Sveriges Hamnar borde sluta böla

hamn.jpgBörjar inte den här hamnkonflikten bli lite väl tröttsam? Om dessa ständiga strejker nu utgör ett så stort hot mot svenskt näringsliv som arbetsgivarsidan påstår, så är det väl bara att ge gubbarna, och kanske gummorna, i Hamnarbetarförbundet sitt avtal? Eller skulle det vara en allt för stor prestigeförlust för Sveriges Hamnar? Att till slut, efter decennier av kamp, tvingas ge efter för de envisa hamnarbetarnas önskemål? Eller handlar konflikten egentligen om helt andra saker? Räknar Sveriges Hamnar med ett ännu kaxigare Hamnarbetarförbund om man släpper in dem i den fina salongen? Om ett motstånd som plötsligt görs mer legitimt? Hur som helst anser jag att arbetsgivarsidan äger det största ansvaret i den här konflikten. Det är ju knappast heller hamnarbetarnas punktstrejker på några timmar då och då som lamslår hamnarna, utan Sveriges Hamnars lockouter.

Enligt Sveriges Hamnar har konflikten kostat svenskt näringsliv miljardtals kronor bara de senaste åren. Även järnvägssektorn har drabbats. I Göteborg naturligtvis, där kampen i Skandiahamnen blivit lite av symbolen för motståndet. Men även på andra platser runt om i landet. I Karlshamn hotar till exempel sågverkskoncernen Vida att börja köra sina tåg till andra hamnar, där Hamnarbetarförbundet är mindre starka. Konflikten handlar om att hamnarbetarna vill teckna ett eget kollektivavtal, likt det som finns med Transportarbetarförbundet. Sveriges Hamnar erbjuder ett sådant avtal – men vill stänga ute Hamnarbetarförbundet från allt lokalt inflytande. Jag vet inte vad arbetsgivarsidan är så rädd för? Revolution?

Vore det inte för skillnaden i storlek, så kunde man jämföra Hamnarbetarförbundets kamp med den som Svensk Lokförarförening, SLFF, drivit sedan länge. SLFF vill också kunna teckna avtal med SJ, Green Cargo och de andra järnvägsföretagen, men har effektivt stängts ute. Arbetsgivarsidan hävdar att man redan har kollektivavtal med flera förbund och att det räcker. Och jag förstår varför. Hade jag varit chef på exempelvis SJ så hade jag också gjort allt i min makt för att förhindra att SLFF växer. Vilken maktfaktor lokförarkollektivet hade blivit om alla förare kunde samlas i samma förbund. Men medan SLFF tyvärr krymper och slits sönder av interna konflikter, så står Hamnarbetarförbundet starkt. Man organiserar ungefär hälften av alla arbetare i hamnarna. På vissa orter är uppslutningen i det närmaste hundraprocentig. Det innebär att stridsåtgärderna märks och får genomslag.

Det intressanta är att samtidigt som Sveriges Hamnar bölar och tigger om sympati, ökar omsättningen och därmed lönsamheten kraftigt i flera hamnar. Förra året ökade till exempel järnvägstransporterna till och från Skandiahamnen med 13 procent. 59 procent av alla containers ankommer eller avgår nu via järnväg. Totalt hanterades under 2018 398000 TEU i Göteborgs hamn. En anledning till ökningen är att containerhaneringen i centrala Göteborg flyttats till Arken i Skandiahamnen.

Att Socialdemokraterna i detta läge föreslår begränsningar i konflikträtten och därmed tar ställning för arbetsgivarsidan, visar bara vilken högersväng partiet gjort. Att Jonas Sjöstedt stillatigande kan sitta och medverka till detta måste dock anses vara det största s(v)eket av dem alla. Är det inte bättre att låta högerpartierna sköta högerpolitiken och därmed tvingas ta ansvar för den? Socialdemokraternas och Vänsterns så kallade ansvarstagande den här hösten kommer att innebära att Jimmie och Ebba och kanske lille Ulf bildar ny regering om tre år. Och vad hamnarbetarna beträffar, så kan det ju kvitta. Svetsaren Löfvén tycks ändå ha glömt sin arbetarbakgrund och förblindas numera av makten och härligheten. Ska Hamnarbetarförbundet lyckas, så måste man göra det ensamma. Frågan är bara om man orkar hålla ut och få till stånd något avtal innan dessa 349 folkvalda i Stockholm sätter sista spiken i kistan? Jag antar att det är detta beslut som Sveriges Hamnar försöker vänta ut. Kan man inte besegra hamnarbetarna på annat sätt, så får det väl bli via politiken.

