Tjuven lydde SJ och stal tåget

156120594-origpic-9c257e”Ta tåget!” Den uppmaningen gick SJ ut med i en reklamkampanj för många år sedan. Detta var också precis vad som skedde en vårnatt i Nynäshamn 1983. Men inte på det sättet som SJ hade hoppats. En motorvagn av typen X1 försvann nämligen spårlöst från Nynäshamn och upptäcktes först dagen efter – i Västerhaninge, drygt tre mil bort. Än idag, 35 år senare, är det ingen som vet namnet på den fräcke och mycket kunnige tjuven. Ingen kan därför exakt veta vad som hände den där natten. Hur pendeltåget gick upp i rök och sedan dök upp igen på en helt annan plats, återuppstånden. Passande nog på självaste långfredagen, som råkade vara den 1 april. Mysteriet med X1an var dock inget aprilskämt, datumet till trots. Det var en högst verklig, och osannolik, historia som utspelade sej. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte så mycket nytt att tillföra, förutom det som redan framkommit på andra sidor på internet. Men jag väljer att berätta storyn ändå. Den är för bra för att förbli oberättad.

Någon stal alltså en X1a och körde den till Västerhaninge. Men vem? Såväl polisen som SJ utredde saken grundligt, men kunde inte komma fram till vem den ansvarige var. Helt klart är att tjuven måste ha varit mycket kompetent i de flesta av järnvägens system och funktioner. Motorvagnen stod nämligen inlåst bakom en spårspärr på gamla spår 4 i Nynäshamn, en uppställningsplats med spänningslös kontaktledning. Någon har alltså slagit till frånskiljaren till elen, manövrerat ställverket inne på tågexpeditionen alternativt brutit upp låset till spårspärren, startat upp X1an, växlat fram den, och sedan lagt tillbaka växeln i rätt läge. Eftersom det sedan bar iväg ut på linjen i full fart så måste tjuven också ha känt till att sträckan var fri från såväl andra tåg som banarbeten.

Nynäsbanan var vid denna tidpunkt en så kallad tam-sträcka. Linjeblockering och fjärrstyrning inkopplades först 1991. ”Fjärren hade viss överblick över sakernas tillstånd fram till Västerhaninge, men om jag inte minns helt fel var den stationen lokalbevakad och gräns mot tam-sträckan. Efter sista tåget stängde tågklarerarna i Västerhaninge, Tungelsta, Ösmo och Nynäshamn butiken och tog inte upp bevakningen igen förrän till första morgontåget”, berättar en lokförare i Stockholm. En före detta tågklarerare fyller i: ”Fjärren i Stockholm kunde inte styra Västerhaninge, men de kunde se stationen på någon typ av skärm. Gissa om de fick en chock när de såg hur ett tåg plötsligt rullade in från Nynäshållet och kortslöt spårledningen”.

På morgonen blev en förarkollega i Hagalund uppringd av lokledaren. Han hade fått ett samtal från tågtrafikledningen som undrade varför det stod en vagn i Västerhaninge. Kollegan, som hade jour, har tidigare berättat ungefär så här om vad som hände den där dagen: ”Lokledaren säger att jag ska åka till Västerhaninge och kolla upp en X1a som står där och se om den hade några uppbrutna lås eller andra skador. Om det fanns några journalister på plats, så skulle jag hänvisa dem till SJs pressjour, eftersom fordonet blivit ”lånat” kvällen före. Ambitiös, som jag var då, traskade jag upp till Ulriksdals pendelstation och inväntade pendeln mot centralen för att byta till Västerhaninge. Sittandes där i snögloppet slog det mig att det ju var 1 april… Nåväl, framme i Västerhaninge så stod fordonet mycket riktigt placerat där lokledaren sa att den skulle vara, dock fanns inte en enda journalist på plats, förmodligen på grund av snögloppet och den tidiga morgonen”.

X1an stod snyggt parkerad vid den gamla Nynäsplattformen, nedbromsad enligt föreskrifterna och med låsta dörrar. Någon skadegörelse gick inte att upptäcka. Vid infartsignalen, som naturligtvis visade stopp, stod nu morgonens första tåg från Nynäshamn. Föraren ringde till tågklareraren och frågade varför signalen var röd. Stor förvirring uppstod eftersom tågklareraren trodde att tåget redan hade inkommit till Västerhaninge. Föraren fick tillstånd att passera infartssignalen i stopp och upptäckte till sin stora förvåning den vagn som egentligen skulle ha stått kvar i Nynäshamn. ”När stölden skedde så satt lokföraren och tågvakten till det ordinarie tåget mot Västerhaninge i dagrummet på stationen i Nynäshamn. Deras tåg stod på spår 1. Vid tiden för avgång mot Västerhaninge så märkte de inget. Det var mörkt ute och den så kallade föraren hade lagt tillbaka växeln från spår 4!”

SJ polisanmälde naturligtvis stölden av pendeltåget. Flera misstänkta fanns, både förare, tågvakter och reparatörer, men trots flera gedigna utredningar så kunde ingen gripas och dömas för den ovanliga stölden. En gammal växlare blev vittne till hela upptåget. Så här har kollegan som hade Hagalundsjouren tidigare berättat i ett inlägg i järnvägsforumet Postvagnen: ”Växlaren var ute och luftade sin hund vid tiden för lånet och pratade med föraren. Vid Stockholm södra, i riktning mot centralen, skulle det under denna helg läggas in ett växelkryss och det var avstängningar, varför växlaren frågade om detta var ett extratåg med anledning av detta och fick ett bekräftande svar och nöjde sig med det”.

pendel_x01_3061_07930
Foto: Jan Lindahl, Nynäshamn, 2005

4 tankar på “Tjuven lydde SJ och stal tåget

  1. Jag kommer mycket väl ihåg det, bodde i Nynäs vid den tiden. Nattuppställningen av tågsätt var på bangårdsdelen ”Banföreningen” alltså mitt framför godsmagasinet. Vid den tiden fanns inga spårspärrar, de kom dit efter denna händelse i samband med signalombyggnader några år senare. Så det var bara att lägga till frånskiljaren till kontaktledningen och rulla över till spår 1 eller 2 vid dåvarande plattformar och sticka iväg. Det gjordes stort nummer av att man behövde en környckel för att komma iväg, men den låg väl ombord, var annars? Min minnesbild av vad som stod i tidningen var att tågsättet lämnades på spårledning alldeles innanför infarten, men i södra utkanten av stationen. Nynäshamnspostens arkiv lär ha massor om det här, de hade något att skriva om länge efter detta. Man ska komma ihåg att kollektivtrafiken på södra Södertörn var ganska usel vid den här tiden så ”folk i allmänhet” ryckte på axlarna och förstod liksom själva idén med att knycka tåg, om man kunde det. Lördagar t ex gick sista tågen mot Stockholm ca kl 18 och kl 22, sedan inget mer det dygnet. Det fanns visst en nattbuss söderut som gick från centralen vid 12-1 och var i Nynäs runt 4:30 men ingen nattrafik norrut. Så hela händelsen blev som en kommentar till de dåliga förbindelserna. Den inställda trafiken vintern 82 hade inte gjort något för att bygga upp respekt eller förtroende heller. Södertörn var rätt misshandlat så denna vigilante blev något av en folkhjälte lokalt.

  2. Pingback: Fredag är lördag är söndag | I huvudet på en lokförare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s