En ”like” från döden

1469470540139Hej kamrater! Det här skriver jag i förtroende, oss lokförare emellan. Alla chefer, instruktionsförare och säkerhetshandläggare kan sluta läsa här och nu. Det gäller en sak som numera berör de flesta av oss och som börjar bli ett problem. Nämligen våra mobiler och läsplattor. Ni vet alla hur mycket våra arbetsgivare tjatar om detta. Fokus på uppgiften. Blicken i rörelseriktningen. Koncentrera er på det som är viktigt. Alla nickar instämmande och är överens om riskerna. Ändå sitter vi där och sneglar ned i mobilen. Vi gillar, älskar, uppdaterar och re-tweetar. Skrattar åt ett roligt klipp. Följer en spännande match. En gång såg jag en tågvärd på ett Öresundståg öppna dörren till förarhytten, och där satt en kollega och tittade på film. I 180 kilometer i timmen. Då fick jag en smärre hjärnblödning, trots att jag själv inte är Guds bästa barn. Film? Där går liksom gränsen. Jag vill inte gärna rapportera en kollega, men hade jag haft honom mellan fyra ögon så hade jag nog sagt ett sanningens ord. Vi läser på nätet och hör på radion hur tågtrafiken står stilla på grund av att tåget kört på ”något” och nu måste banan synas. Den stora allmänheten kanske vi kan få att tro annat, men du och jag vet vad som brukar ha hänt. I ärlighetens namn är jag inte mycket bättre själv. Hur jag än försöker så kommer jag ofta – alltför ofta – på mej själv med att sitta med blicken någon helt annanstans än där den borde vara. Jag ska berätta om en händelse som inträffade i natt. Den blev ett brutalt uppvaknande, en väckarklocka som heter duga, och som definitivt kommer att få mej att lägga undan mobiltelefonen i fortsättningen.

Jag hade nyss tittat på klockan. 23.25. Bara en timme kvar till Borlänge och den sköna hotellsängen. Gold FM i lurarna. Skön musik. Ingen hiphop där inte. Håller 80 på väg in i Grängesberg med det lastade stålämneståget och ser genom kurvan hur två bangubbar arbetar en bit bort. Tar för givet att de håller på i spåret bredvid. Hinner tänka att det inte kan vara roligt att ligga där i den här kylan, en fredagskväll och allt. Sekunderna senare så kommer jag ut ur kurvan och upptäcker att gubbarna inte alls jobbar i spåret bredvid – de jobbar i mitt spår! Den ena personen ligger i spåret, den andra står med ryggen vänd mot mej. Jag famlar efter tutan i mörkret. Det känns som en evighet innan jag hittar knappen. Bromshandtaget och tutan sitter på samma sida i Br-loken, så med vänster hand försöker jag desperat komma åt bromsen. Avståndet är bara 50-75 meter. Gubbarna kastar sej åt sidan. Jag tror inte ens att bromsen hinner gå till innan jag passerar platsen i ett hav av snörök. Exakt vad dessa två herrar höll på med i spåret vet jag inte. Det är en helt annan fråga. Allvarlig förstås, och kanske värd att återkomma till, men just nu lämnar vi den åt andra att utreda.

Jag borde kanske ha tagit mej själv ur tjänst. Men ni vet hur det är. Man vill göra ett bra jobb. Man tänker på företaget. På kunderna. Man vill komma fram och få sova. Jag ringer upp tågklareraren och meddelar vad som hänt. Sedan fortsätter jag min långa resa mot Borlänge. Först är jag mest förbannad. Men så kommer funderingarna. Grubbleriet. Båda mina favoritlag har tidigare under kvällen spelat viktiga kvalmatcher. Jag har suttit med ena ögat i mobilen för att följa resultaten på swehockey.se. Ja, ska sanningen fram så har jag nog varit förskräckligt ofokuserad under två timmar och tio minuter. Och det är nu det slår mej: det hade räckt med tre sekunders ouppmärksamhet i fel läge för att göra mos av de två bangubbarna i spåret. Ungefär så lång tid det tar att trycka ”gilla”. Jag tycker att detta är något vi alla borde stanna upp lite och fundera över. Hur skulle jag kunna leva resten av mitt liv med vetskapen att jag kört ihjäl två personer bara på grund av en sketen och helt oviktig Facebookuppdatering? Jag svär över min egen dumhet och lovar att detta aldrig mer ska få hända. Det var nämligen inte två liv som höll på att stryka med i natt. Det var tre.

