Min månad: november 2017

November är nog den månad jag ogillar mest. Ibland undrar jag varför november ens finns med i almanackan? Kunde inte december få 61 dagar istället? Ungarnas julkalendrar med småpaket skulle i och för sej bli fasligt dyra. Men ändå. November går fetbort, som ungdomarna säger. Nu slapp jag visserligen lindrigt undan i år. Chefen hade planerat in en arbetsplatsträff i Hallsberg och i jobbschemat hade jag fått en extra så kallad nolldag utlagd. Jag hade arbetat för mycket i oktober. APTn blev ett fiasko. Då tänker jag inte på själva informationen. Att träffa alla poolkollegorna är också alltid lika trevligt. Gratislunchen satt även den fint. Det var själva resan från Karlshamn till Hallsberg, som hade en del övrigt att önska. Nu tror ni kanske att även detta var SJs fel, liksom krig, svält och fattigdom? Det hade varit enkelt att skylla på SJ, det gör ju alla andra. Men hur mycket jag och min ständige följeslagare här i järnvägslivet skulle vilja, så har vi bara oss själva att skylla. Vi missade nämligen pasståget från Alvesta. Den Vimsige plockade upp mej i sin bil vid femtiden på morgonen. Vi hade all tid i världen på oss. Det var kanske för gott om tid? Ingen av oss tänkte på att kolla på klockan. När vi gick uppför trapporna i Alvesta, så såg vi hur ett X2000 stod inne. Inte ens då reagerade vi. Detta måste väl vara en annan avgång? Men så rullade tåget iväg och då infann sej en obehaglig känsla. Både jag och Den Vimsige tittade på klockan, samtidigt som två synkroniserade tvillingar. Det var då hela fadäsen uppdagades. Vilka värdelösa amatörer vi är. Inte ens en avgångstid kan vi passa. Patetiskt. Och vi ska vara lokförare? Som vi skämdes. Det blev en dyrbar läxa. Vi fick köra bil hela vägen till Hallsberg och hann precis fram innan APTn skulle starta.