På vilda äventyr i taxidjungeln

16584871_1869410803343309_2269790521155125248_nVi lokförare kör inte bara tåg. Vi åker dessutom tåg. Ofta och mycket. Det kallas passåkning. Ett tag inbillade jag mej att denna passåkning ökat i takt med diverse uppdelningar. Men så hamnade jag i samspråk med en Hallsbergskollega som hade koll. I hans tjänstgöringsbok, som sträcker sej från 1970 och framåt, gick det att läsa att han i sitt lokförarliv åkt pass sammanlagt sex varv runt jorden! Nu är det dock inte enbart tåg vi lokförare åker för att kunna ta oss till våra olika tjänstgöringsställen. Det blir även en hel del taxiåkning. Så sent som i torsdags natt satt jag i en taxi. Den hämtade mej på Göteborgs C. Ja, jag hade åkt pass dit. Dessutom knappast raka vägen från Karlshamn. Utan via Alvesta, Nässjö och Falköping. Uppdraget bestod i att köra tåg 5535 till Kalmar. Tåget drogs av en hederlig gammal Rm och vägde knappt 1200 ton. Jag ankom i exakt rätt tid och beställde – en ny taxi. Resan gick till stadshotellet. Det var ungefär i rondellen vid köpcentret Giraffen som det slog mej: att åka taxi blir ofta ett äventyr.

Vissa av dessa resor har jag berättat om i tidigare inlägg i bloggen. En gång fick jag själv köra taxin från Ystad eftersom föraren höll på att somna. En annan gång i Göteborg satt chauffören och beklagade sej över vilka svin alla AIKare är. Det fanns ingen hejd på eländet. Det hade visst varit match på Ullevi. När jag skulle betala med taxikortet så fungerade det inte, oavsett hur många gånger chauffören drog det i kortläsaren eller försökte registrera det manuellt. Till slut frågade han om jag inte hade något annat kort. Det hade jag. Jag räckte över ett alldeles speciellt sorts kort. Nämligen medlemskortet i Black Army… Ni skulle ha sett den minen! En tredje gång beställde jag en taxi till lokstallet, Sävenäs. Jag skulle till centralstationen för att åka pass (!) till Halmstad. Chauffören ringde upp. Han hade aldrig hört talas om något stall i Sävenäs och krävde en vägbeskrivning. Jag gick ut och läste på en skylt: Byfogdegrinden. Chauffören hade aldrig hört talas om den heller, Byfånegrinden, som han uttryckte det. Alltihop slutade med att taxin körde till SKF och jag missade tåget till Halmstad.

Nåväl. Nu ska jag berätta några anekdoter ur verkliga livet som jag inte tror att jag delgett läsekretsen tidigare. Så sent som i maj var jag och två Älmhultskollegor, som också ingår i bemanningspoolen, på väg till en arbetsplatsträff i Stockholm. Vi kom två timmar för sent. Chefen tror fortfarande att det berodde på SJ, så säg ingenting till honom om detta. Visserligen var tåget lite försenat, men den verkliga cirkusen utspelade sej när vi satte oss i taxin. Den hade för övrigt redan stått och väntat på oss i en halvtimme. Man kunde kanske misstänka att chauffören var irriterad. Men inte alls. Green Cargo har haft problem med sina taxibeställningar i Stockholm, men den här killen slog alla rekord i service. När vi lastade in våra väskor i bagageutrymmet så upptäckte en av mina kollegor (naturligtvis han som brukar kallas Den Vimsige) att han glömt sin väska ombord på tåget. Han sprang iväg, tillbaka mot spår 19. Efter ett par minuter ringde det i min mobil. ”Vilket spår var det vi kom in på? Jaså 19. Hur hittar jag dit?” När kollegan väl kom fram till spår 19 så hade naturligtvis X2an åkt iväg norrut.