29250244_10216024554956030_5462574483497811968_o

Annonser

28 thoughts on “En ”like” från döden

  1. Väldigt bra inlägg!
    Däremot kan jag inte låta bli att reagera starkt på din kommentar om att du aldrig skulle få för dig att rapportera en kollega som gör fel. Det uttalandet gör mig mörkrädd – på riktigt.
    Är det den usla säkerhetskulturen som råder ute bland er förare? Jag hoppas verkligen att jag missförstått dig och att du inte menar att du blundar för allvarliga säkerhetsbrister.

    Tro mig – jag vet vad jag pratar om. Det är jättejobbigt att rapportera en kollega men blundar vi så riskerar vi människors liv.

    • Rapporterar du dina kollegor som sover på natten istället för att sköta jobbet ? Eller när de glömmer o lägga tågväg ?

      Bara undrar ?!

      Vi rapporterar självklart allvarliga händelser, incidenter, och det gör säkert Jonas med, så sluta spekulera om vilken säkerhetskultur vi förarna har.

      • Hej! Att sova i operativ tjänst är absolut en säkerhetsbrist som måste rapporteras in. Lyckligtvis är det inget som jag sett och därför behövt rapportera.

        Att glömma lägga tågväg är däremot ingen säkerhetsbrist alls – snarare tvärtom. Det säkraste som finns på järnvägen är en signal i stopp. Det är t ex därför signalsystemen är utformade för att i händelse av fel alltid återgå till det säkraste tillståndet – stopp.

        Det glädjer mig att höra att det är den säkerhetskultur som råder hos er förare – att allvarliga incidenter rapporteras. Nu tar Jonas i sitt inlägg upp filmtittandet som ett exempel på en allvarlig incident och det håller jag med om. Därför är det oroväckande att det inte rapporteras.

        Jag håller delvis med om det Jonas skriver nedan om att prata med den aktuella personen först. Risken med det är dock att beteendet inte upphör. Framförallt är möjligheten att följa upp beteendet för dig som enskild förare mycket svårt och inte heller din arbetsuppgift. Därför är det bättre att rapportera det så att de personer som arbetar med denna typ av saker tar tag i ärendet och ser till att det blir korrekt utrett. Personen är kanske inte lämplig som förare och det visar sig då i en utredning.

        Generellt är rapporteringskulturen för dålig inom järnvägen – inom såväl TrV, jvg-företagen och entreprenörerna. Tyvärr sker också allvarliga olyckor pga detta.

      • Jag vill påstå att säkerhetskulturen hos många företag i branschen är allt för låg i förhållande till vad den borde vara. Bara detta inlägg vittnar om det på tre punkter, den filmtittande lokföraren, den matchresultattörstande bloggaren och de två banarbetarna som sannolikt prioriterade produktion framför den egna säkerheten. Vi har säkert alla varit där någon gång för det är helt naturligt att anställda påverkas när de verkar i en bransch där säkerhetskulturen på många håll har tydliga brister.

        Det är långt ifrån tillräckligt att rapportera allvarliga händelser. En god säkerhetskultur kännetecknas av att även alla små avvikelser rapporteras, behandlas, åtgärdas och följs upp så att tillbud och olyckor kan undvikas. I detta avseende finns en hel del att göra i branschen, då rapporter många gånger förblir obehandlade vilket leder till att rapporteringsviljan avtar eller faktiskt uteblir hos många. När tillsynsmyndigheten, Transportstyrelsen, samtidigt har så knappa resurser att inspektioner vanligen begränsas till kontroll av dokumentation, kommer bristerna att bestå och sannolikt växa. Säkerhet kostar pengar och när få verksamheter ger en rimlig avkastning på kapital är säkerhet ett område där man kan lockas till besparingar.

