Full gas men ändå snigelfart

54435978_10218922378639811_637285233040818176_nMin favorittur heter Äh 1603. Äh står som bekant för Älmhult. Ibland heter turen 1601 eller 1602. Eller 1604 för den delen. Varianterna beror på veckodag, tågnummer eller diverse minutjusteringar. Men innehållet är alltid det samma: man kör det så kallade gaståget till och från Karlshamn, med rundgång i Hässleholm. Turen går två dagar i veckan, onsdagar-torsdagar och söndagar-måndagar. Tjänstgöringen brukar påbörjas runt 17.30. Då löser man av tåg 9095. Klockan 20.30 rullar man in på Karlshamn C. Sedan blir det rast och vila. Vid femtiden ska loket klargöras och växlas till Stillerydshamnen. Därifrån avgår sedan tåg 9091. Turen avslutas med passåkning Hässleholm-Älmhult. Varför begriper jag inte. Han som löser av åker nämligen pass åt andra hållet. Kanske beror detta på att Trafikverket inte vill ha personalbytet i Älmhult? Jag har frågat men inte fått något ordentligt svar. Hursomhelst. Arbetspasset avslutas klockan 9.13, men ibland kan man tjäna en halvtimme. Har man tur och skyndar sej lite så går det att hinna med ett tidigare pasståg från Hässleholm.

Häromdagen körde jag just dessa tåg till och från Karlshamn. I mitt aprilschema ser jag dessutom att jag fått denna tur vid hela fyra tillfällen. Eftersom jag inte har några önskemål alls inlagda i Green Cargos Söm-system, så måste det vara en slump att utfallet blivit på det sättet. En trevlig slump dock. Det jag tycker är bra med just den här turen är arbetstiderna. Generellt sett gillar jag nattjobb, eftersom man då har hela dagarna fria. På den här turen får man sova lite också. Dessutom är det trevligt att köra på Blekinge Kustbana. Det är min hemmabana. Vacker och trevlig på alla sätt, även om en del av charmen försvann i samband med upprustningen och elektrifieringen. Ibland, framförallt på söndagarna, går jag och Kära hustrun ut och äter och traskar en runda genom stan med hundarna innan jag går till hotellet. Ibland struntar jag i hotellet och åker hem och sover istället. Jag brukar tänka att jag är hemma fast jag är borta, så att säga. Det känns extra bra. Att ligga i sin egen säng och dessutom få betalt för det.

En intressant iaktagelse som jag gjort efter drygt 19 år som lokförare, är att det är betydligt enklare att stiga upp när klockan ringer klockan fem på ett hotell, än att göra det när klockan ringer vid samma tidpunkt i hemmet. Varför är det så? Jag är sannerligen ingen morgonmänniska och hatar verkligen att gå upp tidigt. Men när jag arbetar går det ändå ganska bra. Är det för att jag har fokus på tjänstgöringen i första hand, och inte på vilan? Jag inbillar mej att det måste vara så. En mental grej alltså.

54350252_10218922360679362_5070889245812457472_nNåväl. Samma dag i förra veckan som jag skulle köra gaståget till Karlshamn, så damp det ned en film i brevlådan. Det var Svenska Tåg 46. Som alltid en intressant och välgjord produkt från Leg Video. Den här gången blev jag extra fascinerad över inslaget om Malmbanan. Som längst norrut i Sverige har jag linjekännedom till Kiruna. Det hade varit roligt att få åka, eller för den delen köra, även den sista biten in till Narvik. Det verkar vara bedårande vyer. Fjällen, fjordarna och stupen. Och all snön på vintern. Som bonusmateriel till Svenska Tåg 46 medföljde också Svenska Tåg 7 från 1999. Och vad finner vi där? Jo, ett inslag om gastransporter till och från Karlshamn. Det var oväntat och lite komiskt med tanke på den kommande kvällens sysslor. På den tiden, för 20 år sedan, var det dock inte Green Cargo som körde gastågen. Företaget var väl inte ens uppfunnet då. Däremot fanns företaget BSM från Borlänge. Det vill säga Bergkvist Svets & Mekaniska. Hur hamnade egentligen de i järnvägsbranschen och hur länge fanns de kvar? Jag googlar och läser att bolaget etablerades 1997 och såldes till BK Tåg år 2000. På frågan varför man plötsligt ville köra tåg finner jag inget svar.

