CFL kör ny pendel från Karlshamn

40784039_327626494461551_803303697764319232_oCFL cargo kommer att börja köra en containerpendel mellan Karlshamn och Göteborg åt Vänerexpressen. Det första tåget väntas ankomma till Stillerydshamnen redan idag, det vill säga under torsdagen, för att sedan lastas och lossas och återvända mot Göteborg under natten. Tanken är att tåget till en början ska rulla två gånger i veckan, för att sedan eventuellt utökas till tre avgångar per vecka, erfar bloggen. Tågen kommer att dras av en Rc4, som CFL hyr av Tågkraft. Nästa avgång från Stillerydshamnen blir på lördag. Därmed ser det ut som om containertrafiken äntligen kommer igång på allvar i Karlshamn. Tidigare har försök gjorts med enstaka tåg, körda av bland annat Tågfrakt och just CFL. Ännu längre tillbaka, under 2007, försökte TGOJ starta upp en daglig pendel från Göteborg, men misslyckades. Under en vecka i juni i år, efter en urspårning i Olofström, lastade Volvo samtliga sina Göteborgståg i Karlshamn. Det var en nödlösning som föll mycket väl ut. I övrigt har det bara varit enstaka containrar som hanterats vid den relativt nya kombiterminalen, som invigdes 2013. Dessa vagnar har ankommit och avgått i Green Cargos vagnslasttåg. Förra året när CFL vid några tillfällen körde containrar Karlshamn-Göteborg innehöll lasten bland annat plåtdetaljer från Volvo i Olofström, gods som annars transporterades på lastbil. Plåtdetaljerna skulle sedan vidare med båt från Skandiahamnen till Kina.

Uppdatering: Bild av första tåget.

Annonser

Swedtracs aktiekapital är förbrukat

swt.jpgSwedtrac Trafik AB har stora ekonomiska bekymmer. Det framgår av en skrivelse som Transportstyrelsen skickat till Hagalundsföretaget. Swedtrac har i maj i år upprättat en så kallad kontrollbalansräkning. En sådan balansräkning tyder på mycket allvarliga problem. Den ska upprättas dels när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, och dels när det har visat sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar. Swedtrac har inte själva anmält sina problem till Transportstyrelsen. Istället var det tillsyningsmyndigheten som upptäckte detta vid en revision i somras. Då framgick att hela företagets aktiekapital var förbrukat. Nu kräver Transportstyrelsen att Swedtrac inkommer med en rad dokument och handlingar som visar bolagets ekonomiska status. Två tredjedelar av Swedtrac såldes förra året av företaget Knorr-Bremse till nystartade Settler Rail – ett företag som även de snabbt fick ekonomiska problem och nu är under rekonstruktion. Den sista tredjedelen förvärvades av Lingonstjerna AB, som ägs av Swedtracs förre verksamhetschef och nuvarande VD, Pär-Olof Malmgren. Trots företagets problem söker Swedtrac just nu efter lokförare att anställa. I arbetsförmedlingens annons beskrivs företaget på följande sätt: ”Vi är ett järnvägsföretag med egna lokförare och växlare och med en egen underhållsverkstad för både el- och diesellok samt vagnar. Du hittar oss i Sveriges största järnvägsdepå – Hagalund, Solna. Vårt familjära och småskaliga företag – Swedtrac Trafik och Underhåll – har ett nära samarbete med Settler Rail AB som arbetar med infrastruktur både i Sverige och Norge. Vi kan erbjuda spännande och utmanande arbetsuppgifter som kräver engagemang och tålamod, både ute och inomhus”.