        Signaturen Fjtkl spekulerar inte utan ställer en högst relevant fråga. Mitt svar är att det vare sig hos lokförarna eller i branschen i stort, råder en urusel säkerhetskultur, men det finns tydliga brister i företagens säkerhetsarbete som gör att händelser som denna i Grängesberg förekommer och förekommer allt för ofta.

    • Jag har inte svårt att säga ifrån när något är fel, men första åtgärden är kanske inte att ”springa till chefen”. Det brukar vara ett bättre och trevligare sätt att ta upp saken direkt med den det berör. Har funkat bra i snart 18 år, så jag lär nog fortsätta på den linjen.

      • ” Att glömma lägga tågväg är däremot ingen säkerhetsbrist alls – snarare tvärtom.”

        Tycker att vi borde skippa teorin i det här läget. Det är som att säga att det säkraste vore att inte köra tåg alls och då försvinner alla risker.

        Nej, jag håller inte med dig. Att FJTKL glömmer att lägga tågväg mitt på natten på en sträcka där ingen annan är på, för att hen håller på att koka kaffe, är för mig TJÄNSTEFEL och tyvärr inträffar det mer o mer.

        Att komma i 100 km/h med ett fullastad godståg och stanna hela tåget bara för att tkl har glömt att lägga är i min värld FEL och jag brukar rapportera om det inträffar på en besvärlig sträcka.

        Varför anser ni att det är ok när järnvägsföretaget måste betala extra Kwh för att starta igen från 0, slitage på bromsblocken osv osv ?

      • Svar till CuatroCincoSeis.
        Jag står fast vid att stopp i signal inte är en säkerhetsbrist för det är det inte, oavsett hur mycket man som förare tycker och tänker.

        Jag förstår absolut din frustration i att du får stopp i signaler – som du anser är i onödan – och förnekar inte att det i vissa fall är så att tkl/fjtkl glömt lägga tågvägen. Vi är bara människor.

        ”Tkl sover” eller ”tkl gör kaffe” är så himla uttjatat och vittnar inte om något annat än er förares okunskap om hur arbetet på fjärren ser ut. Även om ni är det enda tåget på banan betyder inte det att tkl bara sitter och följer din väg. Många faktorer spelar in.
        1. För det mesta är det massa jobb ute. Ibland pratar vi 20-30 anordningar som ska ut och varje anordning innefattar planeringssamtal, avstämning, avspärrning, kortslutning och starttillstånd. Detta ska tkl – till bästa förmåga – göra samtidigt som alldeles för många tåg ska rulla. Lägg även till att tillsyningsmän är ute och ska ha växlar lokalt en hel natt.
        2. Natt på fjärren betyder ihopslagning av banor vilket gör att tkl har ett mycket störra bevakningsområde. Tyvärr missar man allt för ofta i planeringen och när du kör dubbla banor med 25 anordningar och massa tåg är du inte tuff kan jag säga. Det är också så att även om allt är lugnt på just den banan du kör kan det vara hektiskt på den andra.

        Detta är givetvis inte er förares fel. Och hur ska ni kunna veta och ha förståelse för detta när ni sällan eller aldrig får komma och sitta med fjtkl? Precis som att hur ska vi fjtkl förstå hur svårt det är för en förare att dra igång ett godståg med 3000 ton på kroken efter ett onödigt stopp? Vi får ju inte heller åka med er.

        Vi måste bli duktigare på att hjälpa varandra och för att göra det måste vi få bättre förståelse för varandras arbete.

  2. Jag blir helt rörd av Ditt inlägg, Jonas. Dagens samhälle är helt uppbyggt på att alla ska har smartphones och vara tillgängliga 24 timmar om dygnet. Det är inte många år sedan vi hade telefoner att bara snacka med varandra. Hoppas att den tiden återkommer. Det finns andra värden i livet, trots allt. 😉

  3. Det upplevda behovet att vara ständigt uppkopplad håller på att bli mänsklighetens gissel och ställer till mycket elände.

