I huvudet på en likförare

59641246_10219279238641088_3675111401023602688_nVissa dagar blir inte alls som man har tänkt sej. Det vet nog lokförare bättre än några andra. Häromdagen skulle jag köra ett massavedståg från Kalmar till Mönsterås. Jag skulle dessutom ha en ny poolkollega med mej, som skulle lära sej linjen och växlingsupplägget. Vi kan kalla honom Jonas den Andre. Han hade åkt pass hela vägen från Nässjö. Själv hade jag som vanligt tagit bilen de 15 milen till Kalmar. Enligt turlistan skulle vi lösa av föraren på tåg 6281 och ta över loket när han rullade in från Mönsterås. Men ankomsten dröjde. Jag ringde upp min kollega och fick veta att han stod stilla med lokskada på linjen mellan Blomstermåla och Kalmar. Han kämpade desperat med att få loket att fungera. Men förgäves. Först var det kylfläkten som gav upp, vilket fick till följd att den stora dieselmotorn blev överhettad. Sedan la kompressorn av. Dubbla bekymmer med andra ord. Till slut fanns inget annat alternativ än att begära hjälplok. Men var hittar man snabbt ett lok som kan dra undan ett tungt godståg? Ja, inte i Kalmar i alla fall. Det är en trevlig stad som jag gillar på alla tänkbara sätt. Men den ligger lite avsides, lite väl långt bort i ett hörn. Vilket blir extra tydligt när saker och ting inte går som planerat.

Lokledaren i Hallsberg konstaterade att närmaste diesellok fanns i Alvesta. Tur i oturen var att det fanns ytterligare en lokförare som strax skulle åka pass Älmhult-Kalmar. Han blev ombeordrad att istället hämta Td-loket i Alvesta och sätta högsta fart österut. Utanför fönstret i personallokalerna vid godsbangården i Kalmar såg jag hur en Kustpil susade förbi. Det var besynnerligt. Banan var ju blockerad. Jag slängde ett öga på jvgfoto.se och fick svaret: Y2an var omledd över Alvesta. Egentligen är väl tanken att vi ska använda Trafikverkets Här & Nu för dylik information. Men den sidan är som så mycket annat järnvägsrelaterat ofantligt omständlig. De flesta av mina kollegor använder istället den sympatiske David Larssons hemsida. David brukar jag för övrigt träffa i Gällivare under sommarens tjänstgöring på Inlandsbanan. Vid något tillfälle har han även åkt med mej i Y1an söderut, med sin kamera i högsta hugg.

59919271_10219279235000997_1294886254097203200_nNåväl. Det var ett sidospår, som det brukar heta. Den stackars kollegan på det havererade loket hade börjat ledsna, i takt med att timmarna gick och bad om att få bli avlöst. Jag beställde en taxi från Torsåsgatan 19 till Haraldsmåla Gård. Det var en järnvägsövergång i närheten av den plats där tåget stannat. Jag och Jonas den Andre slängde in våra grejer i bakluckan på taxin. Chauffören tittade lite misstänksamt på oss när vi dessutom lyfte in två tunga bromsskor. En halvtimme senare var vi framme. Taxin tog med vår kollega tillbaka mot Kalmar. Han hade stängt ned hela loket och brutit batterispänningen. Eftersom vi ändå inte hade någonting att göra, och att det skulle dröja ytterligare kanske två, tre timmar innan hjälploket var på plats, så startade vi upp loket. Ibland vet man ju inte riktigt med de här nya ”dataloken”. Det kan räcka med att bryta batterispänningen en stund för att läka alla fel. Vår kollega hade naturligtvis provat även detta, säkert flera gånger. Men vi hade som sagt ingenting annat för oss där mitt ute i skogen, så vi gjorde ett försök. Och vips: loket fungerade…inte den här gången heller. Motorn startade visserligen, men dvärgbrytare och motorskydd löste ut direkt. Det var bara att släcka ned allt igen och lägga loket i transport.

