Seko säger upp avtal om arbetstid

19554067_10213666154077482_1534152286661217331_nFackförbunden Seko och ST har sagt upp det nya arbetstidsavtalet för lokförare inom Green Cargo som förhandlades fram under 2017. Tanken från början var att turerna skulle bli effektivare och generera mer tid i hemmet för personalen. Dygnsvändningarna förväntades bli färre och antalet så kallade bussförarturer skulle minska. Green Cargo räknade med att kunna spara 90 miljoner kronor om året genom effektiviseringen. Detta skulle bli möjligt bland annat genom att utöka maxlängden för en arbetsperiod till 16 timmar och arbetstiden utan rast från fem till sex timmar. Men de nya reglerna har inte blivit någon succé för Sekos medlemmar. ”Vi gick in i det här avtalet då många av våra medlemmar var missnöjda med sina scheman enligt de gamla arbetstidsreglerna. Under avtalsförhandlingarna gällande de nya reglerna såg vi att det gick att skapa bättre scheman och turer än med de gamla arbetstidsreglerna. Under den tid vi har haft de nya arbetstidsreglerna har vi inte nått upp till den nivån”, skriver Seko i ett informationsblad. Fackförbundet uppger att medlemmarnas schema inte alls blivit bättre, utan snarare tvärtom. Företagets lokförare upplever en ännu större trötthet idag än tidigare. Tiden i hemmet har heller inte ökat. Många korta turer äter upp förtjänsten med de långa. Samtliga Sekoklubbar inom Green Cargo röstade för att säga upp avtalet, som egentligen skulle ha gällt i tre år. En klausul gjorde det möjligt för facken att säga upp avtalet i förtid. Återgången till de gamla reglerna sker från tidtabellskiftet i december i år.

Annonser

5 tankar om “Seko säger upp avtal om arbetstid

  1. Förstår det är många som inte fick bättre scheman, t.o.m sämre än det sämsta dom hade tidigare.. Det gynnade nog bara GC Bem.pool som ändå är borta från hemorten, som accepterar långa överliggningar, då det inte spelar nån roll var man har fritiden. 6 tim. turer fyllde på periodtiden för oss så vi fick upp tiden till normal avstämning..

    Bem.poolen kunde väl få ha avtalet kvar, vi ska ju få upp styrkan med 25 förare till så vi blir 50 förare.. Suck suck

  2. I mina ögon är det så ofattbart att GC inte kan lyssna på sina anställda och försöka erbjuda en dräglig tillvaro. Hur ska dom lyckas locka till sig förare och växlare om detta fortsätter? Ska mycket till innan jag tar en anställning på ett sånt personalfientligt ställe igen!

  3. Ännu konstigare är att Seko över huvud taget ville teckna ett avtal i strid med all medicinsk forskning och som hade varit olagligt inom andra trafikslag. Jag tycker SLFF:s inlägg nedan är en helt korrekt bedömning. Även med bra paralleller till en annan grupp organiserade i Seko. Den visar på anmärkningsvärd fackligt inkonsekvens. Läs den gärna i sitt rätta element (där finns annat läsvärt också om lokförarfrågor).

    https://slffsj.wordpress.com/author/slffblogg/page/2/ och scrolla till ”Green Cargo, Fackföreringarna och Lokförarnas arbetstider”.

    Eller läs den här:

    31 januari, 2018 / slffblogg

    I drygt 20 år kämpade LO för åtta timmars lagstadgad arbetsdag innan riksdagen antog en sådan lag 1919. Seko och ST förbereder firandet av 100-års jubileet med att förlänga lokförarnas bortre gräns för arbetsdag på Green Cargo. Det är sedan förra året okej med 16 timmars arbetsdag. Exklusive passresor! Och detta i säkerhetstjänst på svensk järnväg 2018. Så sent som våren 2017 gick Seko föredömligt ut i strid för att begränsa fältteknikers långa arbetsdagar. Förbundet var mycket tydliga med varför man ansåg begränsningsreglerna orimliga:

    ”Tiden på väg till kund räknas inte in i den ordinarie arbetstiden. Detta gör att en fälttekniker kan få arbetsdagar på uppemot 15 timmar”.

    Seko:s förbundsordförande Valle Karlsson, tidigare lokförare, var lika tydlig med de sociala konsekvenserna detta hade för denna yrkesgrupp:

    ”Detta otidsenliga system omöjliggör ett normalt familjeliv där man exempelvis hämtar och lämnar på dagis. Vi har arbetat med den här frågan i en arbetsgrupp i över ett års tid utan att komma överens med Almega. Den här frågan måste lösas nu. Våra medlemmar och deras familjer kan inte vänta längre”.

    Sammanfattningsvis så har man alltså i förhandlingarna våren 2017 funnit att 15 timmar INKLUSIVE restid är orimligt för vissa Seko-medlemmar, men samtidigt är en HÖJNING till 16 timmar EXKLUSIVE restid fullt rimligt för en annan medlemsgrupp. Den grupp som redan hade de bevisat mest slitsamma arbetstiderna försämrade man för. Kan det bli tydligare att lokförarna är satta på fackligt undantag? Ja det kan det, för man höjde samtidigt arbetsdagen för nattarbete till 13 timmar. Men det stannade inte ens vid det utan man höjde dessutom arbetstid innan rast till 6 timmar.