    I måndags åkte jag med Viking Lines Amorella från Mariehamn till Stockholm. På vägen passeras fyra vägfärjeleder, samtliga frigående med befälhavare och däcksman. Tvärgående trafik har väjningsplikt. I Furusund och Oxdjupet är farleden mycket smal och vägfärjorna ligger alltid kvar i sitt färjeläge om stor båt ska passera.

    Jag satt på babords sida när vi passerade Furusund och tittade ut just då. Då får jag se vägfärjan Frida ligga jämsides med Amorella. Märkligt. Sedan läste jag att Frida var på väg rakt ut i farleden framför Amorella men att matrosen ombord uppmärksammade befälhavaren vad som höll på att hända. Jag noterade att radarantennen på Frida inte snurrade trots att det rådde dimma, inte värsta tjockan men ändå. Till medierna har befälhavaren på Frida uppgett att han var koncentrerad på en annan liten båt, men jag misstänker att det var någon annan skärm än radarskärmen som fick uppmärksamhet. Finlandsfärjorna kan man nästan ställa klockan efter, inga överraskningar där inte.

    Viking Line har skrivit en incidentrapport.

  4. Att det finns folk som använder mobilen när dom kör bil är ju inget nytt, men att lokförare gör samma – det var nytt och skrämmande för mig. Helt galet! Borde vara noll-tolerans.

    Sätt telefonen ljudlös och lägg i väskan!
    Titta på den vid nästa stoppsignal om nödvändigt, och givetvis då inte för att kolla Netflix odylikt! Givetvis kan det senare vara ok vid oplanerade stopp ute i ödemarken

  5. Mycket bra inlägg. Jag förstår din känsla då jag höll på att göra samma sak för ca 1 år sen. Skulle gå i växeln bakom (från mitt håll sett) Ullriksdals pendeltågsstation med tillhörande trapphus. Döm av min förvåning när det sitter 2 arbetare i ”min” växel. Som tur va höll jag bara 65-70 i 80 växlarna och det räddade nog situationen. Så förstår din känsla. Och jag är glad att jag aldrig låter mig bli distraherad vid kritiska punkter.
    Sen tycker jag det är kul att företagen propagerar för noll mobilanvändning men ger oss förare både plattor och tjänstetelefoner som dem vill att vi använder i arbetet och som dem dessutom ringer till när dem vet att vi är ute och kör. Vilket inte är ett dugg mer säkert än att vi kanske kollar nått på vår privata lur. Vill med detta säga att företagen skickar mixade signaler om vad dem står i frågan om tolleransnivån. I ena fallet är vi utvalda att klara flera saker samtidigt (intagningstesterna) men i andra fallet så säger dem att dem inte litar på oss.

    • När det gäller surfplattorna är det ett utmärkt hjälpmedel för uppdaterade tidtabeller och övrig info på banan man ska köra på. Inget direkt hjälpmedel för att surfa privat. Kanske är spärrat för att surfa in på sociala medier och övriga orelevanta sidor?

  6. När man söker till lokförarutbildningarna krävs logiskt tänkande. Är det ologiskt att inte sitta med sin telefon i en annan värld för en stund? I dagens samhälle är det väl inte så, men när man söker sig till järnvägen är säkerhet prio ett. Har man inte förstått det bör man inte fortsätta inom branschen, inte ens med skrivbordstjänst. Sådant tänk hör inte hemma på och runtomkring spåren.

    Som lokförare hade jag aldrig suttit med min privata telefon för att surfa nyheter eller kolla på Youtube eller liknande under färd. Det finns inte på kartan. Jag jämför det som att göra dito med bilen. Det räcker med att sitta och knappa in ett nummer eller ett snabbt sms under körning för att jag ska känna mig skakig och inte säker i trafiken.

    Står man still på station eller sidospår med stoppsignal är det en annan femma. Tillämpa samma regler hos tågförare/lokförare som bil- och lastbilsförare. INGEN MOBIL UNDER FRAMFÖRANDE AV FORDON!

    • Innan man dömer lokförare för säkerhetsbrister i tjänsten, måste man först titta på vilka säkerhetsbristerna är, vad som orsakar dem och hur de bäst åtgärdas. Att uppmana anställda som uppvisar bristande säkerhetsattityd att lämna branschen kan aldrig vara en åtgärd som löser problemet.