Foto: Göteborgs Hamn AB

16 thoughts on “Sveriges Hamnar borde sluta böla

  1. Det är ett irrspår för svenska arbetare om man tror sig kunna nå otroliga framsteg genom att bryta upp sig i olika fraktioner och intressegrupper. Så ser det ut i många andra länder och resultaten talar knappast till dessa länders fördel. Både SLFF och Hamnarbetarförbundet liknar också varandra i det att de organiserar grupper som är viktiga för samhällsekonomin och kan få stora effekter med sina stridsåtgärder. Det är knappast en slump att det är bland just dessa grupper man ser önskan om att bryta loss ur LO-samordningen? Var är annars Svenska Tågstädareföreningen eller Affärsbiträdeförbundet? Det är dock konstigt att elda på denna strömning med vänsterretorik tycker jag. Är inte detta arbetaregoism snarare än solidaritet?

    Det andra som förenar dessa sk fria fackföreningar är att de har omfattats av kollektivavtalens villkor men inte fredsplikten. Det är naturligtvis det bästa av världar, att både ha kakan och äta den. Att få utan att betala. Det har Hamnarbetarförbundet varit mycket duktiga på att använda. SLFF mindre så. I det är lagförslaget i viss mån en anpassning till principen att ett kollektivavtal ska gälla alla på en arbetsplats där man också säger att fredsplikten även ska gälla alla på en arbetsplats. Jag är inte säker på att detta är en särskilt klok eller ens nödvändig lag. Men om alternativet är att frångå den tidigare principen så föredrar jag lagen alla dagar i veckan.

  2. ”Sveriges Hamnar erbjuder ett sådant avtal” – Fel. De erbjuder ett hängavtal. Det innebär i princip samma som Transports avtal bortsett från det viktigaste= Man får inte ha lokala företrädare som skyddsombud och heller inte försvara sina medlemmar. Man ska bara lyda under transports försorg.

    ”Räknar Sveriges Hamnar med ett ännu kaxigare Hamnarbetarförbund om man släpper in dem i den fina salongen?” – Dessa ”fina salonger” har Hamnarbetareförbundet under lång lång tid vistats i. Konflikten började när Sveriges Hamnar fråntog Hamnarbetareförbundet alla rättigheter som t.ex. skyddsombud och rätten att företräda sina medlemmar.

    ”Men medan SLFF tyvärr krymper och slits sönder av interna konflikter, så står Hamnarbetarförbundet starkt.” – SLFF har växt dom senaste åren men ja sedan storstrejken har man krympt.

  3. Men om man tänker ett steg till? Om man skulle kunna bilda nya fackföreningar och skriva nya kollektivavtal kanske arbetsgivarna gör likadant när dom inte tycker att nuvarande avtal passar. Då skulle dom helt plötsligt kunna lämna Almega och hoppa av hela kollektivavtalet och kräva att det ska förhandlas fram ett nytt. Det tror jag skulle vara förödande.
    Ett yrke och ett fack där man är samlade tror jag på. Det är tillräckligt illa att vi har både Seko och ST inom järnvägen.

  4. Helt rätt men på slutet totalt fel! S ställer sig inte på arbetsgivarens sida utan sin egen och LO:s. För socialdemokratin handlar hela konflikten om den särställning de och deras fackförbund har. Genom LO-förbund med monopolställning har S en direkt propagandakanal till arbetsgolvet. Dessutom har man ordentliga inkomster via LO:s bidrag till partiet. Av åtminstone detta skäl är det obegripligt varför människor som är politiskt till höger inte är på Hamnarbetarförbundets sida.

