Sluta dalta med flyget!

DSC_3467SJ får mycket kritik för hur man hanterar diverse trafikstörningar. Väljer man att tro på det som sägs i fikarum och skrivs i forum och kvällstidningar så kan man lätt få för sej att precis alla problem här i världen är orsakade av SJ. Otrevlig personal, inkompetent ledning, misskötta spår, dåligt underhållna kontaktledningar, försenade godståg, samt minst 50000 anställda som ingen av dem begriper någonting om behovet av information. Med lite god vilja kan man nog härleda även krig, svält, naturkatastrofer, fattigdom samt arbetslöshet till någon klantskalle inom SJ. Statens Järnvägar är skit helt enkelt. Punkt slut. Varför kan inte SJ fungera som SAS? Flyget är ju verkligen ett föredöme, i alla avseenden. Förseningar förekommer ej. Personalen är alltid snygg, trevlig, extremt serviceinriktad och saknar skramlande nyckelknippor. Kaffet är mycket godare i luften än på spåret. Sätena i flygplanen är mjukare än de i tåget.

Nu förstår säkert den här bloggens läsare att jag är något ironisk. Vi som jobbar där ute i den brutalt oinställsamma verkligheten vet att saker och ting fungerar helt annorlunda. Just denna typ av verklighet skiljer sej markant från den teoretiska verklighet som konstruerats genom diverse politiska beslut. Att det blir kaos när en kontaktledning går av råder det inga som helst tvivel om. Men felet är inte SJs, vilket nog de flesta i branschen begriper. Felet är inte heller Trafikverkets, Skånetrafikens, Green Cargos eller Bosses Elektriska AB i Smålandsstenar. Problemet ligger i själva systemet. Järnvägen mår inte bra av att styckas upp i molekyler. Ett så komplext system måste hållas ihop och aktörerna samordnas. Idag går utvecklingen åt rakt motsatt håll. Sällan eller aldrig blir detta system så naket och obarmhärtigt avslöjat som när något oförutsett inträffar. Förbättringar är inte att vänta, trots löften om motsatsen. Kaoset kommer att fortsätta. Konkurrens- och avregleringsleken är nämligen helig och kommer att spelas i många år till. Principen om de fria marknadskrafternas förträfflighet är mångfullt viktigare än ett fungerande järnvägssystem.

DSC_3261Nåväl. Detta var ett litet sidospår. Det jag ville ha sagt är att SJ faktiskt är ganska bra. Att den stora allmänheten ondgör sej över SJs alla oförmågor må väl vara hänt. Folk vill ha snabba och enkla förklaringar. De orkar inte lyssna på lösningar som är längre än tio sekunder. Det som är tråkigt är att många av dem som anses lite mer insatta – som politiker, journalister och ledarskribenter – också snöat in på det här ständiga SJ-gnället. Och visst: det finns saker som SJ hade kunnat göra bättre. Som vid haveriet söder om Stockholm häromveckan. Men det handlar om detaljer. I stort sett skötte SJ sin störningshantering som förväntat. Problemet är att många av dagens beslut inte längre fattas av SJ, utan av helt andra aktörer. Hur många gånger om året får vi exempelvis inte höra och läsa om hur usla SJ är på information? Förutom det faktum att SJ många av dessa gånger inte ens kör tågen som det klagas på, hur ska SJ kunna informera när man själva inte har någon information?

Som lokförare har jag naturligtvis också befunnit mej ombord på försenade tåg. Många gånger dessutom. Så sent som igår åkte jag ett omlett 499 från Göteborg som efter Helsingborg tvingades ta en annan väg till Lund. Jag vet att SJ allt som oftast gör ett bra jobb. Det jag stör mej på är daltandet med flygbolagen. Deras service är inte alltid så hundraprocentig. Vissa störningar sköts extremt illa. Men inte blir det några tittarstormar eller krav på direktörens avgång för det. Jag råkade själv ut för en händelse som inte var så positiv för ett par veckor sedan. Jag skulle flyga med SAS till Östersund med byte på Arlanda. Jag skulle ankomma på kvällen, bo över på hotell och sedan ta första morgontåget till Ånge för att påbörja min tjänstgöring klockan 6.14. 19.30-avgången från Blekinge var dock försenad. Även flygplan kan nämligen bli försenade, tro det eller ej. Vi kom iväg en halvtimme sent. Det var samma väntetid som jag hade på Arlanda innan planet till Östersund skulle avgå. Enligt flygvärdinnan skulle planet vänta, men för säkerhets skull så ombads jag och några andra resenärer att påskynda avstigningen. Så gjorde vi också. Jag sprang. Men inte hjälpte det.

