Jag badade i papper, hav och svett

37511926_10217036488413734_4994063980377931776_nVissa dagar blir inte som man tänkt sej. Häromdagen satt jag på ett pasståg på väg till Eskilstuna. Den här gången var arbetsveckan bara tre dagar lång. Sedan väntade några veckors efterlängtad semester. Som för övrigt påbörjas i morgon. Jag var i närheten av Linköping när tjänstemobilen ringde för första gången. Egentligen skulle jag köra ett stålämneståg från Eskilstuna till Oxelösund, men nu kom kontrabesked. På grund av urspårningen i Nyköping hade elloken aldrig kommit iväg från Oxelösund, så ordern var att åka dit istället. Okej. Som poolare får man vara beredd på det mesta. Jag fiskade upp mobilen ur väskan och köpte en ny passbiljett till Nyköping. Jag förberedde avstigningen i Norrköping. Då kom nya order. Det är spänningslöst i Oxelösund och Nyköping. Det behövs diesellok. Åk till Eskilstuna och kör ned en T44. Okej. Igen. Biljett hade jag redan, så då är det väl bara att sitta kvar på tåget då? Nej, inte alls. I samma stund som pasståget bromsade in i Norrköping kom nämligen ytterligare nya direktiv. För sjuttielfte gången, som det kändes: det finns inga dieslar över i Eskilstuna, så du får åka till Oxelösund. Det var en order som kom i grevens tid. 30 sekunder till och det hade fått bli taxi från Katrineholm.

Väl på plats i Oxelösund så drogs riktlinjerna upp. Hur löser vi detta problem? SSAB skriker efter sina vagnar och håller som lök på laxen dessutom på att upphandla hela den stora affären. Green Cargo finns med i slutdiskussionerna och vill förstås inte göra bort sej så här på upploppet. Men vagnar, hjul och boggier ligger huller om buller. Spåret ser ut som spagetti och banvallen verkar ha utsatts för ett bombanfall. En stolpe är mosad och kontaktledningen hänger ned. Detta är inte fixat i en handvändning. Tur i oturen är dock att det finns ett mötesspår på exakt den plats där urspårningen skett. Det spåret ser ut att vara helt. Jag bidrog själv med några idéer på lösningar som ledningen köpte rakt av. Green Cargo skulle varken behöva skicka ytterligare lokförare eller lok till Oxelösund denna dag för att klara krisen. Bristen på lok är visserligen svår, men ändå ingenting i jämförelse med bristen på lokförare. Situationen såg hoppfull ut. Men så hade någon åkt förbi haveriplatsen med bil och upptäckt att de tidigare urspårade vagnarna hade bärgats – och nu stod parkerade på det enda farbara spåret. Jaha. Det var ju lattjo. Nu gick det inte att passera platsen. Men skam den som ger sej. Vi får helt enkelt flytta på vagnarna. Det lät dock enklare i teorin än i verkligheten. Vagnarna får inte rulla en millimeter utan att först ha besiktigats av verkstadspersonal. Det blev några gamla TGOJ-reparatörer i Eskilstuna som fick uppdraget. De hade en bit att köra, så det skulle ta en stund.

37390699_10217036491893821_2683451053499744256_nSjälv höll jag på att förångas i den 30-gradiga värmen. Jag gick och köpte ett par badbyxor och fick skjuts till en strand i närheten. Där låg jag och gottade mej i några timmar på betald arbetstid innan det var dags att promenera tillbaka till stationen. Vagnarna kunde nu flyttas. Beslut togs om att knuffa upp dem på den numera sällan använda och något igenväxta föreningsbangården i Nyköping. Eftersom det är linje mellan driftplatserna Oxelösund och Nyköping så kunde färden inte ske som växling. Det måste till en spärrfärd och jag råkade vara den ende i hela bygden som hade rätt behörighet. Jag fick sällskap på loket av en erfaren växlare, ställverksvakt och kaffekokare. Visserligen hade han inte växlat i Nyköping på kanske 25 år, men det skulle nog gå bra. Jag nästan drunknade i blanketter och anteckningar och telefonnummer om spärrfärder, stoppassager, sträckordrar och samråd innan jag väl kunde komma iväg med den gamla T44an med tillverkningsår 1969. Jag funderade på om månlandningen eller 267 kom först det året.

