Det osynliga tåget

18237920_10213108555057855_6694762641511841616_oHäromnatten gjorde jag en lite egendomlig upptäckt. Jag satt i Hallsberg och väntade på ett tåg från Fliskär utanför Gävle. Enligt turförteckningen skulle jag lösa av föraren på tåg 45966, ställas upp en stund på rangerbangården och sedan fortsätta mot Kil och Norge som tåg 9643. Exakt varför jag inte kunde få fortsätta köra direkt efter avbytet vet jag inte. Det visste inte heller min poolkollega som kom med tåget från Gävle när jag ringde upp honom och frågade hur han låg till i tid. Enligt vagnslistan skulle inga vagnar varken kopplas till eller från i Hallsberg. Båda Rc-loken skulle också fortsätta sin resa västerut. Just denna natt var det spänningslöst på delar av rangerbangården. Någon hade kört mot stopp och rivit ned en kontaktledning. Jag ringde upp tågklareraren och förklarade läget. Om inte han absolut ville köra oss via bangården, så hade jag, kollegan och Green Cargo inget behov av en sådan manöver. Besöket på rbg skulle ju kunna tänkas bero på nåt trafiktekniskt. Som en förbigång eller liknande. Men icke. Tågklareraren blev glad över att kunna få iväg oss så fort som möjligt.

Vid midnatt rullade tåget in i Hallsberg. Det var nästan i rätt tid, trots kön av tåg som bildats upp mot Örebro på grund av problemen på landets största rangerbangård. Då såg jag att det ju var Rush Rails vagnar som Green Cargo körde omkring med. Ja, faktiskt. De hade till och med Rush Rails logotyp påklistrad. Samma Rush Rail som alldeles nyligen var en av Green Cargos fiender och värsta konkurrenter. Vagnarna var lastade med tomma fliscontainrar som var märkta Moelven. Att Rush Rail gått i konkurs kan inte ha undgått någon. Allra minst den här bloggens läsare. Det var för övrigt just Moelevenaffären som till slut tvingade Rush Rail ned på knä. Merparten av det så kallade trätågsupplägget togs över av Hector Rail. Men vad hände med resten av Rush Rails trafik? Transporterna åt Moeleven till exempel? Jag tycker att jag brukar få veta saker tidigt, men när det gäller Moeleven har det varit knäpptyst. Jag har inte sett några pressmeddelanden. Inga artiklar på intranätet. Inga bilder i Postvagnen. Inga mejl från kollegor som hört av sej med tips. Ändå stod det nu här: Rush Rails fliståg, nästan 500 meter långt, med två synnerligen Green Cargo-aktiga Rc-lok längst fram. Det kändes nästan lite spöklikt. Som ett tåg man kört fram i skydd av mörkret för att ingen skulle se det.

Containrarna var tomma på flis så tåget var lättkört. Det var lika tungt som långt, om ni förstår vad jag menar. 500 meter, 500 ton. Det gick snabbt att få upp farten. På väg ned mot Laxå så började jag fundera över varför mitt företag inte berättat nyheten att man tagit över Moeleventågen? Positiva nyheter brukar ju kablas ut snabbt. Jag vände och vred på resonemanget och grubblade över alla tänkbara argument, men blev inte klokare. När jag närmade mej Kil så ringde Den Vimsige. Han hade nyss kommit tillbaka från Falköping med Bringtåget och undrade om vi skulle dela en taxi till Karlstad. Det var där vi fick bo i veckan, eftersom hotellet i Kil var fullbokat. I Kil frågade jag avlösande kollega om Moeleven. Green Cargo kör tågen i Sverige, och Grenland Rail i Norge.

Och apropå Grenland Rail: det var just de som fick rycka in som räddare i nöden när Rush Rail dribblade bort sej själva i Norge. Företaget vann upphandlingen av Moelventrafiken, men utan att ha något trafiktillstånd i Norge. Larmklockorna borde ha ringt redan då, men enligt Rush Rail skulle det bli en ren formalitet att ordna ett sådant tillstånd. Riktigt så enkelt blev det nu inte. Tre gånger ansökte Rush Rail, tre gånger fick man avslag. När trafiken åt Moelven skulle rulla igång, så tvingades man istället anlita Grenland Rail som underleverantör för dyra pengar. Rush Rail hade också anställt personal för sin Norgetrafik. Kostnaderna blev till slut allt för höga och i december förra året försattes bolaget i konkurs. Jag vet inte hur många inlägg i bloggen jag har skrivit om Rush Rail-soppan och jag vet inte hur många gånger jag anklagats för att vilja bolaget illa. Nu satt jag plötsligt och körde ”deras” tåg. Jag måste erkänna att det kändes en smula underligt. Några dagar senare körde jag samma tåg. Känslan var densamma. Jag hade dålig samvete på något sätt. Fråga mej inte varför.

18358536_10213108556937902_5529589279206502708_o

Annonser

5 thoughts on “Det osynliga tåget

  1. Oavsett vad du sagt om RR så är ju ändå det viktigaste att trafiken nu lever vidare och detta med ett företag med ordning och reda samt soliditet bakom spakarna. Djungelns lag råder ute i transport branschen, där det är huggsexa på transportuppläggen som är vinstingivande.
    På ett sätt tycker jag att alla inom järnvägen är en stor familj, men på ett annat så är det ändå den enes bröd den andres död filosofin som styr och då är alla medel tillåtna inom lagens ramar förstås. Ha en bra dag och må väl.

  2. Med så ovanligt kort kontraktstid får nog detta ses som en nödlösning, liknande de ”direktupphandlingar” som stundtals inträffar inom det offentliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s