När jag kom till gaten så var den stängd. Inte en människa syntes till. Resten av resenärerna dök upp och svor en ramsa. ”Vad ända in i glödheta Småland…flygvärdinnan sa ju att planet skulle vänta?!” Jag hastade med snabba steg till informationsdisken. Jag var tydligen inbokad på hotell samt ett flyg till Östersund som skulle avgå – drygt tio timmar senare. Jag förklarade att jag måste vara i Ånge klockan 6.15. Jag är inte intresserad av att övernatta på Arlanda, oavsett hur fint hotellet är. ”Du får åka imorgon, det finns inga alternativ”, blev det något snorkiga svaret. Jag sa att jag på rak arm kunde komma på åtminstone två andra, bättre lösningar. 1. Nattåg Arlanda-Ånge, 2. Flyg till Sundsvall, taxi därifrån till Ånge. ”Nej, det blir för dyrt. Du är inbokad på hotell”. Hade jag kunnat resa dagen därpå så hade jag förstås bokat färden så redan från början. Med SAS lösning skulle jag nu inte vara framme i Ånge förrän vid middagstid.

Jag fick veta att det möjligen gick att boka in mej på planet till Sundsvall, men taxi till Östersund hade SAS absolut inte råd med, så den fick jag betala själv. Jag betonade att jag bara skulle till Ånge, det är bara halva vägen. Tjänstemannen suckade högt över den simple lokförarens totala oförmåga att inse att han inte längre var välkommen vid disken. Tjänstemannen gick iväg för att ringa ett samtal för att kontrollera om det, trots allt, gick att ordna en taxi. Efter en stund kom han tillbaka. ”Nej, tyvärr. Det är 22 mil till Östersund.” Då fick jag nästan ett nervöst sammanbrott. ”Ånge, för h-e! Ånge! Lyssna på vad jag säger!” Det utbrottet gjorde nog susen. Visserligen stammade tjänstemannen något om att det ändå skulle bli ganska dyrt, men jag avbröt honom med en motfråga: är hotellet här på Arlanda gratis? Det avgjorde saken. Jag fick en flygbiljett till Sundsvall och taxi till Ånge.

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är egentligen bara två saker. SJ är inte så otroligt genomusla som många påstår. Kaos och oordning på järnvägen beror till stor del på politiska beslut. Ska det vara så makalöst svårt att begripa? SAS och flyget är långt ifrån så bra som sitt rykte. Hade jag inte själv tjatat och kommit med förslag på Arlanda för två veckor sedan så hade jag aldrig kommit iväg till Ånge den där kvällen. Servicen var bedrövlig, helt enkelt.

Annonser

6 thoughts on “Sluta dalta med flyget!

  1. Att få folk i gemene man att förstå att dagens uppdelade kommunikationsvärld är svårt. Det är inrotat i folks själ att all järnvägstrafik utförs av SJ. Det är bara att tjata vidare. Tack för ett bra inlägg.

  2. Flög också med SAS härom dagen. Skylten visar bara en ny avgångstid som sedan inte hölls den heller. Ingen övrig info. Alla bara accepterar, ingen är det minsta sur. Här är det tydligen helt ok och normalt att inte hålla tiden.