    Av bara farten gick man därmed emot tre av de viktigaste medicinska rekommendationerna som getts till samtliga våra järnvägsaktörer. Rönen togs fram av våra mest meriterade forskare vid Institutet för Psykosocial Medicin (IPM), och avdelningen för Stressforskning vid Karolinska institutet. De hade såväl övergripande, som på individnivå, mätt och utvärderat svenska lokförare. Forskarna redovisade klart och tydligt allvarliga brister avseende arbetstidens förläggning vilket orsakade sömnbrist och därmed ”allvarlig trötthet”. Man fastslog tydligt att trafikutövare MÅSTE förbättra arbetsschemat och att detta var en förutsättning för att höja trafiksäkerheten, vilket var det uttalade huvudsyftet med undersökningen. Projektet fann även att ”de föreslagna åtgärderna kommer att öka den långsiktiga hälsan och livskvalitén för den enskilde lokföraren och att det också är rimligt anta att arbetsglädje, engagemang, motivation och körkvalitet kommer att öka”. Arbetsgivarsidan har inte bara tillåtits konsekvent negligera rekommendationerna, utan rent av försämrat förläggningen.

    Seko värderar en fältteknikers rätt till normalt familjeliv som mycket större än en lokförares, och ST värderar inte alls. Hur kan två grupper inom samma förbund behandlas så diametralt olika? Svaret ligger i att förutsättningar för diskrimineringen skapas av förbundsledningarna. Det är de lokala facken på Green Cargo som tvingats att verkställa beslutet till ett nytt arbetstidsavtal, som Green Cargo dessutom har fräckheten att kalla ”modernt”. Lokalt på företag runt om i landet gör fackliga företrädare för Seko och ST många gånger ett mycket bra arbete, men det är på förbundsnivå som de stora besluten tas. Glöm inte att det enligt Arbetstidslagen 3§ krävs att en central arbetstagarorganisation (här Seko’s resp ST’s förbund) slutit eller godkänt kollektivavtal där avsteg från lagen görs. Lokförarna dribblas bort. Gång på gång. Bägge facken är organiserade på ett sådant sätt att lokförarnas intressen kan nonchaleras.

    Seko och ST har rätt att teckna de avtal de önskar, men SLFF tycker inte att de väljer rätt väg. Vid vårens orättfärdiga uppgörelse ursäktade de avtalsslutande facken eftergifterna med att Green Cargo har ekonomiska problem. Självklart skall man tänka på sitt företag men fackets primära uppgift är faktiskt att förbättra medlemmarnas avtal, inte företagets ekonomi. Green Cargo’s VD Jan Kilström kan med glädje konstatera att han, och då sannolikt med viss hjälp från Seko och ST, förbättrat rörelseresultatet med 375 miljoner kronor de senaste fyra åren. Därtill utsågs Jan Kilström nyligen till Europas bästa VD i branschen för hållbar logistik. Hållbar för vem? Inte för hans lokförare som tvingas jobba 16 timmars arbetsdag för att förbättra Green Cargo’s ekonomi.

    För övrigt kan aldrig arbetstider som bevisligen sliter mer på kroppen vara en bra affär. De avtalslutande facken menar att de i gengäld mot försämringarna på Green Cargo uppnått vissa förbättringar. Vi antar att de refererar till de skrivningar i avtalet som formuleras ”målsättning”, ”rekommendation”, ”eftersträva” och ”bör”. På SJ vet lokförarna alltför väl vad sådana utfästelser är värda. Ingenting.

    När såg vi sist en förbättring avseende förläggning av våra arbetstider? Inte ens nu när det råder lokförarbrist och där Seko och ST borde ha ett gott förhandlingsläge ser vi tillstymmelse till förbättringar. Istället ser vi försämringar, inte bara på Green Cargo, utan även på Arriva, Transdev och SJ. Till SJ återkommer vi, för det som där sker i bakgrunden är riktigt illa.

    Skall vi nöja oss med att de avtalsslutande facken i BÄSTA FALL försvarar villkoren, ibland försämrar dem och ALDRIG flyttar fram positionerna? Vi kan ju ta saken i våra egna händer. Vi behöver inte underkasta oss majoritetens okunniga ointresse.

    SLFF erkänns inte rätten att teckna kollektivavtal. Det hindrar oss inte alls att arbeta för förbättringar och att påverka så att förbättringar faktiskt blir av. Att gå runt och vara missnöjd, kanske byta arbetsgivare bara för att se att problem råder även där, gör inte vår situation bättre. Vill vi lokförare se förbättringar måste vi själva stå upp och föra vår talan mot arbetsgivaren – kompromisslöst, av lokförare för lokförare.

    • Jag såg inget annat val än att byta arbetsgivare från SJ till GC. Det visade sig vara ett kanonbra val, oavsett 16 timmar eller inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s