Min månad: augusti 2018

Augusti blev de tvära kastens månad. Enligt mitt månadsschema skulle jag tillbringa samtliga arbetsperioder i Eskilstuna. Så blev det också. Men ändå inte riktigt. Min första arbetsvecka blev nämligen en dag kortare än normalt. Jag låg för högt på arbetstiden, så jag fick en extra fridag som kompensation. Man tackar. Under min nästa tjänstgöringsperiod inträffade det märkliga att jag, som formellt är placerad i Karlshamn och utlånad därifrån, blev utlånad tillbaka till Karlshamn. Det var krisläge. Det skulle lastas sågspån på pappersbruket, men det fanns ingen som kunde växla tåget. Så jag fick åka pass hem, sova, växla, sova och åka pass tillbaka till Eskilstuna. Det var en trevlig utflykt. Kära hustrun och vovvarna blev överlyckliga över detta bonusbesök i hemmet. Min tredje arbetsvecka började i tisdags. Då räknade jag kallt med att behöva stanna tills på måndag. Men inte heller denna gång blev det så. Det var planerat att jag skulle köra stålämneståg fredag, lördag, söndag och måndag. Men eftersom de nya Mb-loken nu provkörs i dessa tåg, så fick mina turer strykas. Istället erbjöds jag att åter åka hem för att sköta växlingen på pappersbruket natten mellan fredag och lördag. Kunde jag sedan tänka mej att påbörja min nästa arbetsperiod en dag tidigare, så kunde jag få ledigt både söndag och måndag. Ett sånt erbjudande är ju svårt att tacka nej till. När jag skulle påbörja min passresa hemåt i torsdags kväll, så ringde den operativa arbetsledningen och frågade om jag, som ändå skulle söderut, kunde tänka mej att åka pass till Hallsberg och köra ett tåg till Norrköping? Tja, varför inte? Jag hämtade loken i stall och begärde en växlingsväg fram till vagnarna. Jag skulle ha en T44 med i transport. Efter Hallsberg, på väg upp mot Pålsboda, så upptäckte jag att det slog gnistor om dieselloket! Jag fattade direkt vad det handlade om. Parkeringsbromsen var inte ordentligt lossad. Istället för att krångla med vajrar och andra anordningar, så startade jag upp loket och lossade bromsen med knappen i hytten. Sedan fick loket gå på tomgång resten av den korta resan ned till Norrköping. Jag tackade högre makter för att det fortfarande var mörkt ute. Annars hade jag kanske inte upptäckt tjuvbromsen, och då hade det kunnat bli riktigt stora problem.

Ylvas resa gick inte som tåget

Tidningen Sydöstran berättar idag om ett intressant fall, som allt för väl belyser den vardag som många resenärer upplever. Ylva Johnson-Brodin från Karlskrona skulle häromdagen ta tåget till Växjö för att besöka en läkare. Hon satte sej på Krösatåget till Emmaboda. Men där tog det stopp. Tåget därifrån var inställt på grund av banjobb, som varit planerat sedan länge. Någon ersättningsbuss dök aldrig upp och Ylva missade sin tid hos läkaren. Hon började forska i vad som hänt. Det var lättare sagt än gjort. Hon skickades hit och dit, från Kalmar Länstrafik till Blekingetrafiken, från Blekingetrafiken till en rad personer inom Trafikverket, från Trafikverket till ”ett företag i Malmö som sköter detta med ersättningsbussar”. Men inte heller där kunde Ylva få någon hjälp. Sydöstran frågade politikerna i Blekinge vad de tycker om detta system. En miljöpartist i trafiknämnden tog upp frågan med Blekingetrafiken, men de hänvisar till Skånetrafiken och – Trafikverket. Som ett gigantiskt moment 22. ”Måttet är rågat”, ryter miljöpartisten. Det låter ju lovande. Kan vi vänta oss bot och bättring? Nej, knappast. Sanningen är nog snarare den att situationen kommer att bli ännu värre. Den politiska patentlösningen på denna typ av problem brukar vara att dela upp systemet ÄNNU mer. Konkurrens leder till lägre pris och bättre kvalitet. Det vet ju alla. Kanske inte Ylva dock. Hon undrar fortfarande varför hon aldrig kom fram till Växjö.

krosack