  3. Ping: Tankar och foto

  4. Jag åkte taxi häromdagen mellan hgl och cst. Taxichaffisen sa att han dagen innan midsommar fått köra några från Stockholm till Sundsvall, SJ betalade. Inte undra på att nån höjdare på SJ skällde ut trafikverket sen, blev rätt dyrt det där…

  5. Det är svårt att säja emot att SJ inte är så genomusla som en del säjer. Okunskapen om järnväg är pyramidal. Svenska folket har i demokratisk röstat fram en fragmentisering som är förödande. Likväl måste det säjas att SJs trafikledning är nästan helt dysfunktionell när en mer omfattande störning skett. Det finns ingen störning värre än att SJ kan vända den till en katastrof.

    Järnvägen blev avstängd mellan Cst och Äs p g a en mycket allvarlig arbetsplatsolycka. En kort sträcka, men en viktig och övertrafikerad sådan. Att det får så pass stora konsekvenser som avbrottet fick är helt onödigt. Tåg som finns norr om avbrottet bör omledas norr om Mälaren, men i övrigt ska denna möjlighet inte användas för tåg mot Norrköping och vidare söderut mot Malmö. Tåg söder om avbrottet stannar söder om avbrottet och vänds. Jag och min fru (med mångårig erfarenhet av operativ järnvägstrafik-ledning) skulle till Malmö vid 14-tiden och vi valde att ta oss till Södertälje syd som var den för dagen rimligaste platsen att vända tågen. Framme efter att från Årsta gjort en del byten med Stockholms lokaltrafik fann vi att spåren där var fyllda av X2000-fordon samt något loktåg. Öppna toaletter, vatten och övrig fournering fanns fullt nöjaktigt. Lovande, men oroande att de var så många. Min fru undrade direkt varför inte personal körts dit, bemannat och kört söderut och eventuellt multat. Jag uttryckte min välgrundade förmodan om att SJ som vanlig satt och hoppades. När vi frågade personal som fanns på plats i varje tågset visste de inte mer än att SJAB prompt skulle ha in fordonen till Cst (för där ”är så mycket resenärer”).

    Efter några timmar fick vi ge upp och tog oss in till centralen. Där såg vi inte en enda floorwalker, infotavla eller annat som kunde vara till ledning om var vi kunde finna första bästa tåg till Malmö som omleds norr Mälaren. Vi kollade av spårområdet och bestämde oss för ett X2000 som var låst men med mycket resenärer på plattformen. I förstone ingen destinationsangivning på dörrarna. Efter 20 minuter släpptes dörrförreglingen. Efter ett tag ombord fick via utrop redan på att vi skulle gå till Malmö men omledas ”så fort alla papper var klara”. Jag stönar; ett SJ och TrV som NU skall krysta fram körorder är den döve som leder den blinde. 2 timmar går utan order. Då blir tunneln äntligen körklar och vi skall gå den vanliga vägen. Tågen som stått i Södertälje rullar in. De hade hunnit gå Malmö tur och retur. Fournering, vattentryckning och vacuumtömning i M hade kunnar inkluderas. Vi avgår till slut 10 timmar sena. I vårt fall hade den kunnat begränsas till under en timme.

    SJ lider av självskadebeteende och saknar sjukdomsinsikt .

    Branschen har tydliga trovärdighetsproblem. SJ säljer biljetter som aldrig förr men intäkten per biljett har gått ner då resenärer som betalar 195 kr per biljett ökat. SJ skär i kostnaderna genom att dra ner på personal och service. Affärsresenärerna blir missnöjda. Allt stökigare i deras avdelning. Eftersatt biljettvisering. Sjunkande intäktssäkring.

    I dagarna efter kollapsen går SJs Fritzson ut och menar att allt var Trafikverkets fel. Han är i sitt agerande populistiskt, med okunskap som vapen. Det finns skäl att granska Trafikverket och det gäller inte bara händelsen den 22 juni utan kanske främst den dagliga verksamheten. Men det måste göras i ljuset av rådande förutsättningar och inte utifrån Fritzsons agenda att vinna billiga poäng och skjuta sitt eget ansvar mot Trafikverket. Flera företrädare för Trafikverket/Banverket har kört organisationen i botten, inte minst Gunnar Malm. Tillsatta av politiker har de som husses hund velat visa att avregleringen skapat vinster för staten. Jag har många gånger, påtalat kompetensdräneringen i Trafikverkets organisation. Malm & co sargade svårt TrV. Den nya GDn Lena Erixon kan vara av bättre virke. Hon är ämbetsman uti fingertopparna och kan det politiska spelet.

