Tåg på väg – då fick kriget vänta

61698983_10219427105977679_640828254642503680_nDe senaste dagarna har jag tillbringat på Gotland. Det är en trevlig ö, som jag och Kära hustrun återkommit till flera gånger. Vi tycker att det brukar vara bäst att åka i maj, innan den värsta högsäsongen drar igång. En dag nu i helgen åkte vi till Dalhem och köpte en glass i museiföreningens lokal. Sommartrafiken hade ännu inte kommit igång, men fiket är öppet. En av väggarna pryds av en fin uppförstoring av en mycket känd bild, nämligen den när en röd rälsbuss just ska korsa (!) landningsbanan i Visby och ett flygplan står och väntar. Jag berättade för Kära hustrun om detta udda arrangemang och om hur flygledararen också var tågklarerare. Gotland hade faktiskt över 20 mil järnväg, men redan 1960 lades den sista tågtrafiken ned och den udda lösningen med en järnvägsövergång mitt i ett flygfält upphörde.

Nu var Visby inte det enda stället i Sverige där en järnväg korsade en landningsbana. I Söderhamn dröjde det ända in på 1980-talet innan spåren över F15s flygfält revs upp. Vid F15 var det dessutom så att tågen hade företräde. Vän av ordning frågar sej förstås hur det kunde bli så bakvänt? Bakgrunden till den något märkliga ordningen har sitt ursprung i 1950-talet. De nya jetplanen gjorde att Flygvapnet behövde förlänga start- och landningsbanan vid F15. Men det råkade ligga en järnväg i vägen. Lösningen fick bli att spåren korsade flygfältet i plan. Men för att gå med på detta krävde järnvägsförvaltningen att tågen skulle få företräde. Och så blev det. På historiskt.nu kan man läsa om hur trafiken kom att fungera rent praktiskt. När ett tåg närmade sej ringde en klocka i flygledartornet och flygledarna tände då stoppljusen på landningsbanan och beordrade eventuella flygplan och gå i väntläge. Sedan ställdes signalerna till ”kör” för tåget. Normalt var det ett tiotal tåg per dag som passerade och några missöden inträffade inte under de år som detta var i bruk, från 1963 till 1980.

F15 hade sex år tidigare, 1974, fått sina A32 Lansen ersatta med det nyaste och vassaste vapen som försvarsmakten hade att tillgå: AJ 37 Viggen. Även den tvåsitsiga versionen av Viggen, Sk37, fanns vid denna tidpunkt baserad i Söderhamn, där all utbildning av nya Viggenpiloter genomfördes, så kallad TIS 37, typinflygningsskede 37. ”Som flygledaraspirant fick man direktiv om att vad du än gör så slå inte på rött ljus för tåget för då stannar det och blir stående tvärs över startbanan. Informera istället flygföraren som får landa över tåget. Det fanns ju nästan två kilometer bana kvar om man landade 30. Åt andra hållet gällde det för föraren att få hejd på flygplanet innan järnvägen. Det var normalt sett inga problem”, berättar en pensionerad flygledare.

På en av bilderna som illustrerar det här inlägget ser man hur en A32 Lansen står startklar. Det är lätt att tänka sej in i en absurd situation. Realistisk eller inte får andra bedöma. Jag är ingen expert på området. Men föreställ er att oidentifierade flygföretag närmar sej från öster. Jaktledaren fattar beslut om insats, och avser att skicka upp en rote som står i beredskap på F15. Startordern kommer – men planen kan inte lyfta. Tåget är nämligen på ingång. Det eventuella kriget får vackert vänta. Regler är regler. Framförallt inom järnvägen, då som nu, oavsett hur dumma de kan låta. Det var inte heller alltid som flygledarna var med på noterna. En gång, 1966, hände det att ett Lansenplan skulle starta, men upptäckte att någonting var i vägen. Flygföraren rapporterade kyligt och lugnt till flygledartornet att det tyvärr stod ett tåg i vägen. ”Jag satt som trafikledarbiträde den dagen. Någon hade visst glömt att slå om signalen mot järnvägsspåren”, berättar en flygledare.

Att järnvägen korsade flygfältet kunde också ställa till andra problem. Spåren gjorde att det fanns öppningar i staketet runt flygplatsen. Det innebar att både vilda och tama djur kunde smita in. En gång sprang det omkring fyra hästar på flottiljområdet och på landningsbanan.

Annonser

3 thoughts on “Tåg på väg – då fick kriget vänta

  1. Jag hade tillfälle att besöka Visby flygplats för drygt 15 år sedan. Jag kunde då notera att banvallen, numera bilväg, fortfarande benämndes järnvägen vid kommunikation med tornet. Antagligen är det så än, gamla namn finns kvar länge.
    Man behövde inte direkt se upp för tåg, men det låg en oroande mängd golfbollar bredvid järnvägen! Inte direkt något man vill få i huvudet…

  2. I Nordmaling (Olofsfors) gick Riks-13 tvärs över landningsbanan. Umeås och Ö-viks flygplats på den tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s