Den Vimsige lommade tillbaka mot taxin. Nedstämd. Hur skulle han nu klara en vecka i Kil? Taxichauffören var dock lösningsfokuserad. Han tog Den Vimsige i armen och gick iväg till hittegodsavdelningen. Efter en stund kom de tillbaka. Utan väska. Chauffören kände dock någon som kände någon på SJ, så de två traskade återigen iväg. Jag och kollegan satt i baksätet på taxin och väntade. Nyckeln satt i tändningslåset. Vi undrade hur han vågade lämna bilen utan uppsikt? Vi tänkte att detta måste bli svindyrt. Efter en kvart kom chauffören och Den Vimsige tillbaka. Min lokförarkamrat höll sin väska i högernäven. Halleluja! Taxin åkte iväg med en rivstart. När vi äntligen kom fram till huvudkontoret i Solna skulle räkningen göras upp. Hur många tusen skulle detta kosta? Vi förberedde oss för det värsta. Men fick en synnerligen positiv överraskning. Räkningen slutade på 258 kronor… Den chauffören kommer nog aldrig att bli miljonär på sitt arbete.

En annan gång ankom jag till Skandiahamnen i Göteborg med ett tåg från Karlstad. Enligt turlistan skulle jag åka taxi tillbaka till Sävenäs, men jag var inkvarterad på Hotell First G, så jag ringde My Cab och beställde en bil från Skandiahamnen till centralen. Det är där First G ligger. Jag stoppade ned tjänstemobilen i ryggsäcken, tryckte ur brytaren och parkerade loket på anvisad plats på spår 15. Jag hörde hur det pep till i väskan. Jag brydde mej inte om att rota fram telefonen. Jag visste ju vad det var för SMS. Bekräftelsen på taxin. Efter en stund stannade en svart V70 utanför personallokalerna. Det är nog ingen utan Volvo som vågar visa sej i dessa trakter. Chauffören var ovanligt uppåt. Hela han liksom sken. Jag kände direkt att någonting inte var som det skulle. Det var dock inte förrän taxin tog en annan väg än normalt som hela missförståndet uppdagades. I beställningen stod det nämligen Centralstationen, Vasagatan, Stockholm. Jag lyckades övertala honom att istället köra till Göteborgs C. Men det skedde inte utan protest. Chauffören hade redan ringt sin kusin i Södertälje och berättat att han skulle titta förbi på en kopp kaffe.

Apropå Göteborg. Här finns den absolut trevligaste, snällaste och mest omtänksamma taxichauffören i hela landet. Han äger dessutom den mest välutrustade kärra jag någonsin sett. Chauffören heter Valtentin och är från Ungern. Tyvärr har jag inte åkt med honom de senaste åren. Men jag antar att han har kvar sin VW-pickup. I den finns TV, surfplatta, Playstation, kylskåp, espressomaskin och en rad andra grejer som man tydligen bara måste ha om man kör taxi på Valentins sätt. När jag arbetade hos Liselotte Lööf ringde vi direkt till Valentin och beställde körningarna. Detsamma gällde kollegorna på Cargonet. Vissa av de norska lokförarna älskade att spela Playstation, så bland hände det att Valtentin fick köra ett extra varv i stan för att kollegorna skulle hinna spela klart. Själv brukade jag få en Red Bull av Valtentin för att klara nattjänstgöringen. En gång tyckte jag att han körde konstigt. Han höll liksom ett väldigt högt varv på motorn. Det visade sej att Valentin installerat ytterligare en elektrisk pryl i bilen och nu räckte inte riktigt de fyra eller fem batterierna till. Generatorn fick jobba för högtryck. Vilken kille alltså. Jag har kvar hans nummer i mobilen. Jag tror minsann jag ska ringa honom nästa gång jag behöver en taxi i Göteborg. Det lär garanterat bli nya äventyr – och nya blogginlägg.

Annonser

One thought on “På vilda äventyr i taxidjungeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s