      När ledningar för olika aktörer gärna framhäver säkerheten i dialog med anställda och omvärld, men samtidigt agerar i motsatt riktning är det logiskt att anställda påverkas och agerar i samma riktning. En dålig säkerhetskultur etableras, men det är inte lokförare, banarbetare, tågklarerare som är orsaken men väl de som kommer att få bära ansvaret när en olycka inträffar.

      En större operatör har tillsammans med fackföreningarna upprättat ett arbetstidsavtal som medger 16 timmars arbetsdag. En annan större aktör har beslutat att det inte finns några arbetstidsregler vid trafikstörningar och andra tillfällen aktören beslutar om. Är det att sätta säkerheten främst?

      Efter olyckan i Kimstad installerades tippskydd på spårgående traktorer, men dessa går inte att använda i alla lägen utan måste kopplas ur. När personalen påtalar detta blir svaret att tippskydd finns och ska användas. Är det att sätta säkerheten främst?

      En operatör hade problem med buffertar som lossnade från vagnar. Operarören stoppade först vagnarna för att gå i trafik, men trycket från kunderna att leverera varor blev antagligen för stort, så lika snabbt kom vagnarna i trafik utan att säkerhetsproblemet åtgärdats. Är det att sätta säkerheten främst?

      Att lokförare gör saker i sina hytter som de inte borde göra är bara en konsekvens av en bristande säkerhetskultur i branschen – inte överallt, men på för många ställen. Det är inte genom att peka ut enskilda yrkesgrupper vi kommer åt problemen. Det måste helt andra saker till.

      • Men herre min je… så bara för att inte ALLA problem inte åtgärdas samtidigt får man inte peka på ETT specifikt problem som gäller just för lokförare som ”rattsurfar”, av risk för vaddå? Den svenska lättkränktheten?

        Med de argumenten behöver man inte bry sig om något, det finns ju alltid nåt annat man kan fokusera på istället.

      • Fast den viktiga punkten med Kimstad blev ju inte tippskydd i sig utan att spåret bredvid skall vara avstängt under det kritiska momentet, när man skall få upp maskinen så den etableras på själv spåret. Det är just då man riskerar att den skall hamna fel eller halka av på något sätt och komma ut i spåret bredvid.

        När maskinen väl är på spåret är risken betydligt mindre.

    • Svar till chris. Om du blir så skakig av att få ett sms under färd hur gör du då när fjärren ringer och vill att du ska fylla i en blankett eller bara att dom ringer? För mig känns det inte som du ska köra några tåg om du känner dig så skakig över en så simpel sak som att få ett sms eller slå ett nummer.

      • Läs hans inlägg igen:

        ”Det räcker med att sitta och knappa in ett nummer eller ett snabbt sms under körning för att jag ska känna mig skakig och inte säker i trafiken”

      • Tror inte han kör tåg öht.
        Först å främst skrev han
        Som lokförare hade jag aldrig suttit med min privata telefon för att surfa nyheter eller kolla på Youtube eller liknande under färd.
        Detta tolkar jag som ”om jag var lokförare har jag aldrig”

        Att han dessutom jämför att köra tåg med att köra bil säger även det ett och annat

    • Du kan inte jämföra att köra bil med att köra tåg. Det är två helt olika saker.
      Det säkraste fordonet du kan framföra är ett tåg med aktivt tågskyddssystem.
      Tåget går på räls. Fjtkl lägger växlar. Tågskyddet bromsar om du kör för fort, kör för fort mot stopp, kör förbi stopp eller tappar ”död mans-greppet”. Det är dessutom olagligt att befinna sig i spårområdet. Dvs, det ska inte finnas någon i spåret när det kommer ett tåg. När det är riktigt dåligt väder kör en dessutom mest bara på ”instrumenten”, lite som flyg gör, och det är tillåtet pga det ovan nämnt.

      Dessutom finns det arbetsgivare som trycker på att plattor och mobiler är viktiga verktyg som skall användas under gång.

      Förutom det pratar man även med fjtkl under gång, och det är tillåtet.