    Vore jag chef, vilket jag varit men för tjänstemän, så föredroge jag en facklig motpart med lokal förankring. Då blir det ju konkret saker man diskuterar! De enda på arbetsgivarsidan som kan vara mot detta är egentligen tjänstemän på Svenskt Näringsliv och liknande organisationer som plötsligt kommer behöva se sig om efter nya jobb när alltmer av förhandlingarna istället hamnar lokalt.

    Föreningsfrihet gäller även arbetare!

    • Bra formulerat!
      Jag har träffat många ”Transportare” som är totalt ovissa om rådande politiska förhållande. Oftast handlar det om unga som är i början av sitt arbetsliv med inställningen att Transport är en socialtjänst vars uppgift är att försörja sagda arbetstagare samma sekund de blir uppsagda.
      Det tar inte lång tid innan de blir kritvita i ansiktet.

  5. På ett sätt står striden i hamnen om fackets och kollektivavtalens framtid på hela arbetsmarknaden. Sällan har en fråga inom arbetsrätten varit så här avgörande. LO försökte lite panikartat att stämma i bäcken och lägga en egen modell för att undvika lagstiftning.

    Tyvärr hade de otur när de tänkte och insåg inte att ett stycke av förslaget innebär att arbetsgivaren tillåts avtalshoppa fritt.

    Det som skulle bli en fördel för LO mot mindre fack kan lika gärna vändas mot LO själva. Det fackliga löftet håller inte långt när man öppnar för att tävla med så billiga avtal och generösa arbetstidsregler som möjligt.

  6. Sällan har jag på denna blogg läst ett så ensidigt inlägg! Det hela handlar ju inte om hamnarnas goda lönsamhet och de ”stackars” hamnarbetarnas rätt att bilda eget utan berör hela den svenska modellen vad gäller arbetsmarknad! Skulle varje grupp bilda eget och kunna strejka för villkor som de säkert själva anser vara självklara för just dom i jämförelse med alla andra……Är vi snart där Storbritannien var på 60 och 70 talet! Och att då hamnarbetarna av alla (som väl snart är den enda verksamheten i Sverige som inte är konkurrensutsatt och jobbar innanför inhägnat område) skulle kunna driva egna särkrav känns inte okej! Det kan ju inte vara så stor skillnad på att köra truck eller kran i en hamn eller industri?
    Den svenska arbetsmarknaden består ju snart enbart av olika specialister med lång utbildning och höga krav. Ska då alla dessa bilda egna fackföreningar och hota med strejk om de inte får sin vilja igenom? Och inom järnvägen är vi ju speciellt beroende av varandra! SLFF tror ju att lokförarna är så speciella men inga tåg kan heller gå utan exempelvis trafikledare/tågklarerare ,signalreparatörer, lokreparatörer med många flera specialutbidade yrkesgrupper!

    • Vilka är det då som har bestämt vad ”den svenska modellen” är? Jo, det är LO och SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv). De har givetvis inget intresse av att släppa in fler spelare på planen, men det självklara vore ju just som du säger; att olika yrkesgrupper organiserar sig separat, under ett fackförbund som arbetar för just deras bästa.

      Lokförare är speciella. Precis som många andra yrkesgrupper inom järnvägen. Jag säger inte att exempelvis städpersonalen inte förtjänar högre lön, men enligt SEKO ska deras löneförhöjningar tydligen ske på bekostnad av ”höginkomsttagarna” lokförarna, och inte på bekostnad av arbetsgivaren. Varför ska vissa accepera en sämre löneutveckling, bara för att LO och Svenskt Näringsliv sinsemellan kommit överens om ett godtyckligt ”märke” som gäller för samtliga branscher i hela riket?

      Staten och kapitalet, de sitter i samma båt…

      • Varför ska vissa accepera en sämre löneutveckling? Vad det handlar om att löneutvecklingsutrymmet inte är en oändlig källa. Den som städar ett tåg jobbar betydligt hårdare än den som kör ett tåg. Rimligen borde städaren och föraren byta lön med varandra, om det är rättvisa som är huvudfrågan här.