Vi kopplade loket till de tidigare urspårade vagnarna. De var rejält tilltufsade. Det var röda markeringar överallt. Kryssen på en del boggier betyder nog att de blir skrot. Platsen såg verkligen ut som om kriget dragit fram. Ändå var det bara några tomvagnar som spårat ut i 40 kilometer i timmen. Jag försökte föreställa mej hur det skulle ha sett ut på platsen om vagnarna varit lastade med stålämnen eller plåt och vägt 90 ton stycket och om hastigheten kanske varit 90 istället för 40. Jag hoppas att jag slipper uppleva den synen annat än i fantasin. När vi nu skulle flytta vagnarna så vägrade bromsen att släppa på några av dem. Men hjulen rullade åtminstone när vi tryckte med loket, om än under ett fasansfullt skrik och gnissel. Min kollega och en gammal vän till honom, som numera arbetar inom det privata näringslivet som bland annat tillsyningsman, fick låsa upp en del växlar med diverse K-nycklar och slänga några klot. Till slut hade vi låst in vagnarna bakom en spårspärr på spår 7 och kunde återvända till Oxelösund. Ny spärrfärd. Nya tillstånd. Nya samråd. Tågklarerarens papper tog slut, så han fick gå iväg för att hämta nya. Mina blanketter höll också på att sina. Det är skönt att vi kan hålla pappersbruken sysselsatta, de är ju några av järnvägens viktigaste kunder.

Nu var sträckan förbi Nyköping fri. Eftersom jag skulle låna växlingspersonalens båda T44or för att dra ett tåg till Eskilstuna, så fick jag vänta en kort stund på att de skulle växla klart. Jag hann gå iväg och handla lite, fylla vattenflaskan och inte minst skriva ut några hundra nya blanketter av olika slag. De två elloken fick gå i transport bakom dieselloken. Visserligen hade det varit möjligt att trycka tåget förbi skyddssektionen och ut på linjen mot Vrena, men då hade dieselloken blivit kvar i Nyköping. Ingen av kollegorna i Oxelösund är nämligen lokförare och får köra tåg eller spärrfärder på linjen. Dessutom behövdes dieselloken i nästa SSAB-tåg, som lämnar Eskilstuna vid tretiden på morgonen och ankommer Oxelösund vid halv fem, en och en halv timme innan växlingspersonalen finns på plats. Jag undrar om stålämnestågen någon gång tidigare har dragits med diesellok en så lång sträcka som Eskilstuna-Oxelösund?

Hursomhelst. Detta med kompetenser. Ibland funderar jag över järnvägsföretagens snålhet och kortsiktiga tänkande. I Oxelösund fanns till exempel en lokförare fram tills för några veckor sedan, men hon blev av med kompetensen eftersom arbetsgivaren inte vill betala henne lokförarlön. Hon hade varit guld värd en dag som denna. I Malmö har mina kollegor tappat sin behörighet i system M, eftersom de just för tillfället inte kör på några sådana sträckor. Företaget har därför dragit in fortbildningen och kanske lyckats spara några enstaka kronor. Vad som händer vid eventuella omledningar eller om någon förare skulle behövas på exempelvis linjen Älmhult-Olofström verkar vara en ointressant fråga.

Nåväl. Multipel T44 och 2000 ton brukar vara en skön upplevelse för en yrkesskadad lokförare. Ljudet från två stora GM-dieslar på fullvarv får nästan huden att knottra sej. En liten stund. Under vinterhalvåret. Det vill säga när förutsättningarna är lite mer gynnsamma än nu. 30 grader i skuggan, ingen AC och körläge åtta i nästan tio mil. Nej, roligare kan man onekligen ha det. Även om man bara råkar vara en bloggande tågtönt. Men ibland finns det inga alternativ och då gäller det att bita ihop. Det tjöt och dånade i skogarna när jag dundrade fram genom det sommarsköna landskapet. Alla de små röda banvaktsstugorna, som ännu står kvar längs linjen, såg ut att skaka sönder när jag passerade. Jag var ganska trött och irriterad när jag ankom till Eskilstuna. Jag hängde av de två dieselloken och parkerade dem utanför lokstallet på spår 9. Några timmar senare skulle de tillbaka till Oxelösund. Jag tog spänning på de två Br-loken och gjorde klart för avgång. Sedan gick jag faktiskt in i fikarummet och satte mej ned och tog rast i en halvtimme. Tåget blev försenat, men det fick kvitta. Jag behövde min rast.

