Sista rälsbussen lämnar Prinsgatan

30738530_10216307944280586_6355737529978716160_nAtt köra rälsbuss är alltid lika trevligt. Igår var det dags igen. Den här gången gick färden från Kristianstad till Karlshamn och åter. Det var Trafikverkets kapacitetscenter som hade beställt körningen i samband med en arbetsplatsträff. Egentligen hade det räckt med en motorvagn för sällskapet, som bestod av ett 15-tal personer. Men att ge sej ut på linjen med enbart en vagn är alltid lite riskabelt. Framförallt eftersom det handlar om fordon som är 60 år gamla. Därför kör museiföreningen i princip alltid två vagnar i denna typ av trafik. Nu ansåg dock hr maskinchef att även en tredje vagn behövde luftas. Vagnarna mår bra av att komma ut och få arbeta ordentligt och inte bara puttra fram och tillbaka till Åhus eller mellan Söder och Centralen. Därför blev det ett, efter omständigheterna, rejält tåg som rullade ut från Kristianstad strax före 11. Tåg 29140 bestod av Y6 1062, Y7 1193 och Y8 1064.

Vi var två förare som delade på uppdraget. Jag började köra. Tidtabellen var tight, så det fanns inget utrymme för någon söndagskörning. Det var inga problem att hosta upp de fina gamla rälsbussarna i 80. Ettan kom, tvåan kom, trean kom, fyran kom men kom femman så småningom? Ja, det var frågan. Vi snackar växlar nu alltså. Det brukar vara lagom att slänga i högsta växeln vid 80, men nu var det kraftig uppförsbacke mot Fjälkinge, så jag lät fyran ligga i. Körledningen läckte, upptäckte jag. Jag fick bara upp drygt två kilo. Det är hälften av vad som i normala fall är möjligt. Men det räckte ändå för att hålla farten. Ibland när vagnarna krängde till så steg trycket, för att sedan sjunka tillbaka igen. I Sölvesborg tog min förarkollega Bengt över spakarna. Vagnarna krånglade lite. Bromsen ville inte släppa. Efter ett tags trixande fick vi rätt på grejerna. Det var nog säkerhetsgreppet som spökade. Det är väl den typen av småfel som man får räkna med när det handlar om museifordon. Ingen av våra resenärer märkte av problemen, så på det sättet var det ingen ko på isen. Tvärtom verkade alla väldigt nöjda och belåtna.

Väl framme i Karlshamn, så växlade vi in bakom dvärgsignal 83. Det är där industrispåret till AAK börjar. Spåret ska läggas ned, har kommunen bestämt. Kanske redan i år. Därför blev detta av allt att döma sista gången det rullade rälsbussar längs Prinsgatan ut mot innerhamnen. Vi stannade till utanför den gamla lokverkstaden och släppte av en fripassagerare från Green Cargo. Samtidigt dök en reporter från lokaltidningen upp och förevigade det som kanske var ett historiskt ögonblick. Färden fortsatte på spåret som är en rest av den gamla kustbanan i Blekinge. Vi hade fått tillåtelse att parkera vagnarna utanför AAKs grind, men vakterna tyckte nog att vagnarna var fina, för vi erbjöds att åka in en liten bit på fabriksområdet. Där stod de tre rälsbussarna skyddade och till allmän beskådan från andra sidan hamninloppet. Sällskapet skulle äta lunch på en restaurang i närheten. Även tjänstgörande lokpersonal var medbjudna.

Efter en räksallad och två glas vatten var det åter dags att starta upp motorvagnarna. Ett sällskap från Karlshamns kommun anslöt och ”tåget” fortsatte i triangelspåret mot Stilleryd. Det blev ett kort stopp. Ett av Green Cargos vagnslasttåg hade just passerat. Nu gled Vidas virkeståg förbi med en lång rad tomvagnar, innan vi kunde fortsätta resan ut mot Stillerydshamnen. Vid den nya terminalen gjorde vi halt och avstigning beordrades. Kommunens företrädare berättade lite om sina planer. Karlshamn vill flytta all godshantering från centrala staden ut till just denna plats, Stilleryd. Istället vill man bygga bostäder där den nuvarande stationen ligger. En helt ny, flyttad bangård, ligger många år fram i tiden. En nyhet, åtminstone för mej, är dock att kommunen redan nästa år räknar med att kunna bygga ytterligare två fullängdsspår. Elektrifierade och med rundgångsmöjlighet. Det skulle öka kapaciteten i hamnen avsevärt och möjliggöra den containertrafik som varit på gång men stött på patrull. Idag är kapaciteten begränsad eftersom Green Cargos trafik ökat de senaste åren. Sällskapet fick också veta att det på grund av diverse byråkratiska hinder dröjer till 2029 innan det kan byggas bostäder på det nuvarande stationsområdet.

Efter besöket i det som är en av Sveriges största hamnar var det dags för hemfärd. Men först blev det ett stopp på Karlshamns C. Folk hann både dricka kaffe och köpa glass i det vackra försommarvädret. Jag passade på att visa min förarkollega Green Cargos nya personallokaler. Han har tillbringat många timmar i de där lokalerna, men det var länge sedan, på SJ-tiden. Nu blev han glad och kanske lite stolt när han såg att väggarna pryddes av inramade förstoringar av bilder som han själv tagit en gång i tiden. Resan tillbaka mot Kristianstad gick som på räls. Nästan i alla fall. Nu var det min tur att köra sträckan Karlshamn-Sölvesborg. Jag tutade till när jag passerade hemmet. Kära hustrun arbetade lämpligt nog hemifrån denna dag och var ute med kameran. Tågklareraren hade problem med något ATC-relaterat på bangården i Kristianstad, vilket ställde till det för en del andra tåg. Men vi blev bara några enstaka minuter försenade. Vi släppte av Trafikverkarna längst ned på spår 4. Deras dag var ännu inte slut. Och inte vår heller, Bengts och min. Nu skulle vagnarna delas, städas och växlas in i stall. Via en hederlig gammal vändskiva. Det var ungefär en och en halv timmes arbete. Sedan skulle bland annat vinghjul, telefon och brandsläckare flyttas till klubblokalen. Bara den här vintern har lokstallet haft inbrott ett mycket stort antal gånger. Tjuvarna stjäl allting. Och slår sönder och klottrar. Det är en tråkig sida av det ideella museitågsarbetet. Men en dag som denna är det lätt att bortse från det. Det är inte många saker här i järnvägslivet som är lika roliga som att få köra ett rälsbusståg längs Blekinge Kustbana!

Annonser

3 thoughts on “Sista rälsbussen lämnar Prinsgatan

  1. Väldigt trevlig läsning. Ja – bortsett från inbrotten och de där s.k . individerna som inte har nån respekt alls. Kändes lite som att jag var med och åkte rälsbuss och ”hängde på”. Hade gärna varit på plats men så funkar det ju inte… tack för inspirationen. 🙂

  2. Hopas att de som vill riva spåren till AAK förlorar valet i höst. Kommunpolitiker som försvårar för etablerat näringsliv för att gynna fastighetsoligarkernas byggplaner är inget bra för svenska folket. Den typen av politiker finns i stort sett varje kommun.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s