Godstågen som äntligen kom åter

Den här veckan har det rullat extra många tåg på Blekinge Kustbana. Anledningen är att stambanan mellan Hässleholm och Älmhult har varit avstängd. Därmed har det åter framförts godståg även på den östra delen av BKB och på den så kallade Emmabodabanan. Green Cargo och Vida har kört fem, sex tåg om dagen med rundgång i Karlskrona. Dessutom flyttade Volvo sin lastning och lossning av Genttågen från Olofström till Karlshamn, vilket gjorde att trafiksituationen på enkelspåret Kristianstad-Hässleholm blev ännu besvärligare än vanligt. Eftersom jag är en av få lokförare inom Green Cargo som faktiskt har linjekännedom öster om Karlshamn, så blev jag en del i denna stora omledningsapparat. Det passade perfekt. Arbete på hemmaplan är, som nog de flesta förstår, det bästa som finns.

Att dra tunga godståg via östra BKB är dock inte optimalt. Vissa backar har stigningar på över 20 promille, och en del av 17-promilleslutningarna är rejält långa. Att starta österut från Ronneby eller västerut från Nättraby är till exempel ingen barnlek. Redan inne på stationen i Ronneby står tåget i uppförsbacke. Vagnvikttabellerna verkar ha försvunnit ur linjeboken, så numera är det upp till varje operatör att bestämma hur mycket deras tåg ska dra. Tidigare var det max tusen ton som gällde för ensam Rc på sträckan Karlshamn-Karlskrona. Jag fick slå larm om detta, när jag upptäckte att ett av tågen som jag skulle köra höll på att bokas upp till 1600 ton. Det hade blivit en kommunikationsmiss någonstans och vagnvikten sattes raskt ned. Men inte till tusen ton, utan till 1200. Exakt varifrån den siffran hämtades vet jag inte. Men 1200 blev bra. Vad jag känner till var det inga tåg som körde fast under den här veckan med omledningar.

För egen del började min tjänstgöring i måndags med passåkning till Hässleholm. Där löste jag av 16272, ett vagnslasttåg från Helsingborg. Tåget var en timme försenat, vilket naturligtvis inte var optimalt med tanke på trafikläget. Vagnvikten var 1202 ton. Fullbokat och lite till. Jag såg i vagnslistan att tåget innehöll vagnar till Vislanda, Älmhult, Alvesta – och Osby. Jag vet inte hur den vagnen skulle komma vidare från Älmhult med tanke på avstängningen, men det kanske inte var någon brådska att få fram den till slutdestinationen. Den kanske skulle ställas upp i några dagar. Resan genom Blekinge gick lite hackigt med tanke på mötena och när tåget rullade in i Karlskrona var det nästan två timmar försenat. En Nässjökollega mötte upp och tog över. Själv kunde jag åka pass tillbaka till Karlshamn och sluta för dagen.

I tisdags körde jag ett Volvotåg från Karlshamn till Malmö. Jag slogs över hur vackert Sverige kan vara den här tiden på året, med alla rapsfält som lyser upp landskapet. Jag fick ännu en påminnelse om varför jag hatar att åka pass i Öresundstågen. 16.28-avgången från Malmö är verkligen knökfull. Det är trångt och varmt och ungar som skriker och väskor och bagage precis överallt. Dessutom råkade jag hamna bredvid en yngling som i en timme pratade med en avlägsen släkting på främmande språk – via mobilens högtalare. Hade det inte varit enklare att hålla luren mot örat? Ljudet brukar dessutom bli bättre då, både för den som ringer och den som blir uppringd.

I onsdags natt påbörjades uppdrag nummer tre. Jag satte klockan på 04.00 och åt en snabb frukost. I Green Cargos personallokaler i Karlshamn satte jag igång kaffebryggaren och gick sedan ut för att klargöra loket, Rd 1103. En kvart senare fyllde jag min termosmugg och begärde växlingsväg till Stillerydshamnen. Där skulle jag hämta sju lastade gasvagnar, med slutstation Borlänge. Jag drog in tåget på spår 5 på Karlshamns C och inväntade mötande Öresundståg. Klockan 05.35 slog signal Kh36 om till ”kör” och tåg 16278 kunde avgå österut. I kurvorna i Märserum noterade jag att hastigheten numera är 75 kilometer i timmen. Där har det annars varit nedsättningar så länge jag kan minnas. I Härsjön tittade några kossor upp sömnigt och förvånat när jag passerade med ett tåg de nog inte är vana att se. Att ta bilder visade sej vara snudd på omöjligt i det konstanta motljuset. I Karlskrona rullade jag förbi platsen där Wämöhallen en gång låg. Numera syns bara en enda stor grusplan. Som Karlshamnsbo och Mörrumsupporter saknar man varken ladan eller det konkursade hockeylaget.

