompletterades med fler kryssmärken då och det fortsatte att kompletteras med en ljusöppning istället för att bygga om till kastljus med två eller tre ljusöppningar. Däremot tror jag alla ljus/ljud-anläggningar haft tre ljusöppningar sedan högertrafikinförandet”, säger en signalingenjör som bloggen varit i kontakt med.

Någon fullständig information på exakt var de gamla enskenarna fortfarande finns kvar, är svår att få tag i. Trafikverkets baninformationssystem (BIS) är inte heltäckande. ”Det är först den senaste tiden som det har blivit krav på att vi ska registrera antal ljusöppningar i BIS, så skulle vi slå ut en lista skulle det bara bli felaktigheter”, säger en god vän på Trafikverket.

Så därför tänkte jag att vi tillsammans kunde göra en lista på var i landet man fortfarande kan beskåda dessa gamla klenoder. Jag vet själv ett tiotal platser som jag listar här under. Det vore toppen och vi kunde hjälpas åt att göra listan så komplett som möjligt. Skriv ett mejl eller kommentar, här i bloggen eller på Facebook, så uppdaterar jag listan så fort jag hinner. Kravet är att vägskyddet ska finnas längs Trafikverkets spår. De vid museijärnvägarna utelämnar vi så länge.

Filipstad (Malmgatan Västra)
Fors (Bruksvägen)
Fränsta (Kyrkren)
Grycksbo (Kyrkbyvägen, Braskbacksvägen)
Gävle (Galvan, Galvaniseringsfabriken)
Johannedal (Johannedal)
Karlskoga (Noravägen, Gammelbackavägen, Selma Lagerlöfs Väg )
Kil (Kil Östra)
Ljung (Ljung)
Munkedal (Åstorpsvägen, Smedberg)
Nyland (Nylandsgatan) 
Olofström (Båtmansgatan)
Rottneros (Rottneros)
Skärblacka (Hasselvägen)
Spånga (Fristadsvägen)
Storfors (Tallbacksgatan, Sågaregatan, Kvarnvägen)
Sunne (Älvgatan, Strandvägen, Brädgårdsgatan)
Viskan (Brädgårdsvägen)

Annonser

20 thoughts on “Efterlysning: enskenare

      • Är det statens spår? Enligt Trafikverket har man två anläggningar i Karlskoga med ”enskenare”, Selma Lagerlöfs väg och Noravägen.

      • Enligt NJDB (https://njdbwebb.trafikverket.se/SeTransportnatverket) så är infrastrukturförvaltaren ”Trafikverket infrastruktur” på valåsspåret. Det stämmer också överens med min egen minnesbild av läget.

        2 och 3 på enirolänken aktiveras dock samtidigt, antingen från ställverket i Bof, eller medelst spårledning från valåsen-hållet. Därför anses de kanske formellt vara ”samma anläggning” trots att de har två vägkorsningar?

      • Oavsett, om du ÄNDÅ är vid Noravägen och spanar så är det värt ett besök 100 meter söderut för att få se den andra något museala anläggningen. Speciellt tvåskens V-signalen torde vara sevärd.

  1. Ytterligare en enskenskorsning men även nu ett industrispår. Denna gång till Lucchini i Surahammar, som tillverkar tåghjul. Trots en hel del letande i Google maps kommer jag inte på någon enskenskorsning mot huvudtågspår i mina hemtrakter Hallstahammar och Örebro. Länk till bild i Google maps:
    https://www.google.nl/maps/@59.7058612,16.2161775,3a,75y,26.62h,83.16t/data=!3m7!1e1!3m5!1s50WNb6iXwRGWZStNyxxBIw!2e0!6s%2F%2Fgeo1.ggpht.com%2Fcbk%3Fpanoid%3D50WNb6iXwRGWZStNyxxBIw%26output%3Dthumbnail%26cb_client%3Dmaps_sv.tactile.gps%26thumb%3D2%26w%3D203%26h%3D100%26yaw%3D81.276566%26pitch%3D0%26thumbfov%3D100!7i13312!8i6656?hl=sv

  2. När du närmar dig Målilla söderifrån på väg 23 och i rondellen tar in på den ”gamla” vägen (Vetlandavägen) finns där rester av en bomanläggning där enskenare finns. Om jag inte missminner mig finns en liknande anläggning i Virserum – i båda fall gäller det smalspåret Åseda (förr Växjö) -Västervik.

  3. Det stämmer inte att man enbart byggt anläggningar med treskenslyktor (tvåskens på vänster stolpe) sedan byte till högertrafik. Det var vanligt att det byggdes anläggningar där samtliga signaler var tvåskenslyktor (med avsaknad av vitt ljus. Helbommar var ett krav.) till ända in på 1980-talet. Ett exempel på det är att 1985 så ändrades ett flertal vägskydd på sträckan Ystad – Simrishamn från enskens till tvåskenslyktor. På industribanan Limhamn – Kalkbrottet i Malmö blev alla enskensanläggningar utbytta mot tvåskensanläggningar (utom en som blev treskens) och detta var i slutet på 1980-talet. Från och med 1986 borde det dock vara ovanligt att det byggdes nya anläggningar med tvåskenslyktor.

  4. Ping: Ett spår av nostalgi | I huvudet på en lokförare

  5. Ping: Fyra frågetecken återstår | I huvudet på en lokförare

  6. Ping: Matchboll i Dannemora | I huvudet på en lokförare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s