David Bowie var aldrig i Höör

19221914_10213540015044085_8943823030268906379_oDavid Bowie är en favorit. Men så har det inte alltid varit. Visserligen minns jag Bowies spelning på Wembley 1985. Det var Live Aid och världens alla stora artister gjorde enad front för att samla in pengar till behövande. Freddie Mercury och hans Queen stal showen med det som har kallats världens genom tiderna bästa uppträdande. Jag var bara 14 år den sommaren. På Blekinge Kustbana rullade T43 med värmefinka och 60-talsvagnar. Det var ännu långt – synnerligen långt – till elektrifiering, timmestrafik och Öresundståg. SJ var fortfarande ett sammanhållet verk, på ont och på gott. Mest gott förstås, om ni frågar mej. Jag minns inte så mycket av Queens show på Wembley, men jag minns att Bowie framförde ”Heroes” på ett sätt som uppskattades. Låten var inte ny, men den höll då och den håller fortfarande. Men Bowie var som sagt ingen favorit. Jag hade nog ingen favoritgrupp alls på den tiden. Jag lyssnade på bra låtar oavsett grupp. Det kunde vara allt från dansband till punk och synt. Hiphop och rap har jag tack och lov inga som helst minnen av. En låt som jag däremot gillade var Cutting Crews ”I just died in your arms”. Just nu, när jag skrev namnet på låttiteln, var jag tvungen att gå in på Youtube och lyssna. Jag tror nämligen inte att jag har hört den där låten sedan högstadietiden på 80-talet. Det är många minnesbilder som väller fram när jag hör det välbekanta introt. Några tåg ser jag däremot inte i de där bilderna, för en gång skull.

Nåväl. David Bowie. På sommaren 2001 var jag mitt uppe i min lokförarutbildning. Jag och en kvinnlig kollega övningskörde under överinseende av en instruktionsförare som hette Peter. Vi hade ingen grön skylt baktill på tåget. Det behövs inte inom järnvägen. Den här dagen skulle vi köra tre helvarv med Pågatåg Malmö-Höör. Det var en lördag eller söndag. Just den turen var inte så populär. Det var kanske därför som den bara förekom på helgerna. Turen var tio timmar lång, vi körde på samma bana hela dagen och starterna och stoppen var många. För många, kändes det som. Om jag nu minns rätt så stannade vi i Burlöv, Åkarp, Hjärup, Lund, Stångby, Örtofta, Eslöv, Stehag och Höör. Det blir 18 stopp under en resa fram och tillbaka till Höör. Tre sådana resor gör alltså 54 stopp. Lite enformligt blev det, men syftet var ju att träna på att kunna stanna mjukt och fint och på rätt ställe med X11an.

Just den här turen var snudd på omöjlig för personalfördelaren att bli av med, om den råkade bli vakant. Men han hade sina knep. Han hade varit med om en och annan frostnatt och kände sina ”gubbar”. En kollega från Eslöv gillade att jobba extra. Han ställde nästan alltid upp. När han inte ville, så låtsades han inte ha möjlighet, och skyllde på sin fru. ”Det var nåt vi skulle göra, jag måste kolla med frugan”. Sedan väntade kollegan fem minuter och ringde tillbaka och meddelade att tyvärr så kunde han inte ställa upp just den dagen eftersom hans fru bestämt annat. Personalfördelaren hade som sagt rutin. En gång behövde han hjälp med just helgturen med de tre svängarna till Höör. Han slog numret till den normalt så arbetsglade lokföraren och visste vad svaret skulle bli. ”Jag måste kolla med frugan…”. Personalfördelaren låg dock steget före. ”Det har jag redan gjort. Det var okej för henne”.

Nåväl. Igen. Det var ju fortfarande David Bowie som det här inlägget var tänkt att handla om. Jag ber om ursäkt för alla dessa sidospår. Höör var det. Nu var det inte bara så att stoppen var många och linjen tråkig. Varje gång vi ankom till Höör så hade vi ungefär 50 minuters rast innan vi skulle köra tillbaka till Malmö. Det är inte helt lätt att slå ihjäl så mycket tid i Höör en söndag. Framförallt inte om det ösregnar. Men just den här dagen var det marknad på torget i Höör. När vi för tredje gången rullade in på stickspåret och stannade med vårt Pågatåg, så hade instruktören tröttnat på att sitta i hytten och glo. Han beordrade marknadsbesök, trots hällregnet. Vad jag kunde se var vi de enda besökarna på området. Vi stannade till hos en knalle som sålde begagande CD-skivor. Nu kom jag på en annan sak. Hur översätter man CD-skiva till engelska? Compact Disk Disk? Låter lattjo, men så säger man förstås inte. Hursomhelst. Jag höll en bra platta i handen. Det visade sej att även instruktionsföraren var spekulant. Han hävdade bestämt att ”här går vi efter tjänsteåren”. Istället fick jag leta rätt på några andra bra album. Det var lättprutat, tack vare vädret. Fem skivor för en femtiolapp. Det var då David Bowie råkade åka med ned i plastkassen. Ja, CDn alltså. Bowie själv har nog aldrig satt sin fot i Höör.

Skivan är från 1990 och heter ”Changes”. Jag vet inte vilka förändringar David Bowie menar, men själv var jag mitt uppe i ett karriärbyte, så på det sättet var det en passande titel. Plattan innehåller en rad hits. ”Heroes” förstås, som jag berättade om tidigare i det här inlägget. Men också klassikern Space Oddity, som handlar om major Tom som försvinner ut i evigheten. Astronaut var för övrigt ett annat drömyrke, tillsammans med asfalterare, som jag hade som ung. De första ackorden i ”Rebel, rebel” är sköna, liksom hela texten faktiskt. Åtminstone som jag tolkar den. China Girl och Blue Jean är fortfarande låtar som jag lyssnar på med jämna mellanrum, framförallt i bilen. Tiden som lokförarelev kan jag sakna. Även Pågatågen faktiskt. Marknaden i Höör kan jag däremot klara mej utan.

Annonser

5 thoughts on “David Bowie var aldrig i Höör

  1. Har nyttjat de tågen många gånger, som uppvuxen utanför Höör. Man kunde oftast höra hur uttråkad eller engagerad föraren var på utropen. ”Nästa Stäehaug. Stäehaaug…” med disträ stämma är ett ljud som sitter kvar på min trumhinna.
    Det var lite mer personligt innan de automatiska utropen kom in i bilden. 🙂

    • På Kustpilen på BKB hade vi också några roliga förare. Lund om en stund. Ingen sorg, nästa Sölvesborg. Nästa Mörrum, här finns ingen i slips…alla använder fluga. (Syftade till fisket).

      • Det måste vara samma förare som ropade ”Då är vi strax på gång att angöra Hjärups perrong” eller ”Ja, då nappar det. Vi har fått en Å-karp på kroken.”
        Och klassikern… ”Då blir nästa station världsmetropolen Eslöv”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s