  7. Visst är det ett irrspår för svenska arbetare om man tror sig kunna nå otroliga framsteg genom att bryta upp sig i olika fraktioner och intressegrupper. Så ser det ut i många andra länder och resultaten talar knappast till dessa länders fördel. Både SLFF och Hamnarbetarförbundet liknar också varandra i det att de organiserar grupper som är viktiga för samhällsekonomin och kan få stora effekter med sina stridsåtgärder. Det är knappast en slump att det är bland just dessa grupper man ser önskan om att bryta loss ur LO-samordningen? Var är annars Svenska Tågstädareföreningen eller Affärsbiträdeförbundet? Det är dock konstigt att elda på denna strömning med vänsterretorik tycker jag. Är inte detta arbetaregoism snarare än solidaritet?

    Det andra som förenar dessa sk fria fackföreningar är att de har omfattats av kollektivavtalens villkor men inte fredsplikten. Det är naturligtvis det bästa av världar, att både ha kakan och äta den. Att få utan att betala. Det har Hamnarbetarförbundet varit mycket duktiga på att använda. SLFF mindre så. I det är lagförslaget i viss mån en anpassning till principen att ett kollektivavtal ska gälla alla på en arbetsplats där man också säger att fredsplikten även ska gälla alla på en arbetsplats. Jag är inte säker på att detta är en särskilt klok eller ens nödvändig lag. Men om alternativet är att frångå den tidigare principen så föredrar jag lagen alla dagar i veckan.

    • Hamnarbetareförbundet är ju ingen pytteliten grupp precis, utan organiserar en stor del av hamnarbetarna. Teoretiskt sett skulle ju Transport kunna tappa samtliga sina medlemmar i hamnarna till Hamnarbetareförbundet, men ändå var det fackförbund som tecknar kollektivavtalen. Det vore väl också en konstig ordning? Jag tycker Hamnarbetareförbundet är tillräckligt stora för att kunna äga ett eget avtal. Det fungerar ju med flera förbund och avtal i många andra branscher, så jag förstår inte varför det inte skulle göra det i hamnarna?

  8. Kanske man är mest rädda för att om man ger Hamnarbetarförbundet vad de vill ha så kommer också borgliga anställda att tycka att de vill ha egna fackföreningar istället för att var helt oorganiserade. Det är därför arbetsgivarsidan är så vänskapliga med LO. Minns ni att för åtta år sedan eller så fanns ett misslyckat initiativ där en hop sverigedemokratiskt närstående lastbilschaufförer och skolvaktmästare hade en organisation de kallade den Löntagarna om jag mins rätt, Pernils tror jag han heter som var ledare.

  9. ”Socialdemokraternas och Vänsterns så kallade ansvarstagande den här hösten kommer att innebära att Jimmie och Ebba och kanske lille Ulf bildar ny regering om tre år.” OK, så blev det då till sist tydligt vad denna blogg handlar om. Inte om järnväg utan om politiska ställningstaganden. Tack och hejdå!

  10. Skönt att läsa min tankar, äntligen. Tycker att debatten i media varit fruktansvärt ensidig, och det kanske är minskande budgetar hos mediahusen (välvilliga tolkningen) eller kanske att nämnda husen numera också är såpass stora företag att man är lika motiverade som Svenskt Näringsliv att hålla attityderna ”rätt” hos folket. Men jag har inte kunnat se skillnad på de numera obligatoriska annonsköpen som Svenskt Näringsliv gör så fort en konflikt nalkas, och tidningarnas egna ledare och krönikor. Trodde detta var fackföreningens existensberättigande, att arbetarna ska kunna påverka sina arbetsförhållande. På bistrare dagar så tänker jag själv att på ”golvet” så spelar det ingen roll för mig om ordrarna kommer från facket eller arbetsgivarna, bägge sitter på annan ort och har noll anknytning till både branschen och arbetet.

  11. Har alltid varit en kamp mot LO. Transport har ett järngrepp man inte släpper utan fight till döden. Hamnarbetarna behöver inte LO och LO är fullt medvetna om detta. Dessutom, när jag själv jobbade i hamn, kom direktivet om att sätta in Transport-spioner som skulle rota fram SD:are för uteslutning. Detta är alltså vad man sysslar med, politiskt arbete. Att Transport-politiska-sosse-enheten-för-politisk-rensninig ens har medlemmar kvar är en gåta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s