Det började kurra lite i magen. Vi dök ned i våra väskor för att se vad som fanns tillgängligt i matväg. Jag bjöd Jonas den Andre på lite jordnötter och fick en halv baguette med köttbullar tillbaka. Kollegan på hjälploket ringde och berättade att han nu hade lämnat Kalmar. Jag var på vippen att försäga mej och berätta var vi befann oss. Jag fick bita mej i tungan. Hjälpfordon och system M är som alla lokförare och tågklarerare vet ingen bra kombination. Det är grönt i signalerna trots att sträckan är upptagen. Som gjort för missförstånd. Tack och lov var det en erfaren kollega som körde hjälploket. Vi stod dessutom på en raksträcka, så jag och min nya poolare kunde lugnt sitta kvar i liket.

En stund senare såg vi hur ett Td-lok närmade sej. Jag gick bak och drog undan bromsskorna, medan Jonas den Andre kopplade ihop tåget med det nya loket. Vi kontrollerade att bromsen gick till och lossade på den första vagnen och satte sedan fart tillbaka mot Kalmar. Där växlade vi in vagnarna på spår 6 och kopplade det trasiga loket på Rdn som tidigare under dagen ankommit med 16 Laaps-vagnar med massaved. När vi var klara med alla våra bestyr, så tittade jag på klockan och kunde inte låta bli att skratta lite för mej själv. Vi var klara exakt på minuten samtidigt som vår ordinarie tjänstgöringstid tog slut.

Någon resa till Mönsterås blev det inte. Hjälploket var nämligen tvunget att snarast möjligt återvända till Alvesta där det skulle användas för postväxling. Driftledningen i Hallsberg beslutade att låta massaveden stå kvar i Kalmar tills på torsdag. Idag vill säga. Elloket behövdes i Nässjö under gårdagen, så kollegan som skulle ha kört alla tomvagnarna fick istället ta Rdn och två trasiga diesellok på släp och köra tillbaka till höglandet. Men vänta lite nu… Två trasiga diesellok? Ja, faktiskt. Kollegan som skulle återvända till Alvesta hann inte ens till Nybro innan hans lok också havererade. När han efter många om och men fått igång maskinen, så var det för sent. Det var arbete längre fram på banan. Med nöd och näppe lyckades han ta sej tillbaka till Kalmar, med två traktionsmotorer frånskilda.

Min ordinarie tur, liksom kollegans i hjälploket och min ”övares”, gick alla över två dagar. Sex arbetsdagar gick alltså åt till – ingenting. Massavedsvagnarna står som sagt fortfarande kvar i Kalmar, lastade. Senare idag gör vi ett nytt försök, jag och Jonas den Andre. Förhoppningsvis ska det gå bättre då. Enligt loklistan blir det T44 till Mönsterås. Den kom ned i transport från Göteborg i tåg 5535 igår morse. Numera är det väldigt sällsynt med T44 i Kalmar och själv är det snart ett år sedan jag körde ett sådant lok, så det ska bli kul. Kanske lite bullrigt och kanske inte så miljövänligt. Men det ska nog gå bra, bara inte Greta ser oss.

Annonser

8 thoughts on “I huvudet på en likförare

  1. Så bra med ett tillförlitligt T44 lok…. Bara dieselmotorn går snurrar ju allt annat med -kompressor och kylfläkt! Datorer ska stå på ett skrivbord inte sitta i skakiga lok!

  2. Ja alltid lika intressant o roligt att läsa dina artiklar om ”livet o händelserna ute på rälsen”

  3. Jätteintressant inlägg och kul att få läsa då man själv blev drabbad av detta tågstopp, jobbar på kustpilen så har ALL förståelse om hur frustrerat det är att bli stående och förgäves försöka få igång allt igen utan resultat, du sätter verkligen ord på ens känslor vid sådana här händelse, våra tåg som era!

  4. Jag var föraren på kustpilen tåget som blev kvarhållen i kalmar och sedan omledd över Alvesta som tjänstetåg. Det var Kul att få köra på stambanan o sota ur den gamla y2an!

    • Hur lång tid tog det efter Alvesta innan du var uppe i 180? Kommer ihåg när jag själv körde Y2 så hade man precis fått upp farten efter Hässleholm, så var det dags att bromsa i Höör. Minns i och för sej inte om det var med en frisk vagn eller inte, de flesta gick ju inte på alla fyra motorer.

  5. jag instämmer med vad de andra skrivit,kul o läsa och det är kul att du har förtroende för ”gamla Bettan” T44:an,den kunde man alltid lita på 🙂

Lämna ett svar till Daniel Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s