    Följande anförde Fritzon i sitt substanslösa utspel:

    JOBBSTOPP INFÖR STORHELGER
    Kommentar: Helknas. Branschen har sedan länge varit överens om att styra banarbeten till lågtrafikerade perioder. Citybanans inkoppling sker i början av semesterperioden och under semesterperioden kan intrimning ske. Det som hände 22 juni var en olycka som kan ske när som helst. Dagen före midsommarafton reser väldigt många, men väldigt många av dessa betalar 195 kronor. Är det bättre att utföra banarbete när affärsresenärer åker till viktiga mötet? Dagen före midsommarafton är de flesta fritidsresenärer. På varje tåg sitter minst en som fikar efter uppmärksamhet och som bara väntar på första bästa chans att ringa Aftonbladet. Råder det dessutom nyhetstorka får en omfattande trafikstörning stor uppmärksamhet och den negativa tar löjligt hårt på SJ-ledningens självbild. Ett större trafikavbrott en vardag, där morgontåget från Göteborg är fylld till bredden av affärsresenärer får inte samma uppmärksamhet. Affärsresenärer ringer inte till Aftonbladet och beklagar sig. De väljer flyget eller tjänstebilen. Själv tar jag aldrig tåget när jag har en tid att passa.
    Att avbryta ett arbete bara för att det råkar vara midsommar kostsamt och slöseri med tid. Helt i onödan. Ett välplanerat, organiserat och styrt arbete leder inte till olyckor eller trafikstörningar. Det är alltså inte val av dag för arbeten som i första hand ska granskas, utan varför olyckan inträffade och varför det tog så lång tid att åtgärda felet. Detta kommer att utredas. Fritzsons SJ presenterar inga lösningar utan vill bara flytta problemet till en annan dag. Bra jobbat Frasmakar-Fritte!

    MINUTSNABBA TILLSTÅND VID OMLEDNING
    Kommentar: Här finns onekligen stor förbättringspotential, men SJ har inte börjat påtala problemet förrän nu. Och det är klart det tar än mer tid när SJ glömmer, respektive underlåter att begära körorder. Möjligheten till sträckorder finns inte längre, utan körplaner med order för aktuell sträcka måste till. Begränsningarna i systemet måste branschen naturligtvis titta på, helst för 5-10 år sedan. Fritzons plattityder tillför ingenting i det arbetet.

    TROVÄRDIGA PROGNOSER OCH INFORMATION
    Kommentar: I aktuellt fall fick operatörerna via kontakter prognoser från TrV, som när de gavs var realistiska. Att det i samband med felavhjälpning uppstår nya eller andra problem som gör att trafiken inte kan komma igång, utan en ny prognos måste lämnas går aldrig helt att undvika. Det man ska göra är att följa upp varför felavhjälpning tog lång tid och analysera varför prognoser inte kunde hållas. Fritzon döljer (eller fattar inte) att SJ fick enormt mycket bättre prognoser än den digitala som resenärerna fick hålla tillgodo med. SJ agerade varken utifrån den, eller de erfarenheter man har från tidigare händelser. De lämnade resenärerna och deras ombordpersonal i sticket. Kunderna fick hålla tillgodo med TrVs automatiska trams med att varje kvart flytta fram avgångs- eller ankomsttid med 15 minuter. Signaturen JDS beskriver väl på Postvagnen hur SJ sitter och HOPPAS att problemen ska lösa sig för att slippa agera. Hoppfullhet och naivt ogrundad optimism är SJ Trafiklednings största problem. Det finns inget som har en så förödande inverkan på förmågan att ge upp och anpassa sig till de nya förutsättningarna, som förhoppningen om att man ska slippa agera.

    Fritzsons SJ Trafikledning är bortom all räddning, och det har stått klart i många år nu. Det finns ingen störning som inte SJ kan förvärra och det tar chansen nästan varenda jävla gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s