Om resan i de två dieselloken varit svettig, öronbedövande och arbetsam (jo, tåg kör inte av sej själva) så blev den fortsatta färden i de två elloken en walk in the park. Svalt och skönt var det också. Jag skalade en apelsin och njöt av utsikten mellan Kvicksund och Strömsholm. Trots att timmen var sen var det fortfarande folk på stranden. De skrattade och badade och grillade. Även jag kunde le lite åt dagens alla vedermödor, nu när jag äntligen kunde koppla av en aning. Men dagen var inte riktigt slut ännu. Jag ankom Borlänge ungefär en timme försenad. När jag hade parkerat loken på stallområdet, så var det omöjligt att få tag i en taxi. Jag fick promenera de två kilometerna till hotellet. Nu var förstås inte detta någon katastrof, likt skogsbränder, svält och fattigdom, men det hade onekligen varit skönt att få den där extra halvtimmen i sängen, nu när jag var försenad och allt. Under rasten i Eskilstuna hade jag passat på att hämta en ny t-shirt och nya underkläder i mitt skåp. Jag duschade, fast jag behövde sova, och bytte om. Det var nästan lika varmt på hotellrummet som i det gamla dieselloket, men tack och lov hittade jag en bordsfläkt i ett skåp. Jag satte den på full effekt och somnade som en knockad boxare. Jag drömde om en chef som slet upp dörren, stormade in i rummet och skällde för att jag badat på arbetstid.

37512038_1887279374626040_1335949070614659072_n

Annonser

12 thoughts on “Jag badade i papper, hav och svett

  1. Det ges ibland möjlighet att bada under andra förutsättningar. Jag tillhör de lokförare som har bl.a. ca 50st blankett29 i en pärm när jag kör. Kartor över hela Sveriges järnvägsnät finns det också. Ja du vet var jag jobbar, nog om det.

    Efter ett litet missöde med ett fordon mellan Ed och Kornsjö var jag dränkt i olja, glykol och svett. Lägligt nog hade fordonet havererat precis vid en sjö. September, inte så varmt. Men tanken att sitta i dessa kläder när jag skulle hanka fram fordonet i ca 20 mil var inte tilltalande. Så broms, ut och av med dessa dränkta kläder. Och ner i vattnet. Kallt. Van liftare som man är har man alltid en handduk eller fyrtiotvå.

    Om någon såg mig när jag gick från uppställningen till hotellet iklädd endast skyddskor, kalsongerna och en handduk flrtäljer inte historien.

  2. Spännande och intressant berättelse!

    Skulle vara kul att veta vad som skrivs i dessa blanketter och varför det måste vara så byråkratiskt och gammaldags? Kan ni inte hantera detta digitalt?

  3. Jag har varit med om att dra stålet ToR Eskilstuna Oxelösund en gång. Det var när det var haveri med strömmatningen Nyköping Oxelösund. Fast det var inte svettigt av värmen, jag och kollegan upptäckte att vi hade kanske 200l diesel kvar i ena loket när vi skulle hem. Tur att man ‘kan’ köra T44 som manöverlok.

  4. Jag måste bara säga att dina berättelser om dina vedermödor på järnvägen verkligen är både kul och intressanta att läsa. Toppbetyg för dem!
    Bottenbetyg till dumsnåla järnvägsföretag som inte tar tillvara på och bevarar kompetens hos personalen genom att snåla in på t.ex. fortbildningar. det är så vansinnigt kortsiktigt att agera som de gör. fast det är så i hela samhället. Små marginaler gör att pengajakten i det korta perspektivet slår igenom snart sagt överallt.
    Trevlig semester tillönskas!

  5. känner igen det där och samtidigt inte,vi hade en sådan där pool i Tm också,vi hade nästan bara blankdagar i sömmen och sedan las det ut och byttes hejvilt ,men vi hade Örjan i Hallsberg som var hur bra som helst,han hade nämligen gudagåvan att se i huvudet olika senarier och lösningar,han fixade o trixade,men när han var på semester blev det kaos i ”svartbygget” och det märkte vi också,haha

    • Jag brukar säga att personalfördelaren som sitter med det dagliga är den kanske viktigaste personen på företaget, det är han eller hon som är spindeln i nätet och får tågen att rulla. Det är verkligen viktigt att denna person känner sin personal och har tumme med ”gubbarna”. En dålig psf kan sabba vilket upplägg som helst, en bra psf kan däremot åstadkomma underverk.

  6. 🙂 Bra artikel, rolig läsning . Som du beskriver, var detta ett bra exempel på fungerande Team-arbete, som kunden SSAB förstås uppskattar. Tack för din insats!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s