Rundgången på spår 42 på Pantarholmen i Karlskrona avlöpte fint. När jag vände med loket på Karlskrona C såg jag Snälltåget som stod inne. Jag såg även ett Krösatåg och ett Öresundståg, som strax skulle avgå. Jag har några gamla SJ-kollegor som numera kör för Transdev i Karlskrona. De var med redan på den tiden när det fortfarande utgick godståg från Karlskrona. Det vill säga åren runt 1993 och 1994. ”De sista åren körde vi T44 till och från Alvesta. När vi kom upp på kvällen stallade vi in loket, och på morgonen hämtade vi ut det igen. Under dagarna användes dieseloket i växlingen i Karlskrona. Innan dess hade vi kört alla möjliga loktyper i godstågen. Du och Da i mult, Rc i alla versioner”, berättar en av mina gamla kamrater. Han fortsätter: ”Godset hämtades i handelshamnen, Nättraby bruk, Djupafors, stålverket i Kallinge, vid godsmagasinet i Karlskrona, på Verkö och i Ronneby samt en period i Karlshamn när det var lite för mycket västerut. Ibland körde vi även godset till Karlshamn. Där bytte vi T44 och for tillbaka med lite vagnar. Ett tag var det T43 som gällde med en Z65 i transport när det var dags för lokbyte”.

Godstågen försvann som sagt på Emmabodabanan för ungefär 25 år sedan. På den östra delen av BKB fanns den kvar i ytterligare några år. Företaget Sydtåg växlade i Ronneby och Nättraby under 90-talet. I början av 2000-talet körde SJ fortfarande tåg och vagnuttagningar Karlshamn-Nättraby, men till slut upphörde även den trafiken. Sedan dess har godstågen lyst med sin frånvaro i östra Blekinge, trots enorma investeringar.

Nåväl. Nog om detta. När Öresundståget hade avgått vid 6.47 så fick jag växlingsväg, in i aktern på gasvagnarna som jag ankommit med 20 minuter tidigare. Några minuter senare fick jag åka vidare norrut, längs den bana som rustades upp för nära en miljard kronor för några år sedan, för att möjliggöra en effektiv godstrafik. Hur det blev med den saken tänker jag inte älta. Åtminstone inte i det här inlägget. I Holmsjö fick jag ett möte med ett Krösatåg och i Emmaboda vinkade jag glatt på kollegan i Vidas tåg som skulle vidare söderut, mot Karlskrona och Karlshamn. Ute på Kust till Kustbanan noterade jag den ovanliga typen av lutningsvisare, som jag inte vet om jag har sett någon annanstans. Det är en liten blå tavla, med en eller två vita pilar. I Alvesta var jag långt före tiden och avbytet var på väg, så jag hann med ett tidigare pasståg hem. Den här gången blev det dock inte den vanliga resvägen. Istället åkte jag X2000 till Älmhult, sedan buss 562 till Olofström och därefter buss 600 till Karlshamn. Det tog en stund, men flöt på fint.

Foto: Gerrit Söderberg, Jan Mark de Haan, Glenn Sjöö, Bernt Talbrant och I huvudet på en lokförare.

 

Annonser

3 thoughts on “Godstågen som äntligen kom åter

  1. Kul att läsa och se bilderna.
    Känner igen en del av platserna som en sedan länge utflyttad Karlskronabo.
    Numer är jag en ny kollega som har Hagalund som bas

  2. Som alltid trevligt att läsa dina berättelser, denna gång en extra krydda med historiska återblickar.

  3. Mycket fina och intressanta bilder med bra text till. Man kan fråga sig vad detta gods numera tagit vägen? Lastbil eller har industrierna lagts ner? För det måste ju varit stora mängder med tanke bilderna! Eller ville helt enkelt blekingepolitikerna bli av med godset när kustbanan upprustades?

Lämna ett svar till Uffe Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s