Enligt turlistan skulle jag alltså ha löst av min kollega redan i Älmhult. Men eftersom han ändå skulle åka pass till Hässleholm, så lovade han att köra tåget hela vägen. Från början var min tanke att åka tåg till Hässleholm. Då skulle bilen stå på rätt ställe när jag kom till Karlshamn och jag skulle kunna åka hem istället för till hotellet. Men min lilla plan sprack. Gaståget, som oftast har en största tillåtna hastighet på 120 kilometer i timmen på sydgång, var flera timmar tidigt när det närmade sej Hässleholm. Dessutom var det hockey på TV. Det var en match som jag helst ville hinna se så mycket som möjligt av. Det fick bli bil till Hässleholm och därmed övernattning på Port Hotell i Karlshamn.

Tåget med alla tomvagnarna var 316 meter långt och drogs av Rc4 1199. Det var synnerligen lättkört. Jag blåste på i 120 och kom fram en halvtimme tidigt. Jag bytte några ord med växlingspersonalen och gjorde upp hur morgonens avgång skulle gå till. Jag skulle få 14 lastade vagnar med mej tillbaka. 1358 ton, loket inräknat. Jag promenerade till hotellet, som ligger ungefär en kilometer bort, och somnade utan problem. Väckarklockan, som numera egentligen består av två mobiltelefoner, ringde 04.40. Hotellet var ännu mörkt och tomt. Jag hämtade ut min frukostpåse ur kylskåpet i receptionen och hällde upp en kopp kaffe i en pappersmugg. Ljummet. Det fick bli 30 sekunder i micron. En kvart senare skickade jag upp strömavtagaren på loket och tryckte i huvudbrytaren. Jag såg hur det lyste från personallokalerna. Morgonens växlingspersonal var på plats. Jag gick in och sa hej och fyllde min mugg med nytt kaffe.

Dagens första vagnslasttåg från Malmö hade redan ankommit på spår fem, och blockerade närmaste vägen till Stillerydshamnen. Jag fick istället begära växling från Karlshamn 36 in bakom 82. Jag kopplade loket till vagnarna och kontrollerade bromsen på första vagnen. Dags för avfärd. Jag rullade iväg så sakteliga. Jodå, nog kändes det att tåget var tungt. Något snille i Karlshamn har bestämt att det inte behövs varken ljud eller ljus eller bommar vid en vägövergång med dålig sikt, som ligger i en uppförsbacke, precis efter en tvär kurva. Däremot är hastigheten nedsatt till tio kilometer i timmen. Det är snudd på omöjligt att köra så sakta och samtidigt komma upp med tunga tåg. Jag kan lova att det svurits många svordomar under årens lopp vid denna övergång.

54434577_10218922367439531_2336287287890935808_nVäl ute på Blekinge Kustbana rullade det på fint. Tåget var fullastat. Full gas, skulle man kunna säga. Men fort gick det inte. Tåget bromsade för dåligt. Efter en snabb titt i linjebokens bromstalstabell för C-bana konstaterade jag att 65 i bromsprocent bara räcker till 70 kilometer i timmen. Det var lagom kul. Eller för att citera en kamrat, som också arbetar inom järnvägen, och som faktiskt skulle komma att åka förbi mej i Fjälkinge med ett Öresundståg just den här morgonen: piss. 70 kändes som rena snigelfarten jämfört med gårdagens 120. Eftersom jag hade tågmöten och förbigångar vid i stort sett varenda driftplats, så kunde jag ändå hålla tiden och så småningom rulla in i Hässleholm enligt ursprunglig plan. Nässjökollegan tog över tåget och gjorde rundgång. Själv satte jag mej i bilen och var hemma innan jag hade slutat. Svårslaget, om jag får säga det själv. Jag ser redan fram emot nästa veckas så kallade arbete.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s