      Du pratar om att man behöver logiskt tänkande när man söker till lokförarutbildningen. Vad drar du för logiska slutsatser av det jag nämnt hitintills?
      Att säkerhetssystem och andra faktorer innebär att du som förare inte behöver ha full uppsikt framåt hela tiden utan att för den sakens skulle äventyra säkerheten?

      Simultankapacitet är även viktigt som tågförare. Dvs, förmågan att snabbt skifta fokus mellan olika saker. Vad säger det dig?

  7. Tjänstefel av fjtkl att lägga tågväg är väl att ta i, CuatroCincoSeis.
    Det är mänskligt att fela. Precis som över hela järnvägen har fjtkl mer att göra nuförtiden. Ansvarar för fler banor samtidigt än tidigare. Problem att ta ordentliga raster vid trafikstörningar t.e.x om jag uppfattat det rätt osv osv.
    Det är väl lite så i hela branschen. Mer stress och tuffare arbetsklimat generellt.
    Plattorna är ett nytt fenomen som i grunden nog egentligen skapar tidsbrist och stress.
    Det tar ett tag innan det sätter sig. Innan man förstår vad som är ok och inte ok.
    Det enda som ska finnas på plattan under färd är tågorder och tidtabell. Punkt slut.
    Att se på film är såklart helt oacceptabelt och borde nog renderat en utskällning som heter duga. Men det är lätt att vara efterklok.
    Men man ska sällan eller aldrig ange sina kollegor eller medmänniskor.
    Man får ta problemen direkt med den enskilde.
    Känner man att man måste gå till chefen så bör man kanske fundera på om man valt rätt yrke. (även om det såklart finns undantag!)
    Ser man en kollega vars beteende inte är passande, så får man helt enkelt berätta för personen att det där är inte ok. Man får berätta lugnt och sakligt att ett visst beteende kan leda till en olycka. Man får lyfta fram det värsta som kan hända. För till slut händer det.
    På järnvägen precis som i övriga samhället hjälper vi varandra när vi gör fel.
    Vi måste alla ta åt oss av kritik och rätta oss själva.

  8. Det mesta är redan sagt. Istället för ett blogginlägg med operatör angiven hade jag tagit det med föraren personligen på ett eller annat vis. Ingenting slår obehaget när man blir påkommen med något otillbörligt i inlärningssyfte. Synd du avstod att ta ett ord med personen ifråga.

  9. Lurar i öronen?? Vill man inte även använda hörseln för att veta att allt står rätt till?

    • Helt rätt. Regler för hörlurar införs på fler och fler företag. Många glömmer att lära ut att man ska använda öronen när man kör

  10. Jag surfar en väldig massa men aldrig när jag kör tåg. Skiter i TV-serier. Fattar inte. Det är som att djävulen har grepp om de yngre (de upp till 40).

      • Det du kallar ”förtal” är ett antagande att det är de relativt sett yngre som surfar, sms:ar, tittar på film (låter ju helt rubbat) när de kör tåg.

  11. En enkel fråga?
    Hur kommer det sig att det är så extremt mycket stopp i trafiken pga av ”misstänkt påkörning”? Sambandet mellan att köra på något samtidigt som man ”råkar” titta i tidtabellen/körplanen måste ha ökat nåt alldeles fruktansvärt. Himla otur faktiskt!

    Att det även görs OSPA-A där inblandad personal har stora svårigheter att förklara orsaken till den är också en ren tillfällighet?

    Att hävda att tågskyddsystemet skulle vara en ursäkt för att kunna fokusera på något annat än det som händer i verkligheten utanför fönstret talar tydligt för vilka kunskapsbrister som råder.

    Samtidigt förundras jag över hur överlägsna vi lokförare är vad gäller simultankapacitet då detta gör att vi utan problem kan ha fokus i surfplattor och telefoner. Att detta argument ska försvara att vissa lokförare anser sig kunna se på film under tjänstgöring gör mig heligt förbannad!
    Det bevisar endast att förare som argumenterar på detta vis klart överskattar sin egen kapacitet och dessa ska kraftigt ifrågasättas vad gäller lämplighet som förare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s